Kan inte fatta Mamma, att det va ett år sen du lämnade oss nu?
Min saknad över dig är lika svår och känslan lika krampande i bröstet =(
Hela denna dag har jag upplevt åter igen. Varje gång jag ser på klockan tänka jag på va jag gjorde exakt den tiden. Det knytter sig i magen på mig. Och gråten sitter i halsen som en stor klump. Jag saknar dig så otroligt jävla mycket. Säg till mig och jag gör allt för att få dig tillbaks.
Och som jag ibland känner, skulle jag lätt trampa över på din sida, bara jag visste du va där och väntade på mig.
Men tack vara Nikita ska jag vara stark. Gå genom livet och få det att bli värt att leva för. Men saknaden över dig kommer för alltid att gå med mig livet ut.
JAG SAKNAR DIG MAMMA. JAG BER TILL GUD OCH HOPPAS PÅ ATT DU SKA GE MIG ETT TÄCKEN PÅ ATT DU FINNS VID MIN SIDA, FAST JAG INTE KAN SE ELLER HÖRA DIG.
Ps: I love you
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar