Hej mamma!

Försökte ta upp gitarren idag och skriva en låt, den finns i hjärtat och vill bara ut. Men så fort jag skulle ta en ackord eller när rösten skulle ta ton vart det bara blankt. Fick inte ut ett ändaste ord. Blir så arg på mig själv när mitt inre gör så här i mot mig. Jag vet att sång får mig att må lite bättre, men det värkar inte som om jag vill må bättre. Vill... vill jag. Men ibland värkar det bara så omöjligt. Kanske ska jag bara låta det få ta den tid som det ska ta. Är bara människa, och man ska nog inte försöka skynda på med allt.
Det är som när man börjar träna, man måste hålla igång för att senare få se resultat. Men oftast vill man ju bara träna en ändaste gång och sen vara i form.
Det är väntan som tär i en. Men som sagt, jag ska väl låta det få ta den tid det tar.

Vissa dagar är lättar en andra Mamma. Men ibland vet jag inte om jag ska gråta eller vara arg på dig. Kan inte förstå varför du skulle vara så envis hela tiden. Men envisheten har nog alla barn fått ärva, och inte minst Nikita.

Idag ska jag jobba på Rehab, dom hade tydligen ont om folk efter som att det är magsjuka där. Så vi får hålla tummarna på att jag inte får något i mig. Ska ju vara själv med Nikita i helgen efter som att Jesper ska jobba i Stockholm. Så hoppas att jag och Nikita får en mysig och trevlig helg tillsammans. Så vi får hoppas att allt går bra dessa dagar.

Ska plocka undan lite här hemma nu innan jag drar.
Men du ska alltid veta mamma att du finns i både hjärta och själ.
Jag älskar dig// din Athena