Försöker

Hej Mamma!

Jag vet inte om jag gör rätt eller fel i mitt beteende...

Försöker bara göra det lättare för mig att gå vidare. Vara så kort som möjligt, så lite känslor som jag bara kan vissa. Få något som känns långt till att bli kort och inte stanna i onödan eller prata fritt. Jag kan inte skiljas som vän men inte häller som ovän.

Önskade att man inte kände så mycket in för saker.

Och det är ju inte precis oväntade saker som jag känner.

Men kanske blir det bättre om jag bara hittar någon att ha nära, men inte för nära. Men som ändå ger mig lite av det man saknar.

Det är svårt att känna sig ensam ibland. Att vara ensam har jag aldrig varit bra på.

Det är oftast då jag springer in i saker för fort........

Har nog alltid haft det problemet.

Varför ska vi kvinnor alltid vilja ha närhet då man egentligen behöver vara själv?? Eller tror nog att killar har desamma problem, men visar det på ett annat viss.

Ensamheten får en att börja tänka på så mycket. Själv tänker jag mycket på en trygghet, och vart jag egentligen skulle känna mig hemma. Oftast springer mitt hjärta hem till bergsjö som jag saknar SÅÅÅ mycket. En tanke har slagit mig många gånger på att flytta tillbaks en dag.

Tänker också mycket på det val man gjort i livet, det man ångrar och det man vill göra igen.

Det finns mer en 1.000 saker man hinner tänka på när man känner sig ensam.

Och just när det är som jobbigaste tankar skulle det vara så bra att ha någon som får en att slippa tänka på så mycket..

Kanske blir det lite bättre när mina bästa vänner kommer hem igen ifrån sin semester.

Oftast får dom en på andra tänkar, och med det mår man lite bättre.

Men tills dess får jag stå ut med alla plågande tankar tills på Söndag.

Kan inte fatta varför jag inte borde slappna av och njuta av ensamheten. Det va trotts allt de jag ville ha för. Men nu när man är ensam får man nästan panik.

Önskade man kunde ringa dig nu. Säga att jag önskade du kunde komma förbi, vi skulle mysa framför en skräckfilm Och medans jag håller för öronen för att inte bli rädd skulle du skratta åt mitt beteende. Fy fan va jag saknar din närhet, och ditt sätt att förstå sig på mig. Du va den ända som kunde komma åt mina tankar så djupt. Saknar dig så mamma.

Måste göra lite nytta här hemma nu. Skriver snart igen.

PS: I LOVE YOU

Hemma igen.

Hej Mamma!
Kom hem ifrån grekland igår. Och med det också ett nytt avsnitt av mitt liv.
Resan gick bra och ungefär som jag tänkt att det skulle gå. Minus alla saker man ville göra dock.
Men för att göra dom bör man inte resa med ett litet barn. Men för övrigt hade vi det trevligt. Slappade en hell del vid havet, Nikita badade som aldrig för och värkade njuta av det varma vattnet, plus det fina vädret. Längtar verkligen tillbaks nu när det bara regnar här i Sverige. Plus att man ligger och hostar som en häst. INTE ALLS KUL.
Fick utskrivet av dockton idag på en hostmedicin. Så nu får vi hoppas att det hjälper. Dock känner jag att det snurrar något i huvet av den. Får hoppas att jag blir frisk snart så att jag kan gå och se på Harry Potter =)

