Så underbara människor

Fick ett meddelande på fac idag av en tjej som heter Maria.
Jag blev så rörd över va hon skrev, uppskatar värkligen det. Och det värmer i hjärtat när man läst. Tack så otroligt mycket gumman. Det bättyder mycket för mig.

Maria skrev:

Hej Athena.
hoppas inte måndag morgon var alldeless för lugn för dig, så du somna framför nyheterna. =)

Har precis läst din blogg som jag alltid gör. som alltid är den lika givande. Starkt av dig att skriva som du gör, inte många som klarar av de.
Och att vissa tycker du ska lägga allt detta med din mamma bakom dig och gå vidare. Är verkligen inget att lyssna på. Låter som folk som verkligen inte vet hur de är att förlora en förälder. speciellt en Mamma. för en mamma är alltid en mamma. De är inte lätt att bara gå vidare. Shit då skulle livet verkligen vara bra enkelt.
Fortsätt blogga som du gör. bara de i sig är ju terapi.
Jag kan inte säga när de kommer gå lättare att hantera ens förälders bortgång men med tiden så hanterar man de på ett helt annat sätt..

Ha en bra fortsatt vecka trots sjukdomar.

/ Maria..

Tack änu en gång <3 ___________________________________________________________________
Hej Mamma!

Idag va jag på arbetsinteriuv. Och jag kommer med goda nyheter med att säga att jag fick jobbet. Jag tackade ja fast jag inte vet om jag får jobba kvar på Gruppen. Men jobbet som jag va på nu värkade så låvande och det va svårt för mig att tacka nej till det. Sen är det så otroligt skönt att veta att man nu är säker en tid fram över. Veta att man har en ekonomi gör en mycket tryggare. Vet att vart du en är någon stans så ler du nog i mot mig och är glad för min skull. Siste tiden med dig sa du ofta att du vill jag skulle ha det tryggt. Och att du skulle ge allt för att jag skulle upp nå det. Nu känns det ljusare och kanske är jag på väg till just en trygg het för mig och familjen. Det som känns så bra med deta jobb är också för att man får vara med från början. Fixa och dona. Och det älskar jag ju att göra *ler* Jag håller tummarna på att allt kommer bli bra här nu.



Saknar dig lika mycket som för. önskade du kunde ha varigt här nu, för det finns så mycket att säga dig. Jag hoppas att vi en dag får ta igen alla dagar vi missar här på jorden.
Jag älskar dig såååå mycket Mamma.
//Din Athena

Grattis i efterskott mamma!

Det har redan varit både din födelsedag och namnsdag Och bara för att du inte finns längre så kommer man på hur mycket som helst att köpa till dig. För jävigt att man inte kommer på sådana saker när du va här. Vet att du skulle ha blivigt så tacksam över va jag tänkte köpa i så fall. Men i stället så jobbade jag i Lördags och tankana på dig va värre en någonsin. Det gnagde och gjorde så ont i bröstet, precis sådär när man vill gråta men både kan och får inte. Man bara sväljer och sväljer tills det blir som klumpar i bröstet. Och det vart ju inte bättre över att du hade namnsdag dagen efter. Ditt namn stog över allt tycke jag. Och på det så tror jag inte att Jesper riktigt förstår va jag går egenom. Men ska väl inte klandra han för det. Men tycker ändå att man ska vissa någon slacks empati.

Men vissa folk kanske tycker att jag ska lägga allt bakom mig och gå vidare. Men så lätt är det inte. Speciellt när du mamma gick bort som du nu gjorde. Vem kan gå vidare efter ett sådant slut? Men jag gör ändå det bäste för att dagen ska gå förbi och inte gräva ner mig helt. Det får ta den tid det tar helt enkelt

Just nu är jag hemma med en sjuk dotter. Jobbigt att det har varit så här nu ett tag. Föra veckan va hon något frisk och då va jag sjuk. Nu är det hon som ligger här med hög feber. Hatar att se henne så sjuk. Hon ligger mest och vill inte gör så mycket mer. Hoppas att hon är frisk till fredagen, för så ska vi tjejer med alla barn till busborgen. Ja vi får hoppas.



Och en sak till. I måndags sökte jag ett jobb som personlig assistent här i sura.
Dom ringde idag och frågade om jag kunde komma på interjuv i morgon. Och tack vara att Madde kunde komma hit och passa Nikita en stund vid 11 så kunde jag gå på det *ler*
Så får se va dom har ett säga och erbjuda. Måste få reda på av Lena Norrman om man får jobba kvar på avd. För vårat vik går ut denna månad så skulle vara skönt att veta. För om jag inte får vara kvar låter det andra jobbet lockande. Så vi får hålla tummarna på att allt ordnar sig.



Nej nu ska jag gosa med Nikita som ligger här på min axel och halv sover.

Mina tankar är hos dig mamma, saknar dig så mycket.

Ps: Jag älskar dig

Hej Mamma!

