God jul & gott nytt år Mamma

Va ett tag sen jag skrev till dig nu. Känns som om allt har gått i ett. Visst kanske det har funnits tid att skriva några rader till dig. Men just då har jag inte riktigt haft lust, eller så har man gjort annat.
Önskade att man kunde starta brevet med " hej mamma! Hur är det med dig?"
Känns sjukt konstig en att jag aldrig kommer att få några svar av dig, spelar ingen roll hur många brev jag en skriver till dig. Kanske får jag en vacker dag svar på alla frågor jag haft till dig sen du lämnade mig. För en vacker dag är det också min tur att lämna allt bakom mig. Och jag vet inte riktigt om jag är rädd för den dagen. Att dö är en läskig sak då man inte vet vad som kommer att hända då allt blir svart, och att få gå igenom det själv är nog det läskigaste. Det är nog det som gör att vi alla är lite rädd för döden. Men nu när du lämnat oss först så är jag inte riktigt lika rädd. Kanske för att jag på något viss tror du kommer att möta upp mig, och att du sen ska se till att jag inte kommer att vara rädd.
Som i bröderna lejon hjärta. Skorpan kom till baka till sen bror efter en sjukdom som tog hand liv, och Jonatan som omkom när det brann i huset innan Skorpan han dö.
Jag vet inte om jag ska tro på nagijala, men jag hoppas det finns något där borta som gör att vi ses igen. Det finns så mycket jag vill säga dig. Och det finns mer en 1000 kramar du måste ge igen. Det är något jag saknar med dig mamma. Alla trygga kramar och alla visa ord. För dig spelade det aldrig någon roll om jag va 25 år, jag kunde ligga i dina famnar som om jag va 5 igen. Du klappade mitt hår och sa alltid " min lilla tjej" Önskade man fick höra dom orden igen.

Nu är julen över, och idag ska vi fira nyår med grannen, dom har du träffat många gånger för. Det ser jag fram i mot. Kanske för att alla barnen ska få leka ihop. Och att nyår ska bli deras kväll. Ska bli skönt att få ta det lite lugnt detta nyår. Föra året va du med mamma. Mins du hur mycket folk det va här hemma då haha. Och all mat som du, jag och Cassa lagade haha. Ja det ska bli skönt att slipa allt spring detta år *ler* Om jag ska vara ärlig nu så ser jag fram i mot att detta år snart är slut. Hoppas av hela mitt hjärta att år 2011 ska bli bättre. För detta år som är nu idag, har varligt det värsta år i mitt liv. Så det är skönt att den snart är slut.
I morgon ska jag jobba hela dagen igen så det blir till att lägga sig rätt så tidigt i allafall.

Sen är det en sak som tynger mitt hjärta. Det är när man vet sanningen och till och med såg något som känns i själen. Och när andra försöker undkomma saken, som om det aldrig hänt, i stället för att säga förlåt. Det är sjukt jobbigt. Hur länge ska man låsas som om man inte såg något??? Aja det är upp till dom människor att lätta på sitt hjärta. Jag kan verkligen inte beskriva känslan mer en att den är skum.
Det är nu man skulle behövt dina råd mamma.

Ne jag lovade Jesper att plocka undan lite idag. Det ser mer stökigt ut en va det är. Så det lär inte ta långtid hehe.
Sen blir det kanske lite pulka med Nikita *ler*
Ta hand om dig mamma vart du en är.
Och så ett GOTT NYTT ÅR.

PS: Jag älskar dig

Sen lovade jag Nikitas farmor att lägga ut lite nya bilder på Nikita. Jag vet att jag är dålig på det, men här kommer dom. puss

Älskade mamma!

Jag drömde om dig inatt.
Jag skulle försöka ta mig hem, men inga tåg verkade åka ditt. Tågen tog mig bara till ställen jag inte skulle till. Jag minns hur stressad jag började bli och att jag mer en allt annat bara ville hem. Det va som om plattsen till dig inte existerade. När jag försökte prata med folk och fråga om tåget åkte till din ort såg dom bara på mig som om jag vore dum i huvet.
Men till slut hittade jag tåget hem till dig, men när jag skulle stiga på stod det ur funktion. Jag satte mig i allafall ner och tänkte vänta tills det började åka. Någon gång skulle den väl åka tänka jag, mins i drömmen att jag satt och väntade i evighet. Men tåget åkte aldrig iväg......... för kort där efter att jag väntat så länge vaknade jag upp ur min dröm med en klump i magen.

Förstår nu varför alla folk såg på mig så där konstigt. Du finns ju inte längre och därefter finns ju inte plattsen hem till dig häller.

Jobbigt att ha sådana drömmar om dig där jag aldrig kommer finna dig. Och jobbigare när jag vaknar upp och känner tomheten du lämnade efter dig.
Jag saknar dig så otroligt mycket mamma. Ibland vet jag inte va jag ska göra mig av med alla känslor jag känner inom mig *snyft* Men det är väl något jag måste försöka lära mig leva med.

Idag ska jag jobba, fast jag inte är riktigt 100 frisk. Men det kommer nog gå bra i allafall. Får se till att inte röra naken hastigt eller svälja klumpigt.

Kom att tänka på en sak när det va Lucia igår. För precis ett år sen hämtade vi dig på tåg stationen och du skulle stanna några dagar, gud va mysigt vi hade då.
Önskade man hade hämtat dig igen. Men jag vet att ingen kommer att stiga av tåget denna gång. Önskade du hade sätt Nikita. Hon har blivigt så stor nu dom senaste månaderna. Och jag vet att hon saknar dig också.
Jag hoppas och önskar att du på något viss följer med henne livet ut, som en skydds ängel som vakar över henne.


Älskade mamma, finns så mycket jag önskar.

Älskar dig // Din athena

Älskade Mamma!

Igår va Monica över. Vi bakade lusse katter och pepparkakor hela dagen.
I år hade jag ingen lust eller ork till att göra det så juligt hemma. Det mästa påminner om dig. Men när jag och Monica väl satte igång tyckte jag att det va rätt så mysigt i allafall. Och inte mins Nikita som värkade ha jätte roligt med sin deg,
så är rätt så tacksam över att Monica kom över och fick igång allt.
Nu har man lusse katter och pepparkakor för hela julen *ler*

Dock tror jag att Julen kommer att bli lite jobbig för mig utan dig, egentligen skulle du ha firat jul med oss i år, Så det känns otroligt i hjärtat nu när du inte kommer att göra det. Dessutom saknar jag dina påhitt här hemma nu under jul. Du skulle alltid hitta på något mysigt att göra med både ljus och lyktor.

Och på kvällen tog vi alltid hem någon skräck film som du ville se. Dock va det nästan alltid svårt att hitta någon efter som att du nästan alltid hade sätt dom redan *ler* Men när vi väl hittade något som du ville se på somnade du alltid när det va som läskigast. Fick alltid väcka dig då du började snarka så högt hehe.
"MAMMA DU FÅR INTE SOVA FÖR DÅ VÅGAR JAG INTE SE FILMEN" Du skrattade alltid och öppnade ena ögat som såg på mig med ett leende och sa " Jag sover inte, jag vilar ögonen bara" Och så gnuggade du alltid dina fötter i mot varandra och kröp i hop i en mysig ställning.
Konstigt att man kommer på alla små saker som du gjorde. Varför ska man tanka på alla små detaljer som du alltid gjorde för nu när du inte lever.
Önskade att man hade vetat att du skulle dö. Då skulle man ha tagit vara på tiden mer med dig. Men kan inte ångra dom åren vi fick ihop. Jag är så tacksam över dom. Önskade att du visste hur tacksam jag är över det. Du va verkligen värdens bästa mamma. Jag vill tacka dig tusen gånger om över allt du gjort för mig.

Idag skulle jag och Nikita ha gått ut och åkt pulka. Men tyvärr sitter jag här nu med värdens förkyllning. Känns som om man hostar tagg trådar, jag både svettas och fryser plus att jag har otroligt ont i naken. Så idag lever jag på alvedon. Jesper kommer hem idag så då ska jag försöka vila lite. Tror dock inte att jag kommer bli så mycket bättre i morgon, men vi får hålla tummarna. Hatar att vara sjuk.
Så ikväll kommer det inte hända mycket här hemma. Kommer lägga mig så tidigt det bara går idag.

Önskade att du va här nu. Skulle ha kypit upp i din famn och bara få vara sjuk.
Att få bli ner bäddad och bara få bli om pysslad.
ÅÅ va jag önskar mamma. En önskan jag alltid kommer att ha. En önskan att du va vid liv. En önskan jag aldrig kommer sluta önska.

Måste väcka Nikita nu.
Puss och kram // Din Athena

PS: I Love You

Hej mamma!

Någonstans vill jag så innerligt att du ska finnas kvar. Att du inte är död och har lämnat mig. Att du någonstans fortfarande finns kvar och läser mina rader.

Den sorg du lämnade efter dig är svårt att beskriva. Nästan så man har svårt att andas, som om en del av mig dog den dagen. Ett stort hål i hjärtat som ständigt påminner mig om att du längre inte finns.
Jag har så många frågor till dig, men vet att det aldrig kommer finnas något svar.
Vad va det som hände den dagen? Något är fel... Jag bara vet det.

Det va aldrig fallet som dödade dig.
Det va tabletterna som du stoppade i dig. Varför lämna livet på ett sådant viss när jag vet att du ville leva.
Varför lämnade du mig här själv? Jag är inte redo för att vara utan dig. Och Nikita är för ung för att missta sin mormor som hon älskade så mycket.

Mamma varför fick vi inte hjälpa dig i tid? Du ska alltid klara allt själv och va den starka, men även den starkaste människan behöver hjälp. Va det inte så du alltid sa till mig?

Det finns stunder då jag för någon sekund kan glömma bort att du är död, en glädje sprids inom mig och jag vill ringa dig. Men så fort jag kommer på mig själv känns det som knytnävar i mot mitt bröst. Det är lite över tre månader sen du lämnade oss och fortfarande känns allt så overkligt. Sitter och väntar på att du ska ringa mig ibland fast jag vet vad som hänt dig.

Älskade mamma önska du va här, behöver verkligen dig. Du va den ända människan på jorden som riktigt förstog och visste vem jag va.
Dig kunde man säga och prata om allt. Ibland kunde det vara skönt att lätta på hjärtat och få kloka svar. Det spelade aldrig någon roll va det va jag sa, för igen tycks förvåna dig, du sa bara att du själv har varit ung och skrattade.
ÅÅ älskade mamma va jag saknar dig.

Jag är så tacksam över dom två sista åren med dig. Vi har både kämpat, skrattat, gråtit Och varför just dom två åren är så speciell för mig är för att du slutade att dricka. Jag va så stolt över att du klarade dig så länge. Även då det kunde vara jobbigt i några perioder. Men du fanns alltid där för mig. Och ibland när du inte kände för att vara hemma åkta du oftast upp till mig i en vecka eller några dagar.

Jag va alltid så glad när du kom upp, och inte minst Nikita som skulle klänga och vara med dig hela tiden *ler* Inte konstigt du va ju hennes älskade mormor.

Finns så mycket jag skulle kunde skriva till dig idag, men om jag gjorde det skulle jag sitta och skriva i all evighet.

Jag älskar dig Mamma. Din//Athena