
Jag ska snart i allafall om jag känner för det.. Läsa min gamla blogg där du va med i så mycket. Om inte läste så gav du mig alltid kommentarer som lättade mitt hjärta något. Jag ska bara orka göra det. Kan inte fatta att det snart va ett år sen du tog ditt liv... För mig känns det fortfarande som om det va nyss. Kommer alltid sorgan kännas så stor för mig? Det som jag tror är det jobbigaste med att du lämnade oss.... va att jag aldrig fick säga hej då. Jag fick aldrig chansen att tala om för dig hur stolt jag va över dig och framför allt hur mycket jag ÄLSKADE DIG. Det är något som stör mig så fruktansvärt.
Det värsta med din bortgång va att den som stod mig närmast efter dig aldrig insåg hur eller vad jag gick egenom.
En idag kan jag ligga i min säng och känna paniken växa och tårar börja falla som en bomb som exploderat. Jag behövde verkligen någon där. Om det så inte gick att förstå, iallafall försöka. Men det är försent för det nu.
Jag har lovat dig mamma att vara stark och jag ska vara stark. Men det är bara så svårt att vara det varje dag. På något viss så tror jag att du finns bland mig ibland. Känns som om jag då inte behöver låsas. Du är den ända som vet vem jag är. Du är den ända i hela värden som vet. Men du existerar inte i våran värd. Saknar dig så grymt mycket. Kan inte förklara sorgen i från mitt hjärta. Kan inte fatta att ett år senare sitter jag här med exakt samma känsla.....
Sen är allt så mycket jobbigare sen jag lämnade Jesper. Jag lämnade inte för att jag slutat älska. Jag lämnade allt för att jag visste att jag aldrig skulle bli lycklig.
Dock saknar man allt man hade hopp. Men jag ska fixa detta. Jag ska gå vidare och finna lyckan någon annan stanns. Men det får bli när jag är redo för det. Kanske en dag står han där. Den ända rätt kärleken. Den dagen ser jag fram imot. Men tror den kommer som jag sagt när jag är redo för att släppa in någon i mitt liv igen.
Jag tackar i allafall vissa människor som stöttar och som jag vet kommer finnas för mig. Det är till en stor hjälp. Tack alla dom som finns för mig.
Men mesta av allt önskar jag att du mamma fanns vid min sida.
Ps: I Love you

Skickar styrkekramar till dej. Jag tycker du är duktig som orkat ta tag i ditt liv trots att den som stod dej närmast inte finns med i jordelivet längre.
SvaraRadera