Hej mamma!

Någonstans vill jag så innerligt att du ska finnas kvar. Att du inte är död och har lämnat mig. Att du någonstans fortfarande finns kvar och läser mina rader.

Den sorg du lämnade efter dig är svårt att beskriva. Nästan så man har svårt att andas, som om en del av mig dog den dagen. Ett stort hål i hjärtat som ständigt påminner mig om att du längre inte finns.
Jag har så många frågor till dig, men vet att det aldrig kommer finnas något svar.
Vad va det som hände den dagen? Något är fel... Jag bara vet det.

Det va aldrig fallet som dödade dig.
Det va tabletterna som du stoppade i dig. Varför lämna livet på ett sådant viss när jag vet att du ville leva.
Varför lämnade du mig här själv? Jag är inte redo för att vara utan dig. Och Nikita är för ung för att missta sin mormor som hon älskade så mycket.

Mamma varför fick vi inte hjälpa dig i tid? Du ska alltid klara allt själv och va den starka, men även den starkaste människan behöver hjälp. Va det inte så du alltid sa till mig?

Det finns stunder då jag för någon sekund kan glömma bort att du är död, en glädje sprids inom mig och jag vill ringa dig. Men så fort jag kommer på mig själv känns det som knytnävar i mot mitt bröst. Det är lite över tre månader sen du lämnade oss och fortfarande känns allt så overkligt. Sitter och väntar på att du ska ringa mig ibland fast jag vet vad som hänt dig.

Älskade mamma önska du va här, behöver verkligen dig. Du va den ända människan på jorden som riktigt förstog och visste vem jag va.
Dig kunde man säga och prata om allt. Ibland kunde det vara skönt att lätta på hjärtat och få kloka svar. Det spelade aldrig någon roll va det va jag sa, för igen tycks förvåna dig, du sa bara att du själv har varit ung och skrattade.
ÅÅ älskade mamma va jag saknar dig.

Jag är så tacksam över dom två sista åren med dig. Vi har både kämpat, skrattat, gråtit Och varför just dom två åren är så speciell för mig är för att du slutade att dricka. Jag va så stolt över att du klarade dig så länge. Även då det kunde vara jobbigt i några perioder. Men du fanns alltid där för mig. Och ibland när du inte kände för att vara hemma åkta du oftast upp till mig i en vecka eller några dagar.

Jag va alltid så glad när du kom upp, och inte minst Nikita som skulle klänga och vara med dig hela tiden *ler* Inte konstigt du va ju hennes älskade mormor.

Finns så mycket jag skulle kunde skriva till dig idag, men om jag gjorde det skulle jag sitta och skriva i all evighet.

Jag älskar dig Mamma. Din//Athena