Räddsla

Jag finner stendigt en rädsla att den människan jag avgudar ska lämna mig helt.
Vi är inte tillsammans. Men det jag gjort vet jag ständigt finns i luften som ett osynligt spöke..
Igår va första gången på mycket länge som vi pratat med varan så här länge. Från ca 12 på natten till halv tre.
Och just då va det som vi hade det för. Och tro mig när jag sägerr att jag skulle kunna göra fan allt för att det ska bli som för mellan oss.
Men rädslan finns där att han ska hugga mig i tyggen och smaka på min egna medicin...
Kan ju låva av mitt hjärta att det jag gjorde plågar mig själv så inot helvete mycket.....