Förlåt mamma!

Va ett tag sen jag skrev till dig nu. Kanske beror det på att det är mycket som händer runt mig nu. Det första är väl att jag börjat på mitt nya jobb. Och det andra är att jag flyttar om 10 dagar.

Jo det är sant. Jag och Jesper har kommit överens om att det kanske är bäst att vi gör det. Inte för att vi slutat älska varan. Utan för att vi är så olika och tycker inte allt likadant, vilket inte har varit så bra i vårat förhållande. Men vi gör inte slut. Vi börjar med att vara särbo och se hur det går och känna. Om vi känner att vi inte vill vara ifrån varan så får vi fixa det då. Men en så länge kommer vi ha två hem. Tror det kan vara bra. Och det bästa är att vi båda två har kommit överens om detta nu. Och kanske är det va jag just behöver. Att få ha ett eget och bästema hur man själv vill ha det hemma. Tror också det kan vara bra för Nikita som inte kommer ha en mamma och pappa som gnatar på varan stup i kvarten.
Men det är förstårs mycket som måste göras tills dess. Men om jag ska vara ärlig så orkar jag inte tänka på det en. Känner mig helt slut i kroppen fast jag inte gör så speciellt mycket.
Min psykolog tror att det har med att jag bär sorgen efter dig hela tiden. Även om det inte alltid syns är det en tung börda jag släppas med varje dag. Och det tar mycket ork av mig att gå runt så hela dagarna. Det är sjuk när man tänker på att något som inte syns kan vara så tungt. Det jobbigaste är väl att det tar så mycket energi av mig. Och på något sätt kan jag aldrig riktigt vara på topp. Önskar att sorgen kan gå över. Så att lusten att göra något kommer tillbaks. Finns verkligen inga ord som kan beskriva hur mycket jag saknar dig. Och även då jag har mycket att göra och tänka på så går det inte en ändaste dag utan att jag stannar upp och tänker på dig.
Önskar verkligen du hade varit här nu.
Ne nu måste jag gå tillbaks och koka klart pastan jag gör. Min cykel fick puncka under dagen så det blev aldrig till att åka och handla något bättre att äta. Ja ibland blir man trött på livet när små saker händer som stör en.Ta hand om dig vart du en är.
PS: Jag älskar dig. Din// Athena

Hej älskade Mamma!

I fredags va jag med familjen och Josefin med hennes son på busborgen. Gud va kul vi hade. Kändes verkligen att det va daxs att hitta på något med Nikita.
Jag vet att min lust att hitta på något kul inte är desamma mer sen du dog.
Jag själv kan inte riktigt förstå varför eller hur dåligt man egentligen kan må efter allt detta.
Det är ju inte så att jag vill må dåligt. Men orken att hitta kraften till ett äkta leende är svårt.
Men jag gör mitt bästa för att inte Nikita ska bli ner dragen i min sorg efter dig.

I fredags hjälpte Nikita mig att diska innan hon sov middag för att sen dra till busborgen.


Lite senare innan vi drog möte vi upp Milo och Josefin vid dagiset som våra barn går på. Och efter det drog äventyret vidare. Jag va dock tvungen att blunda på E4an. Fattar inte att jag har blivigt så bil rädd dom senaste åren. Mins ju själv hur du mamma kunde bli hysterisk när du satt vid ratten och jag bara skrek hur du skulle köra. Ibland brast du ut i skratt mitt i allt och tyckte de inte va klokt hur jag reagerade. Måste säga att du faktiskt vinglade mycket ändå haha. Och om jag ska vara ärlig så va du riktigt kass på att köra bil haha.

Väl på busborgen levde vi rövare efter lite fika vill säga. Va nästan så att vi vuxna hade lite roligare en barnen haha. Blev en massa boll krig hit och ditt. Kan tänka mig att många såg och skrattade åt oss. Men det sket vi helt i. Nikita vart ju kär i alla kannor, så det vart en massa åkande i dom. Tur att Jesper va med som mer en hjärna åkte med haha.





Efter några timmars lek va vi alla trötta. Så efter det åkte vi alla hem för lite mys ett tag.
Jesper drog vidare för att va lite med vänner. Jag själv slappade och bara möss hela kvällen.

Jesper kom sen hem vid halv 6 på morgonen. Hoppas han hade det kul. Och att han tyckte det va värt att komma hem så tidigt på morgonen.

På Lördagen kom pappa och Anki på besök. Hade jätte mys. Gick ut en sväng och åkte pulka.
Kan tyckte det är riktigt skönt att pappa kommer rätt så ofta. Inte nog med det är Nikita är helt såld på sin farfar. Så det vart en massa lek för henne idag igen *ler*





På söndagen fyllde älskade Cassa år. Så jag och Nikita gick hem till henne på lite fika. Haha märktes att hon va bakis och egentligen inte alls hade någon lust att bli uppvaktat av så många människor haha. Hon är väl allt för söt hon.
Cassa va ju en av mina vänner som du gillade så mycket mamma. Du ska veta att hon tyckte desamma om dig. Synd att ni inte fick träffa varan mer.
Ja det va väl min helg som va.

I går pratade jag med min gamla Chef. Jag fick säga precis va jag tyckte och tänka om jobbet och allt. Och gick gick där ifrån nöjd med va jag lagt upp på hennes bord. Så snart lämnar jag mitt gamla jobb för att börja på det nya och de ser jag fram i mot.
Igår va jag hos psykologen också. Skönt när man kan bolla sina tankar med någon som är utbildad till de. Konstigt att kanske säga, men så känns det. Och speciellt att man kan bolla tankarna om mig mamma.
Jag vet att det är en förbjuden tanka när jag önskade att det va någon annan som dog i stället för dig. Men ibland känns det bara som om jag hade mått bättre. Men egentligen är det inte så att jag önskar någon annan livet. Önskade bara att du mamma fans kvar. saknar dig så otroligt mycket.
PS: I Love you 4-ever

Skönaste bilden jag tog idag på Nikita haha

Så underbara människor

Fick ett meddelande på fac idag av en tjej som heter Maria.
Jag blev så rörd över va hon skrev, uppskatar värkligen det. Och det värmer i hjärtat när man läst. Tack så otroligt mycket gumman. Det bättyder mycket för mig.

Maria skrev:

Hej Athena.
hoppas inte måndag morgon var alldeless för lugn för dig, så du somna framför nyheterna. =)

Har precis läst din blogg som jag alltid gör. som alltid är den lika givande. Starkt av dig att skriva som du gör, inte många som klarar av de.
Och att vissa tycker du ska lägga allt detta med din mamma bakom dig och gå vidare. Är verkligen inget att lyssna på. Låter som folk som verkligen inte vet hur de är att förlora en förälder. speciellt en Mamma. för en mamma är alltid en mamma. De är inte lätt att bara gå vidare. Shit då skulle livet verkligen vara bra enkelt.
Fortsätt blogga som du gör. bara de i sig är ju terapi.
Jag kan inte säga när de kommer gå lättare att hantera ens förälders bortgång men med tiden så hanterar man de på ett helt annat sätt..

Ha en bra fortsatt vecka trots sjukdomar.

/ Maria..

Tack änu en gång <3 ___________________________________________________________________
Hej Mamma!

Idag va jag på arbetsinteriuv. Och jag kommer med goda nyheter med att säga att jag fick jobbet. Jag tackade ja fast jag inte vet om jag får jobba kvar på Gruppen. Men jobbet som jag va på nu värkade så låvande och det va svårt för mig att tacka nej till det. Sen är det så otroligt skönt att veta att man nu är säker en tid fram över. Veta att man har en ekonomi gör en mycket tryggare. Vet att vart du en är någon stans så ler du nog i mot mig och är glad för min skull. Siste tiden med dig sa du ofta att du vill jag skulle ha det tryggt. Och att du skulle ge allt för att jag skulle upp nå det. Nu känns det ljusare och kanske är jag på väg till just en trygg het för mig och familjen. Det som känns så bra med deta jobb är också för att man får vara med från början. Fixa och dona. Och det älskar jag ju att göra *ler* Jag håller tummarna på att allt kommer bli bra här nu.



Saknar dig lika mycket som för. önskade du kunde ha varigt här nu, för det finns så mycket att säga dig. Jag hoppas att vi en dag får ta igen alla dagar vi missar här på jorden.
Jag älskar dig såååå mycket Mamma.
//Din Athena

Grattis i efterskott mamma!

Det har redan varit både din födelsedag och namnsdag Och bara för att du inte finns längre så kommer man på hur mycket som helst att köpa till dig. För jävigt att man inte kommer på sådana saker när du va här. Vet att du skulle ha blivigt så tacksam över va jag tänkte köpa i så fall. Men i stället så jobbade jag i Lördags och tankana på dig va värre en någonsin. Det gnagde och gjorde så ont i bröstet, precis sådär när man vill gråta men både kan och får inte. Man bara sväljer och sväljer tills det blir som klumpar i bröstet. Och det vart ju inte bättre över att du hade namnsdag dagen efter. Ditt namn stog över allt tycke jag. Och på det så tror jag inte att Jesper riktigt förstår va jag går egenom. Men ska väl inte klandra han för det. Men tycker ändå att man ska vissa någon slacks empati.

