Mamma.......... jag finner ingen glädje över livet. Jag kan uppehålla mina tankar och känslor, men hur länge varar det? Jag kan bedöva dom för en stund, men för eller senare dyker dom upp igen. Och då med en större kraft.
Jag förstår din tanke, bättre idag en va jag gjorde för ett år sen, då du valde att ta ditt liv. Jag förstår den känslan att inte vilja leva längre....
Dock förstår jag inte den kraft du hade till att lämna dina barn och barnbarn?
Athena, jag hittade din blogg för ungefär ett år sen. Och har följt den sedan dess till och från. Jag hoppas att det med tiden blir bättre för dig. Förstår även att det är extra jobbigt nu när du och killen har delat på er och har nikita varannan vecka, det måste kännas extra mycket.
SvaraRaderaVar stark för Nikitas skull och särskilt för din egen också!
Många kramar / Johanna