Förvirrad..........

Jag vill, jag vill inte, jag vill, jag vill inte............ Palla.

Önska du Mamma va här, ge mig råd som du alltid gjorde så fort jag frågade något....

Jag vet inte om jag ska vara besviken, ledsen eller arg.
Varför kan jag aldrig bli den man kämpar för? En hand som jag va trygg i kan jag lätt bara släppa.
Och jag blir så besviken på mig själv som inte kan vara starkare. VART FAN TOG MIN MUR VÄGEN? Önskar att jag bara kunde blocka allt.

Varför är jag så dum i huvet och blottar allt jag har? Och varför lyssnar jag på allt som sas?
Jag själv känner att jag blir någon hellt annan....... försöker dölja och låssas som inget alls, men det man inte ser är....

En rädsla som  kryper i kroppen, känner mig obehaglig, otrygg....
Och det värsta är att man känner sig naken =(

Vart tog tryggheten vägen?????

Jag vill inte vara hämlig..

PS: I LOVE YOU MOM.....