Många kanske undrar va jag menar med ett nytt avsnitt av mitt liv....
För första gången på 4 år ska jag nu leva ensam som singel mamma. Vilket jag aldrig gjort förut.
Det ska bli både spännande å roligt.
Men på något viss skrämande. Jag och Jesper har ju gjort allt ihop. Vi förlitade oss bara på varandra. Men som jag skrev tidigare så har jag inte mått bra i detta förhållande på väldigt länge nu. Och det har nog Jesper inte häller gjort. Och nu äntligen så går vi åt två olika håll. Jag vet att det kommer att bli jobbigt lite då och då. Men det finns vissa saker man måste göra för att försöka må bättre. Mitt liv vart ju inte precis lättar sen du valde att lämna mig Mamma.
Känner inte alls igen mig själv. Blev någon jag inte ville bli. Jag vill inte vara grå länge. Jag vill se allt med färg. Och inte i svart och vit.
Önskar att jag börjar känna pirret i livet som jag så länge längtat efter.
Känns så svårt att beskriva något så tungt som jag känt mig efter det att du dog. Du va trotts allt också min bästa vän. Lusten för livet försvan under mina fötter som rengn från ovan.
Finns verkligen inga ord som kan beskriva min saknad över dig.
Och ljust nu skulle jag behövt dig vid min sida. För jag vet att det kommer att komma stunder då allt känns värdelöst, men jag lovar dig mamma att vara stark. Jag måste göra en förändring i mitt liv. Och jag ska börja här och nu. Inte bara för min skull, utan för mina nära och kära. Och framförallt för min egenskull. Men också för din, även då du inte finns bland oss kan jag känna din närhet.
Jag ska klara av detta.
Ska snart börja jobba, men lovar att skriva snart igen.
PS: I LOVE YOU
4-EVER

I morgon far vi..

Hej mamma!

I morgon åker jag och Jesper med Nikita till Grekland i tio dagar. En kluven känsla om jag ska vara ärlig. Vet inte vart jag ska placera den känslan i kroppen =(

Men samtidigt så tror jag att vi kommer få skit roligt. Det är sjukt, men jag och Jesper har alltid roligt när vi inte är tillsammans. Så fort vi blir ett par igen som så många gånger för blir man inlåst i en bur (känns det som) Nästan så att man får panik. Vill bara ut ut ut ut. Men ändå försökte man hålla i hopp. Det är ju inte den känslan man vill ha i ett förhållande Och det ska inte vara så. Så nu hoppas jag att med denna resa få ett bra slut på vad en gång va. Och självklart hoppas man sen på att kunna vara vänner. Inte bara för våran skull, men också för Nikitas. Vi har trotts allt värdens underbaraste unge tillsammans.

Jag har också lärt mig MYCKET av detta förhållande

Och det är mycket som jag ska se till inte händer igen i mina framtida förhållanden

Men det finns också mycket fint i allt *ler*

Trotts mycket som hänt mår jag bättre en va jag trodde ja skulle göra. Denna gång va det nog ett lätt beslut. Och bara det känns ju bra.

Nej nu måste jag se över va jag packat. Måste väga min väska sen hos Jesper senare idag.

Ska nämligen sova över efter som att vi ska upp tidigt i morgon.

Önskar så att du va här mamma. Finns så mycket svar som du skulle kunna ha hjälpt mig med nu.

PS: I love You

God morgon mamma!

Kunde inte somna om efter va jag fick veta på natten/morgonen. Men om det är va han vill så ska jag inte hindra han. Eller vad han ville hmmmmmmm tydligen va det min ide. Vi hade bara inte pratat om den en fören han hade bästemt sig sen, utan att säga det till mig. Men tydligen ska vi åka till grekland i allafall. Men efter det kommer jag aldrig tillbaks igen. Kanske som vän om man inte stöter på problem. Men inget mer. Enu ett av dina önskningar har nu gått i upp fylelse. Undra va du skulle säga om du va vid liv. Tror att du nog är trött på allt fram och tillbaks och ingen som bästemer sig. Men nu är det över. Det kommer inte att bli mer tveksamheter ifrån min del. Men jag hoppas att vi båda ska ha svin kul i grekland i hopp med våran dotter. Men efter det ska jag gå vidare med mitt liv och försöka komma överens så mycket det bara går med Nikita mellan oss två.
Jag har inte varit lycklig på länge, inte haft ork nog att tänka mig tanken att vara det. Inte haft ork att lägga ner någon energi på ett förhållande. Jag skaffade mig trotts allt en lägenhet för att jag faktiskt visste att det skulle aldrig hålla.
Om jag inte mår bra så mår inte dom i min närhet bra.
Men nu jävlar efter greklandsemesten ska jag ta tag i mitt liv. Och nu menar jag verkligen det. Inte bara för min skull utan också för nära och kära. Rätt så många som är trötta på min sura min och mitt yttersta ork till att göra nå.
Jag vet att jag kommer känna mig ner, ledsen och allt va man kan vara. Men denna gång kommer jag inte stänga in mig i ett hörn. Jag ska ut bland folk, umgås med så många vänner jag bara kan. JAG SKA MÅ BRA IGEN. Jag saknar min själv och på något viss ska jag finna det jag saknar. Den dagen jag gör det.. den dagen är jag kanske redo för att satsa mer på va livet kan ge mig. Och mitt största mål är att bli LYCKLIG IGEN.
Önskar så att du va vid liv. Du va trotts allt dem bästa människan på jorden som kunde trösta mig när det blir lite svårt. Saknar dig enormt mycket.
PS: I LOVE YOU MOM

På resande fott.

