Jag önska jag inte kände som jag gör..

Mamma!!!!!!
Det finns så många frågor utan svar... Det finns så många känslor utan något tillbaks....
Jag önska att jag inte kände som jag gjorde..
Önska jag kunde lyfta upp min lur och få prata med dig om allt. Även om du inte kanske hade svar på allt, finner jag oftast ett lugn när vi pratat....

Jag önska jag kunde bäretta för dig om han......
Det finns en människa som jag avgudar så hemskt mycket.. Det finns en människa jag har bärettat allt för..
Denna människa öppnade mitt hjärta... som om han hade nycken till allt.
Det sjukaste med allt är att..... när han ser på mig...... Känner jag just det ingen annan känt.

Men paniken slog till......... Du vet mamma hur jag är. Känslor för mig är ett av det jobbigaste jag vet.
Jag flyr... vill springa där ifrån.. För jag vet att känslor är ett av det största svagheterna i mitt liv.
Jag har i flera år försökt blocka allt det där..
Visst har jag varit kär, blivigt sårad och blivigt besviken många gånger... Det är en känsla som många känner i sitt liv, inte bara en gång utan flera gånger. Men det är inte dom känslorna jag blockerar..
Utan jag blockerar mina egna känslor...
Men han som en pussel spel la allt på plats..... allt som man försökt dölja och glömma.. Plockar han fram och lägger på plats.......
Jag ville förstöra allt............. slänga alla bittar och gömma dom igen.
Jag ville inte känns det jag va så rädd för att känna...
Jag ville inte att just han skulle vara rätt för mig......

 Min rädsla tog över helt........... Och mitt beslut vände upp och ner på alla pussel bittar...
Jag förstörde för mig själv.... Och just när jag gjorde det.... det va då jag insåg va jag känner och va jag ville...
Jag förstår.... att den människan jag avgudat inte längre vill hitta alla bittar igen. Hans blick är inte längre det samma... Och jag känner att viljan inte längre finns där...
Jag vet att jag borde släppa allt helt... Men jag försöker... För min största rädsla är just det jag känner..

Står som en idiot med alla mina känslor i famnen... vet inte va jag ska göra med allt jag känner....
Jag vill förstöra allt, springa iväg i panik.. Göra mig livlös igen.... och jag hoppas att när jag vaknat ska allt vara borta... alla mina känslor inlåst där som ska vara... Jag vill bygga muren som rasat....
Jag vill vara som jag va förut.. Inte så här..

För just nu står jag som en naken flicka med mitt hjärta i handen, framför en pojke som kan ta den och släppa rakt ner i marken.... och jag kan inte göra något åt det...

Jag önska Mamma... att jag kunde bäretta för dig om en människa jag avgudar..... En människa som förstår sig på mänskligheten.
Jag önska jag kunde bättera för dig om han... Som en saga. Där jag bara kunde slå i hopp boken. Och just när jag gör det.. stannar dom känslor som jag känner just där...

PS: I love you