Jag vill inte känna mamma!

Hatar alla dessa känslor..... varför ska vi människor känns så mycket? Vill bedöva varenda en, eller stryp varenda känsla som jag har. Som att tänka sig en sladd mellan hjärta och hjärna. Ta tag i dom alla och klippa av dom på mitten........ Tänker inte vissa min svaghet. Inte framför andra, inte framför dom jag försöker vissa mig stark för. Går inte, kan inte. JAG VILL INTE.

Hatar dom människor som går runt med ett falskt leende mot mig, som om allt är bra och som om dom inte känner något alls. Det värsta med allt är att då borde jag hata mig själv. För jag själv gör likadant mot dom som gör så mot mig. Jag vill skrika, slå, gråta. JAG VILL HATA. Men jag kan inte........ utan ler och låsas som om allt är som det ska med mina känslor.

ÅÅÅ Mamma.. Du skulle med en enda blick se igenom mig som glas. Jag skulle inte ha behövt låsas framför dig. Jag skulle med lätt hett krypa upp i din famn, vara lite och få gråta ut all min känsla. Det skulle ha betytt så mycket för mig om du va vid liv. Kanske skulle mitt liv verka så mycket lättare då. Du skulle inte kunna trolla bort mina känslor, men dina kramar skulle lindra lite av det man kände. Bara det skulle göra mig så mycket bättre.

En arbetskamrat tala om för mig idag , att hon hittade sig själv när hon fan sin riktiga kärlek. Vart lite avensjuk på henne. Kanske hittar jag också mig själv när HAN jag borde älska står framför mig? För just nu är jag lika vilse som en fågel unge som hamnat i fel bo.....

Den som håller mina fötter på jorden och mina tankar där dom ska vara är min älskade Nikita.

Jag TACKAR verkligen gud över att hon finns. Hon får min trotts allt att vilja vakna upp när det känns jobbigt. Även då det är svårt att ha barn ibland, så ger hon mig så mycket mer tillbaksj. Hon får mig att le när man vill gråta, hon får en att kämpa för att nå sitt mål. HON gör så mycket för en annan människa, fast hon är så liten.

Känns lite tomt nu när hon är hos pappa sin denna vecka och halva nästa. Men sen är hon min igen. Ska åka till kolmården denna sommar igen, och det ser jag fram i mot. Det är tack vara mina vänner som det är möjligt. Och där tackar jag också Gud över att jag har *ler*

Vet också att du Mamma älskar dom och det käns super att veta. Finns så mycket jag vill säga dig om mina vänner. Dom är människor som jag aldrig kommer gå bakom ryggen för, eller svika dom när dom har det svårt. Jag ska finns för dom så som dom finns för mig och Nikita.

Måste vika in rästen av mitt tvätt så har jag det gjort. Sen jag flyttade ifrån Jesper har jag aldrig varit så noga med att hålla det snyggt och rent som jag gör nu. Och det är som du alltid har sagt. " om man plockar lite då och då så blir det aldrig riktigt stökigt" kanske börjar jag till slut bli vuxen hehe.

PS: I LOVE YOU MOM