Är alla drömmar brända??

Varför lär jag mig att inte att lyssna?? Varför ska jag dra slut sattser i huvet?? Varför kunde jag inte ha väntat någon dag till innan jag valde att göra bort mig så fruktansvärt??
Hela jävla veckan har varit så sjuk, för mycket alkohol, för mycket ovisshet, och för otrygg.
Mitt duma beslut i panik förstörde sååååå otroligt mycket. Varför ska jag åter och åter igen straffa mig själv???
Varför dödar jag den dröm som jag försöker att vinna?
Det är när du har förlorat någon som man inser vad det va man ville med den människan.... Det va inte fören igår som jag insåg att jag ville allt. Jag skulle ha gjort allt.
Men det spelar ingen roll om jag vill det nu................. För som i allt annat stampar jag på mig själv och mina drömmar.....
Om du va vid liv vet jag precis va du skulle säga Mamma. Och kanske gör jag det...
Önskar att jag va starkare. Men jag blåste ut det ljus som fans.... Kan man bli mer besviken på sig sj då?

_________________________________________________________________________________

Jag vill inte leva så här. Jag är inte heller så ung längre. Min kropp är hela slut, känns mer som om jag krigat i strid. Önskar att jag kan fina ro i livet. Där jag kan vakna en morgon och känna att jag har allt man kan önska sig, att få vakna upp brevid sin bästa vän och den man älskar.
Höra barn steg som springer på morgonen i det stora huset.

Jag vill vakna på morgonen och känna mer liv i mig själv en någon annan gång i mitt liv.

PS: I LOVE YOU