Va ett tag sen..

Förlåt, va ett tag sen jag skrev till dig nu mamma.
Men känns som om allt gått i ett.
Sist jag skrev va innan jag åkte på kryssning. Och kan ju säga att den helgen va den roligaste jag haft på många år. Träffade en massa nya folk och hade det sååå kul. Det är en stor ålders skildnad på mig och Hanna som jag åkte med. Men nu bevisade vi verkligen att ålden inte spelade någon som hälst roll. För så kul som jag hade med henne är det inte många som man kan ha det med *ler*
Här hemma i sura rullar allt på som det ska. Jag och Jesper kommer bra överens om nikita, vilket är jätte skönt. Men det som känns enu skönare och som gör att det går så bra är... Att det inte finns några känslor kvar för han som va förut. Skönt att slippa svart sjuka hitt och svart sjuka ditt. Nej allt sånt är över och det känns bra. Nu kan man fugera som vänner och tänka på nikita och va som är bäst för henne.
Jag själv börjar dra taggarna inot och lära känna en massa nya folk.
Dock försvinner aldrig den tomhet som finns inom mig. Känns som ett svart hol rakt egenom mitt hjära. Sliter och påminner mig ständigt om min saknad efter dig. Jag gör mitt bästa för att vissa dagar ens ska gå egenom. Men jag försöker, mer en va vissa människor anar.

Deta va nog allt för mig idag.
Ps: saknar dig så. I love you

Det kommer aldrig att bli som det va.

Hej Mamma!
Pratade med min doktor om dig idag. Mycket över att jag inte kan placera mig själv, vet liksom inte vem jag är. För den dagen du dog, dog också en del av mig. Känns som om jag vandrar i ett mörker. Kan inte sätta fingret på va jag vill och inte vill i livet. Vad jag vet just nu är att jag vill INTE gå tillbaks till mitt gamla liv. För jag är inte längre den jag va förut. Dock vet jag inte alls va jag vill i livet framöver. Och ibland känns allt så meningslöst. Dokton sa att snart kommer jag finna meningen med allt. Och att jag ska inte ha några problem med att bilda en ny familj med en kille som får mig att känna mig värdig. Och att killar nog står på kö för att få den chansen med mig haha. Dock känner jag mig inte redo för att söka. Killar vet jag finns. Men just nu fyller dom bara i ett ända syfte för mig just nu.

Kan inte fatta att din bortgång förändrat så mycket i mitt liv. För inget är verkligen som det va förut.
Ska bli skönt att få jobba lite i morgon. Det gör att tankarna inte svänger lika mycket.
Och på fredag åker jag och Hanna på kryssning. Ska bli otroligt skönt att få komma bort här ifrån ett tag och träffa andra folk.

PS: I Love YOU

Ett år av saknad *snyft*

Kan inte fatta Mamma, att det va ett år sen du lämnade oss nu?
Min saknad över dig är lika svår och känslan lika krampande i bröstet =(
Hela denna dag har jag upplevt åter igen. Varje gång jag ser på klockan tänka jag på va jag gjorde exakt den tiden. Det knytter sig i magen på mig. Och gråten sitter i halsen som en stor klump. Jag saknar dig så otroligt jävla mycket. Säg till mig och jag gör allt för att få dig tillbaks.
Och som jag ibland känner, skulle jag lätt trampa över på din sida, bara jag visste du va där och väntade på mig.
Men tack vara Nikita ska jag vara stark. Gå genom livet och få det att bli värt att leva för. Men saknaden över dig kommer för alltid att gå med mig livet ut.

JAG SAKNAR DIG MAMMA. JAG BER TILL GUD OCH HOPPAS PÅ ATT DU SKA GE MIG ETT TÄCKEN PÅ ATT DU FINNS VID MIN SIDA, FAST JAG INTE KAN SE ELLER HÖRA DIG.

Ps: I love you