Tycker dagarna bara flygger förbi, kanske lite för fort för att jag själv hänger inte med ibland.
Likt så mina känslor. Dom svänger lika fort som mitt humör. Ibland mår jag bättre och ibland mår jag sämre och ibland är jag mitt i mellan. Det finns så mycket jag vill säga dig. Och lika arg blir jag när jag tänker på hur du ville lämna livet.
Va jag inte värd ett bättre slut av dig?? Du har lämnat så många fråger efter dig, och man söker och söker efter ett svar. Huvet går i högvarv på nätterna, vilket har gjort att jag inte kunde somna. Nu får man på sömn tabletter som heter Imovan, bara för att få ett stopp på allt tänkande.
Det är synd att det ska vara så.
Jag undrar om du ser mig nu efter döden, tänker på va du gjort? Att få vara både arg, ledsen och besviken är en jobbig känsla.
Å saknaden på det har gjort allt så mycket värre
Du va verkligen den ända människan på joden som visste vem jag va, va jag tänkt och va du skulle säga för att få mig att må bättre.
När jag va ledsen, va du också ledsen, när jag va glad, va du också glad, när jag förlorade hoppet, kramade du om mig och fick upp mig igen. När det fanns problem tänkte du ut lösningar.
Nu är jag ledsen, men ingen som kan känna min sorg. Jag är förvirrad, men ingen som kan ge mig en tydlig väg. Jag känner mig ensam utan dig. Även då jag har massa folk runt mig, känner jag min ensam. Kan verkligen inte beskriva min saknad efter dig mamma.

Min psykolog sa att jag skulle försöka se bilder på dig efter att jag pratat med henne. Det har gott två veckor sen det. Och jag har inte haft ork att se på några bilder alls av dig :(
Och föra veckan ringde min läkare och sa att han tyckte jag skulle prata med en ny psykolog som är studerande. HMMMMMMMMM Tror inte det va en så bra ide. Har inte set den nya en och redan har vi problem att få tiderna att passa. Hon vill att vi ska ha tider då jag ofta jobbar efter som att hon jobbar inte så ofta. Men hallåååååå.
Sa till henne i går att mitt jobb går före. Och att jag inte ska passa upp på henne när hon kan och inte kan. Jobbet är viktigt för mig nu efter som att vi bara har mars på oss sen går vårat vik ut, Och efter det får vi veta om vissa får jobba kvar och få fast tjänst.

Jag är så nervös inför det att jag nästan mår illa. Kan ju inte ta ledigt hur som hälst. Vill verkligen vissa alla att jag verkligen vill jobba kvar. Och en fast tjänst skulle kännas tryggt för mig och familjen.. Och det skulle kanske få mig att må bättre. Att veta att man har jobb i framtiden och en trygg ekonomi skulle sitta bra här nu. Kan inte göra med en att hålla tummarna.

Så just nu går Nikita först, sen jobb och sen till mig om det blir något över. Orkar inte springa runt så fort jag blir ledig. Rätt så skönt att bara få vara också. Kan ju lova att jag behöver det.
Egentligen har jag lust att resa bort, bara själv över en helg. Ta in på ett spa hotell och bara få vara. Vila hur länge jag vill, sitta tysst utan att behöva prata eller ta hand om någon. Det skulle vara skönt.
Men som sagt. Jag går inte först i familjen......

Om du hade funnits mamma skulle jag nog rymt hem till dig med alla mina tankar.
Saknar dig såååååå mycket.

PS: I LOVE YOU
//Din Athena

Hej Mamma!

Va hos psykologen igår och pratade en hel del om dig. Fick ut mer av det en va jag trodde jag skulle få. Det bästa av allt va att hon visste va jag gick egenom.
Men det som va lite jobbigt att höra va att jag fortfarande är i fas ett i sorgen efter dig, men ändå kommit en bit. Det finns tydligen faser man går igenom när man handskas med sorg. Men känner att jag börjar närma mig fast två.
Fas ett är det som jag gjort hela tiden, förneka och försöka hitta ledtrådar till din död. Jag går igenom allt om och om igen i huvet, försöker vrida och vända på allt i huvet. Och där jag ibland inte riktigt förstår att du är död.
Jag vet att du aldrig kommer att komma tillbaka, så dum är jag inte. Men kan inte råför att man ibland får känslan över att det bara inte kan vara så. Det är verkligen svårt att beskriva va jag känner. Jag själv tycker att det låter dumt. Men den som aldrig har gått igenom något liknande kan inte häller förstå va jag menar.
Det kan göra en riktigt arg ibland.... alltså att dom som inte gått igenom något liknande inte riktigt fattar va jag känner eller va man går egenom. Känns som om dom tror att jag mår bra nu efter snart 5 månader. Som om mamma inte finns i mina tankar eller i mitt liv längre. Dom fattar inte min saknad, eller att jag varje dag tänker på dig. Nej jag blir bara arg när jag tänker på det. Mitt liv kommer aldrig bli det samma egen efter att du lämnat mig.

