God jul & gott nytt år Mamma

Va ett tag sen jag skrev till dig nu. Känns som om allt har gått i ett. Visst kanske det har funnits tid att skriva några rader till dig. Men just då har jag inte riktigt haft lust, eller så har man gjort annat.
Önskade att man kunde starta brevet med " hej mamma! Hur är det med dig?"
Känns sjukt konstig en att jag aldrig kommer att få några svar av dig, spelar ingen roll hur många brev jag en skriver till dig. Kanske får jag en vacker dag svar på alla frågor jag haft till dig sen du lämnade mig. För en vacker dag är det också min tur att lämna allt bakom mig. Och jag vet inte riktigt om jag är rädd för den dagen. Att dö är en läskig sak då man inte vet vad som kommer att hända då allt blir svart, och att få gå igenom det själv är nog det läskigaste. Det är nog det som gör att vi alla är lite rädd för döden. Men nu när du lämnat oss först så är jag inte riktigt lika rädd. Kanske för att jag på något viss tror du kommer att möta upp mig, och att du sen ska se till att jag inte kommer att vara rädd.
Som i bröderna lejon hjärta. Skorpan kom till baka till sen bror efter en sjukdom som tog hand liv, och Jonatan som omkom när det brann i huset innan Skorpan han dö.
Jag vet inte om jag ska tro på nagijala, men jag hoppas det finns något där borta som gör att vi ses igen. Det finns så mycket jag vill säga dig. Och det finns mer en 1000 kramar du måste ge igen. Det är något jag saknar med dig mamma. Alla trygga kramar och alla visa ord. För dig spelade det aldrig någon roll om jag va 25 år, jag kunde ligga i dina famnar som om jag va 5 igen. Du klappade mitt hår och sa alltid " min lilla tjej" Önskade man fick höra dom orden igen.

Nu är julen över, och idag ska vi fira nyår med grannen, dom har du träffat många gånger för. Det ser jag fram i mot. Kanske för att alla barnen ska få leka ihop. Och att nyår ska bli deras kväll. Ska bli skönt att få ta det lite lugnt detta nyår. Föra året va du med mamma. Mins du hur mycket folk det va här hemma då haha. Och all mat som du, jag och Cassa lagade haha. Ja det ska bli skönt att slipa allt spring detta år *ler* Om jag ska vara ärlig nu så ser jag fram i mot att detta år snart är slut. Hoppas av hela mitt hjärta att år 2011 ska bli bättre. För detta år som är nu idag, har varligt det värsta år i mitt liv. Så det är skönt att den snart är slut.
I morgon ska jag jobba hela dagen igen så det blir till att lägga sig rätt så tidigt i allafall.

Sen är det en sak som tynger mitt hjärta. Det är när man vet sanningen och till och med såg något som känns i själen. Och när andra försöker undkomma saken, som om det aldrig hänt, i stället för att säga förlåt. Det är sjukt jobbigt. Hur länge ska man låsas som om man inte såg något??? Aja det är upp till dom människor att lätta på sitt hjärta. Jag kan verkligen inte beskriva känslan mer en att den är skum.
Det är nu man skulle behövt dina råd mamma.

Ne jag lovade Jesper att plocka undan lite idag. Det ser mer stökigt ut en va det är. Så det lär inte ta långtid hehe.
Sen blir det kanske lite pulka med Nikita *ler*
Ta hand om dig mamma vart du en är.
Och så ett GOTT NYTT ÅR.

PS: Jag älskar dig

Sen lovade jag Nikitas farmor att lägga ut lite nya bilder på Nikita. Jag vet att jag är dålig på det, men här kommer dom. puss

Älskade mamma!

Jag drömde om dig inatt.
Jag skulle försöka ta mig hem, men inga tåg verkade åka ditt. Tågen tog mig bara till ställen jag inte skulle till. Jag minns hur stressad jag började bli och att jag mer en allt annat bara ville hem. Det va som om plattsen till dig inte existerade. När jag försökte prata med folk och fråga om tåget åkte till din ort såg dom bara på mig som om jag vore dum i huvet.
Men till slut hittade jag tåget hem till dig, men när jag skulle stiga på stod det ur funktion. Jag satte mig i allafall ner och tänkte vänta tills det började åka. Någon gång skulle den väl åka tänka jag, mins i drömmen att jag satt och väntade i evighet. Men tåget åkte aldrig iväg......... för kort där efter att jag väntat så länge vaknade jag upp ur min dröm med en klump i magen.

Förstår nu varför alla folk såg på mig så där konstigt. Du finns ju inte längre och därefter finns ju inte plattsen hem till dig häller.

Jobbigt att ha sådana drömmar om dig där jag aldrig kommer finna dig. Och jobbigare när jag vaknar upp och känner tomheten du lämnade efter dig.
Jag saknar dig så otroligt mycket mamma. Ibland vet jag inte va jag ska göra mig av med alla känslor jag känner inom mig *snyft* Men det är väl något jag måste försöka lära mig leva med.

Idag ska jag jobba, fast jag inte är riktigt 100 frisk. Men det kommer nog gå bra i allafall. Får se till att inte röra naken hastigt eller svälja klumpigt.

Kom att tänka på en sak när det va Lucia igår. För precis ett år sen hämtade vi dig på tåg stationen och du skulle stanna några dagar, gud va mysigt vi hade då.
Önskade man hade hämtat dig igen. Men jag vet att ingen kommer att stiga av tåget denna gång. Önskade du hade sätt Nikita. Hon har blivigt så stor nu dom senaste månaderna. Och jag vet att hon saknar dig också.
Jag hoppas och önskar att du på något viss följer med henne livet ut, som en skydds ängel som vakar över henne.


Älskade mamma, finns så mycket jag önskar.

Älskar dig // Din athena

Älskade Mamma!

Igår va Monica över. Vi bakade lusse katter och pepparkakor hela dagen.
I år hade jag ingen lust eller ork till att göra det så juligt hemma. Det mästa påminner om dig. Men när jag och Monica väl satte igång tyckte jag att det va rätt så mysigt i allafall. Och inte mins Nikita som värkade ha jätte roligt med sin deg,
så är rätt så tacksam över att Monica kom över och fick igång allt.
Nu har man lusse katter och pepparkakor för hela julen *ler*

Dock tror jag att Julen kommer att bli lite jobbig för mig utan dig, egentligen skulle du ha firat jul med oss i år, Så det känns otroligt i hjärtat nu när du inte kommer att göra det. Dessutom saknar jag dina påhitt här hemma nu under jul. Du skulle alltid hitta på något mysigt att göra med både ljus och lyktor.

Och på kvällen tog vi alltid hem någon skräck film som du ville se. Dock va det nästan alltid svårt att hitta någon efter som att du nästan alltid hade sätt dom redan *ler* Men när vi väl hittade något som du ville se på somnade du alltid när det va som läskigast. Fick alltid väcka dig då du började snarka så högt hehe.
"MAMMA DU FÅR INTE SOVA FÖR DÅ VÅGAR JAG INTE SE FILMEN" Du skrattade alltid och öppnade ena ögat som såg på mig med ett leende och sa " Jag sover inte, jag vilar ögonen bara" Och så gnuggade du alltid dina fötter i mot varandra och kröp i hop i en mysig ställning.
Konstigt att man kommer på alla små saker som du gjorde. Varför ska man tanka på alla små detaljer som du alltid gjorde för nu när du inte lever.
Önskade att man hade vetat att du skulle dö. Då skulle man ha tagit vara på tiden mer med dig. Men kan inte ångra dom åren vi fick ihop. Jag är så tacksam över dom. Önskade att du visste hur tacksam jag är över det. Du va verkligen värdens bästa mamma. Jag vill tacka dig tusen gånger om över allt du gjort för mig.

Idag skulle jag och Nikita ha gått ut och åkt pulka. Men tyvärr sitter jag här nu med värdens förkyllning. Känns som om man hostar tagg trådar, jag både svettas och fryser plus att jag har otroligt ont i naken. Så idag lever jag på alvedon. Jesper kommer hem idag så då ska jag försöka vila lite. Tror dock inte att jag kommer bli så mycket bättre i morgon, men vi får hålla tummarna. Hatar att vara sjuk.
Så ikväll kommer det inte hända mycket här hemma. Kommer lägga mig så tidigt det bara går idag.

Önskade att du va här nu. Skulle ha kypit upp i din famn och bara få vara sjuk.
Att få bli ner bäddad och bara få bli om pysslad.
ÅÅ va jag önskar mamma. En önskan jag alltid kommer att ha. En önskan att du va vid liv. En önskan jag aldrig kommer sluta önska.

Måste väcka Nikita nu.
Puss och kram // Din Athena

PS: I Love You

Hej mamma!

Någonstans vill jag så innerligt att du ska finnas kvar. Att du inte är död och har lämnat mig. Att du någonstans fortfarande finns kvar och läser mina rader.

Den sorg du lämnade efter dig är svårt att beskriva. Nästan så man har svårt att andas, som om en del av mig dog den dagen. Ett stort hål i hjärtat som ständigt påminner mig om att du längre inte finns.
Jag har så många frågor till dig, men vet att det aldrig kommer finnas något svar.
Vad va det som hände den dagen? Något är fel... Jag bara vet det.

Det va aldrig fallet som dödade dig.
Det va tabletterna som du stoppade i dig. Varför lämna livet på ett sådant viss när jag vet att du ville leva.
Varför lämnade du mig här själv? Jag är inte redo för att vara utan dig. Och Nikita är för ung för att missta sin mormor som hon älskade så mycket.

Mamma varför fick vi inte hjälpa dig i tid? Du ska alltid klara allt själv och va den starka, men även den starkaste människan behöver hjälp. Va det inte så du alltid sa till mig?

Det finns stunder då jag för någon sekund kan glömma bort att du är död, en glädje sprids inom mig och jag vill ringa dig. Men så fort jag kommer på mig själv känns det som knytnävar i mot mitt bröst. Det är lite över tre månader sen du lämnade oss och fortfarande känns allt så overkligt. Sitter och väntar på att du ska ringa mig ibland fast jag vet vad som hänt dig.

Älskade mamma önska du va här, behöver verkligen dig. Du va den ända människan på jorden som riktigt förstog och visste vem jag va.
Dig kunde man säga och prata om allt. Ibland kunde det vara skönt att lätta på hjärtat och få kloka svar. Det spelade aldrig någon roll va det va jag sa, för igen tycks förvåna dig, du sa bara att du själv har varit ung och skrattade.
ÅÅ älskade mamma va jag saknar dig.

Jag är så tacksam över dom två sista åren med dig. Vi har både kämpat, skrattat, gråtit Och varför just dom två åren är så speciell för mig är för att du slutade att dricka. Jag va så stolt över att du klarade dig så länge. Även då det kunde vara jobbigt i några perioder. Men du fanns alltid där för mig. Och ibland när du inte kände för att vara hemma åkta du oftast upp till mig i en vecka eller några dagar.

Jag va alltid så glad när du kom upp, och inte minst Nikita som skulle klänga och vara med dig hela tiden *ler* Inte konstigt du va ju hennes älskade mormor.

Finns så mycket jag skulle kunde skriva till dig idag, men om jag gjorde det skulle jag sitta och skriva i all evighet.

Jag älskar dig Mamma. Din//Athena

depp

Idag är det en sådan dag som jag inte gillar, kanske har det med att denna vecka inom jobb inte är lika kul som föra. För denna vecka är det mer jobb.

Måndag-jobba
Tisadg-jobba
Onsdag-jobba
Fredag-ledigLördag-jobba
Söndag-jobba

Nej fy va jobb det blir. Dessutom är det inte så kul att jobba en helg när man varje gång en Lördag jobbar från 7 till 21
Man hinner liksom inte göra något hemma alls. Men egentligen ska man väl inte klaga då man i allafall har jobb.
____________________________________________________________________________

Helgen som va åkte jag och Jesper in till stan på Fredagen för att handla alla julklappar. Nikita va med oss i alla affärer, gick någo lunda bra med det *ler*
Men på slitet va vi alla trötta efter den rundan. Men alla klappar vart handlade så nu va det klart *ler*
Det är bara lite små saker som måste göras. Sen är allt klart.
Dessutom slutade det med att jag och Jesper jul pysslade lite här hemma också hihi.
Jag gjorde också klart några jul kort som jag ska skicka iväg vid första advent. Ni som får dom får då tänka på att jag gjort dom själv <3

På Lördagen va Jesper på jakt och sköt sitt första rådjur. Få får väl säga grattis till det, även då jag inte gillar att rådjuret hänger upp och ner i garaget eller hur det nu stavas.
Lite senare kom Johan Löv med familj på besök, vilket va jätte trevligt. Efter det mös jag och Jesper vid en film när Nikita hade somnat.
På Söndagen tog vi det bara lugnt, vilket va skönt.

Snart ska man iväg till jobbet. Nikita är på dagis så passar på att ta det lite lugnt Men ska väl fixa lite här hemma innan jag åker iväg. Vilket jag borde göra nu.
Men känner mig alldeles tung i kroppen. Som om man borde ha feber fast ingen feber. Ja det känns konstigt i allafall.
Ne ska väl göra någon nytta.
Ta hand om er.
Kram//Athena

Julklappar

Japp idag när Jesper kommer hem ifrån jakten och när Nikita sovit middag ska jag och Jesper iväg för att handla alla julklappar. Lika bra att göra det nu innan det blir för stressigt *ler*
Tycker dock lite synd om Nikita som måste följa med, han inte säga till dagiset i tid att hon skulle vara där. Så nu får hon vara med oss och springa i affärer. Hoppas att hon håller humöret uppe.
Måste också säga att det är otroligt skönt att ha lång helg nu.
Ska jul pynta hade jag tänkt. Varför vänta tills den första advent nu när det är så juligt ute??? Man vill ju ha lite mys när det är så mycket snö och kallt ute. Så pynta får det bli.

I morgon kommer Johan Löv och hans familj på besök, trevligt. Va länge sen han såg dom nu. Cassper måste vara stor nu. Deras son alltså *ler*

Dethär med att små pynta lite kommer att kännas i hjärtat efter som att mamma och jag brukade göra det. Föra året bakade vi en hel del plus att hon tog lite jul saker hemifrån. Men att julpynta är viktigt när man själv har barn och jag vet att mamma inte vill förhindra den känslan. Så nu får jag och Nikita föra det vidare på vårat vis. Ska se till att det blir jätte mysigt här hemma. Vill ha en varm och skön känsla som får en att slappna av. Ja det är lite jobb med det nu i helgen. Men ska se till att få det gjort *ler*
Men saknade av mamma är enorm. Ibland när jag blir glad av något får jag en känsla av att ringa mamma. Sen kommer den stora sorgen och ilskan över att mamma är borta.
Önskade hon va här med mig nu.
Men ska göra allt jag kan för att julen ska bli bra för mig och familjen.

Jag ser det snöar

Jag borde känns ångest över att det snöar, men just nu har jag en rätt så mysig känsla. Lusten över att få små pynta är på hög nevå, men har inte saker för det hemma. Ska se runt på internet och se va man kan bästella hem, behöver i allafall nya jul gardinner. Sen blir det ju bara så perfekt sen när soffan kommer. Det kan inte bli bättre.
Dock är jag lite orolig på hur man ska komma till jobbet efter som att jag cyklar, ramlade två gånger efter det att jag va på dagis med Nikita och va på väg hem haha.
Fatta att jag låg där mitt på vägen med en tom barnvagn över mig och en hund som försöte sklika mig i ansiktet hahaha. Kunde inte mer en att ligga kvar och skratta åt mig själv. En dam som stog utanför och skottade sin uppfart undrade nog va det va som va fel på mig haha.

Efter det att jag kom hem va det bara till att själv skotta uppfarten, sen in för att måla klart räket som jesper började måla på i veckan. Så nu är det också klart. Skulle ha städat lite nu också, men känner att jag inte riktigt orkar med det just nu. Skottningen tog rätt så koll på mig. Så nu sitter jag i soffan och laddar inför jobb som börjar kl 4. Men måste nog ta och försöka åka vi kvart över tre så att jag är säker på att jag kommer till jobbet i tid.
I morgon ska jag till läkaren, får se va hon säger då.

Nej nu ska jag slappa lite.
Kram// Athena

En ny vecka

Ja då är helgen över, och för mig är det otroligt skönt. Inte alltid kul att jobba en hel helg. Men som sagt så är den över nu. I morgon Tisdag är jag och Nikita lediga. Så får se va vi hittar på i morgon. Tror inte att det blir lika fint väder som det nu har varit i några dagar. Nyheternas väder sa något om att det skulle bli både snö och kallt, så blir nog inom hus för mig och Nikita utom dom gånger som vi måste ut med hunden. Men annars så tror jag nog det bara blir mys.
Innan jag hämtade Nikita på dagis va jag ute med Tindra våran hund ute på ängen så att hon fick springa av sig lite. Tog också med mig en boll hon kunde leka med.
Solen lyste och det va rätt skönt så jag klagade inte på att få vara ute lite *ler*
Nu sitter Nikita i bara blöja och ser på tv, sötnöt *ler*
____________________________________________________________________________

Fredags kväll hemma hos Cassa

I Fredags så va jag över till Cassa som bjöd oss tjejer på middag. Va otroligt skönt att få göra annat. Har ju nästan bara jobbat sen hem igen. Så mina dagar har liknat varandra. Men i Fredags fick den se lite annorlunda ut. Cassa och alla tjejer skulle dock ut på krogen till kvällen och jag själv va inte riktigt sugen på det efter som att jag skulle jobba hela Lördagen.
Det är inte för att min mamma dött som jag inte festar, vet att hon mer en hjärna hade vilat att jag va ute och träffade vänner. Men suget finns bara inte där på att festa just nu. Men den kommer väl den också om ett tag.

På Lördagen va det bara jobb. Hade rast mellan 13-16 men sen va det till att jobba igen.
Söndagen såg nästan lika dan ut, jobbade mellan 13-21:30
Efter det va jag rätt så trött så somnade hyftas fort när jag kom hem.
Jesper tyckte nog att jag va rätt så tråkig hela helgen efter som att jag va så trött när jag kom hem hella tiden. Men kanske kunde han förstå det också.

Nej det va väl allt för mig idag.
Ta hand om er alla.
Kram//Athena

Fy Athena

Kan ju inte säga att dagen idag började bra. Måste också säga att jag tar på mig skullden. Vart rätt så grinnig då det inte fans någon bra eller god frukost hemma.
Vart lite svart i ögonen, frukosten är den viktigaste måltiden för mig för att jag ska må hyffsat bra. Sen har det blivigt en vane sak med frukost då jag MÅSTE ta mina tabletter med det.
Men jag måste värkligen ta på mig skullden över att jag va något dum på morgonen. Känner lite skulld känslor för det jämt i mot Jesper. Desutom va jag för sur för att säga förlåt innan han drog på jakt. Fy va dum jag va.
Måste nog säga det när han kommer tillbax, men käms lite för det också. Men man måste säga förlåt när man vet att man gjort bort sig lite. Kommer nog kännas bättre för mig också när jag sagt det, för har så mycket skulld känslor för det.
Nej fy så dum jag kan vara ibland.
___________________________________________________________________________________

När Jesper kommer hem igen är väl tanken att vi ska ut och kratta lite. Nikita ska också med ut så att hon får röra sig lite. Sen kommer jag att gå hem till Cassa som har bjutigt över alla tjejer på middag *ler*



Ska bli kul att få träffa alla igen. Va rätt så länge sen jag träffade dom alla. Tanken är väl att alla tjejer ska ut senare, men jag kommer inte att följa med efter som att jag ska jobba i morgon mellan 7-21. Så får följa med en annan dag.
Men bara att få komma bort lite och träffa vänner kommer göra mycket för mig.
Jag fixa till mig lite också. Inte för att det kommer att bli något speciellt, men det kan vara kul att fixa till sig lite när det va länge sen man gjorde det.

Vi ses senare. Ska ta mitt förnufft till fånga och säga förlåt till mitt hjärta.
Kramar//Athena

Fin besök

Det är inte så att jag inte villat skriva, nej nej. Det är bara det att jag fick fin besök. Angie en gammal vän sen 11 år tillbaks kom och hälsade på. Och då vill man ju inte vara osociall *ler*
Angie kom på Torsdags kvällen, så hon va redan hemma hos oss när jag kom hem ifrån jobbet. Jesper hade hämtat upp henne vid halv 8, tur att jag kom på att han då lika hjärna kunde handla lite efter det att han hämtade Angie. Jag själv slutade vid 9 tiden. Så det vat massa kramar när jag kom hem. Vi alla tre (Jag, Angie och Jesper) satt upp till rätt så sent på kvällen. Hade det jätte trevligt. Jesper och Angie delade på några öl, jag själv nöjde mig med vanlig dricka efter som att jag tar antidepreciva tabletter är det inte bra att dricka på dom.
Kvällen vart i allafall jätte mysig. Men stakars Jesper som va tvungen att stiga upp med tuppen för att jobba där på fredagen hehe.


Angie kom och väckte mig vid 8 tiden, och efter som att vi inte hade kaffe fick Angie lite små panik och tyckte vi skulle ut på promenad hehe.
Och visst vart det promenad. Va riktigt skönt att få gå ut lite. Angie kunde inte hålla sig ifrån lite Kaffe och gick in på ett fik som vi gick förbi, köpte två kaffe. En till henne och en till mig. Efter som att vi då hade kaffe i handen så bästemde vi oss för att gå till lekparken så att Nikita kunde få leka lite.
Det va en otroligt härlig dag med rätt så mycket sol så det va hur skönt som hälst att få andas lite frisk luft. Nikita hade dock lite svårt att bästema sig mellan att gunga eller åka kana. Så Angie fick springa fram och tillbaks hehe. Vårna hund Tindra vart också rätt så sugen på att leka och enu mer när det kom en massa skol barn.
Många barn som kom fram och frågade om dom fick klappa Tindra, och det va ju klart att dom fick. Roligt för Tindra att också få lite upp märksamhet.
Nikita tyckte det va lika kul att se på att barn en att leka själv, så där satt vi alla i parken och bara njöt ett tag. Till slut så satte vi Nikita i vagnen för att gå och handla mat för kvällen som Angie skulle laga *ler*


Vid tre tiden va också Jesper hemma så vi bästemde oss för att åka till Hallsta. Det va ju så att jag och Jesper skulle se på en ny soffa. Och gissa om man kom där ifrån rätt så nöjd, för soffan vi hittade va precis en sådan som jag alltid villat ha. Dock kommer den inte på tre veckor. Så dom skulle ringa när den kom fram och sen skulle köra den hem till oss. Och tre veckor kunde jag verkligen vänta för en sådan soffa *ler* Åkte förbi Chilli också för att köpa en rätt så stor tavla som ska sitta ovanför soffan sen när den kommer. Blev rätt så nöjd med den också.
Sen skulle Angie egentligen ha åkt hem på kvällen, men i sista stund fixade hon någon som kunde ta hannes jobb pass på Lördagen. Så det blev en till mysig kväll vid idol med oss *ler*
På Lördagen tog jag och Angie det bara lungt. Jesper åkte iväg för att jaga med skulle komma hem sen för att köra Angie till stationen i västerås.

Lördags kvällen vart bara en massa mys. När Nikita hade gott och lagt sig så gick jag och Jesper upp i sovrummet för att se en jätte bra film.
Skönt med lugna kvällar.
Men vet att jag också måste hitta på något för att komma iväg, som Jesper gör med sin jakt måste jag också hitta något som kan rensa mina tankar.
Men vad jag ska hitta på vet jag inte en.
Söndagen vart lika dan. Så den vart rätt så tråkig då Angie inte va här hemma. Så det va bara jag och Nikita, vilket jag är van vid. Men såg till att Nikita inte tyckte det va lika tråkigt genom att busa lite med henne.
Jesper kom hem vid 4 tiden igen, På kvällen vart det film igen.
____________________________________________________________________________________

Dom antidepreciva tabletterna hjälper, men det finns dagar som inte alls är bra.
Och det va väl vad läkaren sa att det kunde bli som första veckorna.
Så det är bara till att bita ihop
Men det är lite jobbigt när kroppen inte orkar lika mycket. Och när tårana bara vill falla utan ord, och saknaden av mamma blir så enorm och nästan omänsklig
Jag kan fortfarande inte fatta att min mamma inte finns mer. Att hon aldrig kommer stå vid min sida och säga kloka ord som jag verkligen behöver lite då och då. Att aldrig mer få krama om henne eller något alls som har med henne att göra.
Sorgen i mitt hjärta är så enorm att det pulsar hårt och nästan spriker när jag tänker på hur mycket jag inte kan göra med min mamma.
____________________________________________________________________________________

Till er alla där ute som har en mamma eller pappa kvar. Ta vara på tiden du har med dom. En dag finns dom inte där. Och den dagen kanske man inte hade räknat med skulle komma. För det hände min mamma. Ena dagen fanns hon, den andra dagen ringer min syster och tallat om för mig att våran mamma är död.

Så snälla ni där ute, va inte säkra på att din mamma eller pappa lever dagen efter, utan ta vara på era föräldrar och den tid ni har. Säg att du älskar dom, bråka inte om onödiga saker, utan lös dom små och prata om va du har i hjärtat.

Ni förstår, jag och mamma va varan nära, vi bråkade nästan aldrig om små saker, utan vi löste dom små. Vi tallade om hur mycket vi älskade varandra varje gång vi pratade.
Och efter hennes död fanns det aldrig någon tanke på att hon inte visste hur mycket jag älskade henne, eller hur mycket mamma älskade mig.
Jag tänker nästan aldrig på saker som sårar, utan det är ofta allt som vi gjort och sagt den sista tiden. Och hur mycket mamma ställt upp för oss. Jag är otroligt tacksam över att jag och mamma fan varan mer en någonsin.
Och saknaden över allt vi gjort och kunde ha gjort är enorm.
Så snälla, se inte ner på din mamma eller pappa. Det kommer en dag då dom inte finns, och ångesten över allt du önskade du hade sagt eller visste. Som du aldrig fick ha sagt. Vissa att du älskar dom genom små saker om du har svårt att vissa det stort. Dom kommer att fatta.

Kram//Athena

Sista kvällen

Ska snart till jobbet, jobbar mellan 4 och 9 ikväll. Efter det är man ledig Fredag, Lördag, Söndag. Ska bli riktigt skönt att få vara det.
Idag har jag hunnit med att fixa både hallen ner och uppe plus toan uppe vid oss.
Fan dock mer tvätt över allt så nu är det över fullt igen. Men ska se till att fixa det i morgon.
Sen är det enu en dag som jag är något pigg vilket är otroligt skönt. Hoppas på en bra dag i morgon också. Men blir lite degig av att man snart måste cykla till jobbet hehe. Måste verkligen ta körkortet snart. Blir lite lättar att röra sig runt då. Nej ska snart dra. Hoppas att ni får en bra dag. Kramar// Athena

Piggare idag

Känns skönt att man är lite piggare idag. Lämnade Nikita på dagis redan vid 11 tiden efter som att hon då hinner äta och sova lite. Innan så kom vi alltid när alla barn sov och då fick man inte Nikita till att sova, och då va hon lite väl trött till kvällen. Det är inte alltid kul att ha ett grinigt barn till kvällen då man vill ha lite lugn och ro.
Så nu sitter man och bara tar det lugnt lite. Pratade lite med Angei ett tag idag också. Trevligt att prata med henne då det va ett tag sen man gjorde det.
Snart ska jag sätta igång och dona lite här hemma, för idag har jag ork till det å det känns skönt. Jobbigt när man blir så där trött att man inte orkar göra annat en att bara ligga. Börjar jobba fyra idag så hoppas man hinner göra lite.

Känner att mina depressiva mediciner hjälper för den delen. Visst, den kan inte ta bort den sorg jag har för mamma. Men det får mig att lättare tänka och inte brusa upp för det lilla minsta. Dock har jag varit trött i två dagar. Men tror nog att det har med att kroppen ställer in sig på nytt och då är det väl klart att det tar energi av mig. Men idag känns det bättre så man ska väl passa på att göra lite saker, för man vet ju inte om man blir lika trött i morgon. Men det får vi inte hoppas att jag blir.
Nej nu ska jag fixa lite.
Ta hand om er.
Kram//Athena

Otroligt trött

Har tagit mina antidepereciva mediciner nu ett tag. I början hjälpte dom bra. Men dom två sista dagarna här nu har jag varit otroligt trött. Och det känns jätte jobbigt att man inte orkar göra saker som man borde göra här hemma. Ändå somnade jag vid nio tiden igår. Sen är det så typiskt att man måste till ett möte på jobbet nu när man är ledig under dagen =(
_________________________________________

Nikita busar runt som vanligt nu på morgonen. Men det känns lite mysigt att hon nu för tiden vill ligga i soffan och bara kramas innan hon sätter igång. Och att bara få krama om och pussa henne på huvud som oftast är lutad på min haka är så otroligt mysigt. Och bara det får en att må lite bättre för ett tag *ler*




Men tänkte mycket igår också hur allt ser ut, kom på att jag måste verkligen ut och göra något som jag älskar att göra. Så nu tänkte jag se om dom har en kör här i surahammar som jag kan börja gå på.
Jesper har ju sin egna hobby och jag måste ju få ha min där jag kan få andrum och göra något jag gillar, för ofta så jobbar jag ju bara och så går jag hem och så ser mina dagar ut. Kanske skulle man må bättre av att göra lite annat då och då.
Så får se hur det blir med den saken.

I helgen som kommer nu ska jag och Jesper till Chilli för att köpa en ny soffa *ler*
Kan verkligen behövas här hemma.
Men tror nog att man får vänta en till två veckor tills vi får den hem. Men det ska bli kul att ändå få köpa något nytt till hemmet.
Nej nu ska jag ta och dricka Kaffe och se sen om jag orkar göra något här hemma.
Ta hand om er.
Kram//Athena

Behöver dig

Varför finns du inte här? Vad va det som hände den kvällen? Känns oroligt jobbigt att veta att jag kommer att grubbla över deta under hella mitt liv.

Jag hoppas och önskar att ingen i värden ska få uppleva deta, att förlora sin mamma på en ända dag, utan någon förvarning, utan ett farväl och utan att få säga hur mycket jag älskade henne. Inte bara det att hon lämnat mig, hon tog också med sig en bitt av mig i graven.

Jag tackar värkligen läkaren jag har som värkligen lysnade på mina kännslor.
En del kanske tycket det är fel att man ska behöva gå på piller för att må något bra igen.
Men ibland kan det hjälpa. För jag själv orkar inte känns så starka kännslor som jag inte har kontrol över så mycket mer.
Det viktigaste jag har i mitt liv är ändå min familj, och när känslorna tar kontrol över vissa saker som blir lite väl jobbigt måste man börja tänka på sin omgivning. Man kan inte bara tänka på sig själv hella tiden eller hur man mår. Man måste också se till att familjen inte dras ner i allt.
Och tack vara mina antidepresiva tabbler plus lite mer kan jag ta kontrol över dom värsta känslorna och tänka mer på min familj.
En så länge har inte mina antidepresiva tabbleter börjar värka en, men jag fick ett annat lugnande som ska hjälpa tills dom andra börjar värka.

Just nu myser jag och älsklingen vid idol. Nikita har busat som bara den under kvällen och det känns skönt att man orkade busa med henne ett bra tag till hon vart trött och somnade precis innan Idol.

Kommer att tänka mycket på mamma när man ser Idol. Kommer ihåg när hon oftast va här då Idol brukade vara. Mycker efter som att hon tyckte det va roligare att vara hemma här då det började bli kallare ute och hon då inte kunde åka ut till landet efter som att det är för kallt. Och att sitta i lägenheten i stockholm hella dagarna då hon inte jobbade va inte så lockande *ler*
Bara det att hon alltid somnade vid idol. Och när jag alltid väkte henne för att jag ville hon skulle höra alla idol taggare sa hon alltid " Va..... jag sover inte" men så skrattade hon lite för sig själv. Och när jag frågade om hon ville gå upp och lägga istället, krypte hon i hop och mös för att sen skacka på huvet. Men det tog inte länge till efter det att Jesper brukade säga åt mig att väka mamma igen då hon oftast började snarka riktigt högt haha.

Ja det är mycker som jag saknar när det gäller mamma.
Jag vet att livet inte är en dans på rosor, men livet verkade så mycket lättare när mamma fans. Saknar henne så oroligt mycket.

Nej ska tillbax för att se på idol nu, men först toan som skriker efter mitt namn.
Ta hand om er.
Kram// Athena

Då börjar vi

Har fått utskrivet en massa tabletter mot ångest/depression och humör svängningar Problemet är nu bara att man oftast mår sämre i början för att sen börja må bättre. Dessutom kommer det att ta någon vecka innan det börjar verka. Vågar man må mycket sämre en detta? Vågar man utsätta sina tankar för sämre verkan tills det blir bättre. Ja jag vet inte, man kanske måste man göra något. Vill så hjärna bli bra igen. Orkar inte må så här. Så jag ska nog gå igenom detta för Nikitas skull. Hon behöver en glad och tålig mamma. Vill ju också orka mer i min vardag.
Håller tummarna på ett detta kommer att hjälpa.

Kram//Athena

Farväl hem ljuva hem

Ibland svarade jag i telefonen med orden " jag är hemma.... alltså hos mamma"
Men idag finns inte dom orden mer. Idag finns inte det hem jag trivdes i att vara på. För i veckan som va har jag och min syster tömt allt som fanns där, på fredagen kom bror och hjälpte till. Vissa saker sålde vi, vissa saker tog vi hem, och vissa saker va vi tvungna att slänga. Det hem jag älskade att vara i är nu splitrad. Det ända som finns kvar av det är minnen som det en gång va.
Jag och mina syskon har tre olika upplevelser och uppfattningar om hur det va.
Lena tyckte det va skönt att tömma allt, visst kände hon en sorgsenhet över det också. Men samtidigt va det inte hennes hem som hon bot i någon gång, mer en den tiden då vi bodde i en annan lägenhet. Håkan kände någ inget speciellt då han aldrig bot eller hälsat på nå speciellt många gånger, så inget va så personligt för honom mer en några bilder på honom när han va liten eller så.
Men jag där imot mådde något otroligt dåligt över att tömma allt. Jag hade bot med mamma och Lasse där i flera år, plus att jag hade mitt rum kvar som nu användes som gäst rum. Men mycket av mina saker va ju kvar. Alla möbler och saker va ju precis som jag gillade att ha det och jag älskade lukten av lägenheten. Men många tycket att det luktade mycket rök och instängt. Men jag hade inte den känslan Kanske för att jag va van vid den lukten, och många gånger i mitt liv har ju lägenheten varligt en trygghet och kanske blir lukten en av det. Lena och Håkan tyckte rätt så många gånger att jag va jobbig som ville spara på så mycket. I allafall Lena. Fick höra många gånger " ska du verkligen spara det där" och " jaja men ta den då" Men jag tyckte att jag kunde ta va fan jag ville utan att slänga det. Allt kändes så stressande så visst kanske jag tog lite onödiga saker, men tänkte att jag sen kunde gå igenom allt i lugn och ro här hemma. Kanske fanns det i mitt inre att jag ville spara så mycket av mamma det bara går. Och när jag sen känner mig redo kanske man gör sig av med det onödiga. Men som sagt så hade jag och mina syskon olika upplevelser och tankar runt allt.
Jag är tacksam för att Jesper stöttade mig så mycket som han gjorde, han sa att jag kunde ta det jag ville ta, så skulle han och jag gå igenom det senare. Han va också så snäll att han skulle åka ner till Stockholm och hämta mig med släpp.

VECKAN:
Jag, Nikita och Lena åkte till på måndagen för att börja röja lägenheten. Håkan kom på fredagen då vi också hade minnesstund för mamma i flemingsberg. Jag tackar alla som kom till kyrkan, det va också rätt så många barn som mamma kände via sitt jobb. Det kändes i hjärtat att så många barn fällde tårar för mamma. Vi fick också med oss en massa brev och teckningar som barn gjort av rektorn som också kom till Kyrkan. Vi han dock aldrig gå igenom dom, vi ska göra det när vi alla syskon ses igen. Resten av fredagen röjde vi lägenheten

LÖRDAG:
Redan på morgonen började vi med lägenheten. Pappa och Anki kom vid ett tiden för att ta hand om Nikita och umgås med henne. Hon skulle också för första gången sova över hos dom så att vi syskon kunde röja ifred. Vid sex tiden tyckte vi att vi skulle träffa gamla bekanta för att äta och ta något att dricka. Det va en av det sista gångerna som vi skulle ses där nere så det tyckte vi va en rätt så bra ide. Och att få ta en paus i allt.
Vi hade en rätt så trevlig kväll. Dock slutade den inte som man hade önskat. Men den historien vill jag inte dela med mig till alla.
Tycker bara att vissa människor är för mycket. Och att dessa människor behöver inte jag och mina syskon ha med att göra. Falskhet är inget jag behöver. Och inte just nu tack.

SÖNDAG:
Han som skulle köpa sängen ringde och sa att han nu inte kunde komma och hämta den. Så det blev till att slänga sängen. Men vi lyckades få sålt köket, vardagsrum möblerna och den stora bokhyllan. Så det kom folk titt som tätt för att hämta sina saker.

Gissa om jag sen vart överlycklig att se Jesper stå vid dörren. Han va så gullig att han körde ner tidigare för att hjälpa oss. Och tack gode gud för det. Vi lastade ner allt som jag skulle ha med mig hem i släppet och till och med den vart överfull. När allt va tomt i lägenheten skulle vi dela upp pengarna som vi lyckats få sålt. Lena fick för sig att vi skulle nå några 1000 lappar var. Men helt plötsligt fattades det 1000 kr och utan att hon visste om det själv började hon anklaga mig för att ha RÅKAT få med den i alla mina saker. Jag vart så himla ledsen och sårad över att hon ens kunde dra den slutsatsen att jag började skaka i kroppen. Men till slut kom jag på att den 1000 lappen finns inte. Lena hade nämligen räknat med sängen som vi aldrig fick sålt. Så där efter fick vi ju inga pengar för den heller. Jag fick be henne säga förlåt till mig. Men då tyckte hon att jag va larvig och känslig över den saken. Men till slut sa hon förlåt lite barnsligt till mig. Till slut stängde jag av alla mina känslor och ville slänga det som fanns kvar, bara jag fick åka hem. Så blommorna jag och Lena skulle dela upp fick hon ta. vi städade ur det sista och där efter kom pappa och Anki med Nikita precis när vi vart klar. Så det va bara till att sätta henne i bilen och köra hem. Tack pappa och Anki för att ni tog hand om Nikita mellan Lördag och Söndag. Och tack Jesper för ditt stöd. Jag och Jesper hade varit ifrån varan en vecka vilket vi aldrig har varit för. Kan ju säga att det behövdes för när jag fick se han vid dörren i mammas lägenhet kände jag en otrolig stor saknad efter honom och en stor trygghet.

Nu är jag hemma igen. Skulle egentligen ha jobbat idag, men kroppen säger i mot.
Men i morgon ska jag tillbaks till jobbet igen. Kroppen känns något bättre idag. Så i morgon är jag nog bättre.

Ska försöka fixa lite här hemma nu. Jesper jobbar i stockholm idag och kommer hem senare ikväll. Ta hand om er.
Kram//Athena

Alla saker som man måste gå egenom =(

Har varigt trött och nere

Har varit trött och nere rätt så länge nu. Känns som om inget har varit bra nu på ett tag. Sen har det varit miss förstånd hit och miss förstånd ditt.
Har ens inte ork att reda ut den saken heller. Jag vet att den människan gjort otroligt mycket för oss i familjen. Och ibland vill man inte vara för överflödig, utan man försöker fixa allt till det bästa utan att vara ivägen allt för mycket. Men så får man skit för det. Blir ledsen på det minsta nu och orkar inte med onödiga miss förstånd. Försökte ju bara göra det lite lättare, men tyvärr vart det svårare.
Men men kanske är det jag som överdriver. Men det är ju inte så att man önskat att min mamma skulle dö. Och inte visste jag att jag skulle bli så nere ett bra tag, det är nästan så att man känner sig riktigt sjuk. Man orkar inte med något alls som går runt livet.
Efter att man kommer hem ifrån jobbet känns det som om det inte finns så mycket ork kvar i kroppen till annat. Men känner också att det börjar bli bättre. Så med tiden när sorgen lagt sig till en viss nivå kanske man börjar må bättre. Men just nu när man har så mycket som tynger en och när man hela tiden blir på mind och att man måste hem till mammas lägenhet för att tömma allt, så är det klart att man inte mår riktigt bra. Det kommer att göra fruktansvärt ont i mitt hjärta att göra allt detta

Nu har jag i allafall bästem mig för att åka ner till Stockholm hela nästa vecka. Och Nikita följer med mig till mammas lägenhet. Lena tyckte det va en bra ide att ha henne med, och att vi kunde komma hela veckan så att hon och jag kan börja rensa i lugn och ro, plus att vi får vara med varandra lite granna. Ska också få bli lite skönt att få komma bort lite och göra annat. Lena lovade att hjälpa mig med Nikita, eller det va med en själv klarhet efter som att det va hennes ide hehe. Och att sen pappa kan ta Nikita när vi ska börja bära och göra tyngre saker till helgen. Men Lena sa att hon tyckte att vi ska försöka göra det lite mysigt också så det ser jag fram i mot.
På fredagen kommer det att vara minnestund för mamma i flemingspergs kyrka. Mamma hade ju så många nära och kära som inte fick komma under begravningen då vi inte hade plats för så många. Så denna gång är det för alla i Stockholm som är välkomna mellan 15-18
När jag pratade med Lena igår sa hon att det va jätte många som tänkt komma.
På något viss är det kanske bra att Nikita är med då så att alla får chansen att få träffa mammas minsta barnbarn som inte så många har möt en.
Sen på Söndag när vi packat och städat klart lägenheten kommer Jesper och hämtar mig med ett släpp Tackar verkligen över att jag har en så underbar sambo.
Tror också att han kan tycka det är lite skönt att få vara hemma nesta vecka själv då han har tagit ledigt från jobbet för att jaga hela vecka.
Hoppas på en lyckad jakt så man får lite kött att frysa in.
Det ända problem jag har kvar är hur man ska komma ner till Stockholm med Nikita plus packning. Desutom vill hon ju inte sitta still en hel timme på tåget ner.
Men det blir nog så ändå. Vet bara att det kommer att bli riktigt jobbiga timmar...........

Ibland så går det, ibland inte

Vissa dagar är bättre en andra. Men här om dagen kändes allt så jävla piss.
Kan fortfarande inte fatta att man kan må så dåligt efter mammas bortkom. För vissa dagar känns det som att man inte vill någon alls en att bara gråta. Jobbigast är när man försöker hålla sig då Nikita är i närheten, vill ju inte att hon ska se mig så ledsen. Men oftast efter kommer det som en bomb, det är då jag nästan mår som sämst. När man fått hålla allt inom sig tills hon somnat, och sen bara exploderar.
Just då känns det som att man lätt skulle kunna skriva in sig på psyket, man vill göra allt för att må bättre. Det är verkligen svårt att beskriva hur jag egentligen känner. För det känns värre en vad jag skriver om. En känsla jag inte kan beskriva.

En idag har jag otroligt svårt att tro att jag aldrig mer kommer att få se eller prata med mamma igen. För mig är det så overkligt då mamma alltid fanns där för oss barn och barnbarn. Som idag när jag pratade med Lena. Också hon kan inte riktigt fått in det. För när det är något man vill säga är det just mamma man ringde till, och sen kommer man på att hon finns ju inte längre.
Livet blir verkligen inte som man vill ibland. Och ibland hatar man verkligen det som sker. Men om mamma va vid liv skulle hon säga att jag skulle kämpa på. Att jag är en stark tjej som klarar allt bara jag vill. Men ibland känns det som att man inte vill längre. Jag är otroligt tacksam över att jag har Nikita som i stunder får mig att verkligen le med alla hennes knasiga ideer.
Men minnen av mamma dyker ständigt upp i huvet på mig.
__________________________________________________________________________________

Idag jobbade jag mellan 7-16. Så känner mig riktigt seg efter den dagen. Så ikväll blir det bara till att ta det lugnt och slappa. I morgon måste jag dona lite här hemma innan det blir för stökigt igen. Det gör ju en att må lite bättre att det är rent i hemmet, och inte skitigt och stökigt. Men som sagt måste man små plocka lite då och då i stället för att göra en stor städning lite då och då. Men att små plocka är inte lika jobbigt som att stor städa. Sen blir det att jobba kväll.
Nej orkar inte skriva så mycket mer idag. Ta hand om er alla. Kramar// Athena

Tårar till is

Jobbade ikväll, gick väl så bra det kan gå när man mår som man egentligen gör.
Kl 9 va det dax att cykla hem igen. Men cykel turen vart på något viss länge en va den borde bli. Men det tog lika lång tid som alltid, 10 min. Men denna gång va det som att dom minuterna bara segade förbi. Inte nog att man cyklade hem i mörkret, utan det va hur kallt som hälst. Och mitt i allt började tårana falla igen.

Varför ska den ända människan på jorden som verkligen visste allt om mig lämna mig på ett sådant viss. varför mamma????? varför?????
Vet att du aldrig ville se mig olycklig, och du skulle ge mig allt för att det inte skulle bli så häller. Men kan inte rå för att jag känner mig så olycklig nu när du inte finns. Vet att alla frågor jag har kommer det aldrig finnas ett svar på.
Jag skulle kunna ge allt jag har för att bara få en ända dag till med dig. Att bara få säga hej då och veta att du har det bra skulle kanske kunna ge ett lugn i mitt inre. Men här cyklade jag hem, ledsen, arg, ensam och känner hur tårana nästan blir till is av den kalla kylan på mina kinder i mot vinden.

Kom på att här om dagen hur jag började googla på hur man kan få kontakt med dig mamma. Min rädsla över att ta kontakt med det orkända fanns inte längre där. Ändast för att få svar på alla mina frågor. Men vet att det kanske är ett för jävest försök, ett sista rop efter dig. Jag kan verkligen inte beskriva min saknad efter dig mamma, för den är enorm oändlig.

Farväl mamma

I Fredags va det begravning. Men på Torsdagen vart Nikita sjuk. Men som tur va kunde Madde ta hand om Nikita redan på fredags morgonen så att vi kunde åka i tid. Vaknade vid sex tiden på fredagen efter som att vi hade mycket att packa in för helgen.
Magen började redan krångla där. Vid 8 tiden for vi i väg för att lämna Nikita och där efter åkte vi i mot småland. Men efter som att magen krånglade så mycket va vi tvungna att stanna på vägs kanten ett antal gånger för att spy. Jag va så nervös inför begravningen så ni anade inte. Inte bara för att det va mammas begravning utan också för att det va så många i min släkt som jag skulle träffa som jag inte sett på 10-15 år. Men så fort jag fick se Lena och Håkan vart det bättre, men märkte att jag va väldigt förvirrad och hade inte kol på något alls. Det va som att jag va jätte glömsk och funkade inte riktigt. Kan inte fatta att man mår så dåligt att man blir så knass i huvet. Men också där vart det bättre efter ett tag.
Lena och Håkan hade fixat det mästa, eller ja dom hade fixat allt. Jag är verkligen jätte tacksam över att dom gjorde det. Vet inte om jag hade klarat allt själv.
Vid ett tiden skulle vi se mamma ligga i kistan för att ta ett farväl av henne själva innan alla kom.
Men innan dom lyfte på luckan började det snurra till i huvet och jag va tvungen att be dom vänta lite, när jag va redo nickade jag på huvet.

Vet inte om jag ångrade mig då jag fick se mamma ligga där. Det såg ut som hon men ändå inte. Det är svårt att förklara. Men mamma va inte där. Jag vart på något viss förbannad då jag visste att det spelade inge roll om jag såg henne ligga där, hon skulle ändå inte höra va jag har att säga henne. Det fanns så mycket som tyngde mitt hjärta. Också mycket för att hennes död kunde förhindrats. Hon hade inte behövt ligga där hon låg. Lena gick fram och tog mycket på mamma. Tårar kom i floder på henne. Jag ville verkligen krama om henne. Men jag stod lika stel som en pinne och grät floder själv. Till slut låsnade jag lite och lyckades krama om henne. Men det dröjde inte länge fören jag va tvungen att gå ut.
Jag va så ledsen och arg över det hela att jag bara skakade i kroppen. Jesper kom ut och höl om mig ett tag innan jag satte mig på en bänk för att försöka komma på va jag skulle säga för tall om mamma som jag skulle hålla då alla va på plats, men jag kom aldrig på något att skriva ner då jag visste jag inte behövde skriva ner något. Jag visste ju redan va jag skulle säga utan att behöva tänka.

Vid två tiden va alla på plats Jag kramade om mina mostrar hårt och sa att det va inte så här jag ville träffa dom på, önskade vi träffats på ett annat viss. Och dom kunde inte mer en att hålla med.
Det kom också många andra släktingar, vissa jag inte själv kommer håg då jag va så liten sist vi alla sågs. Dessutom träffade jag Gunilla och Lasse som bor i Göterborg.
Lovade att jag skulle komma ner till dom någon gång. Jag och Jesper gillar staden göterborg och det skulle inte vara fel att åka ner nu när man vet att man har släkter där nere.
Pappa och Anki kom också på begravningen för att stötta mig och det va rätt så skönt.
Begravningen vart jätte fin. Och talet jag höll i vart precis som jag ville ha det. Och som jag hade trott ifrån början behövde jag aldrig skriva ner något för jag visste redan innan va jag skulle säga.
Efter åt vart det fika med smörgås tårta som Lena fixat. Hon hade gjort så fint med allt så ni anar inte.

Men efter fikat va jag och Jesper tvungna att åka iväg då vi skulle åka bil i 55 mil till Tiarp eller hur det stavas. Vi åkte till ett annat gäng som skulle fiska hela helgen. Och Jesper tyckte det va en bra ide att få åka bort och göra något vi båda gillade att göra. Och just fiske älskar jag. Det är mycket att man kopplar av och tar det lugnt i naturen. Vi kom dock fram vid halv 11 tiden på kvällen. Det spö regnade och det va bara 2 plus grader ute. Sista biten va lite läskigt då vi båda va jätte trötta och nesan somnade i bilen. Regnet gjort det svårt att se plus att det va så mörkt ute. Men till sist kom vi fram till stugan. Och det va så fint när vi kom in. Det va en stor stuga som man aldrig hade tackat nej till att få bo i själv.
På Lördagen skulle det bli fiske hela dagen. Dock regnade det lite. Men vi hade mycket kläder att ha på oss så det störde oss inte alls så mycket. Dessutom va det en tävling. Den som fick den största fisken skulle få ett pris.
I flera timmar fiskade vi och till slut då nästan alla hös på att ge upp nappar det för Jesper och han får upp en stor gädda hehe.
Priset skulle han få vid middagen. Så då fick vi åka till stugan och värma oss. Hade jätte mysigt. Lite senare gjorde vi oss lite finna för att åka ner till ett stort värdhus som middagen skulle hållas i.
Och när alla hade satt sig vid bordet fick Jesper sitt pris. En jätte fin modil som gick på 3000 kr. Och det va precis va Jesper behövde. Han som tjatat så mycket på att han måste köpa en mobil. Dessutom va det en son som Jesper funderat på att köpe. Så det kunde inte bli bättre.
Rästen av kvällen blev god mat och trevlig sällskap. Vid flera till fällen kändes det som om mamma va med mig och tyckte det va en bra ide att åka bort.
Har varligt som ett vrak nu i flera veckor. Kollat in i väggen, sovit och gråtit Svårt att äta eller ens slappna av. Kände att resan va en bra ide jag också. Och det behövdes kan jag säga.
Men får en klump i magen då jag tänker att det inte är över en. Nu ska vi dela upp alla mammas saker och sälja land stället som jag älskat så mycket och som mamma lagt ner såååå mycket jobb med. Men tyvärr har jag inte råd att bättala mina syskon sin del av huset *snyft* Så tyvärr måste den bort. Vilket gör mig jätte ledsen att tänka på. Vill att allt ska vara över nu. Orkar inte tänka på allt nu. Men som sagt det måste göras. Även om man inte vill *snyft*
Ska försöka dona lite här hemma nu. Ta hand om er. Kram// Athena
____________________________________________________________________________________

Idag när jag hämtade Nikita på dagis hade hon fått sina bilder som dom tog för någon vecka sen. ÅÅÅ hon vart så fin på dom.
Önskade att Mamma hade fått en av bilderna *snyft* Få se henne växa upp och bli en fin och stark tjej.
Tog bild på den nya och den som togs för ett år sen. Hon har växt så mycket på ett år *snyft*
Det är tack vara Nikita som jag kan vara stark då det känns som om jag ska falla ihop helt Min älskade lilla dotter, du ska bara veta va du gör för mamma varje dag.

Nikita för ett år sen.



Nikita för någon vecka sen

Saknar dig mamma

Tårarna börjar komma nu när ingen ser, mer för att jag inte vill föra över min sorg på andra, och speciellt inte över min dotter Nikita. Men tror hon märker att jag inte mår bra. Om jag fick bästema, och om jag inte hade så många som bryr sig om mig skulle jag gå under jorden och resa bort ett tag. Sorgen efter mammas död har tagit mig otroligt hårt, hårdare en va jag trodde. Mamma har ju varligt sjuk ett bra tag och det fanns stunder då man undrade när hon skulle dö, Och då fanns ju tanken på hur jag skulle känna mig då. Men att jag skulle bli så här hade jag aldrig trott.
Det finns också stunder då det känns som om jag inte klarar av något alls. Men vet också att jag mår sämre av att bara ligga och tänka på henne och alla stunder med Nikita och mamma. Det är tur att Nikita är så liten och att hon inte fattar va som hänt, men tårana börjar alltid rinna som floder då Nikita pekar på bilder med ett leende på läggarna säger mormor. Fast hon är så liten vet hon om vem mormor va och hon blir glad när hon ser henne. Men längre fram kommer hon att glömma henne och bilder förblir bilder. Men när Nikita blir äldre ska jag förklara för henne om mormor och hur mycket Nikita betydde för henne.

Jag kan fortfarande inte fatta att mamma är borta. Men jag känner hållet i hjärtat av saknaden efter henne. På något viss väntar jag på att hon ska komma hem hit som hon gjort så många gånger. Men jag vet att det kommer hon aldrig mer att göra.
Att få krama om henne och höra hennes vissa ord när jag är ledsen och just behöver en mamma, så kommer hon nu aldrig mer att finnas där för mig. Jag kan verkligen inte beskriva va jag känner för sårgen är så STOR. Och det finns inga ord som kan tyda den smärta jag har i hjärtat. Men också en ilska som inte går att beskriva.

Jesper säger att han tror jag behöver prata med någon, visst kanske jag behöver det.
Men alla frågor jag har finns det ingen som kan ge svar på, så va är det för mening?
Kanske blir det lättare med tiden, men tomheten min mamma lämnat efter sig kommer aldrig att bli hell igen.
För när mamma dog tog hon med sig en bit in i graven.

Mamma följde min blogg och skrev nästan alltid några kloka ord. Hon skrev i så många inlägg Både i den gamla och den nya bloggen. Men jag har inte ork att läsa dom nu. Men när jag känner mig redo ska jag kopiera dom alla och lägga ut i bloggen. Men som sagt det får bli när jag är redo för det. Hon sa så kloka ord och lugnade alltid ner mig när jag va ledsen. Men hon fanns inte bara då för mig, utan hon fanns alltid för mig, det spelade ingen roll va den en va.

Det jag tycker också är jobbigt är vårat hus. Jag trivs inte längre, vet inte om det har med mammas död att göra. Jo kanske lite gran. Tycker det är extra jobbigt att bo här nu. Kanske går det också bort med tiden. Men ibland känns det som om jag inte vill vara här. Som om vägarna bara krymer och krymper. Men kanske finns det är lösning på det också....
Nej nu ska jag väl försöka sova lite om det nu går.
Ta hand om er. Kram//Athena

Vila ifred älskade Mamma

Hur ska jag beskriva denna känsla? Känns som om allt bara rasar samman.
Vill lägga mig på golvet och skrika av smärta och sorg. Det är inte sant, det är inte sant. Min största trygghet här i livet finns inte mer. Min liv lina som jag alltid ringde till när jag va osäker, ledsen, arg eller glad kommer aldrig mer svara i telefonen och säga till mig att allt kommer att bli bra. Eller tala om för mig att vi snart kommer att ses och få kramas. Och aldrig mer kommer jag få krypa in i dina famnar och få vara liten nån mer.
ÅÅÅÅ Mamma mamma mamma mamma mamma snälla kom tillbaks Jag ger allt jag har.
Men jag vet att det spelar ingen roll hur mycket jag en gråter och ropar hennes namn. Hon finns inte mer och kommer aldrig att göra det. Hon är borta och för alltid kommer att vara det. Och Nikita som snart fyller 2 år kommer få sin sista present som mamma/mormor köpt. En tre hjuling som mamma tänkte ge då hon fyllde år nu den 12 Okt.
Det ända som finns kvar av mamma är bilder som Nikita pekar på och säger mo mo.
Och aldrig mer kommer jag få se Nikita stråla upp som en sol när hon träffade mormor sista gången för någon helg sen. Så mycket som Nikita tydde sig till henne och så älskad hon va av Nikita.
ÅÅ Älskade mamma, vill falla ner krampande och skrikande. Smärtan är för stor.
Tårar bara faller ner, finns inget stop. Fyller nog snart en sjö om jag hade sparat på alla tårar ifrån idag. Och nog ett hav om jag sparar dom alla i mitt liv nu utan dig. Det värsta har nu hänt i mitt liv, och jag vet inte hur jag ska klara detta.
Om du va vid liv skulle du veta precis va jag skulle göra.
ÅÅÅ mamma, snälla mamma, jag vet inte om jag klarar av allt det här.
Du får inte vara död. Det får bara inte vara så.
Sitter och väntar en på att du ska ringa, eller komma igenom dörren och säga att dom tagit fel person. Men jag vet att det aldrig kommer hända.
För mig har föräldrar alltid varligt odödliga, man har alltid trott att när dom blir sjuka, då blir dom frisk, och om något skulle hända, klarade dom sig alltid.
Men här står jag nu utan mamma, utan mormor.
Min älskade mamma som kämpat så den sista tiden. Och allt slit hon och Lasse gjort på landet med den nya byggnaden. Och alla rabatter som skulle vara precis som hon ville Och allt hon älskade att göra i trädgården, nu får hon aldrig göra klart det hon ville göra.
I morgon far jag till Stockholm för att möta upp mina syskon Lena och Håkan.
Träffa mamma en sista gång för att säga hej då. Men vet att den vi kommer att träffa kommer inte längre vara mamma, utan bara ett skal av vad hon en gång va. Vet ens inte om jag kommer att klara av det.
Och jag vet inte hur jag kommer att känna när jag stiger in i huset där hon bot. där alla hennes saker kommer finnas kvar.
Jag kan inte fatta att mamma är död, att hon inte finns mer.
Jag vill tacka Jesper som stöttar mig otroligt mycket, som också känner sorg.
Och mina syskon som känner som jag. Det är nu vi inser att vi måste finnas för varandra mer en va vi gjort innan.
Ska försöka sova, Mycket som kommer hända i morgon. Men tror dock att det blir en sömnlös natt.
Sov gott mina älskade mamma.

//Athena

Skönt med en lite slappare vecka

Måste säga att det är rätt så skönt med en lite slappare vecka.
Föra veckan jobbade man hela tiden förutom på fredagar. Sen jobbade man också helgen =(
Men denna vecka ser lite anerlunare ut.
Igår va jag ledig, så då slappa de jag en del. Nikita va lika busig som vanligt och sprang runt och gjorde hys. Han ta en del kort på henne som jag ska lägga ut *ler*





















Idag börjar jag jobba senare. Kommer hem igen vid 9 tiden. Lika så i morgon också.
Men i morgon kommer Jesper, Niklas och Nikita åka iväg för att kanske hämta hem en hund över helgen *ler*
Det är ju så att Jesper leter efter en liten Jakt vän, och i morgon far dom iväg för att titta på en liten Jack Russell på 7 månader.
Denna lilla hund har aldrig jagat för. Men om Jesper märker att hunden är jakt intresserad kommer han att bli våran. Men vi får se om vi lånar hem hunden. Efter som att mamman till hunden löper är det inte säkert att det går att testa vovven.
Det är så att när någon i deras om omgivning löper blir han hundarna lite tröttare. Så om det inte går så bra att testa där lånar vi hem vovven över helgen för att testa han lite hem hemma.
Jag själv håller tummarna för att det ska gå bra.
Så i helgen ska vi vara mycket i skogen. Vilket jag ser jätte fram i mot.
Måste passa på innan det blir för kalt. Men det är klart, om det blir lite kyla ute får vi ta på oss med kläder och kanske göra upp en liten läger eld <3

Fick också veta ifrån jobbet föra veckan att jag har jobb kvar enda tills den sista Januari. Jipppii så det är ju skönt. Hoppas på förlängning sen.

Nej det va väl allt för denna gång. Vet att jag är kass på att skriva. Men har varligt lite väl mycket nu.

Och för dom som undrar hur det går mellan mig och Jesper så vet jag inte mycket jag häller.
Ibland värkar det som om allt är jätte bra. Och ibland så undrar man vart man står i dela förhållande.

Men men det visar sig med tiden.
Ta hand om er alla.
Kramar Athena