Länge sen nu mamma!

Jag vet att det va ett bra tag sen jag skrev, ber så mycket om ursäckt för det. Men både ilsakan och saknade över dig har fastnnat som en gropp i halsen på mig. För en tid den började en illska växa inom mig, svårt att förklara det bättre en va jag försöker göra nu. Inte bara en illska utan också ett mat behov som är svår att förklara. Först fattade jag inte varför jag börjat äta så mycket som jag gjorde. Men efter ett samtal med min psykolog började jag erkänna för mig själv. Jag har börjat tröst äta. Att äta godis eller vinebröd som är mitt största problem fyller ett slaks hål i mitt bröst. Plus att det dempar min ångest för ett tag. Det jobbigaste sen är att man mår dåligt att tanken på hur mycket man proppat i sig. Jag som sa att det skulle bli bikini år i sommar. Men som det nu ser är det bara till att glömma. Fattar inte varför jag utsätter min kropp för fetta och onyttiga saker. Vill jag i inte må bra?? Blir bara vere av att öka i vikt. Varje dag känns det som om jag har nåt gränsen och att jag ska ta tag i mitt liv. Men dom orden säger jag varje dag. Borde byta ut orden till ( när ska jag orka)
Det som i allafall är ljusare i mitt liv är Nikita. Jag har funnit kraft till att hitta på mer med henne. På något viss mår jag så mycket bättre när jag ser henne le och ha roligt. Hon ger mig krafter till att komma ut och göra något. Ni kan inte fatta va ett litet barn som man älskar kan göra så mycket för en. Men visst.... Ibland är det riktigt jobbigt att ha barn. För ibland vill man bara vara i fred, sova och bara få vara. Men den kännslan har nog alla föräldrar ibland. Men sen när man tänker efter så ger ju nikita mig mer skratt och glädje en det jobbiga med att ha barn. Det va länge sen jag fällde en tår nu. Men när jag sist pratade med min psykolog om dig och va du lämnat kunde jag inte sluta gråta. Jag fattar inte hur du kunde lämna oss på de viss som du gjorde. Hur hade du mod att ens tänka tanken. För mig är det omöjligt. Jag ser på nikita och tänker att jag aldrig skulle kunna göra något så dumt till henne. Jag ska leva så länge hon finns vid liv, finnas och stötta henne tills mitt hjärta inte orkar gå.
Jag vet inte va som gick i dina tankar den kvällen. Och det är just det som får mig att fastna i sorgen ibland. Jag går två steg fram och ett steg back hemma tiden. Finns så mycket jag vill säga till dig mamma. Men framför allt saknar jag dina kramar och din lukt som sakta börjar försvinna från alla saker dom jag tagit hemmi ifrån dig. Jag saknar dig så oroligt mycket. För snart två veckor sen hade vi unsättning för dig. Ett sista farväl. Mina syskon va där med mig. Vilket jag kännde mig trygg med. Fick dock en chok då jag såg min syster Lena. Hon hade gått ner så mycket i vikt sen sist. Va skönt att träffa henne igen. Efter mammas död har det inte varigt dessama mellan oss. Och fräga mig i te varför. Men just den dagen va vi båda oss själva. Och det va skönt. Har saknat henne så otroligt mycket. Lena betyde så mycket för mig.
Som liten va hon min förebild. Och jag ville bli allt som hon va. Hon va min ängel i svåra stunder och min hjälte när någon va dum. Ja Lena va allt för mig som liten. Och det va skönt att se henne igen efter allt. Även min bror som jag värkligen har fott lära känna efter som att han aldrig bode med mig och Lena. Och det är så otroligt skönt att veta att man har värdens bästa syskon. Efter en härlig grill stund med syskonen och deras pappa och familj efter unsättnngen åkte jag, nikita och Jesper till vårat hotel som vi skulle sova på i Mjölby. Efter ett tag kom bror med fillip hans son och Håkans tjej på besök. Gud va roligt vi hade den kvällen. Nikita vs med hemma kvällen och va på glatt humör. Ja det kunde inte bli bättre den kvällen. Skönt att allt slutade så bra. Ska snart sätta i gång och städa så det blir till att skriva lite senare igen. Va skönare en va jag trodde att skriva till dig igen mamma.. Du ska veta hur mycket jag saknar dig.
Ps: i love you

