Hej mamma!

Gud tankarna bara går runt och runt, tänker mycket på va du skulle ha gjort i sommar om du va vid liv. Tror att du som vanligt skulle tillbringa mycket tid ute på landet, som nu stor tomt och övergivet. Tänk att ett ställa som va så full av liv nu lika tyst som din död.
Pratade med Lena lite om va vi ska göra det landet nu. Och mycket snurrar i vårta huve.
På något viss vill man ha allt kvar. Men mina känslor för landet är inte desamma längre. Vet att jag kommer att se upp på taket du föl ifrån och tänka på den dagen du lämnade oss, eller sängen där Lasse hittade dig död morgonen efter med magen fyll av tabbleter. Jag kommer ändast tänka på den gången du valde att ta ditt liv och lämnat oss. Vill man värkligen ha kvar ett sådant ställe?
Jag vet att du inte vill vi ska sälja det. Och jag lovade att jag i allafall aldrig skulle göra det. Men då va jag inte bäred på att du skulle lämna mig såhär. Om jag visste skulle jag aldrig ha lovat. Du svek mig den dagen. Och ett ställe som jag älskade att vara på är inte desamma längre. Jag vet inte va jag ska göra mamma..........
Önskade att jag fick höra en viskning av dig. Ge mig någon väg att gå på. För just nu är det bara svart.
Saknar dig så mycket.

Ps: jag älskar dig.

JAG SAKNAR DIG

Jag hatar det här. Ibland känns det som att man inte orkar mer. Att saknaden efter dig kan vara så stor. Ibland vill man själv bara försvinna för en stund, komma till den plats där du är bara för att få krypa ner i din famn. Att bara få hålla om dig, få lätta på hjärtat och uppdatera dig med allt nytt som hänt mitt liv. Endast du har svar på alla mina frågor, och endast du kan ta bort den tyngd och saknad i mitt bröst. Samtidigt som jag bara vill krama om dig igen, vill jag ta tag i sig och skaka dig våldsamt av ilska och skrika " VARFÖR LÄMNADE DU MIGGGGG.....VARFÖR MAMMA?????? VARFÖR???? " Fanns det verkligen inget jag kunde göra som skulle ha fått dina tanka att lämna livet att ändra sig? Du vissta att jag skulle göra allt för mig mamma. Varför vågade du inte säga vad som döljde sig så djupt i ditt hjärta. Du har fött tre starka barn som skulle ställt upp för dig vad det en va. Fattade du aldrig det. Varför lätt du dig bara hjälpa oss. Vi kunde ha hjälp dig lika mycket. FANNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNN Mamma va jag saknar dig så jävla mycket. Kommer aldrig mitt lidande av saknad över dig att ta slut. Kan bli så rasande arg när jag blir så här ledsen nu. Det blir svårt för mig att skriva med alla dumma tårar som bara vill falla hela tiden. Ibland samlas dom på hög när jag lyckts hålla mina tårar i några dagar. Dock blir resultatet annat då den sen bara sprutar ut alla som jag hållt inom. Det är då det blir som jobbigast. För då sitter man i ett hörn och bara exploderar ut i gråt..... JAG SAKNAR DIG SÅ OTROLIGT MYCKET MAMMA. VILL ATT DU SNÄLLA KOMMER TILLBAKS. Men vet att det spelar ingenroll hur mycket jag en bönar och ber om det. Du är död, och en död kommer aldrig mer tillbaks. Det är ändats i drömmen du existerar. Och där kommer du att finnas så länge mitt hjärta existerar. Jag älskar dig sååååå mycket Puss och kram// din Athena

Nu mamma har jag flyttat!

Dena vecka har det hänt lite mycket som gjort att jag inte haft tid att skriva något till dig mamma.
Nu är flytten i allafall klar, och jag har komigt bra i ordning. Så det känns ju skönt.
Men kan ju också säga att det va inte lätt. Plus att man jobbade i helgen som va. Så man han ju inte göra klart allt
på några dagar. Sen att kroppen fick lida något fruktansvärt mycket i några dagar med värk va inte heller så kul.
Men nu är det gjort och det känns jätte skönt. Sen måste jag bara få skryta med att jag är så nöjd med
lägenheten. Den är så finnn *ler*
----------------------------------------------------------------------

I veckan har sömnen inte alls varigt bra. Kanske beror det på att man flyttat och så. Men också för att jag tänker så
otroligt mycket på dig mamma. Här om kvällen när jag försökte sova kunde inte mina tårar sluta falla. Saknar dig
otroligt mycket. En tanke slog mig att jag hellt plötsligt kände mig föräldralös. Jag tackar Gud över att jag har en pappa vid liv.
Och honom ska jag ta vara på så mycket jag bara kan.
Men som man oftast säger så är en mamma en mamma och ingen kan ta den plattsen. Den kan ingen annan pappa heller göra.
Men på något viss så har man något specillet mellan dotter och mor. Och det hade värkligen du och jag mamma.
Jobbigt när man har blivigt lite kännsligare nu. Känns som om jag börjar gråta så fort jag tänker på dig.
Det finns något i mitt hjärta som gör så otroligt ont som är så svårt att förklara. Ibland vill jag bara gå rakt ut i skogen och bara skrika ut alla
mina kännslor. Men som alltid så stoppar man ner dom i själen och lider så man nästan har svårt att andas. Och när man tillslut blir ensam borrar man ner huvet i kudden och exploderar ut i gråt.
Bara här om dagen då jag va så glad över att min lägenhet va så fin och efter att jag pratat med pappa
tänkte jag slå en singnal till dig för att berätta allt. Men kom på mig själv när jag höl i mobilen i handen och på väg att ringa dig.............. Du är ju död. Det fins inte längre ett numer man kan nå dig på. Hatar mig själv när jag kommer på mig göra så dumma saker som att glöms att du är död. Kan inte heller fatta att ordet död låter så främande för mig. Fast jag tänker på den varje dag då jag tänker på dig. Hatar ordet död. För mig kan du bara inte vara död. Fast du är det. Hatar tanken och saknaden efter dig mamma.
Fast du inte längre finns gör jag saker för din skull för att jag vet att du viljat det om du va vid liv.
Ska göra lite nytta nu.
Ps: jag älskar dig av allt annat // din Athena

Förlåt mamma!

Va ett tag sen jag skrev till dig nu. Kanske beror det på att det är mycket som händer runt mig nu. Det första är väl att jag börjat på mitt nya jobb. Och det andra är att jag flyttar om 10 dagar.

Jo det är sant. Jag och Jesper har kommit överens om att det kanske är bäst att vi gör det. Inte för att vi slutat älska varan. Utan för att vi är så olika och tycker inte allt likadant, vilket inte har varit så bra i vårat förhållande. Men vi gör inte slut. Vi börjar med att vara särbo och se hur det går och känna. Om vi känner att vi inte vill vara ifrån varan så får vi fixa det då. Men en så länge kommer vi ha två hem. Tror det kan vara bra. Och det bästa är att vi båda två har kommit överens om detta nu. Och kanske är det va jag just behöver. Att få ha ett eget och bästema hur man själv vill ha det hemma. Tror också det kan vara bra för Nikita som inte kommer ha en mamma och pappa som gnatar på varan stup i kvarten.
Men det är förstårs mycket som måste göras tills dess. Men om jag ska vara ärlig så orkar jag inte tänka på det en. Känner mig helt slut i kroppen fast jag inte gör så speciellt mycket.
Min psykolog tror att det har med att jag bär sorgen efter dig hela tiden. Även om det inte alltid syns är det en tung börda jag släppas med varje dag. Och det tar mycket ork av mig att gå runt så hela dagarna. Det är sjuk när man tänker på att något som inte syns kan vara så tungt. Det jobbigaste är väl att det tar så mycket energi av mig. Och på något sätt kan jag aldrig riktigt vara på topp. Önskar att sorgen kan gå över. Så att lusten att göra något kommer tillbaks. Finns verkligen inga ord som kan beskriva hur mycket jag saknar dig. Och även då jag har mycket att göra och tänka på så går det inte en ändaste dag utan att jag stannar upp och tänker på dig.
Önskar verkligen du hade varit här nu.
Ne nu måste jag gå tillbaks och koka klart pastan jag gör. Min cykel fick puncka under dagen så det blev aldrig till att åka och handla något bättre att äta. Ja ibland blir man trött på livet när små saker händer som stör en.Ta hand om dig vart du en är.
PS: Jag älskar dig. Din// Athena

Hej älskade Mamma!

I fredags va jag med familjen och Josefin med hennes son på busborgen. Gud va kul vi hade. Kändes verkligen att det va daxs att hitta på något med Nikita.
Jag vet att min lust att hitta på något kul inte är desamma mer sen du dog.
Jag själv kan inte riktigt förstå varför eller hur dåligt man egentligen kan må efter allt detta.
Det är ju inte så att jag vill må dåligt. Men orken att hitta kraften till ett äkta leende är svårt.
Men jag gör mitt bästa för att inte Nikita ska bli ner dragen i min sorg efter dig.

I fredags hjälpte Nikita mig att diska innan hon sov middag för att sen dra till busborgen.


Lite senare innan vi drog möte vi upp Milo och Josefin vid dagiset som våra barn går på. Och efter det drog äventyret vidare. Jag va dock tvungen att blunda på E4an. Fattar inte att jag har blivigt så bil rädd dom senaste åren. Mins ju själv hur du mamma kunde bli hysterisk när du satt vid ratten och jag bara skrek hur du skulle köra. Ibland brast du ut i skratt mitt i allt och tyckte de inte va klokt hur jag reagerade. Måste säga att du faktiskt vinglade mycket ändå haha. Och om jag ska vara ärlig så va du riktigt kass på att köra bil haha.

Väl på busborgen levde vi rövare efter lite fika vill säga. Va nästan så att vi vuxna hade lite roligare en barnen haha. Blev en massa boll krig hit och ditt. Kan tänka mig att många såg och skrattade åt oss. Men det sket vi helt i. Nikita vart ju kär i alla kannor, så det vart en massa åkande i dom. Tur att Jesper va med som mer en hjärna åkte med haha.





Efter några timmars lek va vi alla trötta. Så efter det åkte vi alla hem för lite mys ett tag.
Jesper drog vidare för att va lite med vänner. Jag själv slappade och bara möss hela kvällen.

Jesper kom sen hem vid halv 6 på morgonen. Hoppas han hade det kul. Och att han tyckte det va värt att komma hem så tidigt på morgonen.

På Lördagen kom pappa och Anki på besök. Hade jätte mys. Gick ut en sväng och åkte pulka.
Kan tyckte det är riktigt skönt att pappa kommer rätt så ofta. Inte nog med det är Nikita är helt såld på sin farfar. Så det vart en massa lek för henne idag igen *ler*





På söndagen fyllde älskade Cassa år. Så jag och Nikita gick hem till henne på lite fika. Haha märktes att hon va bakis och egentligen inte alls hade någon lust att bli uppvaktat av så många människor haha. Hon är väl allt för söt hon.
Cassa va ju en av mina vänner som du gillade så mycket mamma. Du ska veta att hon tyckte desamma om dig. Synd att ni inte fick träffa varan mer.
Ja det va väl min helg som va.

I går pratade jag med min gamla Chef. Jag fick säga precis va jag tyckte och tänka om jobbet och allt. Och gick gick där ifrån nöjd med va jag lagt upp på hennes bord. Så snart lämnar jag mitt gamla jobb för att börja på det nya och de ser jag fram i mot.
Igår va jag hos psykologen också. Skönt när man kan bolla sina tankar med någon som är utbildad till de. Konstigt att kanske säga, men så känns det. Och speciellt att man kan bolla tankarna om mig mamma.
Jag vet att det är en förbjuden tanka när jag önskade att det va någon annan som dog i stället för dig. Men ibland känns det bara som om jag hade mått bättre. Men egentligen är det inte så att jag önskar någon annan livet. Önskade bara att du mamma fans kvar. saknar dig så otroligt mycket.
PS: I Love you 4-ever

Skönaste bilden jag tog idag på Nikita haha

Så underbara människor

Fick ett meddelande på fac idag av en tjej som heter Maria.
Jag blev så rörd över va hon skrev, uppskatar värkligen det. Och det värmer i hjärtat när man läst. Tack så otroligt mycket gumman. Det bättyder mycket för mig.

