Ta mig för den jag är........

Jag är trött på tjejer som tar anrexia bilder på sig själv...
Man mår ju fan bara dåligt själv om man är lite överviktig.. Men vet ni vad....

Nu ska jag göra något jag aldrig vågat gjort förut efter att jag fick barn och är 15 kilo tyngre en vad jag va för, Jag ska med stolthet vissa upp mina bristningar på magen och säga att.... jag är fan stolt över mig själv, jag har burit ett barn i magen i nio månader, jag födde ut henne utan något som hälst smärt lindring och killarna jag träffar i mitt liv får fan ta mig för den jag är och vara stolta över att ha en sådan tjej som mig i sitt liv, inte nog med att jag varigt med om en del i mitt liv... så vet jag nu att alla är fan i mig inte perfekt.... SÅ DET SÅÅÅÅÅ

Det här är riktig kvinnas kropp med alla kurvor du kan tänka dig. Både fram och bak. Och må jag lova att jag har kärleks handtag så det heter duga...

Men detta är jag....

Visst jag är inte nöjd för 5 öre, då tankarna hela tiden går tillbaks på hur jag såg ut för 4 år sen. Men jag måste bara acceptera mig för den jag är nu.

__________________________________________

I morgon kommer pappa, så blir några glas med vännerna till kvällen =)

Jag går inte över en bro för att lära känna dig

Jag simmar, jag tar varenda simtag. Rädd då vattnet blir mörkare, men jag simmar ändå.
Jag går inte runt dig som en ål, utan jag respekterar det du har på botten. Jag trampar inte på dina skatter du gömmer. För mig är du ett hav med intressanta saker. Och under ytan döljer sig en hel historia. Men ändast jag har rört vid dom känsligaste ögonblick. Och jag har gjort det med respekt. Bevarat det som en lärdom och inget man bara kastar.
Jag skrytter inte över saker jag gjort som ett litet barn som inte kan simma.
Jag förstör och förgiftar inte ditt vatten.

Men mitt i allt detta får jag kramp, jag kan inte simma, jag kommer ingenstans. Jag försöker att greppa allt jag har, men i panik finner jag inget alls.
Jag försöker att flyta, kanske finner jag kraft att simma till land. Jag försöker se tillbaks på allt som va. Som en gammal film som spelar sig i huvet. Jag minns... jo jag minns vad det va som lockade mig....
Som fick mig att våga simma.
Jag visste det va folk som såg på mig ifrån början, skratta åt mig och trodde jag skämta.
Men jag gjorde det ändå. Jag tog chansen och hoppade in med alla mina kläder på.

Men under en storm klarade jag inte mer. Och som en fjäder i ditt hav, faller min ena skon av. Och sakta den hamnar på botten av ditt hav, blev en del av din historia och flickan, vart blev hon av?

Morrar som en elak hund

Jo Mamma det är fan sant.

Fy satan kan jag säga. Inte roligt att bli ovän med mig nu. Jag får fan ta och lägga av nu.

Igår gick jag för långt. Kan ju inte gå in på vad som hände, men allt va för en skit sak egentligen. Bara för att jag inte fick som jag ville.

Nejj det är slut på den skiten nu. Har ju egentligen inget att vara arg eller aggressiv för. Det har nästan blivigt att jag själv söker upp problem bara för att......
Nej nu jävlar ska jag se lite gladare på saker och ting. Tänka positivt.
Och inte låta folk få påverka mig för det lilla minsta.

Fick föresten veta att festen som jag inte fick komma till va skit tråkig. Min bästa vän sazza och hennes kille hade åkte hem mycket tidigare för just det. Hahahahaha Kan man inte hålla i en grym fest ska man fan inte ha en.... ;) Får se om jag slår ihop något i sommar. Då vet ju jag vilka som står på min lista till att inte få komma ;) Kanske kör med tema och skit. Ja jag får se.... Fyller ju 20 i sommar igen och då måste det ju vara en stor fest hahaha.

Igår hade jag trevligare en va jag trodde jag skulle ha *ler* Så att en tråkig lördag hade jag inte.. Dock tycker jag att helgen gick för fort =(
Ikväll kommer lill tjejen hem till mig igen =) Och i morgon ska vi till frisören och skippa av håret på henne. Kommer bli skit bra efter som att hon är så hår röm och vill verkligen inte längre tving kamma henne medans hon skriker för att det gör så ont. Så klipper nog av det till axel långt. Kommer bli bra tror ja.

Nej gör ett end för idag.
PS: I LOVE YOU MOM

Vart har den söta lila flickan taggit vägen... ingens som vet? nej ingen som vet?

Hej Mamma!
Jag vet.... jag har inte varit mig själv på ett tag nu. Kan ju själv säga att det är andra världs kriget i mig själv.
Och min stubin är bara några millimeter lång. A sa här om dagen "Shit Athena. Du hugger som en pittbull för det lilla minsta" Det ordet gav mig tusen minnen ifrån mitt föra liv...
För precis innan man gick in i ett bråk eller i en diskution skrattade oftast dom jag va med åt dom andra och sa.
"Bråka aldrig med pittbull honan om du inte kan hugga tillbaks"

Nu när jag tänker på det, kan man se tillbaks och skratta om vissa saker man gjort, dock är jag inte stolt över allt som gjordes på den tiden.
Men efter att jag fick Nikita trodde jag att den sidan av mig va något begravd. Tills A nämnde just det namnet.
Må jag inte va samma människa som för tack och lov, dock känner jag ju att jag inte är mig själv.
Jag borde vara gladare en va jag är, mer tacksam över saker i mitt liv. Ha mer ork i kroppen en va jag har.

Men nu under två dagar har jag varit i gång hela dagarna, mer för att jag varit ledig och haft Nikita i veckan. Vill inte att hon ska känna något av det jag känner. Och vill ju inte att hon ska ha tråkigt när hon är oss mig. Så under våran ledighet nu har vi både lekt på familjehuset plus ute i lekparken hela dagarna. Tur att Josefine och Milo finns som varit med och lekt. Va också hemma hos dom till kvällen i före går och åt middag och hade det rätt så mysigt...

________________________________________

Ska jobba hela helgen, vilket jag kan tycka är något skönt när jag känner som jag gör. Fick också en inbjudan på en lokal fest som en kille jag kände skulle ha med en annan vän till han. Trodde då inte att Jesper och hans nya tjej skulle komma ditt efter som att Jesper ska ha Nikita i helgen plus att han och tjejen ska åka utomlans på måndag.. Trodde om jag ska vara ärlig att han skulle hitta på något med Nikita.... Men skickade iväg ett meddelande för att fråga i allafall.... Och jo visst skulle han och tjejen ditt med.
Tänkte att jag kanske skulle skippa att komma, men så tänkte jag efter.... varför skulle jag göra det? Jag har ju inget i mot dom, och som jag alltid har sagt är jag rätt så tacksam över att han har hittat M och inte en oansvarig 17 årig, eller ja ni kanske fattar... Dessutom kommer ju jag och Jesper bra överens, vi båda har ju gått vidare och vill verkligen inte se tillbaks på det som va, utan att ha en bra relation för våran dotter skull. Och det är ju bara det vissa får acceptera.... Sen är väl för fan alla ex med alla i denna by... Så varför skulle jag inte ditt?? Min bästa vän Sazza kommer vara där och ville mer en hjärna att jag skulle vara med henne.
Dock fick jag ju ett meddelande sen ifrån han som ska ha festen.... och det lyder ju så här..

Han: tja.. micke ringde mig nyss. kommer 6 släktingar till på hans sida. så de verkar kört.. känner mig skittaskig men inget jag styr över. sen va hans tjej lite orolig med tanke på att hon är polare med M.. (jesper tjej) sinnes sjukt jävla drygt att de ska vara så..

Tycker det står rätt så tydligt att det inte handlade om dom 6 nya människorna som skulle komma... då jag pratade med han bara några timmar innan detta meddelande och innan jag skrev meddelande till Jesper och sa att jag också kanske kommer. Och då va allt skit bra att jag kom enligt han som ska ha lokal festen....

Men man får väl tro på va man vill tro på. Och man får väl tycka va man själv vill tycka....
Men men tänker inte sura mer över det. Vissa folk har väl bara för svårt att träffa mig ;P
Om jag inte skulle vara för trött på Lördagen i allafall kunde jag slå en pling till Luckas efter nio då jag slutade. Men får se. kanske är jag för trött efter jobbet och känner för att bara slappa i allafall. Men som sagt. Man vet ju aldrig.

PS: I love you mom

Inte idag

Nej Mamma, idag är det domedagens dag. Idag skulle jag hellre vilja stå vid din sida. Få KRAMA om dig ett tag.

Det va första gången sen du dog som jag känt en sådan panik ångest. Idag är det en av det jobbigaste dagar.............

Kanske har jag burit för många känslor för länge nu. Idag exploderade allt. Det är en sådan dag som denna som jag egentligen förstår dig bättre en någonsin.

Det värsta är, att om jag skulle ta livet av mig är det ingen på denna planet som skulle förstå varför......
Och ni som tror ni vet.......... ni har så fel.
Men va nu inte orolig, står inte precis här med rakblad i handen eller fullt med tabletter i min handflatan.
Det måste krävas mer en så för att få mig död.
Dock får min känsla mig svårt att andas. Nästan så att man tar ett stryp tag om min hals. Bröstet värker och paniken växer.
Just i detta ögonblicket, önskar jag att jag bara kunde blunda och så va allt över... Önska jag kunde känna din hand på min axel som får mig att vända mig om........... Just då vill jag stå vid din sida och slippa vara med om allt detta mer. Se mitt liv spolla tillbaks till den tiden då jag va som ett litet barn i din famn.
Önska jag kunde pausa livet just där. Vill inte växa upp, vill inte ta ansvar, vill inte se dig försvinna ur mitt liv.......SNÄLLA MAMMA.
Öppnar dom tår fyllda ögonen som jag stängt så hårt. Tar några djupa andetag.
Jag ska klara det här. En vacker dag blir jag av med den skit och dom djupa tankarna.
En vacker dag ska du Mamma få så mig lycklig igen.
I morgon får jag hem min dotter igen. Då kommer den tunga ångesten försvinna.
För jag har lovar och svurit på att min dotter aldrig ska få se mig svag.
Jag minns dom gånger jag sätt dig gråta Mamma. Och även om du inte lever idag så känns det så fruktansvärt i mitt hjärta att minnas. Och jag ska göra allt jag kan för att Nikita inte ska ha dom minnen av mig........
PS: I love you mom. Idag är en hämsk dag att sakna dig

Le, bara le nu gumman.....

Mamma...... känns som om jag är i en box, springer från det ena hörnet till ett annat.
Ibland kan jag bli så fruktansvärd arg på dig, du borde finns här vid min sidan. Stoppa mig i mitten, hålla om mig..... Krama lite hårdare en vanligt medans du, på ett vaggande viss tystar min osynliga panik...

                                                      Mamma och jag som liten

Ibland kan jag nästan känna Hat..... Hur kan man lämna sitt barn på det viss du gjort. Va det verkligen så lätt för dig Mamma??????? Jag vet att jag kan känna mig djupt deppig. Och visst kanske önskan om att bara få dö funnits vid min sida. Men när jag ser på Nikita, stoppar hon alla dom tankar........

Det finns så mycket mer jag vill skriva om som finns i mitt huvud.
Alla dom känslor jag nu inte förstår mig på. Jag hatar att jag känner dom. För det är just dom som är det svagaste för mig. Du mamma har förstört så mycket med det här med känslor för mig.. Jag vill verkligen inte komma någon för nära... Jag förväntar mig ju bara att dom ändå ska ge sig iväg och i värsta fall dö eller något.........
Du vet att jag alltid har haft svårt att prata om mina egna känslor. Men allt har blivigt så mycket svårare nu.

Nej nu pallar jag inte skriva mer....... djupa tankar som kommer upp...
Less på byn man bor i, less på att leva som okänd, less på att känna mig O_ _ _ _ _ _

PS: I LOVE YOU MAMMA

Över min döda kropp

Såg på Mallo här på morgonen. Den gång handlade det om sexuella övergräpp på barn och unga.
Där va det en kvinna som hade blivigt våldtagen som 7 åring. När det väl kom fram till föräldrarna åkte dom direkt till läkaren med henne. Tyvärr va det tabu att prata om detta på den tiden. Så läkarna hade sagt till föräldrarna att inte prata med flickan om detta. Till slut skulle hon glömma borde va som hänt. Efter som att barn fungerar lite annorlunda när dom är så ung, deras hjärna blockerar händelsen på något viss. Men detta ledde tyvärr till flera övergrepp på flicka i äldre darr. Jag vet inte om man kan se programmet igen, för det va mycket mer dom pratade om där.

Jag kan bara säga med egna ord. Om det skulle hända Nikita något som skadar hennes psyke..........
Jag lovar era jävlar, att jag skulle fan inte sluta söka efter den person som gjorde det.
Och jag LOVAR med egna ord, att jag lätt skulle slakta.
Spelar ingen roll hur många år jag skulle få sitta inne för det. Och jag skulle slakta sakta, låta den människan få pina till döds, för att DÖD den människa skulle jag göra. Jag skulle inte söka upp hjälp för det. Utan jag skulle göra allt själv.

Nikita är mitt liv, hon är mitt allt. Och jag ska göra allt jag kan för att skydda henne i från sådana svin.

Man kan läsa här och där på Aftonbladet och på massa olika ställen, hur barn faller offer för sådana människor. Slakta varenda en. Skär av kukarna på dom jävlaran, och fingrarna för att vara säker på att dom inte kan skada en liten människa igen...................
Ja det va vad jag hade i tanken idag, förlåt Mamma att det vart ett sådan inlägg idag. Men du vet va jag tycke rom sådana människor.
Och efter att jag såg på Mallo i morse och vad en kvinna bärettade om sitt liv om just deta fick mig att må illa. Jag ska göra allt jag kan för att förhindra detta.

Men det finns också en annan sak i mitt huvud. Och det är om det skulle hända Nikita nå slags våld i hennes liv. Kommer jag tycker väldigt synd om den människan som utsätter henne för det. För den människan kommer JAG se till inte kommer leva ett lyckligt liv.
Ingen jävel ska röra min DOTTER.

För hon är mitt liv och mitt allt.

Nu blir det god natt för mig.
PS: I LOVE YOU MOM <3<3<3

Så jävla mycket snack

Hej Mamma!
Tänkt på en sak som verkligen stör mig.
Det finns så jävla mycket snack och en lite värksta i värden. Jag minns många som sagt " Kommer alltid finnas för dig och Nikita" och en jävla massa blä blä blä..........
Jag kan med säkerhet säga vilka som finns för mig nu. Och det är........ Pappa, Sazza, Cassa, Kicki och A.

Sen finns ju Jesper som alltid kommer ställa upp för Nikita om något händer, men det är ju hans dotter så det är ju en självklarhet.

Sen finns det dom som man springer på, och som helt plötsligt ska förklara hur fullt upp dom har det.
Medans dom gör det säger mitt huvud bara " ja ja ja"

Vill inte lägga ner någon energi på kall prat med någon man va rätt så tajt med för. Det får mig bara till att känns falskhet. Och någon slags ledsamhet.
Dock vet jag att jag också är dålig på att höra av mig, men det är mer en osäkerhet ifrån min sida.

Det va de jag vill lätta på hjärtat idag. Det va något jag hade behövt att prata med dig om mamma om du va vid liv. Du om någon hade förstått va jag menade med detta.

Nikita växer så det knakar, och ibland undrar jag vem det är som är vuxen (med lite ironi)

Idag städade jag hela lägenheten, och så klart va Nikita med och städade då hennes alla saker låg i vardagsrummet. Och innan hon somnade så åt vi en varsin Risifrutti. När jag ättigt upp la jag den tomma skålen eller vad man ska kalla det på bordet. Nikita såg på mig med en arg blick och sa " NEJJJJJJJ Mamma, den ska man kasta nu, JAG HAR STÄDAT." Hahahaha jag nästan dog av skratt, men hon hade ju helt rätt. Inge skräp på bordet nu när vi hade städat. Så jävla söt unge. Fy fan va jag Älskar henne hahahaha.
Nej nu blir det nog god natt för mig med. Eller ja jag ska nog lägga mig i sängen och läsa lite i allafall =)

PS: I Love You Mom <3<3<3 och saknade är obeskrivlig =(