Men vissa folk kanske tycker att jag ska lägga allt bakom mig och gå vidare. Men så lätt är det inte. Speciellt när du mamma gick bort som du nu gjorde. Vem kan gå vidare efter ett sådant slut? Men jag gör ändå det bäste för att dagen ska gå förbi och inte gräva ner mig helt. Det får ta den tid det tar helt enkelt

Just nu är jag hemma med en sjuk dotter. Jobbigt att det har varit så här nu ett tag. Föra veckan va hon något frisk och då va jag sjuk. Nu är det hon som ligger här med hög feber. Hatar att se henne så sjuk. Hon ligger mest och vill inte gör så mycket mer. Hoppas att hon är frisk till fredagen, för så ska vi tjejer med alla barn till busborgen. Ja vi får hoppas.



Och en sak till. I måndags sökte jag ett jobb som personlig assistent här i sura.
Dom ringde idag och frågade om jag kunde komma på interjuv i morgon. Och tack vara att Madde kunde komma hit och passa Nikita en stund vid 11 så kunde jag gå på det *ler*
Så får se va dom har ett säga och erbjuda. Måste få reda på av Lena Norrman om man får jobba kvar på avd. För vårat vik går ut denna månad så skulle vara skönt att veta. För om jag inte får vara kvar låter det andra jobbet lockande. Så vi får hålla tummarna på att allt ordnar sig.



Nej nu ska jag gosa med Nikita som ligger här på min axel och halv sover.

Mina tankar är hos dig mamma, saknar dig så mycket.

Ps: Jag älskar dig

Hej Mamma!

Tycker dagarna bara flygger förbi, kanske lite för fort för att jag själv hänger inte med ibland.
Likt så mina känslor. Dom svänger lika fort som mitt humör. Ibland mår jag bättre och ibland mår jag sämre och ibland är jag mitt i mellan. Det finns så mycket jag vill säga dig. Och lika arg blir jag när jag tänker på hur du ville lämna livet.
Va jag inte värd ett bättre slut av dig?? Du har lämnat så många fråger efter dig, och man söker och söker efter ett svar. Huvet går i högvarv på nätterna, vilket har gjort att jag inte kunde somna. Nu får man på sömn tabletter som heter Imovan, bara för att få ett stopp på allt tänkande.
Det är synd att det ska vara så.
Jag undrar om du ser mig nu efter döden, tänker på va du gjort? Att få vara både arg, ledsen och besviken är en jobbig känsla.
Å saknaden på det har gjort allt så mycket värre
Du va verkligen den ända människan på joden som visste vem jag va, va jag tänkt och va du skulle säga för att få mig att må bättre.
När jag va ledsen, va du också ledsen, när jag va glad, va du också glad, när jag förlorade hoppet, kramade du om mig och fick upp mig igen. När det fanns problem tänkte du ut lösningar.
Nu är jag ledsen, men ingen som kan känna min sorg. Jag är förvirrad, men ingen som kan ge mig en tydlig väg. Jag känner mig ensam utan dig. Även då jag har massa folk runt mig, känner jag min ensam. Kan verkligen inte beskriva min saknad efter dig mamma.

Min psykolog sa att jag skulle försöka se bilder på dig efter att jag pratat med henne. Det har gott två veckor sen det. Och jag har inte haft ork att se på några bilder alls av dig :(
Och föra veckan ringde min läkare och sa att han tyckte jag skulle prata med en ny psykolog som är studerande. HMMMMMMMMM Tror inte det va en så bra ide. Har inte set den nya en och redan har vi problem att få tiderna att passa. Hon vill att vi ska ha tider då jag ofta jobbar efter som att hon jobbar inte så ofta. Men hallåååååå.
Sa till henne i går att mitt jobb går före. Och att jag inte ska passa upp på henne när hon kan och inte kan. Jobbet är viktigt för mig nu efter som att vi bara har mars på oss sen går vårat vik ut, Och efter det får vi veta om vissa får jobba kvar och få fast tjänst.

Jag är så nervös inför det att jag nästan mår illa. Kan ju inte ta ledigt hur som hälst. Vill verkligen vissa alla att jag verkligen vill jobba kvar. Och en fast tjänst skulle kännas tryggt för mig och familjen.. Och det skulle kanske få mig att må bättre. Att veta att man har jobb i framtiden och en trygg ekonomi skulle sitta bra här nu. Kan inte göra med en att hålla tummarna.

Så just nu går Nikita först, sen jobb och sen till mig om det blir något över. Orkar inte springa runt så fort jag blir ledig. Rätt så skönt att bara få vara också. Kan ju lova att jag behöver det.
Egentligen har jag lust att resa bort, bara själv över en helg. Ta in på ett spa hotell och bara få vara. Vila hur länge jag vill, sitta tysst utan att behöva prata eller ta hand om någon. Det skulle vara skönt.
Men som sagt. Jag går inte först i familjen......

Om du hade funnits mamma skulle jag nog rymt hem till dig med alla mina tankar.
Saknar dig såååååå mycket.

PS: I LOVE YOU
//Din Athena

Hej Mamma!

Va hos psykologen igår och pratade en hel del om dig. Fick ut mer av det en va jag trodde jag skulle få. Det bästa av allt va att hon visste va jag gick egenom.
Men det som va lite jobbigt att höra va att jag fortfarande är i fas ett i sorgen efter dig, men ändå kommit en bit. Det finns tydligen faser man går igenom när man handskas med sorg. Men känner att jag börjar närma mig fast två.
Fas ett är det som jag gjort hela tiden, förneka och försöka hitta ledtrådar till din död. Jag går igenom allt om och om igen i huvet, försöker vrida och vända på allt i huvet. Och där jag ibland inte riktigt förstår att du är död.
Jag vet att du aldrig kommer att komma tillbaka, så dum är jag inte. Men kan inte råför att man ibland får känslan över att det bara inte kan vara så. Det är verkligen svårt att beskriva va jag känner. Jag själv tycker att det låter dumt. Men den som aldrig har gått igenom något liknande kan inte häller förstå va jag menar.
Det kan göra en riktigt arg ibland.... alltså att dom som inte gått igenom något liknande inte riktigt fattar va jag känner eller va man går egenom. Känns som om dom tror att jag mår bra nu efter snart 5 månader. Som om mamma inte finns i mina tankar eller i mitt liv längre. Dom fattar inte min saknad, eller att jag varje dag tänker på dig. Nej jag blir bara arg när jag tänker på det. Mitt liv kommer aldrig bli det samma egen efter att du lämnat mig.

Skönt att jag ändå känner att jag gör framsteg nu när jag går till psykologen.
Till nästa gång ska jag försöka se på bilder där du är med i. Har haft otroligt svårt att göra det nu i några månader. Precis när du dog kunde jag sitta och stirra på en och samma bild hela tiden, i hopp om att du skulle bli till liv igen. Men efter ett tag drog jag mig ifrån att göra det. Är rädd över att jag ska tro lika dant igen och att jag måste börja om från början med sorgen du lämnat. Men som psykologen sa så är jag i en annan del av sorgen och att jag förmodligen skulle reagera annorlunda om jag såg på bilder av dig nu. Och förmodligen har hon rätt. Men har bara inte vågat en. Men tänkte att jag skulle gå igenom lite bilder i morgon efter att jag lämnat Nikita på dagis så att jag får vara lite själv när jag gör det.

Ska ta och bädda sängen nu om ett tag.
Längtar som bara den till helgen. Jesper kommer att jobba borta från fre till sön.
Så på fredag funderar jag på om jag och Nikita ska åka och bada. Och på Lördag kommer mina älsklingar hit ( Cassa och Sazza ) Vi ska ha en tjej kväll och se på melodifestivalen. Funderar på om man skulle köpa ansiktsmakar och lite så då *ler*
Det kommer i allafall bli ass mysigt <3 Nej det va väl allt för mig idag. Skriver snart igen. Ps: Älskar dig mamma din// Athena

Hej Mamma!

Känner mig så ledsen idag, började redan på morgonen när jag vaknade. Kände redan då att det inte skulle bli en bra dag idag *snyft* Nästan så att jag inte får någon luft i lungorna. Som om någon tar ett stryp tag på mig.
Tårana vill bara spruta och jag vill gräva mig ner under kudden och vara borta ett tag. Kan verkligen inte beskriva riktigt hur det är idag, mer en att det jag mått bättre i mitt liv.
Önskade att du kunde vara här nu. Finns så mycket som tynger mitt hjärta.
Älskar dig // Din Athena