Maria skrev:

Hej Athena.
hoppas inte måndag morgon var alldeless för lugn för dig, så du somna framför nyheterna. =)

Har precis läst din blogg som jag alltid gör. som alltid är den lika givande. Starkt av dig att skriva som du gör, inte många som klarar av de.
Och att vissa tycker du ska lägga allt detta med din mamma bakom dig och gå vidare. Är verkligen inget att lyssna på. Låter som folk som verkligen inte vet hur de är att förlora en förälder. speciellt en Mamma. för en mamma är alltid en mamma. De är inte lätt att bara gå vidare. Shit då skulle livet verkligen vara bra enkelt.
Fortsätt blogga som du gör. bara de i sig är ju terapi.
Jag kan inte säga när de kommer gå lättare att hantera ens förälders bortgång men med tiden så hanterar man de på ett helt annat sätt..

Ha en bra fortsatt vecka trots sjukdomar.

/ Maria..

Tack änu en gång <3 ___________________________________________________________________
Hej Mamma!

Idag va jag på arbetsinteriuv. Och jag kommer med goda nyheter med att säga att jag fick jobbet. Jag tackade ja fast jag inte vet om jag får jobba kvar på Gruppen. Men jobbet som jag va på nu värkade så låvande och det va svårt för mig att tacka nej till det. Sen är det så otroligt skönt att veta att man nu är säker en tid fram över. Veta att man har en ekonomi gör en mycket tryggare. Vet att vart du en är någon stans så ler du nog i mot mig och är glad för min skull. Siste tiden med dig sa du ofta att du vill jag skulle ha det tryggt. Och att du skulle ge allt för att jag skulle upp nå det. Nu känns det ljusare och kanske är jag på väg till just en trygg het för mig och familjen. Det som känns så bra med deta jobb är också för att man får vara med från början. Fixa och dona. Och det älskar jag ju att göra *ler* Jag håller tummarna på att allt kommer bli bra här nu.



Saknar dig lika mycket som för. önskade du kunde ha varigt här nu, för det finns så mycket att säga dig. Jag hoppas att vi en dag får ta igen alla dagar vi missar här på jorden.
Jag älskar dig såååå mycket Mamma.
//Din Athena

Grattis i efterskott mamma!

Det har redan varit både din födelsedag och namnsdag Och bara för att du inte finns längre så kommer man på hur mycket som helst att köpa till dig. För jävigt att man inte kommer på sådana saker när du va här. Vet att du skulle ha blivigt så tacksam över va jag tänkte köpa i så fall. Men i stället så jobbade jag i Lördags och tankana på dig va värre en någonsin. Det gnagde och gjorde så ont i bröstet, precis sådär när man vill gråta men både kan och får inte. Man bara sväljer och sväljer tills det blir som klumpar i bröstet. Och det vart ju inte bättre över att du hade namnsdag dagen efter. Ditt namn stog över allt tycke jag. Och på det så tror jag inte att Jesper riktigt förstår va jag går egenom. Men ska väl inte klandra han för det. Men tycker ändå att man ska vissa någon slacks empati.

Men vissa folk kanske tycker att jag ska lägga allt bakom mig och gå vidare. Men så lätt är det inte. Speciellt när du mamma gick bort som du nu gjorde. Vem kan gå vidare efter ett sådant slut? Men jag gör ändå det bäste för att dagen ska gå förbi och inte gräva ner mig helt. Det får ta den tid det tar helt enkelt

Just nu är jag hemma med en sjuk dotter. Jobbigt att det har varit så här nu ett tag. Föra veckan va hon något frisk och då va jag sjuk. Nu är det hon som ligger här med hög feber. Hatar att se henne så sjuk. Hon ligger mest och vill inte gör så mycket mer. Hoppas att hon är frisk till fredagen, för så ska vi tjejer med alla barn till busborgen. Ja vi får hoppas.



Och en sak till. I måndags sökte jag ett jobb som personlig assistent här i sura.
Dom ringde idag och frågade om jag kunde komma på interjuv i morgon. Och tack vara att Madde kunde komma hit och passa Nikita en stund vid 11 så kunde jag gå på det *ler*
Så får se va dom har ett säga och erbjuda. Måste få reda på av Lena Norrman om man får jobba kvar på avd. För vårat vik går ut denna månad så skulle vara skönt att veta. För om jag inte får vara kvar låter det andra jobbet lockande. Så vi får hålla tummarna på att allt ordnar sig.



Nej nu ska jag gosa med Nikita som ligger här på min axel och halv sover.

Mina tankar är hos dig mamma, saknar dig så mycket.

Ps: Jag älskar dig