Tack

Idag fick jag ett meddelande på fac av en som värkar vara en underbar tjej. Också Maria som läser min blogg vill jag tacka för alla varma ord och förståelsen av att ha förlorat sin mamma.
Tusen tack <3

Ett meddelande idag på fac som fick mig att le till:

hej

detta kanske är jättelöjligt nu eller ja jag vet inte..Men jag måste bara få skriva de här: Kom in på din blogg av en slump å måste säga att jag beundrar dig verkligen, du verkar vara en så himla bra mamma. de märks i din blogg.. Vill beklaga sorgen också :( Du känner inte mig, men jag var bara tvungen att skriva.

Igår fick jag också bilderna som togs på familjehuset. Nikita vart så fin<3
Önskar så mamma att du hade sätt hur stor hon blivigt.

Nikita är sjuk *snyft*

Det är nu när Nikita är så sjuk som man mest av allt önska du var vid liv. Du som alltid kunde lugna ner mig när jag blir rädd eller lite stressad över att inte veta vad jag ska göra *snyft*
Nu får vi ju hoppas att Nikita bara är sjuk och att det snart är över. Men kan inte låta bli att känna en rädsla över att det är något annat. Men tror nog du hade sagt " Så är det gumman att vara mamma"
Det är en naturlig känsla som jag har när Nikita är sjuk. Och inte bara när hon är sjuk. Det finns en ständig rädsla att något ska hända henne något. Och tror att den rädslan har mycket över hur du lämnade mig. Jag vet att allt kan ändras på en sekund. Ena dagen fanns du, och andra dagen va du död.
Från den dagen har jag aldrig tagit något för givet. Och därför finns nog rädslan där ständigt att något ska hända Nikita. Jag kunde inte rädda dig. Men jag ska göra allt för min dotter, den ända länken som verkligen kommer ifrån mig själv.

Varför vågade jag aldrig för?

Men det är väl bättre sent en aldrig? Det jag menar är... Varför tog jag inte steget till att leva som jag gör nu tidigare? Men jag glömde inte häller den trygghet men hade i ett förhållande. Och den osäkerheten på om man skulle klara sig själv med barn och allt. Nu när jag har taggig det steget förstår jag inte varför jag va så rädd. Tänker mycket på va du skulle ha sagt nu mamma? Du som försökt få mig att förstå att detta beslut va det ända rätta för mig. Idag känner jag mig som en helt ny människa, och det va inte längesen som jag träffade en gammal arbetskamrat. Också hon märkte hur jag strålar och värkar gladare och må så mycket bättre. Vart glad när hon sa det till mig. För det är precis va jag känner mig. Vet inte alls vem jag har varigt det senaste åren. Eller ja det vet jag inte nu häller. Men jag vet att jag inte är den jag va innan sommaren. Må jag göra jätte mycket misstag som singel. Men va fannn. Men lever bara en gång. Må det pratas bakom ryggen på mig. Det berör mig inte ett jälva dugg. För jag vet vilka som är och inte är mina vänner :)
Jag vill leva och göra bort mig. Jag vill skratta åt saker som jag skäms för.
Jag vill Så mycket i livet nu. Och jag ska göra så mycket jag bara kan. Dock vet jag att den mörka sidan av mig dyker upp då och då. Den sidan då det känns som om livet inte är värd att leva och allt känns skit. Men det är inte mer en mänskligt. I alla fall för mig som känner mig splittrad som person. Att ha förlorat dig mamma va det värsta jag någonsin har gjort i mitt liv. Och tomheten du lämnat kommer för alltid att vara tom. Och just där i mitt hjärta kommer det ständigt att krampas. Min saknad går inte att beskriva. Men jag känner att om du fans nu skulle du vara glad för min skull. Och du skulle ha hjälpt till så mycket du bara kunde. Det är mycket tack vara dig mamma som jag varigt stark, din röst har ständigt ekat i mitt huvud om va jag borde göra. Och det är mycket tack vara nikita som lusten för livet är mer tydlig nu en va den va för.
Jag älskar dig så MYCKET Mamma.
Ps: i love you din athena