Skönt att jag ändå känner att jag gör framsteg nu när jag går till psykologen.
Till nästa gång ska jag försöka se på bilder där du är med i. Har haft otroligt svårt att göra det nu i några månader. Precis när du dog kunde jag sitta och stirra på en och samma bild hela tiden, i hopp om att du skulle bli till liv igen. Men efter ett tag drog jag mig ifrån att göra det. Är rädd över att jag ska tro lika dant igen och att jag måste börja om från början med sorgen du lämnat. Men som psykologen sa så är jag i en annan del av sorgen och att jag förmodligen skulle reagera annorlunda om jag såg på bilder av dig nu. Och förmodligen har hon rätt. Men har bara inte vågat en. Men tänkte att jag skulle gå igenom lite bilder i morgon efter att jag lämnat Nikita på dagis så att jag får vara lite själv när jag gör det.

Ska ta och bädda sängen nu om ett tag.
Längtar som bara den till helgen. Jesper kommer att jobba borta från fre till sön.
Så på fredag funderar jag på om jag och Nikita ska åka och bada. Och på Lördag kommer mina älsklingar hit ( Cassa och Sazza ) Vi ska ha en tjej kväll och se på melodifestivalen. Funderar på om man skulle köpa ansiktsmakar och lite så då *ler*
Det kommer i allafall bli ass mysigt <3 Nej det va väl allt för mig idag. Skriver snart igen. Ps: Älskar dig mamma din// Athena

Hej Mamma!

Känner mig så ledsen idag, började redan på morgonen när jag vaknade. Kände redan då att det inte skulle bli en bra dag idag *snyft* Nästan så att jag inte får någon luft i lungorna. Som om någon tar ett stryp tag på mig.
Tårana vill bara spruta och jag vill gräva mig ner under kudden och vara borta ett tag. Kan verkligen inte beskriva riktigt hur det är idag, mer en att det jag mått bättre i mitt liv.
Önskade att du kunde vara här nu. Finns så mycket som tynger mitt hjärta.
Älskar dig // Din Athena

Nikita dansar med morfar hahaha

Hej mamma!

Igår kom pappa på besök. Jag är så otroligt tacksam över att jag har en förälder kvar. Vet inte va, eller hur jag skulle känns om han också försvan. Sorgen efter dig är redan för smärtsam. Tänk då hur det skulle kännas om han också gick ifrån mig? Jag vet att du inte vill att jag ska tänka sådana tankar, men kan inte ro för att tanken slår mig ibland.
Försöker njuta av varje sekund med han och Nikita. Och jag slukar varje rörelse dom gör. Kan verkligen inte låta bli och njuta då jag ser dom två ihop. Inte konstigt när dom värkar så täta. Nikita verkligen älskar morfar och får aldrig nog av att leka med han. Och pappa ställer upp med glädje.
Igår hittade vi på en massa skoj. Men det Nikita gillade mäst va när vi gick till pulka i backen. Kunde inte heller låta Tindra vara i koppel så släppte henne också så att hon fick springa av sig lite. Sen åkte vi och handlade lite för middagen som vi lagade i hopp till kvällen. Vi hade så otroligt mysigt ihop. Pappa bästemde sig sen för att sova över här i ställer för att åka hem så sent, så när Nikita hade somnat myste vi i soffan med två bra filmer. Det va verkligen skönt att pappa stannade kvar, också det att man fick lite tid för oss själva pappa och jag. För det va länge sen vi hade en mys kväll i hopp.
På morgonen lekte pappa och Nikita innan jag han vakna, sen vart det kaffe och frukost.
Vi pratade en del om dig mamma. Pappa är lite orolig över min sorg över dig, men han förstår rätt bra på va jag går igenom. Och hans förstår att du och jag hade en otroligt bra kontakt och att det inte alls va så konstigt att jag saknar dig så mycket. Va skönt att få prata med honom om det. Det bästa med allt är att jag vet att pappa alltid kommer finnas för mig och Nikita. Och att jag inte ska vara rädd för att be om hjälp. Jag måste väl ha värdens bästa pappa.
Kommer ihåg att du va glad att han just va min pappa. För det är inte många pappor som offrat så mycket som han gjort för mig. Även fast du och pappa aldrig va menade för varan va du glad över att jag kom till och att han vart min pappa. Och det ska jag säga dig mamma. Att jag är otroligt tacksam över att pappa är min pappa.
Han vill alltid mitt bästa fast jag ibland inte förstår va han tänker haha.
Men pappa är ju alltid pappa haha.
För ett tag sen åkte han hem. Men vi skulle ha en mys helg igen någon dag igen.
Om ett tag kommer Jesper hem igen *ler* Då ska hela familjen ut till backen igen och åka pulka ihop. Sen till kvällen blir det nog bara att ta det lugnt och mysa.

Ska lägga ut några bilder på gårdagen plus lite andra bilder.

Du ska veta mamma att jag saknar dig så otroligt mycket.
Önskar så innerligt att du kunde ha varit med oss nu.
Jag älskar dig// Din Athena

Lite bilder ifrån föra veckan. Nikita är en så underbarn dotter. Älskar henne
så otroligt mycket. Utan henne vet jag inte va jag skulle göra.