Sista kvällen

Ska snart till jobbet, jobbar mellan 4 och 9 ikväll. Efter det är man ledig Fredag, Lördag, Söndag. Ska bli riktigt skönt att få vara det.
Idag har jag hunnit med att fixa både hallen ner och uppe plus toan uppe vid oss.
Fan dock mer tvätt över allt så nu är det över fullt igen. Men ska se till att fixa det i morgon.
Sen är det enu en dag som jag är något pigg vilket är otroligt skönt. Hoppas på en bra dag i morgon också. Men blir lite degig av att man snart måste cykla till jobbet hehe. Måste verkligen ta körkortet snart. Blir lite lättar att röra sig runt då. Nej ska snart dra. Hoppas att ni får en bra dag. Kramar// Athena

Piggare idag

Känns skönt att man är lite piggare idag. Lämnade Nikita på dagis redan vid 11 tiden efter som att hon då hinner äta och sova lite. Innan så kom vi alltid när alla barn sov och då fick man inte Nikita till att sova, och då va hon lite väl trött till kvällen. Det är inte alltid kul att ha ett grinigt barn till kvällen då man vill ha lite lugn och ro.
Så nu sitter man och bara tar det lugnt lite. Pratade lite med Angei ett tag idag också. Trevligt att prata med henne då det va ett tag sen man gjorde det.
Snart ska jag sätta igång och dona lite här hemma, för idag har jag ork till det å det känns skönt. Jobbigt när man blir så där trött att man inte orkar göra annat en att bara ligga. Börjar jobba fyra idag så hoppas man hinner göra lite.

Känner att mina depressiva mediciner hjälper för den delen. Visst, den kan inte ta bort den sorg jag har för mamma. Men det får mig att lättare tänka och inte brusa upp för det lilla minsta. Dock har jag varit trött i två dagar. Men tror nog att det har med att kroppen ställer in sig på nytt och då är det väl klart att det tar energi av mig. Men idag känns det bättre så man ska väl passa på att göra lite saker, för man vet ju inte om man blir lika trött i morgon. Men det får vi inte hoppas att jag blir.
Nej nu ska jag fixa lite.
Ta hand om er.
Kram//Athena

Otroligt trött

Har tagit mina antidepereciva mediciner nu ett tag. I början hjälpte dom bra. Men dom två sista dagarna här nu har jag varit otroligt trött. Och det känns jätte jobbigt att man inte orkar göra saker som man borde göra här hemma. Ändå somnade jag vid nio tiden igår. Sen är det så typiskt att man måste till ett möte på jobbet nu när man är ledig under dagen =(
_________________________________________

Nikita busar runt som vanligt nu på morgonen. Men det känns lite mysigt att hon nu för tiden vill ligga i soffan och bara kramas innan hon sätter igång. Och att bara få krama om och pussa henne på huvud som oftast är lutad på min haka är så otroligt mysigt. Och bara det får en att må lite bättre för ett tag *ler*




Men tänkte mycket igår också hur allt ser ut, kom på att jag måste verkligen ut och göra något som jag älskar att göra. Så nu tänkte jag se om dom har en kör här i surahammar som jag kan börja gå på.
Jesper har ju sin egna hobby och jag måste ju få ha min där jag kan få andrum och göra något jag gillar, för ofta så jobbar jag ju bara och så går jag hem och så ser mina dagar ut. Kanske skulle man må bättre av att göra lite annat då och då.
Så får se hur det blir med den saken.

I helgen som kommer nu ska jag och Jesper till Chilli för att köpa en ny soffa *ler*
Kan verkligen behövas här hemma.
Men tror nog att man får vänta en till två veckor tills vi får den hem. Men det ska bli kul att ändå få köpa något nytt till hemmet.
Nej nu ska jag ta och dricka Kaffe och se sen om jag orkar göra något här hemma.
Ta hand om er.
Kram//Athena

Behöver dig

Varför finns du inte här? Vad va det som hände den kvällen? Känns oroligt jobbigt att veta att jag kommer att grubbla över deta under hella mitt liv.

Jag hoppas och önskar att ingen i värden ska få uppleva deta, att förlora sin mamma på en ända dag, utan någon förvarning, utan ett farväl och utan att få säga hur mycket jag älskade henne. Inte bara det att hon lämnat mig, hon tog också med sig en bitt av mig i graven.

Jag tackar värkligen läkaren jag har som värkligen lysnade på mina kännslor.
En del kanske tycket det är fel att man ska behöva gå på piller för att må något bra igen.
Men ibland kan det hjälpa. För jag själv orkar inte känns så starka kännslor som jag inte har kontrol över så mycket mer.
Det viktigaste jag har i mitt liv är ändå min familj, och när känslorna tar kontrol över vissa saker som blir lite väl jobbigt måste man börja tänka på sin omgivning. Man kan inte bara tänka på sig själv hella tiden eller hur man mår. Man måste också se till att familjen inte dras ner i allt.
Och tack vara mina antidepresiva tabbler plus lite mer kan jag ta kontrol över dom värsta känslorna och tänka mer på min familj.
En så länge har inte mina antidepresiva tabbleter börjar värka en, men jag fick ett annat lugnande som ska hjälpa tills dom andra börjar värka.

Just nu myser jag och älsklingen vid idol. Nikita har busat som bara den under kvällen och det känns skönt att man orkade busa med henne ett bra tag till hon vart trött och somnade precis innan Idol.

Kommer att tänka mycket på mamma när man ser Idol. Kommer ihåg när hon oftast va här då Idol brukade vara. Mycker efter som att hon tyckte det va roligare att vara hemma här då det började bli kallare ute och hon då inte kunde åka ut till landet efter som att det är för kallt. Och att sitta i lägenheten i stockholm hella dagarna då hon inte jobbade va inte så lockande *ler*
Bara det att hon alltid somnade vid idol. Och när jag alltid väkte henne för att jag ville hon skulle höra alla idol taggare sa hon alltid " Va..... jag sover inte" men så skrattade hon lite för sig själv. Och när jag frågade om hon ville gå upp och lägga istället, krypte hon i hop och mös för att sen skacka på huvet. Men det tog inte länge till efter det att Jesper brukade säga åt mig att väka mamma igen då hon oftast började snarka riktigt högt haha.

Ja det är mycker som jag saknar när det gäller mamma.
Jag vet att livet inte är en dans på rosor, men livet verkade så mycket lättare när mamma fans. Saknar henne så oroligt mycket.

Nej ska tillbax för att se på idol nu, men först toan som skriker efter mitt namn.
Ta hand om er.
Kram// Athena

Då börjar vi

Har fått utskrivet en massa tabletter mot ångest/depression och humör svängningar Problemet är nu bara att man oftast mår sämre i början för att sen börja må bättre. Dessutom kommer det att ta någon vecka innan det börjar verka. Vågar man må mycket sämre en detta? Vågar man utsätta sina tankar för sämre verkan tills det blir bättre. Ja jag vet inte, man kanske måste man göra något. Vill så hjärna bli bra igen. Orkar inte må så här. Så jag ska nog gå igenom detta för Nikitas skull. Hon behöver en glad och tålig mamma. Vill ju också orka mer i min vardag.
Håller tummarna på ett detta kommer att hjälpa.

Kram//Athena

Farväl hem ljuva hem

Ibland svarade jag i telefonen med orden " jag är hemma.... alltså hos mamma"
Men idag finns inte dom orden mer. Idag finns inte det hem jag trivdes i att vara på. För i veckan som va har jag och min syster tömt allt som fanns där, på fredagen kom bror och hjälpte till. Vissa saker sålde vi, vissa saker tog vi hem, och vissa saker va vi tvungna att slänga. Det hem jag älskade att vara i är nu splitrad. Det ända som finns kvar av det är minnen som det en gång va.
Jag och mina syskon har tre olika upplevelser och uppfattningar om hur det va.
Lena tyckte det va skönt att tömma allt, visst kände hon en sorgsenhet över det också. Men samtidigt va det inte hennes hem som hon bot i någon gång, mer en den tiden då vi bodde i en annan lägenhet. Håkan kände någ inget speciellt då han aldrig bot eller hälsat på nå speciellt många gånger, så inget va så personligt för honom mer en några bilder på honom när han va liten eller så.
Men jag där imot mådde något otroligt dåligt över att tömma allt. Jag hade bot med mamma och Lasse där i flera år, plus att jag hade mitt rum kvar som nu användes som gäst rum. Men mycket av mina saker va ju kvar. Alla möbler och saker va ju precis som jag gillade att ha det och jag älskade lukten av lägenheten. Men många tycket att det luktade mycket rök och instängt. Men jag hade inte den känslan Kanske för att jag va van vid den lukten, och många gånger i mitt liv har ju lägenheten varligt en trygghet och kanske blir lukten en av det. Lena och Håkan tyckte rätt så många gånger att jag va jobbig som ville spara på så mycket. I allafall Lena. Fick höra många gånger " ska du verkligen spara det där" och " jaja men ta den då" Men jag tyckte att jag kunde ta va fan jag ville utan att slänga det. Allt kändes så stressande så visst kanske jag tog lite onödiga saker, men tänkte att jag sen kunde gå igenom allt i lugn och ro här hemma. Kanske fanns det i mitt inre att jag ville spara så mycket av mamma det bara går. Och när jag sen känner mig redo kanske man gör sig av med det onödiga. Men som sagt så hade jag och mina syskon olika upplevelser och tankar runt allt.
Jag är tacksam för att Jesper stöttade mig så mycket som han gjorde, han sa att jag kunde ta det jag ville ta, så skulle han och jag gå igenom det senare. Han va också så snäll att han skulle åka ner till Stockholm och hämta mig med släpp.

VECKAN:
Jag, Nikita och Lena åkte till på måndagen för att börja röja lägenheten. Håkan kom på fredagen då vi också hade minnesstund för mamma i flemingsberg. Jag tackar alla som kom till kyrkan, det va också rätt så många barn som mamma kände via sitt jobb. Det kändes i hjärtat att så många barn fällde tårar för mamma. Vi fick också med oss en massa brev och teckningar som barn gjort av rektorn som också kom till Kyrkan. Vi han dock aldrig gå igenom dom, vi ska göra det när vi alla syskon ses igen. Resten av fredagen röjde vi lägenheten

LÖRDAG:
Redan på morgonen började vi med lägenheten. Pappa och Anki kom vid ett tiden för att ta hand om Nikita och umgås med henne. Hon skulle också för första gången sova över hos dom så att vi syskon kunde röja ifred. Vid sex tiden tyckte vi att vi skulle träffa gamla bekanta för att äta och ta något att dricka. Det va en av det sista gångerna som vi skulle ses där nere så det tyckte vi va en rätt så bra ide. Och att få ta en paus i allt.
Vi hade en rätt så trevlig kväll. Dock slutade den inte som man hade önskat. Men den historien vill jag inte dela med mig till alla.
Tycker bara att vissa människor är för mycket. Och att dessa människor behöver inte jag och mina syskon ha med att göra. Falskhet är inget jag behöver. Och inte just nu tack.

SÖNDAG:
Han som skulle köpa sängen ringde och sa att han nu inte kunde komma och hämta den. Så det blev till att slänga sängen. Men vi lyckades få sålt köket, vardagsrum möblerna och den stora bokhyllan. Så det kom folk titt som tätt för att hämta sina saker.

Gissa om jag sen vart överlycklig att se Jesper stå vid dörren. Han va så gullig att han körde ner tidigare för att hjälpa oss. Och tack gode gud för det. Vi lastade ner allt som jag skulle ha med mig hem i släppet och till och med den vart överfull. När allt va tomt i lägenheten skulle vi dela upp pengarna som vi lyckats få sålt. Lena fick för sig att vi skulle nå några 1000 lappar var. Men helt plötsligt fattades det 1000 kr och utan att hon visste om det själv började hon anklaga mig för att ha RÅKAT få med den i alla mina saker. Jag vart så himla ledsen och sårad över att hon ens kunde dra den slutsatsen att jag började skaka i kroppen. Men till slut kom jag på att den 1000 lappen finns inte. Lena hade nämligen räknat med sängen som vi aldrig fick sålt. Så där efter fick vi ju inga pengar för den heller. Jag fick be henne säga förlåt till mig. Men då tyckte hon att jag va larvig och känslig över den saken. Men till slut sa hon förlåt lite barnsligt till mig. Till slut stängde jag av alla mina känslor och ville slänga det som fanns kvar, bara jag fick åka hem. Så blommorna jag och Lena skulle dela upp fick hon ta. vi städade ur det sista och där efter kom pappa och Anki med Nikita precis när vi vart klar. Så det va bara till att sätta henne i bilen och köra hem. Tack pappa och Anki för att ni tog hand om Nikita mellan Lördag och Söndag. Och tack Jesper för ditt stöd. Jag och Jesper hade varit ifrån varan en vecka vilket vi aldrig har varit för. Kan ju säga att det behövdes för när jag fick se han vid dörren i mammas lägenhet kände jag en otrolig stor saknad efter honom och en stor trygghet.

Nu är jag hemma igen. Skulle egentligen ha jobbat idag, men kroppen säger i mot.
Men i morgon ska jag tillbaks till jobbet igen. Kroppen känns något bättre idag. Så i morgon är jag nog bättre.

Ska försöka fixa lite här hemma nu. Jesper jobbar i stockholm idag och kommer hem senare ikväll. Ta hand om er.
Kram//Athena

Alla saker som man måste gå egenom =(

Har varigt trött och nere

Har varit trött och nere rätt så länge nu. Känns som om inget har varit bra nu på ett tag. Sen har det varit miss förstånd hit och miss förstånd ditt.
Har ens inte ork att reda ut den saken heller. Jag vet att den människan gjort otroligt mycket för oss i familjen. Och ibland vill man inte vara för överflödig, utan man försöker fixa allt till det bästa utan att vara ivägen allt för mycket. Men så får man skit för det. Blir ledsen på det minsta nu och orkar inte med onödiga miss förstånd. Försökte ju bara göra det lite lättare, men tyvärr vart det svårare.
Men men kanske är det jag som överdriver. Men det är ju inte så att man önskat att min mamma skulle dö. Och inte visste jag att jag skulle bli så nere ett bra tag, det är nästan så att man känner sig riktigt sjuk. Man orkar inte med något alls som går runt livet.
Efter att man kommer hem ifrån jobbet känns det som om det inte finns så mycket ork kvar i kroppen till annat. Men känner också att det börjar bli bättre. Så med tiden när sorgen lagt sig till en viss nivå kanske man börjar må bättre. Men just nu när man har så mycket som tynger en och när man hela tiden blir på mind och att man måste hem till mammas lägenhet för att tömma allt, så är det klart att man inte mår riktigt bra. Det kommer att göra fruktansvärt ont i mitt hjärta att göra allt detta

Nu har jag i allafall bästem mig för att åka ner till Stockholm hela nästa vecka. Och Nikita följer med mig till mammas lägenhet. Lena tyckte det va en bra ide att ha henne med, och att vi kunde komma hela veckan så att hon och jag kan börja rensa i lugn och ro, plus att vi får vara med varandra lite granna. Ska också få bli lite skönt att få komma bort lite och göra annat. Lena lovade att hjälpa mig med Nikita, eller det va med en själv klarhet efter som att det va hennes ide hehe. Och att sen pappa kan ta Nikita när vi ska börja bära och göra tyngre saker till helgen. Men Lena sa att hon tyckte att vi ska försöka göra det lite mysigt också så det ser jag fram i mot.
På fredagen kommer det att vara minnestund för mamma i flemingspergs kyrka. Mamma hade ju så många nära och kära som inte fick komma under begravningen då vi inte hade plats för så många. Så denna gång är det för alla i Stockholm som är välkomna mellan 15-18
När jag pratade med Lena igår sa hon att det va jätte många som tänkt komma.
På något viss är det kanske bra att Nikita är med då så att alla får chansen att få träffa mammas minsta barnbarn som inte så många har möt en.
Sen på Söndag när vi packat och städat klart lägenheten kommer Jesper och hämtar mig med ett släpp Tackar verkligen över att jag har en så underbar sambo.
Tror också att han kan tycka det är lite skönt att få vara hemma nesta vecka själv då han har tagit ledigt från jobbet för att jaga hela vecka.
Hoppas på en lyckad jakt så man får lite kött att frysa in.
Det ända problem jag har kvar är hur man ska komma ner till Stockholm med Nikita plus packning. Desutom vill hon ju inte sitta still en hel timme på tåget ner.
Men det blir nog så ändå. Vet bara att det kommer att bli riktigt jobbiga timmar...........

Ibland så går det, ibland inte

Vissa dagar är bättre en andra. Men här om dagen kändes allt så jävla piss.
Kan fortfarande inte fatta att man kan må så dåligt efter mammas bortkom. För vissa dagar känns det som att man inte vill någon alls en att bara gråta. Jobbigast är när man försöker hålla sig då Nikita är i närheten, vill ju inte att hon ska se mig så ledsen. Men oftast efter kommer det som en bomb, det är då jag nästan mår som sämst. När man fått hålla allt inom sig tills hon somnat, och sen bara exploderar.
Just då känns det som att man lätt skulle kunna skriva in sig på psyket, man vill göra allt för att må bättre. Det är verkligen svårt att beskriva hur jag egentligen känner. För det känns värre en vad jag skriver om. En känsla jag inte kan beskriva.

En idag har jag otroligt svårt att tro att jag aldrig mer kommer att få se eller prata med mamma igen. För mig är det så overkligt då mamma alltid fanns där för oss barn och barnbarn. Som idag när jag pratade med Lena. Också hon kan inte riktigt fått in det. För när det är något man vill säga är det just mamma man ringde till, och sen kommer man på att hon finns ju inte längre.
Livet blir verkligen inte som man vill ibland. Och ibland hatar man verkligen det som sker. Men om mamma va vid liv skulle hon säga att jag skulle kämpa på. Att jag är en stark tjej som klarar allt bara jag vill. Men ibland känns det som att man inte vill längre. Jag är otroligt tacksam över att jag har Nikita som i stunder får mig att verkligen le med alla hennes knasiga ideer.
Men minnen av mamma dyker ständigt upp i huvet på mig.
__________________________________________________________________________________

Idag jobbade jag mellan 7-16. Så känner mig riktigt seg efter den dagen. Så ikväll blir det bara till att ta det lugnt och slappa. I morgon måste jag dona lite här hemma innan det blir för stökigt igen. Det gör ju en att må lite bättre att det är rent i hemmet, och inte skitigt och stökigt. Men som sagt måste man små plocka lite då och då i stället för att göra en stor städning lite då och då. Men att små plocka är inte lika jobbigt som att stor städa. Sen blir det att jobba kväll.
Nej orkar inte skriva så mycket mer idag. Ta hand om er alla. Kramar// Athena