Ibland kan jag bli så fruktansvärd arg på dig, du borde finns här vid min sidan. Stoppa mig i mitten, hålla om mig..... Krama lite hårdare en vanligt medans du, på ett vaggande viss tystar min osynliga panik...
Mamma och jag som liten
Ibland kan jag nästan känna Hat..... Hur kan man lämna sitt barn på det viss du gjort. Va det verkligen så lätt för dig Mamma??????? Jag vet att jag kan känna mig djupt deppig. Och visst kanske önskan om att bara få dö funnits vid min sida. Men när jag ser på Nikita, stoppar hon alla dom tankar........
Det finns så mycket mer jag vill skriva om som finns i mitt huvud.
Alla dom känslor jag nu inte förstår mig på. Jag hatar att jag känner dom. För det är just dom som är det svagaste för mig. Du mamma har förstört så mycket med det här med känslor för mig.. Jag vill verkligen inte komma någon för nära... Jag förväntar mig ju bara att dom ändå ska ge sig iväg och i värsta fall dö eller något.........
Du vet att jag alltid har haft svårt att prata om mina egna känslor. Men allt har blivigt så mycket svårare nu.
Nej nu pallar jag inte skriva mer....... djupa tankar som kommer upp...
Less på byn man bor i, less på att leva som okänd, less på att känna mig O_ _ _ _ _ _
PS: I LOVE YOU MAMMA
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar