Spola fram tiden ett snäpp

För första gången i livet jag säger att jag vill spola fram livet kanske en månad eller sådär.
Vill ha julafton och nyår överstökat. Hälst skippa det helt tack. Jul och nyår är inte desamma som det en gång va för mig. Det ända som jag tänker på är dig mamma. Och att försöka få ha en så bra och trevlig jul å nyår för nikitas skull. Vill att hon ska minnas alla dessa saker med nöje. Och jag ska göra allt jag kan för att det ska bli så bra som det går för henne. Men jag själv kommer inte kunna känna den glädje som hon kommer göra. Kommer ihåg som barn hur länge man väntat på just dom dagarna, och man ibland inte kunde somna natten innan jul för att man låg vaken och tänkte på alla julklappar under grannen. Den tiden är förbi.. Nu vill jag bara få det överstökat. Vill inte ha någon jul eller nyår. Men det är klart jag måste göra något för nikitas skull. En sak har jag i allafall lovat mig själv... Att det nya året kommer att bli så mycket bättre en detta år. Alla misstag som jag gjort, ska jag se till att inte upprepa. Jag ska göra så mycket jag bara kan för att jag själv ska bli bättre som människa. Jag ska uppleva saker jag vill uppleva. Och jag ska se till att ingen hindrar mig från det.
Jag ska inte bråka om onödiga saker eller låta någon få trampa på mig.

Jag vet redan nu när jag skriver deta, att jag ibland kommer bli nere, kännas som om det inte finns något att kämpa för. Men jag kommer att på ett eller annat viss ta mig upp igen. Och kraften kommer jag finna hos min dotter.
Jag har lovat henne att en vacker dag kommer hon ha allt i sitt liv. Hon kommer alltid ha en familj som stöttar henne i vått och torrt. Ett hem med syskon och familjen middagar, eller Familje mys. Jag lovar att jag en vacker dag kommer att fixa en julafton på ett och samma ställe och veta att just såhär vill jag ha det varje år.
________________________________________________________________________

Nog med det djupa.
Det finns en person i mitt liv som just då jag är med han får mig att glöma det mässta.
Jag vill hela tiden med honom hitta på saker som får en att bli sååå mycket yngre igen.
Han är smart och har ofta svar på mina tall. Och det sjukaste med han är just det att jag kan prata om jaaa nog allt som jag aldrig pratat med någon annan om.
Det gör inget om vi pratat i tel i en timme. Vi hittar alltid på att prata om något annat i en timme till.
Och det bästa är fortfarande att vi vill ha det precis som det är :)
Ibland vill jag mer och ibland vill jag inget alls, men när jag ser han.... Vill jag ha det precis som vi har..
Nej nog för idag.
-------------------------

Glöm inte mamma... JAG ÄLSKAR DIG

Hej Mamma!

Det är just en dag som denna jag skulle ha behövt dig mer en något annat. När mörktet faller och det ända som syns ute är regn och grå väder. Du som älskade att pyssla skulle säker nu, om du va vid liv pynta i mina fönster. Få det gråa att på något viss bli mysigt. Jag själv skulle bara luta mig tillbaks och bli om pysslad av din närhet. Se dina idéer växa, haha se dig springa fram och tillbaks med gardiner, ljus och lampor.

Om Gud nu skulle finnas, skulle inte ens han kunna beskriva min saknad över dig. Det spelar ingen roll hur många år jag måste leva utan dig, en idag kan jag få för mig att vilja ringa för att lätta på mitt hjärta. Eller bara få prata med dig om va som.....
För bara just du va den ända som kunde förstå mitt inre. Även om den för värdens skulle vara rätt så vriden. Kanske just därför jag kunde säga allt till dig. Du om någon kunde se allt med klarhet. Och det som va otydligt för mig synligt.
Ska tomheten du lämnat efter alltid vara lika tom? Kommer jag aldrig så länge jag lever känna mig hel?

Just en dag som denna........... vill jag bara springa iväg.

Gjort fel......

Vet att det va ett tag sen jag skrev nu. Men mitt huvud har snurrat som en karusell utan ett stopp. På bara en kort tid har jag sårat och svikit folk. Och inte tänkte jag på va mina handlingar får andra att känna. Har jag blivigt så känslor kall? Fattar inte hur jag har så lätt att bara lämna och gå vidare. Visst stannar jag till och hör på va dom har att säga mig, vilket inte dom vackraste ord. Men inget dumt om mig heller, mer dom känslor som jag trampat på. Åå jag ber verkligen om förlåtelse, men vet att det inte spelar någon roll vad jag en säger. Men felet ligger i att jag vill och vågar inte stanna upp och känna efter på vad jag känner och tycker. Vill själv inte bli sårad eller känna mig fången. Ibland försöker jag vinna tid. Försöka tänka och känna. Men det är tyvärr oftast där jag gör fel. Du kan hålla om mig, kyssa mig, krama och se mig i ögonen. Jag kan ställa upp och fylla ytligare en tomhet man söker, men efter det blir jag lika hal som en ål. Det är precis så långt jag kan ta mina känslor. Kanske går det att hålla mig kvar? Men då måste man nog vara mer envis en vad jag själv är. In tygga mig om saker jag inte längre tror på. Få mig att känna något som jag låst in så djupt i mig själv.
Jag träffar någon nu. Och jag vill ha honom precis som han är nu. Inte mer eller mindre. Jag vill inte vara hans, men jag finns. Jag kan krama om honom och må rätt bra utan att han kramar om mig för hårt. Han är klok och vet att han inte vill ge mig några krav. För han som jag vill ha det precis som det är nu...
Dock finns en oro som börjar växa...... Jag vill inte må för bra.

Tack

Idag fick jag ett meddelande på fac av en som värkar vara en underbar tjej. Också Maria som läser min blogg vill jag tacka för alla varma ord och förståelsen av att ha förlorat sin mamma.
Tusen tack <3

Ett meddelande idag på fac som fick mig att le till:

hej

detta kanske är jättelöjligt nu eller ja jag vet inte..Men jag måste bara få skriva de här: Kom in på din blogg av en slump å måste säga att jag beundrar dig verkligen, du verkar vara en så himla bra mamma. de märks i din blogg.. Vill beklaga sorgen också :( Du känner inte mig, men jag var bara tvungen att skriva.

Igår fick jag också bilderna som togs på familjehuset. Nikita vart så fin<3
Önskar så mamma att du hade sätt hur stor hon blivigt.

Nikita är sjuk *snyft*

Det är nu när Nikita är så sjuk som man mest av allt önska du var vid liv. Du som alltid kunde lugna ner mig när jag blir rädd eller lite stressad över att inte veta vad jag ska göra *snyft*
Nu får vi ju hoppas att Nikita bara är sjuk och att det snart är över. Men kan inte låta bli att känna en rädsla över att det är något annat. Men tror nog du hade sagt " Så är det gumman att vara mamma"
Det är en naturlig känsla som jag har när Nikita är sjuk. Och inte bara när hon är sjuk. Det finns en ständig rädsla att något ska hända henne något. Och tror att den rädslan har mycket över hur du lämnade mig. Jag vet att allt kan ändras på en sekund. Ena dagen fanns du, och andra dagen va du död.
Från den dagen har jag aldrig tagit något för givet. Och därför finns nog rädslan där ständigt att något ska hända Nikita. Jag kunde inte rädda dig. Men jag ska göra allt för min dotter, den ända länken som verkligen kommer ifrån mig själv.

Varför vågade jag aldrig för?

Men det är väl bättre sent en aldrig? Det jag menar är... Varför tog jag inte steget till att leva som jag gör nu tidigare? Men jag glömde inte häller den trygghet men hade i ett förhållande. Och den osäkerheten på om man skulle klara sig själv med barn och allt. Nu när jag har taggig det steget förstår jag inte varför jag va så rädd. Tänker mycket på va du skulle ha sagt nu mamma? Du som försökt få mig att förstå att detta beslut va det ända rätta för mig. Idag känner jag mig som en helt ny människa, och det va inte längesen som jag träffade en gammal arbetskamrat. Också hon märkte hur jag strålar och värkar gladare och må så mycket bättre. Vart glad när hon sa det till mig. För det är precis va jag känner mig. Vet inte alls vem jag har varigt det senaste åren. Eller ja det vet jag inte nu häller. Men jag vet att jag inte är den jag va innan sommaren. Må jag göra jätte mycket misstag som singel. Men va fannn. Men lever bara en gång. Må det pratas bakom ryggen på mig. Det berör mig inte ett jälva dugg. För jag vet vilka som är och inte är mina vänner :)
Jag vill leva och göra bort mig. Jag vill skratta åt saker som jag skäms för.
Jag vill Så mycket i livet nu. Och jag ska göra så mycket jag bara kan. Dock vet jag att den mörka sidan av mig dyker upp då och då. Den sidan då det känns som om livet inte är värd att leva och allt känns skit. Men det är inte mer en mänskligt. I alla fall för mig som känner mig splittrad som person. Att ha förlorat dig mamma va det värsta jag någonsin har gjort i mitt liv. Och tomheten du lämnat kommer för alltid att vara tom. Och just där i mitt hjärta kommer det ständigt att krampas. Min saknad går inte att beskriva. Men jag känner att om du fans nu skulle du vara glad för min skull. Och du skulle ha hjälpt till så mycket du bara kunde. Det är mycket tack vara dig mamma som jag varigt stark, din röst har ständigt ekat i mitt huvud om va jag borde göra. Och det är mycket tack vara nikita som lusten för livet är mer tydlig nu en va den va för.
Jag älskar dig så MYCKET Mamma.
Ps: i love you din athena

Osäker

Mitt liv har verkligen vänt. Och jag gillar verkligen mitt singel liv. Och jag själv känner att jag blivigt en bättre människa. Dock på gott och ont. Har inte riktigt kol på allt. och det blir miss förstånd hit och ditt. Och då med alla dessa killar. Kanske har jag svårt att få dom att förstå vissa saker och ting. Och vissa som kanske tror det börjar bli mer en vänner.... Jag är nog riktigt kass på detta med killar. Och såå stör dom sig på när jag säger att, va dom en säger kommer jag ta allt med en nya salt.. I slutet visar dom ju den sidan dom sa ifrån början att dom inte hade. Skönt att man då redan är rustad för att ta lite skit.
Nejjj herre gud.. vet inte alls va jag vill med dom. kanske  blir det någon som blir sårad i slutet.
Men just nu vill jag bara ha någon att kramas med och fyller just den tomhet av närhet. ÅÅ det är väl alltid skönt ;) Men ett förhollade är jag verkligen inte redo för att ha. Och det är ganska så skönt att inte känna sig bunden nu efter fyra år. Men det är klart att jag en vacker dag hoppas att kärleken står framför mig.
Nej skiter att skriva mer för dena dag. ta hand om er alla. Kram
PS: I LOVE YOU MOM