Försöker koppla av och inte tänka på dig lika mycket nu när jag är på resande fot Men lätt vart det inte. Och värre vart det efter det att min syster ringde i går angående dina pengar som finns kvar och vem som ska ärva dom..... Kan inte riktigt beskriva hur ilsken jag vart. Och det kan bara inte stämma det hon säger. Och enligt lagen så gör det inte de heller då jag kände min tvungen till att veta att jag verkligen hade rätt. SÅÅÅÅÅ i morgon då vi åker hem igen blir det till att kontakta en advokat eller någon annan som vet något om detta. Och om ett viss människa blir egortippad och tycker att han/Hon ska ha pengarna som vi barn inte tycker att han har rätt till kommer jag göra allt som står i min makt för att vi barn ska få det du lämnat efter. Tycker redan han/hon fått sin del. Jag vet också att du mamma hade blivigt fly förbannad om du visste va som hänt med allt.
Jag själv ligger och vrider mig om nätterna då jag trotts allt tar somntabletter inte somnar. Jag ska fan gå till botten med allt nu.
Och jag ska läsa sambo lagen tills jag kan den utan till.
Visst kan man vara sambo och leva i hopp. Men om man ska ha så mycket för saker och ting när någon dör kan inte stämma. Sen tycker jag också att man borde levt ett kärleksförhollande för att få det att stämma. OCH DET VET JAG ATT DOM INTE GJORDE. INTE DOM SENASTE TVÅ OCH ETT HALVT ÅR TILLBAKS. Och jag är inte den ända som vet om det. Jag kan verkligen och kommer inte släppa detta fören jag vet och känner att det är bra. Jag vet också att om man kunde ligger nog du mamma och vrider sig i graven. Det va vad jag va tvungen att lätta på mamma. vet att jag inte skriver ofta. Kanske borde jag göra det som jag säger så många gånger om. Känns lite lättare i bröstet när jag fått skriva av mig lite ibland.
Önskar så att man fick svar på saker och ting ibland. Men gör mitt bästa för va jag tror du skulle säga.
Min saknad är enorm och kärleken till dig är för stor att beskriva.
PS: I Love YOU
____________________________________________________________________________________

Som jag sa innan försöker jag koppla av och njuta av min ledighet. Därför bjuder jag här lite på bilder av Nikita <3

Länge sen nu mamma!

Jag vet att det va ett bra tag sen jag skrev, ber så mycket om ursäckt för det. Men både ilsakan och saknade över dig har fastnnat som en gropp i halsen på mig. För en tid den började en illska växa inom mig, svårt att förklara det bättre en va jag försöker göra nu. Inte bara en illska utan också ett mat behov som är svår att förklara. Först fattade jag inte varför jag börjat äta så mycket som jag gjorde. Men efter ett samtal med min psykolog började jag erkänna för mig själv. Jag har börjat tröst äta. Att äta godis eller vinebröd som är mitt största problem fyller ett slaks hål i mitt bröst. Plus att det dempar min ångest för ett tag. Det jobbigaste sen är att man mår dåligt att tanken på hur mycket man proppat i sig. Jag som sa att det skulle bli bikini år i sommar. Men som det nu ser är det bara till att glömma. Fattar inte varför jag utsätter min kropp för fetta och onyttiga saker. Vill jag i inte må bra?? Blir bara vere av att öka i vikt. Varje dag känns det som om jag har nåt gränsen och att jag ska ta tag i mitt liv. Men dom orden säger jag varje dag. Borde byta ut orden till ( när ska jag orka)
Det som i allafall är ljusare i mitt liv är Nikita. Jag har funnit kraft till att hitta på mer med henne. På något viss mår jag så mycket bättre när jag ser henne le och ha roligt. Hon ger mig krafter till att komma ut och göra något. Ni kan inte fatta va ett litet barn som man älskar kan göra så mycket för en. Men visst.... Ibland är det riktigt jobbigt att ha barn. För ibland vill man bara vara i fred, sova och bara få vara. Men den kännslan har nog alla föräldrar ibland. Men sen när man tänker efter så ger ju nikita mig mer skratt och glädje en det jobbiga med att ha barn. Det va länge sen jag fällde en tår nu. Men när jag sist pratade med min psykolog om dig och va du lämnat kunde jag inte sluta gråta. Jag fattar inte hur du kunde lämna oss på de viss som du gjorde. Hur hade du mod att ens tänka tanken. För mig är det omöjligt. Jag ser på nikita och tänker att jag aldrig skulle kunna göra något så dumt till henne. Jag ska leva så länge hon finns vid liv, finnas och stötta henne tills mitt hjärta inte orkar gå.
Jag vet inte va som gick i dina tankar den kvällen. Och det är just det som får mig att fastna i sorgen ibland. Jag går två steg fram och ett steg back hemma tiden. Finns så mycket jag vill säga till dig mamma. Men framför allt saknar jag dina kramar och din lukt som sakta börjar försvinna från alla saker dom jag tagit hemmi ifrån dig. Jag saknar dig så oroligt mycket. För snart två veckor sen hade vi unsättning för dig. Ett sista farväl. Mina syskon va där med mig. Vilket jag kännde mig trygg med. Fick dock en chok då jag såg min syster Lena. Hon hade gått ner så mycket i vikt sen sist. Va skönt att träffa henne igen. Efter mammas död har det inte varigt dessama mellan oss. Och fräga mig i te varför. Men just den dagen va vi båda oss själva. Och det va skönt. Har saknat henne så otroligt mycket. Lena betyde så mycket för mig.
Som liten va hon min förebild. Och jag ville bli allt som hon va. Hon va min ängel i svåra stunder och min hjälte när någon va dum. Ja Lena va allt för mig som liten. Och det va skönt att se henne igen efter allt. Även min bror som jag värkligen har fott lära känna efter som att han aldrig bode med mig och Lena. Och det är så otroligt skönt att veta att man har värdens bästa syskon. Efter en härlig grill stund med syskonen och deras pappa och familj efter unsättnngen åkte jag, nikita och Jesper till vårat hotel som vi skulle sova på i Mjölby. Efter ett tag kom bror med fillip hans son och Håkans tjej på besök. Gud va roligt vi hade den kvällen. Nikita vs med hemma kvällen och va på glatt humör. Ja det kunde inte bli bättre den kvällen. Skönt att allt slutade så bra. Ska snart sätta i gång och städa så det blir till att skriva lite senare igen. Va skönare en va jag trodde att skriva till dig igen mamma.. Du ska veta hur mycket jag saknar dig.
Ps: i love you

Mamma... Jag finner bara depp

Jag finner bara depp och åter depp. Jag kan inte hitta något som får mig att känna glädje. Att känna som jag har gjort nu i några dagar tar all kraft i mig. Försökte ha lite kul i lördags med vänner. Men ens inte då kunde jag ha nå kul. I mitt bröst fans det bara något som störde mig. Jag är inte längre den jag va för. Önskar så att hon dyker upp. Det stör mig så fruktansvärt. Känner mig grå och tråkig.
Men på samma gång känner mig mig inlåst. Jag vill ut men kommer egenstanns. Nestan så man får panik. Jag vill rymma och glömma allt för ett tag. Komma tillbaka när jag har kraft till att vara den jag vill vara.
Nu är jag någon jag hatar att vara. Grå, arg, och lätt irreterad. Trodde att nu när sommaren närmar sig skulle jag börja må bättre. Men tyvärr så finner jag ingen glädje i det längre. För blommade jag ut som en vacker ros i mitt inre. Känns som om man nu blommar ut till ogräs.
Pallar inte känna såhär. Vill vara fri från alla tankar och känslor. Vill vara ensam utan en massa måsten i livet. Men den saker är ju nästan omöjlig. Nej orkar inte skriva om allt jävla dysstert... Känner mig bara mer grå, nästan svart..............: