Nikita är sjuk *snyft*

Det är nu när Nikita är så sjuk som man mest av allt önska du var vid liv. Du som alltid kunde lugna ner mig när jag blir rädd eller lite stressad över att inte veta vad jag ska göra *snyft*
Nu får vi ju hoppas att Nikita bara är sjuk och att det snart är över. Men kan inte låta bli att känna en rädsla över att det är något annat. Men tror nog du hade sagt " Så är det gumman att vara mamma"
Det är en naturlig känsla som jag har när Nikita är sjuk. Och inte bara när hon är sjuk. Det finns en ständig rädsla att något ska hända henne något. Och tror att den rädslan har mycket över hur du lämnade mig. Jag vet att allt kan ändras på en sekund. Ena dagen fanns du, och andra dagen va du död.
Från den dagen har jag aldrig tagit något för givet. Och därför finns nog rädslan där ständigt att något ska hända Nikita. Jag kunde inte rädda dig. Men jag ska göra allt för min dotter, den ända länken som verkligen kommer ifrån mig själv.

Varför vågade jag aldrig för?

Men det är väl bättre sent en aldrig? Det jag menar är... Varför tog jag inte steget till att leva som jag gör nu tidigare? Men jag glömde inte häller den trygghet men hade i ett förhållande. Och den osäkerheten på om man skulle klara sig själv med barn och allt. Nu när jag har taggig det steget förstår jag inte varför jag va så rädd. Tänker mycket på va du skulle ha sagt nu mamma? Du som försökt få mig att förstå att detta beslut va det ända rätta för mig. Idag känner jag mig som en helt ny människa, och det va inte längesen som jag träffade en gammal arbetskamrat. Också hon märkte hur jag strålar och värkar gladare och må så mycket bättre. Vart glad när hon sa det till mig. För det är precis va jag känner mig. Vet inte alls vem jag har varigt det senaste åren. Eller ja det vet jag inte nu häller. Men jag vet att jag inte är den jag va innan sommaren. Må jag göra jätte mycket misstag som singel. Men va fannn. Men lever bara en gång. Må det pratas bakom ryggen på mig. Det berör mig inte ett jälva dugg. För jag vet vilka som är och inte är mina vänner :)
Jag vill leva och göra bort mig. Jag vill skratta åt saker som jag skäms för.
Jag vill Så mycket i livet nu. Och jag ska göra så mycket jag bara kan. Dock vet jag att den mörka sidan av mig dyker upp då och då. Den sidan då det känns som om livet inte är värd att leva och allt känns skit. Men det är inte mer en mänskligt. I alla fall för mig som känner mig splittrad som person. Att ha förlorat dig mamma va det värsta jag någonsin har gjort i mitt liv. Och tomheten du lämnat kommer för alltid att vara tom. Och just där i mitt hjärta kommer det ständigt att krampas. Min saknad går inte att beskriva. Men jag känner att om du fans nu skulle du vara glad för min skull. Och du skulle ha hjälpt till så mycket du bara kunde. Det är mycket tack vara dig mamma som jag varigt stark, din röst har ständigt ekat i mitt huvud om va jag borde göra. Och det är mycket tack vara nikita som lusten för livet är mer tydlig nu en va den va för.
Jag älskar dig så MYCKET Mamma.
Ps: i love you din athena

Osäker

Mitt liv har verkligen vänt. Och jag gillar verkligen mitt singel liv. Och jag själv känner att jag blivigt en bättre människa. Dock på gott och ont. Har inte riktigt kol på allt. och det blir miss förstånd hit och ditt. Och då med alla dessa killar. Kanske har jag svårt att få dom att förstå vissa saker och ting. Och vissa som kanske tror det börjar bli mer en vänner.... Jag är nog riktigt kass på detta med killar. Och såå stör dom sig på när jag säger att, va dom en säger kommer jag ta allt med en nya salt.. I slutet visar dom ju den sidan dom sa ifrån början att dom inte hade. Skönt att man då redan är rustad för att ta lite skit.
Nejjj herre gud.. vet inte alls va jag vill med dom. kanske  blir det någon som blir sårad i slutet.
Men just nu vill jag bara ha någon att kramas med och fyller just den tomhet av närhet. ÅÅ det är väl alltid skönt ;) Men ett förhollade är jag verkligen inte redo för att ha. Och det är ganska så skönt att inte känna sig bunden nu efter fyra år. Men det är klart att jag en vacker dag hoppas att kärleken står framför mig.
Nej skiter att skriva mer för dena dag. ta hand om er alla. Kram
PS: I LOVE YOU MOM