Önskar mamma att jag kunde hanskas med saker lite annerlunda. Önska man kunde kappa alla känslor hellt och inte känna längre. Önska man va omännsklig. Jag valde inte att gå åt ett annat hål för att jag slutat älska. Jag valde det för att jag va olycklig. Kunde aldrig va mig själv på något viss. Och värre vart det sen du tog ditt liv. Vet inte alls vem jag är eller va jag vill i livet. Du va den ända som trodde på mig, som visste att jag kunde bli något bara jag ville. Och du va den ända som kunde spegla mins känslor, förstå sig på dom och ge mig svar på dom mässt svåraste frågor.
Jag vill inte längre vara ledsen, arg och irreterad som för det mesta tagit över mitt liv. Jag lägger ner så mycket energi på allt jag inte vill vara, och hatar mig själv för det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar