Hej Mamma!

Det är just en dag som denna jag skulle ha behövt dig mer en något annat. När mörktet faller och det ända som syns ute är regn och grå väder. Du som älskade att pyssla skulle säker nu, om du va vid liv pynta i mina fönster. Få det gråa att på något viss bli mysigt. Jag själv skulle bara luta mig tillbaks och bli om pysslad av din närhet. Se dina idéer växa, haha se dig springa fram och tillbaks med gardiner, ljus och lampor.

Om Gud nu skulle finnas, skulle inte ens han kunna beskriva min saknad över dig. Det spelar ingen roll hur många år jag måste leva utan dig, en idag kan jag få för mig att vilja ringa för att lätta på mitt hjärta. Eller bara få prata med dig om va som.....
För bara just du va den ända som kunde förstå mitt inre. Även om den för värdens skulle vara rätt så vriden. Kanske just därför jag kunde säga allt till dig. Du om någon kunde se allt med klarhet. Och det som va otydligt för mig synligt.
Ska tomheten du lämnat efter alltid vara lika tom? Kommer jag aldrig så länge jag lever känna mig hel?

Just en dag som denna........... vill jag bara springa iväg.