måndag 30 april 2012

Fängslad

Mamma...........vad ska jag göra???

Jag lever... men när jag ser mig i spegeln känns det som om jag lever i en bubbla...
Det finns känslor inom mig som inte kommer ut.. Det känns som om jag börjat bygga muren runt mig själv.
Kan det vara så...? Att när det bara blir för mycket känslor börjar man stänga av?
Kroppen orkar helt enkelt inte mer?

När jag ser på mig själv i spegeln skäms jag...
Det finns så många runt mig som jag vill säga förlåt till... Och framför allt min pappa.
Men när jag ser honom..........."vill jag bara slänga mig i hans famn och tala om för han hur mycket jag älskar honom.. Och jag vill tacka för alla gånger som jag ställt det i livet.. och det har aldrig spelat någon roll va jag en gjort.. han fanns alltid där..."
Men som vanligt när det blir för mycket känslor... så stänger jag av, blir någon helt annan. Kramar honom stelt och kan nästan inte säga något ord på rätt viss..
Men i mig själv plågas jag något otroligt.. och jag skäms.....
ÅÅÅÅ älskade Pappa... Om du bara visste hur mycket jag älskar DIG.

Känner mig så fängslad....... som om jag lever i en bubbla.. Och någonstans i den bubblan är jag..
Jag kommer bara inte ut...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar