Va ett tag sen..

Förlåt, va ett tag sen jag skrev till dig nu mamma.
Men känns som om allt gått i ett.
Sist jag skrev va innan jag åkte på kryssning. Och kan ju säga att den helgen va den roligaste jag haft på många år. Träffade en massa nya folk och hade det sååå kul. Det är en stor ålders skildnad på mig och Hanna som jag åkte med. Men nu bevisade vi verkligen att ålden inte spelade någon som hälst roll. För så kul som jag hade med henne är det inte många som man kan ha det med *ler*
Här hemma i sura rullar allt på som det ska. Jag och Jesper kommer bra överens om nikita, vilket är jätte skönt. Men det som känns enu skönare och som gör att det går så bra är... Att det inte finns några känslor kvar för han som va förut. Skönt att slippa svart sjuka hitt och svart sjuka ditt. Nej allt sånt är över och det känns bra. Nu kan man fugera som vänner och tänka på nikita och va som är bäst för henne.
Jag själv börjar dra taggarna inot och lära känna en massa nya folk.
Dock försvinner aldrig den tomhet som finns inom mig. Känns som ett svart hol rakt egenom mitt hjära. Sliter och påminner mig ständigt om min saknad efter dig. Jag gör mitt bästa för att vissa dagar ens ska gå egenom. Men jag försöker, mer en va vissa människor anar.

Deta va nog allt för mig idag.
Ps: saknar dig så. I love you