Mamma... Jag finner bara depp

Jag finner bara depp och åter depp. Jag kan inte hitta något som får mig att känna glädje. Att känna som jag har gjort nu i några dagar tar all kraft i mig. Försökte ha lite kul i lördags med vänner. Men ens inte då kunde jag ha nå kul. I mitt bröst fans det bara något som störde mig. Jag är inte längre den jag va för. Önskar så att hon dyker upp. Det stör mig så fruktansvärt. Känner mig grå och tråkig.
Men på samma gång känner mig mig inlåst. Jag vill ut men kommer egenstanns. Nestan så man får panik. Jag vill rymma och glömma allt för ett tag. Komma tillbaka när jag har kraft till att vara den jag vill vara.
Nu är jag någon jag hatar att vara. Grå, arg, och lätt irreterad. Trodde att nu när sommaren närmar sig skulle jag börja må bättre. Men tyvärr så finner jag ingen glädje i det längre. För blommade jag ut som en vacker ros i mitt inre. Känns som om man nu blommar ut till ogräs.
Pallar inte känna såhär. Vill vara fri från alla tankar och känslor. Vill vara ensam utan en massa måsten i livet. Men den saker är ju nästan omöjlig. Nej orkar inte skriva om allt jävla dysstert... Känner mig bara mer grå, nästan svart..............:

Hej mamma!

Gud tankarna bara går runt och runt, tänker mycket på va du skulle ha gjort i sommar om du va vid liv. Tror att du som vanligt skulle tillbringa mycket tid ute på landet, som nu stor tomt och övergivet. Tänk att ett ställa som va så full av liv nu lika tyst som din död.
Pratade med Lena lite om va vi ska göra det landet nu. Och mycket snurrar i vårta huve.
På något viss vill man ha allt kvar. Men mina känslor för landet är inte desamma längre. Vet att jag kommer att se upp på taket du föl ifrån och tänka på den dagen du lämnade oss, eller sängen där Lasse hittade dig död morgonen efter med magen fyll av tabbleter. Jag kommer ändast tänka på den gången du valde att ta ditt liv och lämnat oss. Vill man värkligen ha kvar ett sådant ställe?
Jag vet att du inte vill vi ska sälja det. Och jag lovade att jag i allafall aldrig skulle göra det. Men då va jag inte bäred på att du skulle lämna mig såhär. Om jag visste skulle jag aldrig ha lovat. Du svek mig den dagen. Och ett ställe som jag älskade att vara på är inte desamma längre. Jag vet inte va jag ska göra mamma..........
Önskade att jag fick höra en viskning av dig. Ge mig någon väg att gå på. För just nu är det bara svart.
Saknar dig så mycket.

Ps: jag älskar dig.

JAG SAKNAR DIG

Jag hatar det här. Ibland känns det som att man inte orkar mer. Att saknaden efter dig kan vara så stor. Ibland vill man själv bara försvinna för en stund, komma till den plats där du är bara för att få krypa ner i din famn. Att bara få hålla om dig, få lätta på hjärtat och uppdatera dig med allt nytt som hänt mitt liv. Endast du har svar på alla mina frågor, och endast du kan ta bort den tyngd och saknad i mitt bröst. Samtidigt som jag bara vill krama om dig igen, vill jag ta tag i sig och skaka dig våldsamt av ilska och skrika " VARFÖR LÄMNADE DU MIGGGGG.....VARFÖR MAMMA?????? VARFÖR???? " Fanns det verkligen inget jag kunde göra som skulle ha fått dina tanka att lämna livet att ändra sig? Du vissta att jag skulle göra allt för mig mamma. Varför vågade du inte säga vad som döljde sig så djupt i ditt hjärta. Du har fött tre starka barn som skulle ställt upp för dig vad det en va. Fattade du aldrig det. Varför lätt du dig bara hjälpa oss. Vi kunde ha hjälp dig lika mycket. FANNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNN Mamma va jag saknar dig så jävla mycket. Kommer aldrig mitt lidande av saknad över dig att ta slut. Kan bli så rasande arg när jag blir så här ledsen nu. Det blir svårt för mig att skriva med alla dumma tårar som bara vill falla hela tiden. Ibland samlas dom på hög när jag lyckts hålla mina tårar i några dagar. Dock blir resultatet annat då den sen bara sprutar ut alla som jag hållt inom. Det är då det blir som jobbigast. För då sitter man i ett hörn och bara exploderar ut i gråt..... JAG SAKNAR DIG SÅ OTROLIGT MYCKET MAMMA. VILL ATT DU SNÄLLA KOMMER TILLBAKS. Men vet att det spelar ingenroll hur mycket jag en bönar och ber om det. Du är död, och en död kommer aldrig mer tillbaks. Det är ändats i drömmen du existerar. Och där kommer du att finnas så länge mitt hjärta existerar. Jag älskar dig sååååå mycket Puss och kram// din Athena

Nu mamma har jag flyttat!

Dena vecka har det hänt lite mycket som gjort att jag inte haft tid att skriva något till dig mamma.
Nu är flytten i allafall klar, och jag har komigt bra i ordning. Så det känns ju skönt.
Men kan ju också säga att det va inte lätt. Plus att man jobbade i helgen som va. Så man han ju inte göra klart allt
på några dagar. Sen att kroppen fick lida något fruktansvärt mycket i några dagar med värk va inte heller så kul.
Men nu är det gjort och det känns jätte skönt. Sen måste jag bara få skryta med att jag är så nöjd med
lägenheten. Den är så finnn *ler*
----------------------------------------------------------------------

I veckan har sömnen inte alls varigt bra. Kanske beror det på att man flyttat och så. Men också för att jag tänker så
otroligt mycket på dig mamma. Här om kvällen när jag försökte sova kunde inte mina tårar sluta falla. Saknar dig
otroligt mycket. En tanke slog mig att jag hellt plötsligt kände mig föräldralös. Jag tackar Gud över att jag har en pappa vid liv.
Och honom ska jag ta vara på så mycket jag bara kan.
Men som man oftast säger så är en mamma en mamma och ingen kan ta den plattsen. Den kan ingen annan pappa heller göra.
Men på något viss så har man något specillet mellan dotter och mor. Och det hade värkligen du och jag mamma.
Jobbigt när man har blivigt lite kännsligare nu. Känns som om jag börjar gråta så fort jag tänker på dig.
Det finns något i mitt hjärta som gör så otroligt ont som är så svårt att förklara. Ibland vill jag bara gå rakt ut i skogen och bara skrika ut alla
mina kännslor. Men som alltid så stoppar man ner dom i själen och lider så man nästan har svårt att andas. Och när man tillslut blir ensam borrar man ner huvet i kudden och exploderar ut i gråt.
Bara här om dagen då jag va så glad över att min lägenhet va så fin och efter att jag pratat med pappa
tänkte jag slå en singnal till dig för att berätta allt. Men kom på mig själv när jag höl i mobilen i handen och på väg att ringa dig.............. Du är ju död. Det fins inte längre ett numer man kan nå dig på. Hatar mig själv när jag kommer på mig göra så dumma saker som att glöms att du är död. Kan inte heller fatta att ordet död låter så främande för mig. Fast jag tänker på den varje dag då jag tänker på dig. Hatar ordet död. För mig kan du bara inte vara död. Fast du är det. Hatar tanken och saknaden efter dig mamma.
Fast du inte längre finns gör jag saker för din skull för att jag vet att du viljat det om du va vid liv.
Ska göra lite nytta nu.
Ps: jag älskar dig av allt annat // din Athena