Mamma... Jag finner bara depp

Jag finner bara depp och åter depp. Jag kan inte hitta något som får mig att känna glädje. Att känna som jag har gjort nu i några dagar tar all kraft i mig. Försökte ha lite kul i lördags med vänner. Men ens inte då kunde jag ha nå kul. I mitt bröst fans det bara något som störde mig. Jag är inte längre den jag va för. Önskar så att hon dyker upp. Det stör mig så fruktansvärt. Känner mig grå och tråkig.
Men på samma gång känner mig mig inlåst. Jag vill ut men kommer egenstanns. Nestan så man får panik. Jag vill rymma och glömma allt för ett tag. Komma tillbaka när jag har kraft till att vara den jag vill vara.
Nu är jag någon jag hatar att vara. Grå, arg, och lätt irreterad. Trodde att nu när sommaren närmar sig skulle jag börja må bättre. Men tyvärr så finner jag ingen glädje i det längre. För blommade jag ut som en vacker ros i mitt inre. Känns som om man nu blommar ut till ogräs.
Pallar inte känna såhär. Vill vara fri från alla tankar och känslor. Vill vara ensam utan en massa måsten i livet. Men den saker är ju nästan omöjlig. Nej orkar inte skriva om allt jävla dysstert... Känner mig bara mer grå, nästan svart..............:

Hej mamma!

Gud tankarna bara går runt och runt, tänker mycket på va du skulle ha gjort i sommar om du va vid liv. Tror att du som vanligt skulle tillbringa mycket tid ute på landet, som nu stor tomt och övergivet. Tänk att ett ställa som va så full av liv nu lika tyst som din död.
Pratade med Lena lite om va vi ska göra det landet nu. Och mycket snurrar i vårta huve.
På något viss vill man ha allt kvar. Men mina känslor för landet är inte desamma längre. Vet att jag kommer att se upp på taket du föl ifrån och tänka på den dagen du lämnade oss, eller sängen där Lasse hittade dig död morgonen efter med magen fyll av tabbleter. Jag kommer ändast tänka på den gången du valde att ta ditt liv och lämnat oss. Vill man värkligen ha kvar ett sådant ställe?
Jag vet att du inte vill vi ska sälja det. Och jag lovade att jag i allafall aldrig skulle göra det. Men då va jag inte bäred på att du skulle lämna mig såhär. Om jag visste skulle jag aldrig ha lovat. Du svek mig den dagen. Och ett ställe som jag älskade att vara på är inte desamma längre. Jag vet inte va jag ska göra mamma..........
Önskade att jag fick höra en viskning av dig. Ge mig någon väg att gå på. För just nu är det bara svart.
Saknar dig så mycket.

Ps: jag älskar dig.

JAG SAKNAR DIG

Jag hatar det här. Ibland känns det som att man inte orkar mer. Att saknaden efter dig kan vara så stor. Ibland vill man själv bara försvinna för en stund, komma till den plats där du är bara för att få krypa ner i din famn. Att bara få hålla om dig, få lätta på hjärtat och uppdatera dig med allt nytt som hänt mitt liv. Endast du har svar på alla mina frågor, och endast du kan ta bort den tyngd och saknad i mitt bröst. Samtidigt som jag bara vill krama om dig igen, vill jag ta tag i sig och skaka dig våldsamt av ilska och skrika " VARFÖR LÄMNADE DU MIGGGGG.....VARFÖR MAMMA?????? VARFÖR???? " Fanns det verkligen inget jag kunde göra som skulle ha fått dina tanka att lämna livet att ändra sig? Du vissta att jag skulle göra allt för mig mamma. Varför vågade du inte säga vad som döljde sig så djupt i ditt hjärta. Du har fött tre starka barn som skulle ställt upp för dig vad det en va. Fattade du aldrig det. Varför lätt du dig bara hjälpa oss. Vi kunde ha hjälp dig lika mycket. FANNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNN Mamma va jag saknar dig så jävla mycket. Kommer aldrig mitt lidande av saknad över dig att ta slut. Kan bli så rasande arg när jag blir så här ledsen nu. Det blir svårt för mig att skriva med alla dumma tårar som bara vill falla hela tiden. Ibland samlas dom på hög när jag lyckts hålla mina tårar i några dagar. Dock blir resultatet annat då den sen bara sprutar ut alla som jag hållt inom. Det är då det blir som jobbigast. För då sitter man i ett hörn och bara exploderar ut i gråt..... JAG SAKNAR DIG SÅ OTROLIGT MYCKET MAMMA. VILL ATT DU SNÄLLA KOMMER TILLBAKS. Men vet att det spelar ingenroll hur mycket jag en bönar och ber om det. Du är död, och en död kommer aldrig mer tillbaks. Det är ändats i drömmen du existerar. Och där kommer du att finnas så länge mitt hjärta existerar. Jag älskar dig sååååå mycket Puss och kram// din Athena

Nu mamma har jag flyttat!

Dena vecka har det hänt lite mycket som gjort att jag inte haft tid att skriva något till dig mamma.
Nu är flytten i allafall klar, och jag har komigt bra i ordning. Så det känns ju skönt.
Men kan ju också säga att det va inte lätt. Plus att man jobbade i helgen som va. Så man han ju inte göra klart allt
på några dagar. Sen att kroppen fick lida något fruktansvärt mycket i några dagar med värk va inte heller så kul.
Men nu är det gjort och det känns jätte skönt. Sen måste jag bara få skryta med att jag är så nöjd med
lägenheten. Den är så finnn *ler*
----------------------------------------------------------------------

I veckan har sömnen inte alls varigt bra. Kanske beror det på att man flyttat och så. Men också för att jag tänker så
otroligt mycket på dig mamma. Här om kvällen när jag försökte sova kunde inte mina tårar sluta falla. Saknar dig
otroligt mycket. En tanke slog mig att jag hellt plötsligt kände mig föräldralös. Jag tackar Gud över att jag har en pappa vid liv.
Och honom ska jag ta vara på så mycket jag bara kan.
Men som man oftast säger så är en mamma en mamma och ingen kan ta den plattsen. Den kan ingen annan pappa heller göra.
Men på något viss så har man något specillet mellan dotter och mor. Och det hade värkligen du och jag mamma.
Jobbigt när man har blivigt lite kännsligare nu. Känns som om jag börjar gråta så fort jag tänker på dig.
Det finns något i mitt hjärta som gör så otroligt ont som är så svårt att förklara. Ibland vill jag bara gå rakt ut i skogen och bara skrika ut alla
mina kännslor. Men som alltid så stoppar man ner dom i själen och lider så man nästan har svårt att andas. Och när man tillslut blir ensam borrar man ner huvet i kudden och exploderar ut i gråt.
Bara här om dagen då jag va så glad över att min lägenhet va så fin och efter att jag pratat med pappa
tänkte jag slå en singnal till dig för att berätta allt. Men kom på mig själv när jag höl i mobilen i handen och på väg att ringa dig.............. Du är ju död. Det fins inte längre ett numer man kan nå dig på. Hatar mig själv när jag kommer på mig göra så dumma saker som att glöms att du är död. Kan inte heller fatta att ordet död låter så främande för mig. Fast jag tänker på den varje dag då jag tänker på dig. Hatar ordet död. För mig kan du bara inte vara död. Fast du är det. Hatar tanken och saknaden efter dig mamma.
Fast du inte längre finns gör jag saker för din skull för att jag vet att du viljat det om du va vid liv.
Ska göra lite nytta nu.
Ps: jag älskar dig av allt annat // din Athena

Förlåt mamma!

Va ett tag sen jag skrev till dig nu. Kanske beror det på att det är mycket som händer runt mig nu. Det första är väl att jag börjat på mitt nya jobb. Och det andra är att jag flyttar om 10 dagar.

Jo det är sant. Jag och Jesper har kommit överens om att det kanske är bäst att vi gör det. Inte för att vi slutat älska varan. Utan för att vi är så olika och tycker inte allt likadant, vilket inte har varit så bra i vårat förhållande. Men vi gör inte slut. Vi börjar med att vara särbo och se hur det går och känna. Om vi känner att vi inte vill vara ifrån varan så får vi fixa det då. Men en så länge kommer vi ha två hem. Tror det kan vara bra. Och det bästa är att vi båda två har kommit överens om detta nu. Och kanske är det va jag just behöver. Att få ha ett eget och bästema hur man själv vill ha det hemma. Tror också det kan vara bra för Nikita som inte kommer ha en mamma och pappa som gnatar på varan stup i kvarten.
Men det är förstårs mycket som måste göras tills dess. Men om jag ska vara ärlig så orkar jag inte tänka på det en. Känner mig helt slut i kroppen fast jag inte gör så speciellt mycket.
Min psykolog tror att det har med att jag bär sorgen efter dig hela tiden. Även om det inte alltid syns är det en tung börda jag släppas med varje dag. Och det tar mycket ork av mig att gå runt så hela dagarna. Det är sjuk när man tänker på att något som inte syns kan vara så tungt. Det jobbigaste är väl att det tar så mycket energi av mig. Och på något sätt kan jag aldrig riktigt vara på topp. Önskar att sorgen kan gå över. Så att lusten att göra något kommer tillbaks. Finns verkligen inga ord som kan beskriva hur mycket jag saknar dig. Och även då jag har mycket att göra och tänka på så går det inte en ändaste dag utan att jag stannar upp och tänker på dig.
Önskar verkligen du hade varit här nu.
Ne nu måste jag gå tillbaks och koka klart pastan jag gör. Min cykel fick puncka under dagen så det blev aldrig till att åka och handla något bättre att äta. Ja ibland blir man trött på livet när små saker händer som stör en.Ta hand om dig vart du en är.
PS: Jag älskar dig. Din// Athena

Hej älskade Mamma!

I fredags va jag med familjen och Josefin med hennes son på busborgen. Gud va kul vi hade. Kändes verkligen att det va daxs att hitta på något med Nikita.
Jag vet att min lust att hitta på något kul inte är desamma mer sen du dog.
Jag själv kan inte riktigt förstå varför eller hur dåligt man egentligen kan må efter allt detta.
Det är ju inte så att jag vill må dåligt. Men orken att hitta kraften till ett äkta leende är svårt.
Men jag gör mitt bästa för att inte Nikita ska bli ner dragen i min sorg efter dig.

I fredags hjälpte Nikita mig att diska innan hon sov middag för att sen dra till busborgen.


Lite senare innan vi drog möte vi upp Milo och Josefin vid dagiset som våra barn går på. Och efter det drog äventyret vidare. Jag va dock tvungen att blunda på E4an. Fattar inte att jag har blivigt så bil rädd dom senaste åren. Mins ju själv hur du mamma kunde bli hysterisk när du satt vid ratten och jag bara skrek hur du skulle köra. Ibland brast du ut i skratt mitt i allt och tyckte de inte va klokt hur jag reagerade. Måste säga att du faktiskt vinglade mycket ändå haha. Och om jag ska vara ärlig så va du riktigt kass på att köra bil haha.

Väl på busborgen levde vi rövare efter lite fika vill säga. Va nästan så att vi vuxna hade lite roligare en barnen haha. Blev en massa boll krig hit och ditt. Kan tänka mig att många såg och skrattade åt oss. Men det sket vi helt i. Nikita vart ju kär i alla kannor, så det vart en massa åkande i dom. Tur att Jesper va med som mer en hjärna åkte med haha.





Efter några timmars lek va vi alla trötta. Så efter det åkte vi alla hem för lite mys ett tag.
Jesper drog vidare för att va lite med vänner. Jag själv slappade och bara möss hela kvällen.

Jesper kom sen hem vid halv 6 på morgonen. Hoppas han hade det kul. Och att han tyckte det va värt att komma hem så tidigt på morgonen.

På Lördagen kom pappa och Anki på besök. Hade jätte mys. Gick ut en sväng och åkte pulka.
Kan tyckte det är riktigt skönt att pappa kommer rätt så ofta. Inte nog med det är Nikita är helt såld på sin farfar. Så det vart en massa lek för henne idag igen *ler*





På söndagen fyllde älskade Cassa år. Så jag och Nikita gick hem till henne på lite fika. Haha märktes att hon va bakis och egentligen inte alls hade någon lust att bli uppvaktat av så många människor haha. Hon är väl allt för söt hon.
Cassa va ju en av mina vänner som du gillade så mycket mamma. Du ska veta att hon tyckte desamma om dig. Synd att ni inte fick träffa varan mer.
Ja det va väl min helg som va.

I går pratade jag med min gamla Chef. Jag fick säga precis va jag tyckte och tänka om jobbet och allt. Och gick gick där ifrån nöjd med va jag lagt upp på hennes bord. Så snart lämnar jag mitt gamla jobb för att börja på det nya och de ser jag fram i mot.
Igår va jag hos psykologen också. Skönt när man kan bolla sina tankar med någon som är utbildad till de. Konstigt att kanske säga, men så känns det. Och speciellt att man kan bolla tankarna om mig mamma.
Jag vet att det är en förbjuden tanka när jag önskade att det va någon annan som dog i stället för dig. Men ibland känns det bara som om jag hade mått bättre. Men egentligen är det inte så att jag önskar någon annan livet. Önskade bara att du mamma fans kvar. saknar dig så otroligt mycket.
PS: I Love you 4-ever

Skönaste bilden jag tog idag på Nikita haha