Spola fram tiden ett snäpp

För första gången i livet jag säger att jag vill spola fram livet kanske en månad eller sådär.
Vill ha julafton och nyår överstökat. Hälst skippa det helt tack. Jul och nyår är inte desamma som det en gång va för mig. Det ända som jag tänker på är dig mamma. Och att försöka få ha en så bra och trevlig jul å nyår för nikitas skull. Vill att hon ska minnas alla dessa saker med nöje. Och jag ska göra allt jag kan för att det ska bli så bra som det går för henne. Men jag själv kommer inte kunna känna den glädje som hon kommer göra. Kommer ihåg som barn hur länge man väntat på just dom dagarna, och man ibland inte kunde somna natten innan jul för att man låg vaken och tänkte på alla julklappar under grannen. Den tiden är förbi.. Nu vill jag bara få det överstökat. Vill inte ha någon jul eller nyår. Men det är klart jag måste göra något för nikitas skull. En sak har jag i allafall lovat mig själv... Att det nya året kommer att bli så mycket bättre en detta år. Alla misstag som jag gjort, ska jag se till att inte upprepa. Jag ska göra så mycket jag bara kan för att jag själv ska bli bättre som människa. Jag ska uppleva saker jag vill uppleva. Och jag ska se till att ingen hindrar mig från det.
Jag ska inte bråka om onödiga saker eller låta någon få trampa på mig.

Jag vet redan nu när jag skriver deta, att jag ibland kommer bli nere, kännas som om det inte finns något att kämpa för. Men jag kommer att på ett eller annat viss ta mig upp igen. Och kraften kommer jag finna hos min dotter.
Jag har lovat henne att en vacker dag kommer hon ha allt i sitt liv. Hon kommer alltid ha en familj som stöttar henne i vått och torrt. Ett hem med syskon och familjen middagar, eller Familje mys. Jag lovar att jag en vacker dag kommer att fixa en julafton på ett och samma ställe och veta att just såhär vill jag ha det varje år.
________________________________________________________________________

Nog med det djupa.
Det finns en person i mitt liv som just då jag är med han får mig att glöma det mässta.
Jag vill hela tiden med honom hitta på saker som får en att bli sååå mycket yngre igen.
Han är smart och har ofta svar på mina tall. Och det sjukaste med han är just det att jag kan prata om jaaa nog allt som jag aldrig pratat med någon annan om.
Det gör inget om vi pratat i tel i en timme. Vi hittar alltid på att prata om något annat i en timme till.
Och det bästa är fortfarande att vi vill ha det precis som det är :)
Ibland vill jag mer och ibland vill jag inget alls, men när jag ser han.... Vill jag ha det precis som vi har..
Nej nog för idag.
-------------------------

Glöm inte mamma... JAG ÄLSKAR DIG

Hej Mamma!

Det är just en dag som denna jag skulle ha behövt dig mer en något annat. När mörktet faller och det ända som syns ute är regn och grå väder. Du som älskade att pyssla skulle säker nu, om du va vid liv pynta i mina fönster. Få det gråa att på något viss bli mysigt. Jag själv skulle bara luta mig tillbaks och bli om pysslad av din närhet. Se dina idéer växa, haha se dig springa fram och tillbaks med gardiner, ljus och lampor.

Om Gud nu skulle finnas, skulle inte ens han kunna beskriva min saknad över dig. Det spelar ingen roll hur många år jag måste leva utan dig, en idag kan jag få för mig att vilja ringa för att lätta på mitt hjärta. Eller bara få prata med dig om va som.....
För bara just du va den ända som kunde förstå mitt inre. Även om den för värdens skulle vara rätt så vriden. Kanske just därför jag kunde säga allt till dig. Du om någon kunde se allt med klarhet. Och det som va otydligt för mig synligt.
Ska tomheten du lämnat efter alltid vara lika tom? Kommer jag aldrig så länge jag lever känna mig hel?

Just en dag som denna........... vill jag bara springa iväg.

Gjort fel......

Vet att det va ett tag sen jag skrev nu. Men mitt huvud har snurrat som en karusell utan ett stopp. På bara en kort tid har jag sårat och svikit folk. Och inte tänkte jag på va mina handlingar får andra att känna. Har jag blivigt så känslor kall? Fattar inte hur jag har så lätt att bara lämna och gå vidare. Visst stannar jag till och hör på va dom har att säga mig, vilket inte dom vackraste ord. Men inget dumt om mig heller, mer dom känslor som jag trampat på. Åå jag ber verkligen om förlåtelse, men vet att det inte spelar någon roll vad jag en säger. Men felet ligger i att jag vill och vågar inte stanna upp och känna efter på vad jag känner och tycker. Vill själv inte bli sårad eller känna mig fången. Ibland försöker jag vinna tid. Försöka tänka och känna. Men det är tyvärr oftast där jag gör fel. Du kan hålla om mig, kyssa mig, krama och se mig i ögonen. Jag kan ställa upp och fylla ytligare en tomhet man söker, men efter det blir jag lika hal som en ål. Det är precis så långt jag kan ta mina känslor. Kanske går det att hålla mig kvar? Men då måste man nog vara mer envis en vad jag själv är. In tygga mig om saker jag inte längre tror på. Få mig att känna något som jag låst in så djupt i mig själv.
Jag träffar någon nu. Och jag vill ha honom precis som han är nu. Inte mer eller mindre. Jag vill inte vara hans, men jag finns. Jag kan krama om honom och må rätt bra utan att han kramar om mig för hårt. Han är klok och vet att han inte vill ge mig några krav. För han som jag vill ha det precis som det är nu...
Dock finns en oro som börjar växa...... Jag vill inte må för bra.

Tack

Idag fick jag ett meddelande på fac av en som värkar vara en underbar tjej. Också Maria som läser min blogg vill jag tacka för alla varma ord och förståelsen av att ha förlorat sin mamma.
Tusen tack <3

Ett meddelande idag på fac som fick mig att le till:

hej

detta kanske är jättelöjligt nu eller ja jag vet inte..Men jag måste bara få skriva de här: Kom in på din blogg av en slump å måste säga att jag beundrar dig verkligen, du verkar vara en så himla bra mamma. de märks i din blogg.. Vill beklaga sorgen också :( Du känner inte mig, men jag var bara tvungen att skriva.

Igår fick jag också bilderna som togs på familjehuset. Nikita vart så fin<3
Önskar så mamma att du hade sätt hur stor hon blivigt.