Men det är väl bättre sent en aldrig? Det jag menar är... Varför tog jag inte steget till att leva som jag gör nu tidigare? Men jag glömde inte häller den trygghet men hade i ett förhållande. Och den osäkerheten på om man skulle klara sig själv med barn och allt. Nu när jag har taggig det steget förstår jag inte varför jag va så rädd. Tänker mycket på va du skulle ha sagt nu mamma? Du som försökt få mig att förstå att detta beslut va det ända rätta för mig. Idag känner jag mig som en helt ny människa, och det va inte längesen som jag träffade en gammal arbetskamrat. Också hon märkte hur jag strålar och värkar gladare och må så mycket bättre. Vart glad när hon sa det till mig. För det är precis va jag känner mig. Vet inte alls vem jag har varigt det senaste åren. Eller ja det vet jag inte nu häller. Men jag vet att jag inte är den jag va innan sommaren. Må jag göra jätte mycket misstag som singel. Men va fannn. Men lever bara en gång. Må det pratas bakom ryggen på mig. Det berör mig inte ett jälva dugg. För jag vet vilka som är och inte är mina vänner :)
Jag vill leva och göra bort mig. Jag vill skratta åt saker som jag skäms för.
Jag vill Så mycket i livet nu. Och jag ska göra så mycket jag bara kan. Dock vet jag att den mörka sidan av mig dyker upp då och då. Den sidan då det känns som om livet inte är värd att leva och allt känns skit. Men det är inte mer en mänskligt. I alla fall för mig som känner mig splittrad som person. Att ha förlorat dig mamma va det värsta jag någonsin har gjort i mitt liv. Och tomheten du lämnat kommer för alltid att vara tom. Och just där i mitt hjärta kommer det ständigt att krampas. Min saknad går inte att beskriva. Men jag känner att om du fans nu skulle du vara glad för min skull. Och du skulle ha hjälpt till så mycket du bara kunde. Det är mycket tack vara dig mamma som jag varigt stark, din röst har ständigt ekat i mitt huvud om va jag borde göra. Och det är mycket tack vara nikita som lusten för livet är mer tydlig nu en va den va för.
Jag älskar dig så MYCKET Mamma.
Ps: i love you din athena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar