Tycker dagarna bara flygger förbi, kanske lite för fort för att jag själv hänger inte med ibland.
Likt så mina känslor. Dom svänger lika fort som mitt humör. Ibland mår jag bättre och ibland mår jag sämre och ibland är jag mitt i mellan. Det finns så mycket jag vill säga dig. Och lika arg blir jag när jag tänker på hur du ville lämna livet.
Va jag inte värd ett bättre slut av dig?? Du har lämnat så många fråger efter dig, och man söker och söker efter ett svar. Huvet går i högvarv på nätterna, vilket har gjort att jag inte kunde somna. Nu får man på sömn tabletter som heter Imovan, bara för att få ett stopp på allt tänkande.
Det är synd att det ska vara så.
Jag undrar om du ser mig nu efter döden, tänker på va du gjort? Att få vara både arg, ledsen och besviken är en jobbig känsla.
Å saknaden på det har gjort allt så mycket värre
Du va verkligen den ända människan på joden som visste vem jag va, va jag tänkt och va du skulle säga för att få mig att må bättre.
När jag va ledsen, va du också ledsen, när jag va glad, va du också glad, när jag förlorade hoppet, kramade du om mig och fick upp mig igen. När det fanns problem tänkte du ut lösningar.
Nu är jag ledsen, men ingen som kan känna min sorg. Jag är förvirrad, men ingen som kan ge mig en tydlig väg. Jag känner mig ensam utan dig. Även då jag har massa folk runt mig, känner jag min ensam. Kan verkligen inte beskriva min saknad efter dig mamma.
Min psykolog sa att jag skulle försöka se bilder på dig efter att jag pratat med henne. Det har gott två veckor sen det. Och jag har inte haft ork att se på några bilder alls av dig :(
Och föra veckan ringde min läkare och sa att han tyckte jag skulle prata med en ny psykolog som är studerande. HMMMMMMMMM Tror inte det va en så bra ide. Har inte set den nya en och redan har vi problem att få tiderna att passa. Hon vill att vi ska ha tider då jag ofta jobbar efter som att hon jobbar inte så ofta. Men hallåååååå.
Sa till henne i går att mitt jobb går före. Och att jag inte ska passa upp på henne när hon kan och inte kan. Jobbet är viktigt för mig nu efter som att vi bara har mars på oss sen går vårat vik ut, Och efter det får vi veta om vissa får jobba kvar och få fast tjänst.
Jag är så nervös inför det att jag nästan mår illa. Kan ju inte ta ledigt hur som hälst. Vill verkligen vissa alla att jag verkligen vill jobba kvar. Och en fast tjänst skulle kännas tryggt för mig och familjen.. Och det skulle kanske få mig att må bättre. Att veta att man har jobb i framtiden och en trygg ekonomi skulle sitta bra här nu. Kan inte göra med en att hålla tummarna.
Så just nu går Nikita först, sen jobb och sen till mig om det blir något över. Orkar inte springa runt så fort jag blir ledig. Rätt så skönt att bara få vara också. Kan ju lova att jag behöver det.
Egentligen har jag lust att resa bort, bara själv över en helg. Ta in på ett spa hotell och bara få vara. Vila hur länge jag vill, sitta tysst utan att behöva prata eller ta hand om någon. Det skulle vara skönt.
Men som sagt. Jag går inte först i familjen......
Om du hade funnits mamma skulle jag nog rymt hem till dig med alla mina tankar.
Saknar dig såååååå mycket.
PS: I LOVE YOU
//Din Athena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar