Tack

Tack alla som läser min blogg och följer med mig och mina tankar.
Ett brev till himmelen är ett sätt för mig att gå vidare utan min mamma som tog livet av sig för ett och ett halvt år sen. Jag vet att jag inte uppdaterar min blogg lika ofta som ni önskar. Jag har verkligen försökt att skriva mer. Men tyvärr hittar jag inte dom riktiga orden som döljer sig i mig. Där uppdaterar jag ändast då jag verkligen har något att skriva om, för då har jag verkligen något att säga. Tusen tack igen för all era stöd. Massa kramar ifrån mig till er

MAMMA JAG KÄNNER MIG ........... Fängslad

Jag har allt man önskar sig... Men ändå känner jag mig fängslad, Det kryper i kroppen på mig ibland......
Snälla Mamma säg va jag ska göra?????
Känner mig tom och en massa fråge täcken seglar runt mitt huvud =(
Vad ska jag göra??? vad ska jag säga???
Ibland ser jag bilder på mitt gamla hem Bergsjö.
Finner ett lugn inom mig som är behaglig.. Jag blir lugn inom mig....
Fatta att en bild ifrån mitt gamla hem trakt kan få mig att känna ett så behagligt lugn.

Men om man tänker efter och dom som känner mig väl borde veta varför jag känner så.
För just där...................För 12 år sen, på en tåg perång i Hudiksvall.... Vart jag om händetagen.
Just då för 12 år sen räddade Älgeredskollektivet mitt liv.
Som 14 åring hade jag upplevt och varit med om saker ett barn som jag då va,
aldrig skulle ha varit med om..... Jag visste saker jag inte borde veta. Jag gjorde saker man inte borde göra.
För 12 år sen fick jag tillbaka min ungdom. Och just där gav dom mig den trygghet ett barn borde ha.
Så egentligen är det inte så konstigt att jag finner mig trygghet just där.
Visst..... 3 år på ett behandlings hem va inte alltid lätt. Men jag fick vara ungdom. Och begrava allt som tyngde mina axlar.
Jag som 14 åring som klarat mig själv i Stockholm gator. Jag visste varje hörn och kände det mesta.
Men som helt plötsligt fick 10 föräldrar.... Jag lovar det va inte lätt.. Men tack vara dom lever jag nog idag.....

Ibland som nu......... tänker jag på allt jag lärt mig. På allt jag gått igenom.
Jag vet att jag är stark, envis och mål medveten...
Men efter att du mamma tog ditt liv och lämnade allt som jag kämpat för känns...... värdelöst.
Allt som vi gått igenom.....
Jag känner mig värdelös........ ibland oönskad.
Allt som jag lärt mig om livet, känns ibland onödigt.
Tack vara att du valde det beslutet finner jag längre inge hopp eller den rätta tryggheten hos människor, jag nästan förväntar mig att dom kommer ge sig av, dö, eller bara försvinna.
Jag vågar inte hålla om någon för hårt. Nästan så att jag inte vågar...... för just den känslan som jag har efter att du dog vill jag aldrig känna igen. Den finns ständigt i mitt bröst och på minner mig om den ständiga tomheten och smärtan.

Så kanske är det inte så konstigt att jag längtar tillbaka till den ända trygghet jag hade,
Älgered, naturen, vattnet och lugnet som om ringar den nakna naturen så som den är.
Tränden och alla dom gamla husen man vill bevara. Lukten av den rena luften, ibland fuktig av dimma, och på en solig är den lika ren som en slipad diamant i vattnet. Hahaha och ko skits lukten på åkern när man väntade på bussen till skolan. Mitt ute i ingenstans hahahahaha.....

Nu när du mamma inte finns...... finner jag min trygghet, där jag för 12 år sen fick tillbaka min ungdom. Så inte konstigt att jag längtar hem.

Hej Mamma! Pappa har varigt här.

Igår kom älskade pappa på besök. Kan ju säga att det uppskattade verkligen Nikita då hon oftast saknar honom. Och som alltid måste ju pappa alltid fixa och trixa lite här hemma. Först ville han att vi åkte in till Ikea för att köpa en tag lampa till Nikitas rum. Och så klart fick Nikita välja vilken hon ville ha. Men så klart kom hon inte där ifrån med bara en lampa. Utan också ett stort gossedjur av en hund. Jag själv kom där ifrån med en fönster lampa som jag bytt ut nu i mot jultjärnan i vardagsrummet.
Efter det handlade vi lite mat som just i tid vart klart till melodifestivalen. Filmade Nikita lite då hon dansade eller sprang runt vagnen under vissa låter haha. För jävla go den tjejen.

Dagen efter hade vi mys frukost innan pappa åkte hem igen.
___________________________________________________________________

Idag blir det bara en mys dag. Tänkte väl kanske gå ut med Nikita en snabbis sen så att hon får lite frisk luft. I morgon kommer Jesper att ha henne hela veckan. Så ska passa på att mysa lite extra ikväll.
Men i morgon ska jag också få kramas med finast. För gud va jag saknat honom. Till nästa helg blir det lyx på hotell och en massa minglande på stan med lite vänner hihi.
Det är nämligen så att han fyllde år i helgen som va nu. Så blir lite firande nästa helg med en massa mys och firande *ler*
___________________________________________________________________

Nu när pappa har varit här tänker man mycket på hur han ser på mig. Man växer tydligen aldrig upp i deras ögon. Och kanske är det sant.
Men må jag säga att det kan vara rätt så jobbigt ibland. Och ibland väldigt irriterande.
Jag vet att han inte är nöjd med vissa beslut jag gjort i livet. Men ibland värkar det som om han alltid tror jag väljer fel beslut. Som om jag inte lärt mig av mina fel.
Och jag vet precis som han vilket beslut han mest är missnöjd med. Må jag gjort mycket dumt i livet. Men det dummaste va för 4 år sen. I stället för att tänka på mig själv och mitt liv. Valde jag att satsa på något större. Detta förändrade inte bara mitt liv utan många där till. Men idag får man göra det bästa av det och se det positiva i allt. För i mitt i allt detta kom Nikita till. Och må jag tacka Gud för det idag.
Och fast man sköter allt själv med hyra, räkningar, mat på bordet och ett fast jobb, kan pappa ibland fortfarande säga va jag ska och inte ska göra. Men man ska vara otroligt tacksam över att man ändå har en sådan pappa som bryr sig så otroligt mycket som han gör. Det är inte många pappor som gör. Och vissa har ens ingen pappa. Och jag om någon annan borde veta hur mycket man sen tänka på va en människa har gjort för en sen när den väl inte finns.
Så trotts att han kan vara jobbigt ibland är jag tacksamför att han bryr sig Och jag älskar man mer en till 100%
______________________________________________________________

Lite nytt här hemma =)

Fick tulpaner av pappa =)

Och Nikita fick en ny tak lampa

Min älskade text hem ljuva hem

Trött p allt rött så nu vart det grönt =)

Så försvann tärnan... sååå skönt

Solen skiner idag mamma!

Sitter på jobbet och äter frukost, vrider mitt huvud mot fönstret där solen lyser igenom. Blunder och njuter av varje sekund av solen som jag saknat så otroligt mycket.
Jag minns..... jag minns Mamma. Om du var vid liv skulle du just nu gjort lika dant.
Du skulle blunda och drömma dig bort. Du skulle börja tänka på sommaren som snart är här, och du skulle börja tänka på hur du skulle förbereda dina blom plantor in för stugan på landet. Jag kan se framför mig hur det knackar och sprakar i dina tankar. Jag kan se allt framför mig. Jag öppnar mina ögon som njutit av solen ifrån fönstret... Jaa jag ser allt framför mig. Men det är allt jag kan göra. Jag kan se, men det är något som aldrig kommer hända i värkliga livet igen.

Såg på fec för ett tag sen. Någon som skrev när man kan bli sig själv igen och om saknaden alltid kommer att kännas precis så där jobbigt när någon dör.
Hade lust att svara på det. Men lätt bli.
Men mitt svart skulle bli: Nejj... Folk kanske ser dig som du en gång va. Men du själv kommer känna en förändring. Något som ständigt fattas och inte finns där. Din saknad kommer aldrig att försvinna. Den kommer bara ändra form. Men saknaden kommer alltid att finnas där.
Men där i mot kan jag inte säga något som jag egentligen inte vet något om.
Du förlorade en vän. Jag förlorade min Mamma. Kanske är sorgen lika stor. Men annorlunda.

Den dagen min mamma dog, dog också en bit av mig själv. Det är något som aldrig kommer att komma tillbaks. Det kommer ständigt finnas en plats i mitt hjärta som kommer förbli tom.
Där i mot har jag öppnat en till dörr i mitt hjärta där en ny människa har börjat ta form.
Och jag är så otrolig tacksam över att just den människan av alla i värden finns där.
För just med honom finner jag en känsla som jag inte känt på MÅNGA ÅR <3

PS: I Love You Mom

Ni som tror så jävla mycket..... skrattar bara åt er

Hej Mamma!

Mina tankar har börjat gå runt i huvet på mig igen. Och jag har börjat störa mig på små saker.
Blir less när jag ser små tjejer redan börjar strula i skolan.
Jag blir less över små pojkar som tror dom vet så mycket om livet,  för mig...... går dom bara i blöjor.
Blir så piss för bannad på folk som trampar över andra.

Du vet Mamma va jag och vi har gått i igenom..  Om man på något sett kunde föra över den kunskap, känslor och allt man själv gått igenom skulle dom allt få sig en chock. Springa hem och gömma sig under sängen och darra av obehag..... Den människan som förstår sig på livet då kommer jag ha respekt för på det visste.
Och något som jag kommer vissa stor respekt för, är dom människor som haft det svårt men som ändå lyckas och vill något bra. Kämpar och hjälper andra i svarta situationer.....
Ville bara skriva av mig om det idag.
Jag har kämpat mig igenom livet, och dom jag möter på gatan vetttttttt inget alls om det. Därför jag ibland kan skratta åt skit snack. OJOJOJ

Men du Mamma. Du visste. Och jag vet att du är stolt över den jag blivigt.
Och jag är tacksam över att du han se den bitten av mig innan du dog.
Och vet att du skulle ha varit stoltare om du såg nu. Och en mycket gladare tjej. Men jag vet.... vart du en är så tror jag att du på något viss vet det. Och det va mycket tack vara dig som jag tog mod till mig för att göra det som fick mig att må så mycket bättre.. Min kärlek till dig går inte att beskriva och inte heller de toma hållet i mitt hjärta du lämnade kvar.

PS: I Love YOU

PS: I love You

Faller ner på knä, som en hjälplös ridare.

Kampen mellan att ständigt älska och hata livet på en och samma gång är inte alltid lätt.
Ibland kan man se livet gå baklänges i en sakta takt. Nästan för sakta. Och jag vet precis vart i livet jag önskade jag gjort annorlunda. Och just det ögonblicket plågar mig ständigt.
Vill packa alla saker jag äger och har. Flytta och ge mig av. Slå mig ner i en annan stad... börja om.
Och just när man inte orkar mer, får man se det vackraste leende som finns i värden. Det leende som får en att vilja kämpa och försöka göra det rätta i livet. Att inte ge sig av som man gjort alla dom andra gånger.
Men mitt i allt detta, finns ett ärr jag ständigt kommer ha, ett ärr som ständigt måste finnas där. Även då jag önska att det ärret  försvinner helt kommer den aldrig att göra det. Det ända ljusa man kan se i det hela är.... att jag lärt mig av mina misstag. ALDRIG IGEN.......
Tack vara detta måste mina nära och kära acceptera detta även då dom inte vill.
Och ibland känns det som om kampen mellan mig själv blir förlorad, faller ner på knä som en hjälplös riddare. Men bakom all mörker finner jag min dotter. Och henne ska jag kämpa för. För just för henne är jag den bästa människan som finns. I hennes ögon är jag allt. Och just ALLT ska jag vara för henne.
För den kärlek man har för sitt barn är större en själva Gud själv.