Fängslad

Hej Mamma!
Trodde allt skulle bli bättre om jag bara fick vara själv.
Men att vara själv va nästan som att sätta sig själv i ett fängelse.
Vet inte vart jag ska lägga alla känslor. Dom flygger runt i mitt huvd som tusen flugor.
VILL IVÄG, BORT I FRÅN ALLT SOM FINS.
Men vart jag en ser mig omkring, känns det bara som galler och åter galler.
VAD ÄR DET SOM ÄR SÅ JÄVLA FEL????????
Önskar att du va här Mamma. Undrar om det skulle kännas lättare då?
Kanske har det också med att göra att jag inte mig hemma här. Kanske är själva stället ett fängelse för mig. Jag vill flytta och ska flytta, men när vet jag inte.
Men när dagen är möjlig för mig, ska jag dra så långt det bara går.
Jag ska verkligen inte tillbaks till det gamla, men kan inte häller se det nya framför mig.
Nej idag är ingen bra dag.. Och va ska man göra åt det??
Helgen är slut och en ny vecka börjar. Skönt att få börja jobba igen. Att slippa tänka så mycket är nog ändå rätt så skönt.
Livet är verkligen ingen dans på rosor.

PS: Saknar dig så mycket Mamma

Jag vill inte känna mamma!

Hatar alla dessa känslor..... varför ska vi människor känns så mycket? Vill bedöva varenda en, eller stryp varenda känsla som jag har. Som att tänka sig en sladd mellan hjärta och hjärna. Ta tag i dom alla och klippa av dom på mitten........ Tänker inte vissa min svaghet. Inte framför andra, inte framför dom jag försöker vissa mig stark för. Går inte, kan inte. JAG VILL INTE.

Hatar dom människor som går runt med ett falskt leende mot mig, som om allt är bra och som om dom inte känner något alls. Det värsta med allt är att då borde jag hata mig själv. För jag själv gör likadant mot dom som gör så mot mig. Jag vill skrika, slå, gråta. JAG VILL HATA. Men jag kan inte........ utan ler och låsas som om allt är som det ska med mina känslor.

ÅÅÅ Mamma.. Du skulle med en enda blick se igenom mig som glas. Jag skulle inte ha behövt låsas framför dig. Jag skulle med lätt hett krypa upp i din famn, vara lite och få gråta ut all min känsla. Det skulle ha betytt så mycket för mig om du va vid liv. Kanske skulle mitt liv verka så mycket lättare då. Du skulle inte kunna trolla bort mina känslor, men dina kramar skulle lindra lite av det man kände. Bara det skulle göra mig så mycket bättre.

En arbetskamrat tala om för mig idag , att hon hittade sig själv när hon fan sin riktiga kärlek. Vart lite avensjuk på henne. Kanske hittar jag också mig själv när HAN jag borde älska står framför mig? För just nu är jag lika vilse som en fågel unge som hamnat i fel bo.....

Den som håller mina fötter på jorden och mina tankar där dom ska vara är min älskade Nikita.

Jag TACKAR verkligen gud över att hon finns. Hon får min trotts allt att vilja vakna upp när det känns jobbigt. Även då det är svårt att ha barn ibland, så ger hon mig så mycket mer tillbaksj. Hon får mig att le när man vill gråta, hon får en att kämpa för att nå sitt mål. HON gör så mycket för en annan människa, fast hon är så liten.

Känns lite tomt nu när hon är hos pappa sin denna vecka och halva nästa. Men sen är hon min igen. Ska åka till kolmården denna sommar igen, och det ser jag fram i mot. Det är tack vara mina vänner som det är möjligt. Och där tackar jag också Gud över att jag har *ler*

Vet också att du Mamma älskar dom och det käns super att veta. Finns så mycket jag vill säga dig om mina vänner. Dom är människor som jag aldrig kommer gå bakom ryggen för, eller svika dom när dom har det svårt. Jag ska finns för dom så som dom finns för mig och Nikita.

Måste vika in rästen av mitt tvätt så har jag det gjort. Sen jag flyttade ifrån Jesper har jag aldrig varit så noga med att hålla det snyggt och rent som jag gör nu. Och det är som du alltid har sagt. " om man plockar lite då och då så blir det aldrig riktigt stökigt" kanske börjar jag till slut bli vuxen hehe.

PS: I LOVE YOU MOM

Försöker

Hej Mamma!

Jag vet inte om jag gör rätt eller fel i mitt beteende...

Försöker bara göra det lättare för mig att gå vidare. Vara så kort som möjligt, så lite känslor som jag bara kan vissa. Få något som känns långt till att bli kort och inte stanna i onödan eller prata fritt. Jag kan inte skiljas som vän men inte häller som ovän.

Önskade att man inte kände så mycket in för saker.

Och det är ju inte precis oväntade saker som jag känner.

Men kanske blir det bättre om jag bara hittar någon att ha nära, men inte för nära. Men som ändå ger mig lite av det man saknar.

Det är svårt att känna sig ensam ibland. Att vara ensam har jag aldrig varit bra på.

Det är oftast då jag springer in i saker för fort........

Har nog alltid haft det problemet.

Varför ska vi kvinnor alltid vilja ha närhet då man egentligen behöver vara själv?? Eller tror nog att killar har desamma problem, men visar det på ett annat viss.

Ensamheten får en att börja tänka på så mycket. Själv tänker jag mycket på en trygghet, och vart jag egentligen skulle känna mig hemma. Oftast springer mitt hjärta hem till bergsjö som jag saknar SÅÅÅ mycket. En tanke har slagit mig många gånger på att flytta tillbaks en dag.

Tänker också mycket på det val man gjort i livet, det man ångrar och det man vill göra igen.

Det finns mer en 1.000 saker man hinner tänka på när man känner sig ensam.

Och just när det är som jobbigaste tankar skulle det vara så bra att ha någon som får en att slippa tänka på så mycket..

Kanske blir det lite bättre när mina bästa vänner kommer hem igen ifrån sin semester.

Oftast får dom en på andra tänkar, och med det mår man lite bättre.

Men tills dess får jag stå ut med alla plågande tankar tills på Söndag.

Kan inte fatta varför jag inte borde slappna av och njuta av ensamheten. Det va trotts allt de jag ville ha för. Men nu när man är ensam får man nästan panik.

Önskade man kunde ringa dig nu. Säga att jag önskade du kunde komma förbi, vi skulle mysa framför en skräckfilm Och medans jag håller för öronen för att inte bli rädd skulle du skratta åt mitt beteende. Fy fan va jag saknar din närhet, och ditt sätt att förstå sig på mig. Du va den ända som kunde komma åt mina tankar så djupt. Saknar dig så mamma.

Måste göra lite nytta här hemma nu. Skriver snart igen.

PS: I LOVE YOU

Hemma igen.

Hej Mamma!
Kom hem ifrån grekland igår. Och med det också ett nytt avsnitt av mitt liv.
Resan gick bra och ungefär som jag tänkt att det skulle gå. Minus alla saker man ville göra dock.
Men för att göra dom bör man inte resa med ett litet barn. Men för övrigt hade vi det trevligt. Slappade en hell del vid havet, Nikita badade som aldrig för och värkade njuta av det varma vattnet, plus det fina vädret. Längtar verkligen tillbaks nu när det bara regnar här i Sverige. Plus att man ligger och hostar som en häst. INTE ALLS KUL.
Fick utskrivet av dockton idag på en hostmedicin. Så nu får vi hoppas att det hjälper. Dock känner jag att det snurrar något i huvet av den. Får hoppas att jag blir frisk snart så att jag kan gå och se på Harry Potter =)

Många kanske undrar va jag menar med ett nytt avsnitt av mitt liv....
För första gången på 4 år ska jag nu leva ensam som singel mamma. Vilket jag aldrig gjort förut.
Det ska bli både spännande å roligt.
Men på något viss skrämande. Jag och Jesper har ju gjort allt ihop. Vi förlitade oss bara på varandra. Men som jag skrev tidigare så har jag inte mått bra i detta förhållande på väldigt länge nu. Och det har nog Jesper inte häller gjort. Och nu äntligen så går vi åt två olika håll. Jag vet att det kommer att bli jobbigt lite då och då. Men det finns vissa saker man måste göra för att försöka må bättre. Mitt liv vart ju inte precis lättar sen du valde att lämna mig Mamma.
Känner inte alls igen mig själv. Blev någon jag inte ville bli. Jag vill inte vara grå länge. Jag vill se allt med färg. Och inte i svart och vit.
Önskar att jag börjar känna pirret i livet som jag så länge längtat efter.
Känns så svårt att beskriva något så tungt som jag känt mig efter det att du dog. Du va trotts allt också min bästa vän. Lusten för livet försvan under mina fötter som rengn från ovan.
Finns verkligen inga ord som kan beskriva min saknad över dig.
Och ljust nu skulle jag behövt dig vid min sida. För jag vet att det kommer att komma stunder då allt känns värdelöst, men jag lovar dig mamma att vara stark. Jag måste göra en förändring i mitt liv. Och jag ska börja här och nu. Inte bara för min skull, utan för mina nära och kära. Och framförallt för min egenskull. Men också för din, även då du inte finns bland oss kan jag känna din närhet.
Jag ska klara av detta.
Ska snart börja jobba, men lovar att skriva snart igen.
PS: I LOVE YOU
4-EVER

I morgon far vi..

Hej mamma!

I morgon åker jag och Jesper med Nikita till Grekland i tio dagar. En kluven känsla om jag ska vara ärlig. Vet inte vart jag ska placera den känslan i kroppen =(

Men samtidigt så tror jag att vi kommer få skit roligt. Det är sjukt, men jag och Jesper har alltid roligt när vi inte är tillsammans. Så fort vi blir ett par igen som så många gånger för blir man inlåst i en bur (känns det som) Nästan så att man får panik. Vill bara ut ut ut ut. Men ändå försökte man hålla i hopp. Det är ju inte den känslan man vill ha i ett förhållande Och det ska inte vara så. Så nu hoppas jag att med denna resa få ett bra slut på vad en gång va. Och självklart hoppas man sen på att kunna vara vänner. Inte bara för våran skull, men också för Nikitas. Vi har trotts allt värdens underbaraste unge tillsammans.

Jag har också lärt mig MYCKET av detta förhållande

Och det är mycket som jag ska se till inte händer igen i mina framtida förhållanden

Men det finns också mycket fint i allt *ler*

Trotts mycket som hänt mår jag bättre en va jag trodde ja skulle göra. Denna gång va det nog ett lätt beslut. Och bara det känns ju bra.

Nej nu måste jag se över va jag packat. Måste väga min väska sen hos Jesper senare idag.

Ska nämligen sova över efter som att vi ska upp tidigt i morgon.

Önskar så att du va här mamma. Finns så mycket svar som du skulle kunna ha hjälpt mig med nu.

PS: I love You

God morgon mamma!

Kunde inte somna om efter va jag fick veta på natten/morgonen. Men om det är va han vill så ska jag inte hindra han. Eller vad han ville hmmmmmmm tydligen va det min ide. Vi hade bara inte pratat om den en fören han hade bästemt sig sen, utan att säga det till mig. Men tydligen ska vi åka till grekland i allafall. Men efter det kommer jag aldrig tillbaks igen. Kanske som vän om man inte stöter på problem. Men inget mer. Enu ett av dina önskningar har nu gått i upp fylelse. Undra va du skulle säga om du va vid liv. Tror att du nog är trött på allt fram och tillbaks och ingen som bästemer sig. Men nu är det över. Det kommer inte att bli mer tveksamheter ifrån min del. Men jag hoppas att vi båda ska ha svin kul i grekland i hopp med våran dotter. Men efter det ska jag gå vidare med mitt liv och försöka komma överens så mycket det bara går med Nikita mellan oss två.
Jag har inte varit lycklig på länge, inte haft ork nog att tänka mig tanken att vara det. Inte haft ork att lägga ner någon energi på ett förhållande. Jag skaffade mig trotts allt en lägenhet för att jag faktiskt visste att det skulle aldrig hålla.
Om jag inte mår bra så mår inte dom i min närhet bra.
Men nu jävlar efter greklandsemesten ska jag ta tag i mitt liv. Och nu menar jag verkligen det. Inte bara för min skull utan också för nära och kära. Rätt så många som är trötta på min sura min och mitt yttersta ork till att göra nå.
Jag vet att jag kommer känna mig ner, ledsen och allt va man kan vara. Men denna gång kommer jag inte stänga in mig i ett hörn. Jag ska ut bland folk, umgås med så många vänner jag bara kan. JAG SKA MÅ BRA IGEN. Jag saknar min själv och på något viss ska jag finna det jag saknar. Den dagen jag gör det.. den dagen är jag kanske redo för att satsa mer på va livet kan ge mig. Och mitt största mål är att bli LYCKLIG IGEN.
Önskar så att du va vid liv. Du va trotts allt dem bästa människan på jorden som kunde trösta mig när det blir lite svårt. Saknar dig enormt mycket.
PS: I LOVE YOU MOM