Jag tynar bort

Börjar jag bli osynlig? Tynar jag bort? Snälla jag ber dig, gör mig verklig igen.
Vill inte att allt ska kännas som i en dröm. Vill inte minnas dig som en person i min dröm.
Jag vill inte att mina känslor ska bli svalla, dom som inte för så längesen brann som en av det största lågorna i mitt hjärta. Ska jag låta allt bli till aska och änu ett ärr i mitt hjärta.
Känns som om jag går som en somby bara för att få dagarna att gå. Försöker låta bli att tänka.

Men jag VILL MINNAS. Jag vill minnas allt. Fattar inte att en människa som du kan få mig att känna mig så levande. Vilket jag inte gjort på många år. Den dagen min mamma dog trodde jag att jag dog någonstans med henne. Men med dig.......... jag har aldrig känt mig så levande. Och vet du varför????

För att jag känner att mitt hjärta slår. Jag känner varje slag. Jag känner när du inte är med mig. För då svider det så otroligt ibland.
Fråga mig inte varför jag gjorde som jag gjorde.....
Kanske fanns det en rädsla för just detta.... Kanske ville jag göra mig av med allt innan jag började inse va du va för mig... Jag va rädd.
Men nu finner jag ständigt rädslan runt mig, så det spelade väl ingen roll va jag gjorde... Valet kanske skulle bli detsamma.........

Jag känner mig mer vilden en någonsin. I min dröm springer jag i ett mörker, ser ett ljus men kommer aldrig fram... Men mitt i allt tar du tag i mig.... Skakar mig kraftigt och skriker.... Lev Athena... Lev med mig... Då spelade det ingen roll hur mörkt det va runt om oss. För om du stog vid min sida..... skulle jag klara av att leva i det allra mörkaste.

Men jag lever inte i drömmen, för någon gång måste man vakna upp. Och när man vaknat upp vill man bara somna om igen för att återvända till den dröm man drömt.
Men vi alla vet..... att man somnar inte om igen, och om man gör det. Ja då åter vänder man inte till den dröm man vill drömma.......