Snälla Mamma säg va jag ska göra?????
Känner mig tom och en massa fråge täcken seglar runt mitt huvud =(
Vad ska jag göra??? vad ska jag säga???
Ibland ser jag bilder på mitt gamla hem Bergsjö.
Finner ett lugn inom mig som är behaglig.. Jag blir lugn inom mig....
Fatta att en bild ifrån mitt gamla hem trakt kan få mig att känna ett så behagligt lugn.
Men om man tänker efter och dom som känner mig väl borde veta varför jag känner så.
För just där...................För 12 år sen, på en tåg perång i Hudiksvall.... Vart jag om händetagen.
Just då för 12 år sen räddade Älgeredskollektivet mitt liv.
Som 14 åring hade jag upplevt och varit med om saker ett barn som jag då va,
aldrig skulle ha varit med om..... Jag visste saker jag inte borde veta. Jag gjorde saker man inte borde göra.
För 12 år sen fick jag tillbaka min ungdom. Och just där gav dom mig den trygghet ett barn borde ha.
Så egentligen är det inte så konstigt att jag finner mig trygghet just där.
Visst..... 3 år på ett behandlings hem va inte alltid lätt. Men jag fick vara ungdom. Och begrava allt som tyngde mina axlar.
Jag som 14 åring som klarat mig själv i Stockholm gator. Jag visste varje hörn och kände det mesta.
Men som helt plötsligt fick 10 föräldrar.... Jag lovar det va inte lätt.. Men tack vara dom lever jag nog idag.....
Ibland som nu......... tänker jag på allt jag lärt mig. På allt jag gått igenom.
Jag vet att jag är stark, envis och mål medveten...
Men efter att du mamma tog ditt liv och lämnade allt som jag kämpat för känns...... värdelöst.
Allt som vi gått igenom.....
Jag känner mig värdelös........ ibland oönskad.
Allt som jag lärt mig om livet, känns ibland onödigt.
Tack vara att du valde det beslutet finner jag längre inge hopp eller den rätta tryggheten hos människor, jag nästan förväntar mig att dom kommer ge sig av, dö, eller bara försvinna.
Jag vågar inte hålla om någon för hårt. Nästan så att jag inte vågar...... för just den känslan som jag har efter att du dog vill jag aldrig känna igen. Den finns ständigt i mitt bröst och på minner mig om den ständiga tomheten och smärtan.
Så kanske är det inte så konstigt att jag längtar tillbaka till den ända trygghet jag hade,
Älgered, naturen, vattnet och lugnet som om ringar den nakna naturen så som den är.
Tränden och alla dom gamla husen man vill bevara. Lukten av den rena luften, ibland fuktig av dimma, och på en solig är den lika ren som en slipad diamant i vattnet. Hahaha och ko skits lukten på åkern när man väntade på bussen till skolan. Mitt ute i ingenstans hahahahaha.....
Nu när du mamma inte finns...... finner jag min trygghet, där jag för 12 år sen fick tillbaka min ungdom. Så inte konstigt att jag längtar hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar