Försöker

Hej Mamma!

Jag vet inte om jag gör rätt eller fel i mitt beteende...

Försöker bara göra det lättare för mig att gå vidare. Vara så kort som möjligt, så lite känslor som jag bara kan vissa. Få något som känns långt till att bli kort och inte stanna i onödan eller prata fritt. Jag kan inte skiljas som vän men inte häller som ovän.

Önskade att man inte kände så mycket in för saker.

Och det är ju inte precis oväntade saker som jag känner.

Men kanske blir det bättre om jag bara hittar någon att ha nära, men inte för nära. Men som ändå ger mig lite av det man saknar.

Det är svårt att känna sig ensam ibland. Att vara ensam har jag aldrig varit bra på.

Det är oftast då jag springer in i saker för fort........

Har nog alltid haft det problemet.

Varför ska vi kvinnor alltid vilja ha närhet då man egentligen behöver vara själv?? Eller tror nog att killar har desamma problem, men visar det på ett annat viss.

Ensamheten får en att börja tänka på så mycket. Själv tänker jag mycket på en trygghet, och vart jag egentligen skulle känna mig hemma. Oftast springer mitt hjärta hem till bergsjö som jag saknar SÅÅÅ mycket. En tanke har slagit mig många gånger på att flytta tillbaks en dag.

Tänker också mycket på det val man gjort i livet, det man ångrar och det man vill göra igen.

Det finns mer en 1.000 saker man hinner tänka på när man känner sig ensam.

Och just när det är som jobbigaste tankar skulle det vara så bra att ha någon som får en att slippa tänka på så mycket..

Kanske blir det lite bättre när mina bästa vänner kommer hem igen ifrån sin semester.

Oftast får dom en på andra tänkar, och med det mår man lite bättre.

Men tills dess får jag stå ut med alla plågande tankar tills på Söndag.

Kan inte fatta varför jag inte borde slappna av och njuta av ensamheten. Det va trotts allt de jag ville ha för. Men nu när man är ensam får man nästan panik.

Önskade man kunde ringa dig nu. Säga att jag önskade du kunde komma förbi, vi skulle mysa framför en skräckfilm Och medans jag håller för öronen för att inte bli rädd skulle du skratta åt mitt beteende. Fy fan va jag saknar din närhet, och ditt sätt att förstå sig på mig. Du va den ända som kunde komma åt mina tankar så djupt. Saknar dig så mamma.

Måste göra lite nytta här hemma nu. Skriver snart igen.

PS: I LOVE YOU