Jag vet inte :(

Jag vet inte... Jo jag vet... Nej jag vet inte längre.... Vill skratta, vill gråta, jag vill skrika.. Jag vill kämpa.. Jag vill kämpa för dig. Ja jag skulle finnas för dig vad som. Men jag vet inte längre. Varför kämpa själv? Kan inte vara stark om man känner att man inte har någon som drar upp en när man ramllat. Känns som om man går i mot vinden hela tiden. Man blir stycken i smyg bakom ryggen. Nejjj sluta snälla. Är jag värkligen värd det? Efter allt som jag va villig att offra.. Jag vet på handen i hjärtat.... Att jag är så mycket mer en bara detta. Jag skulle ge dig min hand.. Och den skulle du få bli trygg med. Men också jag vill bli omtyckt... Också jag vill känna den kärlek jag va villig att ge. Jag vill inte känna mig som en hund, som man rasstar lite då och då och tro jag blir nöjd med det. Jag vill komma förre vissa vänner, INTE ALLTID, men ibland. Bara för att få känna mig värdig din tid lite mer en andra. Men jag skulle aldrig i livet ta dig ifrån någon. Men jag vet ingentig längre, och viljan att gå i mot vinden början kännas i mina knän. Och om du vill kämpa med mig nu... Ja då får du nog kämpa lite mer en va jag gjort, för styrkan i mina knän börjar svikta.... Mamma: Jag vet va du tycker.. Jag vet va du skulle säga. Men du som mig vet också om envisheten vi har. Dock kan vi i slut ändan inte alltid få som vi vill. Även då vi menar vält. Och även då man vill överaska någon, blir det inte alltid som vi planerat det :( Och även om jag vet precis dina ord. Önska jag att jag fick höra på dom tusen gånger om igen. PS: I love You mom <3

Saknad........

Hej Mamma!
Försöker finna kraften till att le när jag egentligen vill gråta.
Varje gång jag hör ordet Mamma.... så tänker jag.
Jag tänker inte alltid på döden, utan jag tänker på hur du tog livet av dig. Nästan varje gång tänker jag på hur du valde att lämna mig/oss.

Jag känner dig........ jag känner din närvaro vid min sida. Nästan så kraftigt att jag kan ta på den.
Jag  vet att det låter konstigt.. men känner också att du funnit ro.... ro över att du vet att vi vet. Dock finner inte min själ sitt stilla sinne.

Jag önska jag hade dig.... Jag önska att jag hade en Mamma. Jag va inte redo att förlora dig. Och det är jag inte en idag. Även om jag levt utan dig ett tag nu.. Känner jag mig vilsen. Önska att jag hade kunna vara liten.
Men min dotter behöver sin Mamma. Så jag finner styrkan i henne.

Men må Gudarna veta kärleken mellan Mor och Dotter. Den är mer en enorm.

Jag vet att jag inte är värdens bästa Mamma. Men vem är det? Alla har väl sitt egna viss att vara det på.

Jag vet att livet känns förjävligt att leva ibland, men tack vara min Pappa och mina vänner finner jag alltid ett ljus att vandra vidare på. Och jag är mer en tacksam över att jag har dom.

Ibland kan jag finns skuld över att jag kanske inte visar min tacksamhet lika mycket som jag hade önskat.
Men på något viss tror jag att dom vet. Och jag älskar dom mest i värden för det.
_________________________________________

Börjar bli mig själv igen. INGE MER P-SPRUTA för mig tack. Klarar tydligen inte av för mycket hormoner i kroppen min. Bär på tillräckligt mycket redan  ;)
Dessutom börjar jag få grep om mina egna känslor som börjar bli tusen gånger starkare.
Dock börjar jag tröttna på små tassel hit och ditt. Och ibland blir jag arg på mig som låter saker gå för långt.
Mitt liv räcker inte till för små trams....
Och ibland vill jag bara skrika rakt ut och fråga va fan som är felet.
Och ibland känner jag mig som en håll plats, man väntar liksom på något bättre. Men samtidigt känner jag att det är jag som borde stå där och inte vara ett. För jag är värd såååååå mycket mer en att bara vara.

Dock har en människa i mitt liv tagit en stor del i mitt hjärta nu.
Han betyder så mycket mer en va han själv tror.
Och Nikita blir alltid glad när hon ser honom, dock ska hon ibland spela svår och klurig, men så fort han går börjar hon fråga efter honom IGEN.
Men tror nog att hon inte är så svårt. Kanske har hon lite svårt att se Mamma kramas med en annan kille?
Hon om någon är jätte Mammig och har alltid varit. Så har varit jätte försiktig med vem hon träffar då jag inte vill att hon ska fastna helt för någon innan jag själv känner mig säker.

Nej nog skrivet denna gång.

Glömde nämna att jag hade det super i London med Linda. Och så klart ska vi dra ditt igen =)
Kanske planerar vi också andra resor tillsammans, Linda och jag är rätt så lika, vi gillar att se oss omkring och ta reda på saker, visst söp vi något. Men det va liksom inte det viktigaste vi hade på resan. Vi tog ärlig en kväll helt nykter och såg en film på hotell rummet också en natt hehe. Dock va vi något slut efter all vandring vi gjorde haha. Måste verkligen börja träna nu.. Kanske kan A hjälpa mig lite med det ;) det är ju ändå han som får stå ut med det (host) hehehe. nej Nikita ligger och susar vid min sida. Så ska nog gosa lite innan jag stänger ögonen för den här kvällen.

Ta hand om er.
PS: I LOVE YOU MOM.

London nästa vecka

Mamma.... skulle livet se lättare ut om du va vid liv? Skulle det kännas lättare varje gång jag blir ledsen eller sårad om du kunnat ha kramat om mig?
Skulle jag känna eller bli lika lätt ledsen om jag visste att jag bara kunde ringa dig?
Jag kan ibland känna en så stor ilska över att du är död när jag känner mig ledsen eller deppig. Och bara det gör det hela ännu värre... Jag blir liksom inte bara ledsen om det hänt något, utan också för att du är död.
Den kärlek man har för sin mamma är så stor och så obeskrivlig.
Det går inte att beskriva den tomhet i mitt hjärta en Mamma lämnat efter.
Det ända som kan lätta lite på min tyngd när det känns som jobbigast är just HAN.
Men också Han kan göra tyngden sååååå mycket jobbigare. Varför har man så svårt att förstår. Det är ingen tävling om mitt hjärta med någon annan en han själv. Vill få han att förstår att just han är den jag vill vara med och har viljan att förändra på det jag själv inte gillar.
Men det är också efter dig Mamma som jag gråter efter varje gång det blir så fel.
____________________________________________________________________________

London

Nästa vecka åker jag och Linda till London, vilket jag ser fram i mot. Att bara få komma bort här ifrån tror jag också kan vara något bra för mig. Dock blir vi bara borta från Torsdag till måndag. Men det är dagar jag ändå ska njuta av. Skönt att Linda är lite som mig också, vårat mål är inte precis att supa oss fulla varje kväll. Utan vi vill mest åka runt och se så mycket det bara går i det landet dom dagar vi är där.

Jag måste också få säga att jag har värdens bästa pappa och vänner som ställer upp att passa Nikita  nästa helg då jag är borta *ler*
Måste se till att göra en stor städning här hemma efter som att Pappa kommer att bo här under den helgen =)

SÅÅÅ LONDON HÄR KOMMER VI SNART :)
____________________________________________________________________________

Håll om mig......

Panik...... snälla håll om mig. Säg det jag behöver att höra för att göra mig lugn.......
Känslorna inom mig har tagit över helt, tappat balansen helt, känner mig ostadig och förrvirad....
Får svårt att andas då det känns som om gråten sitter och river mig i halsen..

Jag vill ringa, höra av mig och få dig att förstå.... att du är och va den mitt hjärta slog för.
Men jag får mig själv att värka kylig, och nästan får kyliga svar tillbaks. Paniken slår till och jag vill bara springa in i vägen och hoppas jag får en riktig jävla smäll.....

Just detta klarar jag inte av... så god natt

På bara en sekund

På bara en sekund förändrades en känsla som jag va så säker på att jag kände och hade, till rädsla och                       förtvivlan. Och jag blir ledsen varje gång jag tänker på det.

Hela dagen har jag ibland fastnat med blicken, mina ögon kanske står still. Men i mitt huvud går händelsen från igår om och om igen........ Det går inte att radera....

Och när jag kommer på vart jag är, slutar min läpp att skaka och jag torkar mina tårar som är på väg att falla.

Jag får inte gråta, jag kan inte gråta, inte nu. Den här gången är det inte jag som ska skämmas.

Jag vet det kanske finns en del saker jag gjort och tagit del av, men aldrig att jag gjort något som sårar en annan människa mer en va jag sårat mig själv när jag gjort det.

För dumheterna som jag gjort sårar mig tusen gånger om efter som att jag är medveten om dom. Och vad jag menar med det är.............. att jag blir så besviken på mig själv som får mig att falla så lågt, att jag ibland inte är så stark som jag önska jag va..

Dessa dagar som nu har varit, har verkligen fått mig att fatta. Jag är verkligen på  botten nu. Och nu är det fan dax att börja ta sig upp... Jag måste ändra på en del saker i mitt liv.

I morgon är en ny dag........ och det som nu har hänt ska jag ta lärdom av.. Det är över med allt jävla skit nu. 

Jag ska bli den jag vill vara. Och jag ska vara stark nog till att bli det.

Det finns så mycket jag vill säga

Det finns så mycket jag vill säga till en människa i mitt liv.
Jag vill säga dom orden jag menar i från botten av mitt hjärta..
Men när jag försöker förklara dom känslor jag har...  blir det stopp i hela halsen och orden fastnar...
Jag vågar inte och min rädsla blir för stor. Men om han bara visste.
Det finns inte längre något jag inte skulle kunna göra för just denna människa.
Jag kan till och med sätta handen på hjärtat och säga att det som finns inom mig, alla mina känslor... dom har aldrig existerat hos någon annan i mitt liv...

Men jag förstår också att hans till lite inte är den bästa för mig.....
Och den dagen jag höll på att förlora honom... dog en bit i mig själv. 
Och jag fick en annan syn vinkel på livet. Och jag insåg allt jag egentligen ville.
Jag tänker inte släppa det vi har.. Jag ska kämpa till den dagen denna människa säger att det inte längre finns någon mening.


För första gången i mitt liv sen min mamma dog.. kan jag prata allt med en människa som inte dömer mig.
Och på något viss lättar den människa upp mitt hjärta, och sorgen känns inte lite stor.. Den kommer alltid att finnas där, men han får den sorgen att bli något mildare.


Önska så mamma att du hade träffat denna människa som gör så mycket för mig utan att veta om det.


Önska också att du kunde träffa Nikita som blivit en sådan stor tjej.
Fast hon bara snart är 4 år är hon så smart. Och det värkar som om hon är konst intresserad som mig =) åååå mamma va jag önskar.. Nikita vet att du fanns och det värkar som om  hon ibland tänker på dig efter som att hon i bland ser på mig och säger " Mamma....... momo är uppe i himmelen"
" Jaaa Nikita.. momo är uppe i himmelen och vakar över dig"
Hon blir alltid så glad och säger " Jaaa det gör hon"
Jag har verkligen värdens bästa dotter. Och det går inte med ord att beskriva hur mycket jag älskar den lilla tjejen.... Hon är verkligen mitt allt.

Och jag hoppas av hela mitt hjärta att jag kan ge henne den uppväxt jag önskar henne.

Jag vågar inte själv....

Mamma! Vad skulle du säga om du såg mig nu? Skulle du vara stolt och nöjd över att jag till slut vågade lämna min trygghet..? Vet att vi pratade mycket om det just det året innan du dog.
När jag tänker tanken kommer jag på hur olycklig jag va...
Jag säger inte att jag är lycklig nu.. för det är jag verkligen inte. Men dock känner jag en annan sorg som liknar näst in till just det ordet.
Jag saknar min en egen familj igen. Hus, barn och alltid något att pyssla med. Dock långt ifrån den som jag hade. Denna gång ska jag göra rätt.. Inte för att det endast va jag som gjorde fel, för det va det verkligen inte..
Och jag är så otroligt glad över att allt blev som det blev i slutändan....
Dock har jag börjat sakna den familj som jag borde ha. Den som man drömmer mest om.
Men en vacker dag ska väl också mina drömmar slå in.

Jag vet att jag är redo för den. Dock kan just inte den drömmen slå in om man inte är två om just det.

___________________________________________________________

Jag dras till dig, fast jag ibland inte vill.......
Och när jag är med dig... står mitt hjärta nästan still. Känner att det ibland hoppas över några slag...
Jag vet att du har genom skådat mig... för just du är den ända som kan.
Innan jag träffa dig, kunde jag lätt bli hård som sten, men i sin famn, faller jag nästan samman.
Var ända ord du säger finner sina plattser i mitt minne.
Ibland önskar jag att det ska vara en evighet... Men den tanken vågar man inte tänka högt då man vet.........
Ha aldrig förhoppningar.. En dag kan förändra allt.

Det finns ord jag för honom alltid vill säga....dock fastnar dom i munnen på mig ibland... för rädslan finns där...... att mina ord inte betyder inte detsamma för han..
Så dom får förbli där dom är....
Han betyder så mycket mer för mig en just det..... Och ju längre jag är tyst om dom, ju längre kanske han stannar....

Det finn bara en för mig.. Men ibland önska jag att det inte fanns någon alls....