Osäker

Mitt liv har verkligen vänt. Och jag gillar verkligen mitt singel liv. Och jag själv känner att jag blivigt en bättre människa. Dock på gott och ont. Har inte riktigt kol på allt. och det blir miss förstånd hit och ditt. Och då med alla dessa killar. Kanske har jag svårt att få dom att förstå vissa saker och ting. Och vissa som kanske tror det börjar bli mer en vänner.... Jag är nog riktigt kass på detta med killar. Och såå stör dom sig på när jag säger att, va dom en säger kommer jag ta allt med en nya salt.. I slutet visar dom ju den sidan dom sa ifrån början att dom inte hade. Skönt att man då redan är rustad för att ta lite skit.
Nejjj herre gud.. vet inte alls va jag vill med dom. kanske  blir det någon som blir sårad i slutet.
Men just nu vill jag bara ha någon att kramas med och fyller just den tomhet av närhet. ÅÅ det är väl alltid skönt ;) Men ett förhollade är jag verkligen inte redo för att ha. Och det är ganska så skönt att inte känna sig bunden nu efter fyra år. Men det är klart att jag en vacker dag hoppas att kärleken står framför mig.
Nej skiter att skriva mer för dena dag. ta hand om er alla. Kram
PS: I LOVE YOU MOM

Va ett tag sen..

Förlåt, va ett tag sen jag skrev till dig nu mamma.
Men känns som om allt gått i ett.
Sist jag skrev va innan jag åkte på kryssning. Och kan ju säga att den helgen va den roligaste jag haft på många år. Träffade en massa nya folk och hade det sååå kul. Det är en stor ålders skildnad på mig och Hanna som jag åkte med. Men nu bevisade vi verkligen att ålden inte spelade någon som hälst roll. För så kul som jag hade med henne är det inte många som man kan ha det med *ler*
Här hemma i sura rullar allt på som det ska. Jag och Jesper kommer bra överens om nikita, vilket är jätte skönt. Men det som känns enu skönare och som gör att det går så bra är... Att det inte finns några känslor kvar för han som va förut. Skönt att slippa svart sjuka hitt och svart sjuka ditt. Nej allt sånt är över och det känns bra. Nu kan man fugera som vänner och tänka på nikita och va som är bäst för henne.
Jag själv börjar dra taggarna inot och lära känna en massa nya folk.
Dock försvinner aldrig den tomhet som finns inom mig. Känns som ett svart hol rakt egenom mitt hjära. Sliter och påminner mig ständigt om min saknad efter dig. Jag gör mitt bästa för att vissa dagar ens ska gå egenom. Men jag försöker, mer en va vissa människor anar.

Deta va nog allt för mig idag.
Ps: saknar dig så. I love you

Det kommer aldrig att bli som det va.

Hej Mamma!
Pratade med min doktor om dig idag. Mycket över att jag inte kan placera mig själv, vet liksom inte vem jag är. För den dagen du dog, dog också en del av mig. Känns som om jag vandrar i ett mörker. Kan inte sätta fingret på va jag vill och inte vill i livet. Vad jag vet just nu är att jag vill INTE gå tillbaks till mitt gamla liv. För jag är inte längre den jag va förut. Dock vet jag inte alls va jag vill i livet framöver. Och ibland känns allt så meningslöst. Dokton sa att snart kommer jag finna meningen med allt. Och att jag ska inte ha några problem med att bilda en ny familj med en kille som får mig att känna mig värdig. Och att killar nog står på kö för att få den chansen med mig haha. Dock känner jag mig inte redo för att söka. Killar vet jag finns. Men just nu fyller dom bara i ett ända syfte för mig just nu.

Kan inte fatta att din bortgång förändrat så mycket i mitt liv. För inget är verkligen som det va förut.
Ska bli skönt att få jobba lite i morgon. Det gör att tankarna inte svänger lika mycket.
Och på fredag åker jag och Hanna på kryssning. Ska bli otroligt skönt att få komma bort här ifrån ett tag och träffa andra folk.

PS: I Love YOU

Ett år av saknad *snyft*

Kan inte fatta Mamma, att det va ett år sen du lämnade oss nu?
Min saknad över dig är lika svår och känslan lika krampande i bröstet =(
Hela denna dag har jag upplevt åter igen. Varje gång jag ser på klockan tänka jag på va jag gjorde exakt den tiden. Det knytter sig i magen på mig. Och gråten sitter i halsen som en stor klump. Jag saknar dig så otroligt jävla mycket. Säg till mig och jag gör allt för att få dig tillbaks.
Och som jag ibland känner, skulle jag lätt trampa över på din sida, bara jag visste du va där och väntade på mig.
Men tack vara Nikita ska jag vara stark. Gå genom livet och få det att bli värt att leva för. Men saknaden över dig kommer för alltid att gå med mig livet ut.

JAG SAKNAR DIG MAMMA. JAG BER TILL GUD OCH HOPPAS PÅ ATT DU SKA GE MIG ETT TÄCKEN PÅ ATT DU FINNS VID MIN SIDA, FAST JAG INTE KAN SE ELLER HÖRA DIG.

Ps: I love you