Behöver dig

Varför finns du inte här? Vad va det som hände den kvällen? Känns oroligt jobbigt att veta att jag kommer att grubbla över deta under hella mitt liv.

Jag hoppas och önskar att ingen i värden ska få uppleva deta, att förlora sin mamma på en ända dag, utan någon förvarning, utan ett farväl och utan att få säga hur mycket jag älskade henne. Inte bara det att hon lämnat mig, hon tog också med sig en bitt av mig i graven.

Jag tackar värkligen läkaren jag har som värkligen lysnade på mina kännslor.
En del kanske tycket det är fel att man ska behöva gå på piller för att må något bra igen.
Men ibland kan det hjälpa. För jag själv orkar inte känns så starka kännslor som jag inte har kontrol över så mycket mer.
Det viktigaste jag har i mitt liv är ändå min familj, och när känslorna tar kontrol över vissa saker som blir lite väl jobbigt måste man börja tänka på sin omgivning. Man kan inte bara tänka på sig själv hella tiden eller hur man mår. Man måste också se till att familjen inte dras ner i allt.
Och tack vara mina antidepresiva tabbler plus lite mer kan jag ta kontrol över dom värsta känslorna och tänka mer på min familj.
En så länge har inte mina antidepresiva tabbleter börjar värka en, men jag fick ett annat lugnande som ska hjälpa tills dom andra börjar värka.

Just nu myser jag och älsklingen vid idol. Nikita har busat som bara den under kvällen och det känns skönt att man orkade busa med henne ett bra tag till hon vart trött och somnade precis innan Idol.

Kommer att tänka mycket på mamma när man ser Idol. Kommer ihåg när hon oftast va här då Idol brukade vara. Mycker efter som att hon tyckte det va roligare att vara hemma här då det började bli kallare ute och hon då inte kunde åka ut till landet efter som att det är för kallt. Och att sitta i lägenheten i stockholm hella dagarna då hon inte jobbade va inte så lockande *ler*
Bara det att hon alltid somnade vid idol. Och när jag alltid väkte henne för att jag ville hon skulle höra alla idol taggare sa hon alltid " Va..... jag sover inte" men så skrattade hon lite för sig själv. Och när jag frågade om hon ville gå upp och lägga istället, krypte hon i hop och mös för att sen skacka på huvet. Men det tog inte länge till efter det att Jesper brukade säga åt mig att väka mamma igen då hon oftast började snarka riktigt högt haha.

Ja det är mycker som jag saknar när det gäller mamma.
Jag vet att livet inte är en dans på rosor, men livet verkade så mycket lättare när mamma fans. Saknar henne så oroligt mycket.

Nej ska tillbax för att se på idol nu, men först toan som skriker efter mitt namn.
Ta hand om er.
Kram// Athena