Ibland svarade jag i telefonen med orden " jag är hemma.... alltså hos mamma"
Men idag finns inte dom orden mer. Idag finns inte det hem jag trivdes i att vara på. För i veckan som va har jag och min syster tömt allt som fanns där, på fredagen kom bror och hjälpte till. Vissa saker sålde vi, vissa saker tog vi hem, och vissa saker va vi tvungna att slänga. Det hem jag älskade att vara i är nu splitrad. Det ända som finns kvar av det är minnen som det en gång va.
Jag och mina syskon har tre olika upplevelser och uppfattningar om hur det va.
Lena tyckte det va skönt att tömma allt, visst kände hon en sorgsenhet över det också. Men samtidigt va det inte hennes hem som hon bot i någon gång, mer en den tiden då vi bodde i en annan lägenhet. Håkan kände någ inget speciellt då han aldrig bot eller hälsat på nå speciellt många gånger, så inget va så personligt för honom mer en några bilder på honom när han va liten eller så.
Men jag där imot mådde något otroligt dåligt över att tömma allt. Jag hade bot med mamma och Lasse där i flera år, plus att jag hade mitt rum kvar som nu användes som gäst rum. Men mycket av mina saker va ju kvar. Alla möbler och saker va ju precis som jag gillade att ha det och jag älskade lukten av lägenheten. Men många tycket att det luktade mycket rök och instängt. Men jag hade inte den känslan Kanske för att jag va van vid den lukten, och många gånger i mitt liv har ju lägenheten varligt en trygghet och kanske blir lukten en av det. Lena och Håkan tyckte rätt så många gånger att jag va jobbig som ville spara på så mycket. I allafall Lena. Fick höra många gånger " ska du verkligen spara det där" och " jaja men ta den då" Men jag tyckte att jag kunde ta va fan jag ville utan att slänga det. Allt kändes så stressande så visst kanske jag tog lite onödiga saker, men tänkte att jag sen kunde gå igenom allt i lugn och ro här hemma. Kanske fanns det i mitt inre att jag ville spara så mycket av mamma det bara går. Och när jag sen känner mig redo kanske man gör sig av med det onödiga. Men som sagt så hade jag och mina syskon olika upplevelser och tankar runt allt.
Jag är tacksam för att Jesper stöttade mig så mycket som han gjorde, han sa att jag kunde ta det jag ville ta, så skulle han och jag gå igenom det senare. Han va också så snäll att han skulle åka ner till Stockholm och hämta mig med släpp.
VECKAN:
Jag, Nikita och Lena åkte till på måndagen för att börja röja lägenheten. Håkan kom på fredagen då vi också hade minnesstund för mamma i flemingsberg. Jag tackar alla som kom till kyrkan, det va också rätt så många barn som mamma kände via sitt jobb. Det kändes i hjärtat att så många barn fällde tårar för mamma. Vi fick också med oss en massa brev och teckningar som barn gjort av rektorn som också kom till Kyrkan. Vi han dock aldrig gå igenom dom, vi ska göra det när vi alla syskon ses igen. Resten av fredagen röjde vi lägenheten
LÖRDAG:
Redan på morgonen började vi med lägenheten. Pappa och Anki kom vid ett tiden för att ta hand om Nikita och umgås med henne. Hon skulle också för första gången sova över hos dom så att vi syskon kunde röja ifred. Vid sex tiden tyckte vi att vi skulle träffa gamla bekanta för att äta och ta något att dricka. Det va en av det sista gångerna som vi skulle ses där nere så det tyckte vi va en rätt så bra ide. Och att få ta en paus i allt.
Vi hade en rätt så trevlig kväll. Dock slutade den inte som man hade önskat. Men den historien vill jag inte dela med mig till alla.
Tycker bara att vissa människor är för mycket. Och att dessa människor behöver inte jag och mina syskon ha med att göra. Falskhet är inget jag behöver. Och inte just nu tack.
SÖNDAG:
Han som skulle köpa sängen ringde och sa att han nu inte kunde komma och hämta den. Så det blev till att slänga sängen. Men vi lyckades få sålt köket, vardagsrum möblerna och den stora bokhyllan. Så det kom folk titt som tätt för att hämta sina saker.
Gissa om jag sen vart överlycklig att se Jesper stå vid dörren. Han va så gullig att han körde ner tidigare för att hjälpa oss. Och tack gode gud för det. Vi lastade ner allt som jag skulle ha med mig hem i släppet och till och med den vart överfull. När allt va tomt i lägenheten skulle vi dela upp pengarna som vi lyckats få sålt. Lena fick för sig att vi skulle nå några 1000 lappar var. Men helt plötsligt fattades det 1000 kr och utan att hon visste om det själv började hon anklaga mig för att ha RÅKAT få med den i alla mina saker. Jag vart så himla ledsen och sårad över att hon ens kunde dra den slutsatsen att jag började skaka i kroppen. Men till slut kom jag på att den 1000 lappen finns inte. Lena hade nämligen räknat med sängen som vi aldrig fick sålt. Så där efter fick vi ju inga pengar för den heller. Jag fick be henne säga förlåt till mig. Men då tyckte hon att jag va larvig och känslig över den saken. Men till slut sa hon förlåt lite barnsligt till mig. Till slut stängde jag av alla mina känslor och ville slänga det som fanns kvar, bara jag fick åka hem. Så blommorna jag och Lena skulle dela upp fick hon ta. vi städade ur det sista och där efter kom pappa och Anki med Nikita precis när vi vart klar. Så det va bara till att sätta henne i bilen och köra hem. Tack pappa och Anki för att ni tog hand om Nikita mellan Lördag och Söndag. Och tack Jesper för ditt stöd. Jag och Jesper hade varit ifrån varan en vecka vilket vi aldrig har varit för. Kan ju säga att det behövdes för när jag fick se han vid dörren i mammas lägenhet kände jag en otrolig stor saknad efter honom och en stor trygghet.
Nu är jag hemma igen. Skulle egentligen ha jobbat idag, men kroppen säger i mot.
Men i morgon ska jag tillbaks till jobbet igen. Kroppen känns något bättre idag. Så i morgon är jag nog bättre.
Ska försöka fixa lite här hemma nu. Jesper jobbar i stockholm idag och kommer hem senare ikväll. Ta hand om er.
Kram//Athena
Alla saker som man måste gå egenom =(
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar