Känner mig så ledsen idag, började redan på morgonen när jag vaknade. Kände redan då att det inte skulle bli en bra dag idag *snyft* Nästan så att jag inte får någon luft i lungorna. Som om någon tar ett stryp tag på mig.
Tårana vill bara spruta och jag vill gräva mig ner under kudden och vara borta ett tag. Kan verkligen inte beskriva riktigt hur det är idag, mer en att det jag mått bättre i mitt liv.
Önskade att du kunde vara här nu. Finns så mycket som tynger mitt hjärta.
Älskar dig // Din Athena
tisdag 25 januari 2011
söndag 23 januari 2011
Hej mamma!
Igår kom pappa på besök. Jag är så otroligt tacksam över att jag har en förälder kvar. Vet inte va, eller hur jag skulle känns om han också försvan. Sorgen efter dig är redan för smärtsam. Tänk då hur det skulle kännas om han också gick ifrån mig? Jag vet att du inte vill att jag ska tänka sådana tankar, men kan inte ro för att tanken slår mig ibland.
Försöker njuta av varje sekund med han och Nikita. Och jag slukar varje rörelse dom gör. Kan verkligen inte låta bli och njuta då jag ser dom två ihop. Inte konstigt när dom värkar så täta. Nikita verkligen älskar morfar och får aldrig nog av att leka med han. Och pappa ställer upp med glädje.
Igår hittade vi på en massa skoj. Men det Nikita gillade mäst va när vi gick till pulka i backen. Kunde inte heller låta Tindra vara i koppel så släppte henne också så att hon fick springa av sig lite. Sen åkte vi och handlade lite för middagen som vi lagade i hopp till kvällen. Vi hade så otroligt mysigt ihop. Pappa bästemde sig sen för att sova över här i ställer för att åka hem så sent, så när Nikita hade somnat myste vi i soffan med två bra filmer. Det va verkligen skönt att pappa stannade kvar, också det att man fick lite tid för oss själva pappa och jag. För det va länge sen vi hade en mys kväll i hopp.
På morgonen lekte pappa och Nikita innan jag han vakna, sen vart det kaffe och frukost.
Vi pratade en del om dig mamma. Pappa är lite orolig över min sorg över dig, men han förstår rätt bra på va jag går igenom. Och hans förstår att du och jag hade en otroligt bra kontakt och att det inte alls va så konstigt att jag saknar dig så mycket. Va skönt att få prata med honom om det. Det bästa med allt är att jag vet att pappa alltid kommer finnas för mig och Nikita. Och att jag inte ska vara rädd för att be om hjälp. Jag måste väl ha värdens bästa pappa.
Kommer ihåg att du va glad att han just va min pappa. För det är inte många pappor som offrat så mycket som han gjort för mig. Även fast du och pappa aldrig va menade för varan va du glad över att jag kom till och att han vart min pappa. Och det ska jag säga dig mamma. Att jag är otroligt tacksam över att pappa är min pappa.
Han vill alltid mitt bästa fast jag ibland inte förstår va han tänker haha.
Men pappa är ju alltid pappa haha.
För ett tag sen åkte han hem. Men vi skulle ha en mys helg igen någon dag igen.
Om ett tag kommer Jesper hem igen *ler* Då ska hela familjen ut till backen igen och åka pulka ihop. Sen till kvällen blir det nog bara att ta det lugnt och mysa.
Ska lägga ut några bilder på gårdagen plus lite andra bilder.
Du ska veta mamma att jag saknar dig så otroligt mycket.
Önskar så innerligt att du kunde ha varit med oss nu.
Jag älskar dig// Din Athena
Lite bilder ifrån föra veckan. Nikita är en så underbarn dotter. Älskar henne
så otroligt mycket. Utan henne vet jag inte va jag skulle göra.
Försöker njuta av varje sekund med han och Nikita. Och jag slukar varje rörelse dom gör. Kan verkligen inte låta bli och njuta då jag ser dom två ihop. Inte konstigt när dom värkar så täta. Nikita verkligen älskar morfar och får aldrig nog av att leka med han. Och pappa ställer upp med glädje.
Igår hittade vi på en massa skoj. Men det Nikita gillade mäst va när vi gick till pulka i backen. Kunde inte heller låta Tindra vara i koppel så släppte henne också så att hon fick springa av sig lite. Sen åkte vi och handlade lite för middagen som vi lagade i hopp till kvällen. Vi hade så otroligt mysigt ihop. Pappa bästemde sig sen för att sova över här i ställer för att åka hem så sent, så när Nikita hade somnat myste vi i soffan med två bra filmer. Det va verkligen skönt att pappa stannade kvar, också det att man fick lite tid för oss själva pappa och jag. För det va länge sen vi hade en mys kväll i hopp.
På morgonen lekte pappa och Nikita innan jag han vakna, sen vart det kaffe och frukost.
Vi pratade en del om dig mamma. Pappa är lite orolig över min sorg över dig, men han förstår rätt bra på va jag går igenom. Och hans förstår att du och jag hade en otroligt bra kontakt och att det inte alls va så konstigt att jag saknar dig så mycket. Va skönt att få prata med honom om det. Det bästa med allt är att jag vet att pappa alltid kommer finnas för mig och Nikita. Och att jag inte ska vara rädd för att be om hjälp. Jag måste väl ha värdens bästa pappa.
Kommer ihåg att du va glad att han just va min pappa. För det är inte många pappor som offrat så mycket som han gjort för mig. Även fast du och pappa aldrig va menade för varan va du glad över att jag kom till och att han vart min pappa. Och det ska jag säga dig mamma. Att jag är otroligt tacksam över att pappa är min pappa.
Han vill alltid mitt bästa fast jag ibland inte förstår va han tänker haha.
Men pappa är ju alltid pappa haha.
För ett tag sen åkte han hem. Men vi skulle ha en mys helg igen någon dag igen.
Om ett tag kommer Jesper hem igen *ler* Då ska hela familjen ut till backen igen och åka pulka ihop. Sen till kvällen blir det nog bara att ta det lugnt och mysa.
Ska lägga ut några bilder på gårdagen plus lite andra bilder.
Du ska veta mamma att jag saknar dig så otroligt mycket.
Önskar så innerligt att du kunde ha varit med oss nu.
Jag älskar dig// Din Athena
Lite bilder ifrån föra veckan. Nikita är en så underbarn dotter. Älskar henne
så otroligt mycket. Utan henne vet jag inte va jag skulle göra.
onsdag 19 januari 2011
Hej mamma!
Försökte ta upp gitarren idag och skriva en låt, den finns i hjärtat och vill bara ut. Men så fort jag skulle ta en ackord eller när rösten skulle ta ton vart det bara blankt. Fick inte ut ett ändaste ord. Blir så arg på mig själv när mitt inre gör så här i mot mig. Jag vet att sång får mig att må lite bättre, men det värkar inte som om jag vill må bättre. Vill... vill jag. Men ibland värkar det bara så omöjligt. Kanske ska jag bara låta det få ta den tid som det ska ta. Är bara människa, och man ska nog inte försöka skynda på med allt.Det är som när man börjar träna, man måste hålla igång för att senare få se resultat. Men oftast vill man ju bara träna en ändaste gång och sen vara i form.
Det är väntan som tär i en. Men som sagt, jag ska väl låta det få ta den tid det tar.
Vissa dagar är lättar en andra Mamma. Men ibland vet jag inte om jag ska gråta eller vara arg på dig. Kan inte förstå varför du skulle vara så envis hela tiden. Men envisheten har nog alla barn fått ärva, och inte minst Nikita.
Idag ska jag jobba på Rehab, dom hade tydligen ont om folk efter som att det är magsjuka där. Så vi får hålla tummarna på att jag inte får något i mig. Ska ju vara själv med Nikita i helgen efter som att Jesper ska jobba i Stockholm. Så hoppas att jag och Nikita får en mysig och trevlig helg tillsammans. Så vi får hoppas att allt går bra dessa dagar.
Ska plocka undan lite här hemma nu innan jag drar.
Men du ska alltid veta mamma att du finns i både hjärta och själ.
Jag älskar dig// din Athena
måndag 17 januari 2011
Hej Mamma!
Malin fick mig att skriva ett brev till dig idag. Malin är en tjej som jag jobbar med, som är en så underbar människa. Tror du nog skulle ha gillat henne om du va vid liv. Dock jobbar vi bara måndagar, och om man har otur så är någon av oss sjuk. Så det är inte så ofta vi jobbar ihop, men roligt är det när vi väl göt det.
Malin är en otroligt stark människa så du får titta till henne då och då. Kanske förstår du då va jag menar *ler*
Jag är så otroligt tacksam över att jag jobbar med så bra människor, och jobbet i sig är ju inte häller fel på. Trivs som bara den på österängen. Så något är ju bra med mig :)
Idag va jag hos läkaren igen för att prata om min depretion, fick på fyllning i medicin skåpet, så nu klarar jag mig ett tag fram över. Men hoppas ju att jag om ett tag kan lägga av med alla mediciner och leva som för utan att falla i gråt eller ha sömnlösa nätter. Eller där depretionen sakta äter mig levande.
Nej jag ska väl inte säga så. Mår trots allt lite bättre en va jag gjorde för. Så åt rätt håll går det ju. Men som läkaren sa idag så kan det ta ett bra tag innan den största sårgen gått över. Jag måste först lära mig att acceptera att du aldrig mer kommer att bli till liv igen. Och om jag ska vara ärlig så kan jag verkligen inte göra det.
Någon stanns i mitt inre väntar jag en på att du ska komma igenom dörren.
Men jag vet också att det kommer att bli en evig väntan, tills jag själv faller ner och dör. Kan verkligen inte komma över dig och min saknad över dig kan ibland bli för stor.
Jag är verkligen tacksam över att man har så underbara vänner och ett bra jobb att komma till. Och den som gör mig starkare en va jag trodde jag va är min egna dotter Nikita.
Dock känner mig mig lite mer nere dessa dagar, men tror det har med att vi just nu håller på att ska börja renovera tvätt rum och kök. Kommer bli stökigt här nu i några veckor. Och det kan man ju inte alltid se fram i mot. Men det blir väl skönare sen när allt är klart. Önskade att du hade varit här och sätt hur det skulle ha blivigt. Men lovade Malin att jag skulle ta för och efter bilder på allt sen. Så ska väl ta kameran här nu och ta några bilder som jag senare lägger ut.
Nej du mamma, tror jag lägger mig lite i soffan och myser med Nikita lite. I morgon är man ledig och det ska bli skönt. Har jobbat hela helgen, så i morgon blir det mor och dotters dagen för mig och Nikita.
PS: I LOVE YOU // athena
Malin är en otroligt stark människa så du får titta till henne då och då. Kanske förstår du då va jag menar *ler*
Jag är så otroligt tacksam över att jag jobbar med så bra människor, och jobbet i sig är ju inte häller fel på. Trivs som bara den på österängen. Så något är ju bra med mig :)
Idag va jag hos läkaren igen för att prata om min depretion, fick på fyllning i medicin skåpet, så nu klarar jag mig ett tag fram över. Men hoppas ju att jag om ett tag kan lägga av med alla mediciner och leva som för utan att falla i gråt eller ha sömnlösa nätter. Eller där depretionen sakta äter mig levande.
Nej jag ska väl inte säga så. Mår trots allt lite bättre en va jag gjorde för. Så åt rätt håll går det ju. Men som läkaren sa idag så kan det ta ett bra tag innan den största sårgen gått över. Jag måste först lära mig att acceptera att du aldrig mer kommer att bli till liv igen. Och om jag ska vara ärlig så kan jag verkligen inte göra det.
Någon stanns i mitt inre väntar jag en på att du ska komma igenom dörren.
Men jag vet också att det kommer att bli en evig väntan, tills jag själv faller ner och dör. Kan verkligen inte komma över dig och min saknad över dig kan ibland bli för stor.
Jag är verkligen tacksam över att man har så underbara vänner och ett bra jobb att komma till. Och den som gör mig starkare en va jag trodde jag va är min egna dotter Nikita.
Dock känner mig mig lite mer nere dessa dagar, men tror det har med att vi just nu håller på att ska börja renovera tvätt rum och kök. Kommer bli stökigt här nu i några veckor. Och det kan man ju inte alltid se fram i mot. Men det blir väl skönare sen när allt är klart. Önskade att du hade varit här och sätt hur det skulle ha blivigt. Men lovade Malin att jag skulle ta för och efter bilder på allt sen. Så ska väl ta kameran här nu och ta några bilder som jag senare lägger ut.
Nej du mamma, tror jag lägger mig lite i soffan och myser med Nikita lite. I morgon är man ledig och det ska bli skönt. Har jobbat hela helgen, så i morgon blir det mor och dotters dagen för mig och Nikita.
PS: I LOVE YOU // athena
onsdag 12 januari 2011
Hej Mamma!
Önskade du kunde se hur stor Nikita har blivigt. Och så lik dig på sätter hon är. Lika envis vill säga. Det svider något otroligt i hjärtat när tanken kommer ibland att du missar så mycket med Nikita och hennes uppväxt. Men kanske är du här i närheten bara det att man inte ser dig. Vi får nog hoppas på det. Och som jag skrivigt så många gånger för är det så overkligt att du inte lever bland oss. Jag förlorade inte bara dig mamma, utan också min närmaste vän. Det spelar ingen roll hur många dagar eller år som kommer att gå utan dig, saknade kommer förbli lika stor. Å man säger att tiden läker alla sår, men det vet vi ju nu att så ligger det inte till.
Ibörjan kunde jag se på alla bilder jag bara hade på dig, nästan så att man stirrade i timtal. Någonstans i hjärtat ville man tro att det bara va en lögn eller att dom hade tagit fel. Att om jag stirrade tillräckligt länge skulle du bli till liv igen.
Men så va det ju inte, jag själv visste ju det. Men mitt hjärta ville verkligen inte inse att du lämnat mig.
Men idag försöker jag undvika alla bilder på dig. Kan inte låta bli att gråta och sakna dig så otroligt mycket. Jag kan verkligen inte beskriva min sorg med ord mer en att livet känns otroligt tomt utan dig. Jag är så tacksam över att jag har min dotter Nikita, vet nog inte va jag hade gjort om hon inte funnits hos mig.
Hon förgyller verkligen min dag och får mig att skratta över alla hennes tokigheter. ÅÅÅ Mamma du skulle bara ha set så stor hon blivigt.
Till helgen jobbar jag, så det blir inte att hitta på något tillsammans i familjen. Och så blir det nog i några månader. För nästa helg när jag är ledig kommer Jesper att jobba i stället. Och så blir det ett tag efter som att vi köpt en ny bil. Måste försöka samla pengar till resan i sommar och lite annat kul.
Så till nästa helg får jag och Nikita hitta på något kul att göra tillsammans.
Nej mamma jag måste sluta skriva nu. Nikita slängde ner mitt bankomat kort bakom soffan, och det är tyvärr inte lika lätt att få upp den igen efter som att soffan är så stor haha.
Jesper kommer hem snart och då ska vi åka och handla. Rätt så bra att ha kortet med oss då hihi.
Jag älskar dig så mycket// Din Athena
torsdag 6 januari 2011
Hej Mamma!
Skönt att jul och nyår är förbi. Hoppas av hela mitt hjärta att detta år blir bättre. Detta år orkar jag verkligen inte gå igenom något jobbigt. Men man ska väl inte säga för mycket, vet nu att man klarar av mer en vad man tror.
Önskade bara så innerligt att du kunde ha varit med mig alla år. Känns otroligt overkligt att du fortfarande har gått bort. Kan se på foton av dig och minnas alla som om det va igår. Nikita ser fortfarande på foton av dig och minns att du är hennes mormor. Finns inga ord som kan beskriva min saknad över dig.
Men ibland känner mig mig inte ensam och jag kan se mig omkring och le lite för mig själv, känns som om det är du som vakar över mig ibland. Hoppas min känsla är va jag känner. Kan till och med prata med dig upp i mina tankar, Ofta så ställer jag mig frågan va du skulle ha gjort om du va mig i vissa situationer.
Jag vet att vissa beslut som jag gjort kanske du inte är lika glad över. Vet att du hade gjort på ett annat viss, men känner mig inte riktigt stark för att göra det nu.
Det finns så mycket som hänt jag vill säga dig. Vill höra på dina lugna ord och dina kloka svar.
Jag är i allafall otrolig tacksam över att jag har mina underbara vänner som är ärliga när man egentligen inte vill vara det. Och som alltid finns för mig och Nikita. Och som stötar mig när det ibland är svårt. Ja mamma jag är verkligen tacksam över att dom finns. Och det vet jag att du också är *ler*
Ska väcka Nikita nu så att hon inte sover för länge. I morgon kommer Angie på besök. Ska bli mys mys.
Skriver sen igen mamma.
JAG ÄLSKAR DIG. din//Athena
Önskade bara så innerligt att du kunde ha varit med mig alla år. Känns otroligt overkligt att du fortfarande har gått bort. Kan se på foton av dig och minnas alla som om det va igår. Nikita ser fortfarande på foton av dig och minns att du är hennes mormor. Finns inga ord som kan beskriva min saknad över dig.
Men ibland känner mig mig inte ensam och jag kan se mig omkring och le lite för mig själv, känns som om det är du som vakar över mig ibland. Hoppas min känsla är va jag känner. Kan till och med prata med dig upp i mina tankar, Ofta så ställer jag mig frågan va du skulle ha gjort om du va mig i vissa situationer.
Jag vet att vissa beslut som jag gjort kanske du inte är lika glad över. Vet att du hade gjort på ett annat viss, men känner mig inte riktigt stark för att göra det nu.
Det finns så mycket som hänt jag vill säga dig. Vill höra på dina lugna ord och dina kloka svar.
Jag är i allafall otrolig tacksam över att jag har mina underbara vänner som är ärliga när man egentligen inte vill vara det. Och som alltid finns för mig och Nikita. Och som stötar mig när det ibland är svårt. Ja mamma jag är verkligen tacksam över att dom finns. Och det vet jag att du också är *ler*
Ska väcka Nikita nu så att hon inte sover för länge. I morgon kommer Angie på besök. Ska bli mys mys.
Skriver sen igen mamma.
JAG ÄLSKAR DIG. din//Athena
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)