Den nya adressen

Här får ni den nya adressen till bloggen.

Den är dock inte klar en, men skit samma. 

http://www.nattstad.se/Athena_N

Inte bytta blogg men.....

Jag kommer inte att bytta blogg, men jag kommer att ha en till på nattstad. När den sen är klar säger jag till och delar ut länken till den här ifrån.
Jag kommer att ha kvar denna blogg också då jag känner att den ger mig mycket då jag behöver skriva av mig till mamma ibland.
Den nya bloggen kommer handla mer om känslor, tankar och ideer.
Medans denna blogg kommer handla mycket om mina känslor efter mammas själv mord plus min älskade dotter som ger mig kraft till att gå vidare i livet, även då det känns svårt.

Det pågår rätt så mycket i mitt liv nu och behöver verkligen en blogg där jag kan skriva mer om vad som händer nu, tankar, känslor, tvivel, vänner som sviker, kärlek, frågor, hat, och till lit..

Men som sagt. kommer att säga till när jag är klar med den så får vi ses hur det hela slutar.

Det är över nu......

Ser mig själv i spegeln som jag gjort så många gånger förut.

Rör försiktigt min kind som om jag skulle gå sönder om jag rör mig för hårt.

Och kanske är det så????

För just så ömtålig som jag är nu har jag inte varit på många år.... Det är över nu.........

Det spelar ingen roll hur många gånger jag kan gråta om dagen, det gör mig inte starkare.

Måste slå upp ögonen och börja se igen. Jag måste lätta på dimman jag lev i ett tag nu.

Jag måste sluta försöka vara någon som jag inte är.

Jag vill kunna skratta i från mitt hjärta utan att allt ska kännas så falskt.

Jag vill ta den plats jag brukade ha, och inte som nu... nästan rädd för att synas.

Denna sommar har inte varit den bästa i mitt liv, och jag kan ju lova när jag säger att jag aldrig kommer att se saker på samma vis igen.

Det är över med all falskhet, och jag har nu börjat radera många ur mitt liv. Vill inte längre vara en del av det som gör så fruktansvärt ont i mitt hjärta.

Människor förändras mitt framför mina ögon. Kanske har jag gjort detsamma för dom.

Men det är inte så konstigt när lågan i min själ har slocknat och brunnit ut.

Blicken är inte detsamma som för... jag vet.

Ser mig omkring med tron om att alla vill hugga mig i ryggen, min tillit ligger på noll.

Men det som känns mest i mitt hjärta är du.......... Jag måste börja blunda och gå vidare.

Må jag kanske ångra att jag aldrig gjorde mitt bästa. Men kan inte längre se på saker ifrån din synvinkel.

Jag kan stå för mina fel och lära mig ut av det. Men jag själv kan inte förvänta mig någon förändring ifrån andra. Men det är väl som folk säger, Man är bäst på att lösa andras fel och brister, men man kan inte lyssna och göra något av sina egna.

Må jag kanske inte vara en prinsessa, men vem kan vara det utan att ha en prins?

Men jag vet vem jag är. Och jag är värd mer en en livlig fantasi av en krona.

Jag ska börja ifrån början. Starta på noll. Och tro mig när jag säger... att denna gång kommer det inte bli lika lätt att krypa under min hud. Gott folk.. må jag önska jag kommer tillbaks, vilket jag kommer. Men tro aldrig att ryggen min blir fri igen. För nästa gång jag skrattar, ska det kommer ifrån mitt hjärta.....

Och då är det ni som önska ni kunde skratta med mig.

Sjuk igen =(

Att jag aldrig lär mig....
Va sjuk innan jag åkte till Grekland för ett tag sen.
Trodde först att det bara va en seg förkylning som aldrig gav sig, men fick ändå en antibiotika kur som jag skulle börja ta dagen innan jag åkte till Grekland. Visst började jag med den, men så fort jag började sluta hosta och må bättre slutade jag att ta tabletterna. Trodde då jag va frisk igen, och visst kände jag mig frisk i två veckor. Men i Lördags började jag känna mig dålig igen. Och på bara en dag in sjuknade jag ihop totalt.
På måndags morgon va det bara till att ringa läkaren igen, då i lite panik för att jag började få så svårt att andas. Fick mest ut skälning då dom påstod att jag aldrig skulle ha slutat ta mina mediciner ifrån början då infektionen i lungorna bara hamnade i vilande läggning "då jag trodde jag vart frisk igen och slutade ta antibiotika"
Kan ju lova att det va inte lika roligt längre när infektionen blommade ut i helgen.
I måndags va jag så pass dålig att jag nästan inte kunde stå upp och gå utan att känna mig svim färdig.
Plus att det gjorde så fruktansvärt ont att andas, prata, eller röra mig hastigt. Och varje gång man skulle säga något trodde man att man skulle hosta ut sina lungor... Nej fy fannn så dålig jag va.
Jag vill tacka min vän Anna som fanns vid min sida hela dagen, redo för att åka in till akuten om jag skulle få svårare att andas, plus att hon hade kontakt med rådgivningen som gav henne tips på va vi skulle göra med min andning så att det vart lite lättare för mig.
Det är just vid sådana läggen man verkligen värdesätter sina vänner. Och jag må tacka Gud mer en tusen gånger om för att jag har dom vännerna i mitt liv, för i Måndags va jag verkligen jätte dålig.
Idag mår jag något bättre, dock får man fortfarande ta i lite när man pratar då jag spänner magmusklerna, något som jag gör för att det inte ska göra för ont, dock låter det lite som att jag skriker när jag pratar hehe.
Men idag kan jag i allafall andas utan att bli för rädd att sluta få luft.

Nu har jag lärt mig en läxa.. och det är att börja lyssna på min kropp mer och inte ta förgivet att man blir frisk på egen hand. Inte alla gånger i allafall.
Men borde ha fattat innan att något va på tok efter som att jag känt mig trött ett bra tag nu.. Men nu jävlar ska jag bli fullt frisk igen. Ska också börja bli nyttig och inte plocka i mig en massa skit hela tiden.
Hoppas att badhuset öppnar snart så att man kan sätta igång att börja träna igen.

Om allt blir bra igen ska jag fan se till att börja sätta fokus på viktiga saker i mitt liv,
som att tänka mer på mig själv, min dotter och mitt jobb.
Jag ska sluta försöka uppnå andras mål och önskningar. Och jag ska sluta ge så mycket av mig själv till folk som inte är värd den sidan av mig.

Det har hänt mycket sen min semester som fått en att börja tänka på andra saker i livet.
Och jag tänker inte sabba mitt liv för någon annans vilja.
Nu jädran ska allt gå rätt till och jag ska skärpa mig mer en va jag gjort. Som sagt sätta fokus på mer viktigare saker en att slösa min energi på ovärdiga saker.
Har egentligen mycket mer att skriva, men pallar inte mer för i kväll. Nu blir det sängen för mig och hoppas på att jag får en längre varande sömn. För sömnen har det varit väldigt snålt med sen jag vart sjuk =(

Tusen tack till alla som finns för mig. Och tusen tack för alla dom som vakar över mig.
PS: I LOVE YOU MOM.

Dimma

Jag kan verkligen inte vara mig själv när jag vill vara det. Jag kan inte njuta av min ledighet och bara få vara ledig. Mitt huvud jobbar konstant. Och även då jag är bland folk, kan jag ibland inte vara delaktig då jag inte lyssnar eller orkar lägga ner min energi =( Det finns ingen ro i mig själv, vill bara komma loss.. Känns som varenda en tar chansen att trampa lite på mig. 

 Trodde i början att semestern skulle få en ny start. Få andas lite och fixa med det saker man inte hunnit med att göra. Åka bort lite och få umgås. Och det skulle ge nya friska andetag, Ledighet behöver alla. Och jo visst kan jag lova att jag behövde verkligen få komma bort.

 Min hosta är borta och nu fult frisk i kroppen. Så visst har min kropp fått vila upp sig lite. Va rätt så krasslig innan min semester. Men nu efter massa miss förstånd och saker som blivigt större en va det egentligen är.... JJJAAAAA då har det blivigt mer en kaos i huvet, 

 Men så ska det ju alltid vara. När ett problem försvinner kommer det ett nytt. Men just detta problem kan ändra hela mitt liv..... så det va inte alls lika kul. Och enu jobbigare blir det också när saker inte är som dom en gång va. Du av någon.. Du är samma människa, men förändras så drastiskt när något kommer i mellan. Ibland får man svårt att andas, får ingen luft och min energi försvinner på nol tid. Jag orkar inte lägga ner någon energi alls då det finns för mycket energi i luften, och då inte ifrån mig. Just då blir inte mitt leende det samma, och min blick är inte den du minns. Jag blir nästan tyst och tillbaka dragen. För kunde du läsa mina tankar, ibland ge svar på frågor jag inte hunit fråga om en. Jag märker att du ibland försöker... och ibland önskade jag att du verkligen visste. I vissa stunder vill man bara bli kramad, stå och bara få vara, utan att någon ska störa.

Du vet vem jag egentligen är. bättre en någon annan. Men just nu känner jag mig som en främling.

Men din blick avslöjar dig ibland.

Men finner ingen energi till att plocka upp tråden.

Sjukt att man ibland är omringad av människor, men ändå känner sig så jävla ensam...

På söndag får jag hem min älskade och efter längtade dotter. Kan ju lova att min saknad efter henne sååååå så enorm. Hon är den ända i livet som jag vet är för mig. Och min kärlek till henne är större en livet själv....

Älskade Mamma, ge mig kraft till att klara av dom svåraste testerna i mitt liv.

PS: I LOVE YOU

MAMMA.... Ge mig styrka

Tar av mig allt jag har på mig.... Inget får röra vid mig, nästan så att jag tar illaupp när vinden snuddar min hud. Måste stå och få andas, inget mer en mina egna andetag får höras. Men inuti mitt huvud skriker jag allt jag har. Skakar nästan galler. PANIK till 100% Lägger mig ner i sängen, det ilar av smärta från täcket när jag lagt mig, inte en vanlig smärta ifrån att man gjort sig illa. Utan den känns tusen gånger värre, egentligen vill jag bara bli kramad, men det kan inte mitt ytre vissa. Och när jag väl försöker käns det som att få el stötar, och jag minns hur det känns att bli sårad, ledsen, besviken, och sårbar... Och när ni inte ser plasserar jag ut mina klossar som till slut omringar mig av en ända stor mur. Och just den muren är precis va ni kommer se... Också den muren kommer skydda mig ifrån just det jag mest är rädd för. ATT KOMMA MIG NÄRA. och för min del att komma för nära någon.. Just nu kanske du/ni kan kalla mig för värdens bästa vän. Men också jag vet att en vän kan hugga dig i ryggen. Inte bara en gång.. Utan fler. Du kan kalla mig för mamma, men också där vet jag att även en mamma kan svika dig, det har du lärt mig mamma. Skulle behövt dig nu.... Jag sviker visst alla nu. Bättre bygga upp dena mur och kanske har man tur. Jag slipper svika någon mer, och lika så jag slipper känna mina största räddslor. Så förlåt mig om jag blivigt som jag blivigt. Förlåt om jag värkar elak, men just när ni pratar befinner jag mig inte där. SÅ jag orkar inte ge er svar på tall. Jag vill nästan inte prata, om ni bara visste vad som rör sig i huvet på mig, nästan Inge bra sömn på flera dagar nu. Och den ända som får se mig bryta ut i gråt, är dom svart vita dushe draperierna, för just där känner jag inte mina egna tårar ifrån vatten strålen som blötter ner hella min kropp. Just där jag kan gråta, men det syns inte, det ända som känns är den öma bröst korgen ifrån mitt utbråt. Jag sönska deta va en saga...... Att jag på slutet av boken blir räddad ifrån den magiska muren. En mur som växer sig störe och störe. Och ju högre den kommer och ju bättre den plasserar sina bittar ju mer försvinner jag i mig själv. Också den förvandlar mitt bettende till det onda. Och precis när hoppet runit ut kommer den ridare som har makt till att riva den mur som växer. Rädda mig ifrån det jag är näst rädd för att tappa. Men det här är ingen saga. Och det kommer aldrig bli till att lite på någon som även är mig nära. Då slipper jag bli just huggen i ryggen. Förlåt för att jag inte va som jag en gång va. Jag önskar att hon den tjej som hon egentligen en vacker dag blir sig själv igen.....

Vill tillbax =(

Hej Mamma!
Kom hem ifrån Grekland nu i veckan.. Kan ju säga att redan då jag skulle på flyget hem igen hade jag redan börjat sakna Grekland. Va fan ska man hem å göra? Kände det tjocka deppen smyga sig fram när vi landade i Sverige.
Livet i Grekland är å mycket anorlundare en va den är här hemma. Livet tycks vara så mycket lättare där borta. Man kunde andas och bara koppla av, vara sig själv. Man till bringare tiden med släkt och vänner på ett annat viss. Nej har nu lovat mig själv att nästa år blir jag borta i ett par månader.
Nikita va för övrigt hur duktig som helst på planet. Och att ha med henne på en resa gör nöjet bara ännu bättre. Jag är så otroligt tacksam över att Nikita är min dotter. Man kan verkligen inte be om ett bättre barn. Värdens bästa <3<3<3
Det är otroligt roligt att släkten i Grekland också får träffa henne. Och dom förbryllas av hennes vackra ögon ;)

.

.

.

.

.

.

Önskar att du Mamma kunde se hur fort hon växer nu...
Men någon stanns i mitt hjärta vill jag tro att du finns bland oss i allafall. Nikita har börjat fråga efter dig onaturligt många gånger nu. Och oftast säger hon " Mamma.... är din mamma uppe i himmelen?? Samma som min momo? " när vi åkte planet över alla molnen ifrån grekland tittade hon ut och sa " Mamma jag kan inte se momo" Fråga mig inte varför hon börjat ställa alla dessa frågor om dig.
Men mitt svar blir alltid detsamma. " momo är en ängel som bor i himmelen Nikita"
Sjukt att det tar så oroligt mycket i hjärtat en att säga att du inte lever.....
Saknaden är precis lika stor som för lite över ett år sen... Önskar ingen den känslan =(

PS: I LOVE YOU MOM..
______________________________________________________________

Ja va säger man... Jag får nog bara himla med ögonen och skaka på huvet... ÅÅÅ herre gud.
 Jag måste verkligen vara ett hot för vissa. Men men.

Nu börjar min SEM....

Nu börjar min semester tack och lov. På måndag åker jag och Nikita hem till Grekland. Måste ifrån botten av mitt hjärta säga att det ska bli såååå otroligt skönt att få komma här ifrån. På något viss rensa alla mina tankar. Få ta nya andetag och börja om ifrån början. Från och med nu och under denna sommar kommer jag inte visstas så mycket i Surahammar. Ändast en vecka när jag och Nikita kommer hem. Sen ska det bli "kryssning, helsingland ;P och så landet.. så är bokad hela min sem =P Och så hoppas man ju på lite Kärlek mitt i allt hehe. Och det kommer nog inte bli så svårt, för vad vore sommaren utan lite romans?

Men just nu bara längtar jag till Grekland och lite klipp dykning <3<3<3 plus få träffa den feta grekiska släkten hahaha. Kärleken i en sådan familj ska jag fan skaffa mig hehe. Trött på den svenska Svensson familjen. Jaaa tack hihihihi..
Nej nog för mig idag. Blev inte så mycket skrivande om mina känslor då jag själv är rätt så förvirrad på vad jag känner.
Ta hand om er.. och glöm snälla inte att vissa den kärlek ni säger till era nära och kära. En vacker dag när ni vakna... kan det vara förkent att säga eller vissa något alls.

PS: I LOVE YOU MOM.. min saknad för dig kommer vara lika mycket stor i hela mitt liv *snyft*

Förvirrad till max

Ser på mina händer, ser mig själv i spegeln.... Jag granskar mig själv med noga ögon. Rör mig om kinden med en känsla av ängsla.....
KAN DU INTE BARA DÖÖÖÖÖÖÖÖÖ. Smärtfritt och enkelt.....
NEJ STOPP.....
Jag är nyfiken.... nyfiken på hur allt detta kommer att sluta.
Veckan som nu har gott har givit mig mer en va jag vill veta och klara av. Men man gör ju sina val i livet.

Dock får man leva med det val man också är mindre nöjd med..
Men det svider något så otroligt i  mitt hjärtat att två människor inte längre är detsamma för mig.
Jag hoppas att dom är nöjda med sina val, för jag kommer också att göra ett.
Men först måste jag här ifrån... Jag måste får vara mig själv igen. Få tänka i fred utan att någon annan tänker för mig.

En vecka kvar.. sen får jag änkligen komma här ifrån. Det kryper i min kropp redan.
Och när jag kommer tillbaks... då har jag gjort mina val och det kommer aldrig att bli detsamma igen.

Dra åt skogen

Jag lägger ner och skiter i det mesta nu....
Inget va värd det ändå... fy fan så onödigt med allt... nästan ett år av bara skit.....

Att jag ens lätt det gåååå så jävla  lågt..... bara för att sjunka så att du ska få trampa, nästa gång är det jag som ska spotta.....

50 frågor om mig själv ;P

50 frågor om dig själv

Om du någon gång har tråkigt, eller bara känner att du har lust, varför inte ta och svara på 50 frågor om dig själv? Varsågod och börja!

Vad är ditt fullständiga namn? - Athena Angelicka Nyborg
När är du född? - 1985 07 02
Vart är du född? - Huddinge sjukhus
Vart bor du?- Surahammar
Hur många syskon har du?-4
Vem är din bästa vän?- Har 5 st riktiga vänner
Vilket är ditt favoritdjur?- Hund
Vilken är din favoritfärg?- Svart
Vilken är din favoritfilm?- dagboken <3
Vilken är din favorit film-genre?-Fattar inte riktigt
Varför är det din favoritfilm?- Kärlek.. älskar kärlek
Vem är din favoritskådespelare?-Sandra bullock är en av dom
Vem är din favorit artist/band?-Har ingen speciell så där
Vilken är din favoritlåt?- Lyssnar på det mesta, men gillar låtar med betydelse
Vilken är din favoritbok?-Twilight ;P
Hur lång är du?- 174
Vilken hårfärg har du?-Röd/lila
Vilken ögonfärg har du?-Bruna/ svarta när jag blir arg hehe ;P
Vilket är ditt favorit tvprogram?- Har inge så där som jag följer
Vem är din förebild?-Min Mamma, men också min pappa som aldrig ger upp ;)
Vad är din högsta önskan?- Att min Mamma var vid liv, och att min familj för alltid får vara trygga
Tror du den drömmen en dag blir sanning?-Min Mamma är död så nej, men jag hoppas att min familj                                                                               föralltid blir trygga med allt va det innebär

Sparar du eller slösar du pengar?- Jag slösar =( men ibland lyckas jag samla lite ;)
Vilket är ditt favoritspel?- spel där man kan ha gemenskap gillar jag <3
Har du någon du kan berätta allt för?-JA det har jag :)
Har du en hemlighet som bara du vet?-Ja det kanske jag har
Vilken är din favoritmat?-Lasange =D
Vilken är din favoritdricka?-Cola
Hur ser en perfekt frukost ut?-Havregrynsgröt med banan, kanel och socker =)
Är du mycket på Facebook?-Ja ibland, men ska fan sluta med det nu ;P
-"- för att hålla kontakten med vänner?-Ja mycket det och sen om man ska vara ärlig.. lite nyfikenhet  på va andra gör =P

Vad är ditt drömjobb?-Jag har ett drömjobb som personlig assistent. Önska bara man fick mer betalt... typiskt en snål kommun ;P
Drömmer du ofta?-Ja ibland
Saknar du någon?-Ja... min Mamma
Vad är det bästa som hänt dig?-Min dotter Nikita
Vad är det sämsta som hänt dig?-Dåliga val för i tiden =(
Hade du kunnat ändra på det sämsta?-Jaaaa men då skulle inte min dotter finnas, så nu skulle jag inte villja ändra på något... men jag borde ha tänkt lite mer på det val jag gjort i livet.

Tycker du om att städa?-Ja ibland, men tyvärr inte alltid
Är du slarvig med dina saker eller väldigt rädd om de?-Jag är nog rätt så slarvig med små saker.
Vad är din största fobi?- Höjd och när det blir för mycket folk så man knappt kan andas..
Tror du att du kommer övervinna den en dag?-Kanske en vacker dag
Hur många timmar per dag sitter du vid datorn?-Lagom mycket, det beror på vädret ibland hehe
Vem är mest lik dig av alla du känner?-Hmmm vet inte riktigt, men är ju vän med dom som är rätt så lik mig själv.

Något du aldrig skulle klara dig utan?-Pengar 
Vilken är din favorit Marabou?- vet ej
Är du allergisk mot något?-Nöter och skit
Vad var ditt senaste köp?- Kläder till mig och Nikita
När går du och lägger dig en vardag?.12 eller något sådant
Vad skulle du göra om du vann 1 miljon?-Ge en del till min pappa, sen lägga undan pengar till mig och Nikita, sen skulle jag ärligt bjuda på en resa med A <3
Nämn en sak du är nöjd med över dig själv?- Mina ögon ;)

___________________________________________________________________________

Nu lite kärleksfrågor då det tydligen går rykten om att jag tar killar som har tjejer och skit hahahahah ÅÅÅ herre GUD men ja ja.... Här lite svar på dom frågorna ;)

Kärleks frågor

Är du kär just nu? - Ja
Har du kysst någon idag? - Nja pussa har jag
Har du kysst någon de senaste 30 dagarna? - Ja ;)
Har du ett förhållande? - Både ja och nej. Jag är med någon som jag verkligen GILLAR
Om nej, varför inte?- Mycket som kommer i mellan ibland
När går gränsen vid otrohet? – Kyss
Har du varit otrogen och om ja, varför? - Ja.... miss uppfatningar och känslor som inte va i styr.
Har du sagt till en person att du var kär i henne/honom när du inte varit det? - Ja tyvärr…
Är du romantisk? - Ja när jag själv vill vara det
Har du snott en kompis pojkvän/flickvän? - Nej det har jag inte
Är du svårflörtad? - Ibland, ibland inte. Beror nog på vem det är som flörtar haha
Har du gråtit framför någon du tyckt om någon gång? – Ja.. men det ska krävas mycket för det
Har du någon gång slagit någon du tyckt om? - Ja.. tyvärr
Har du haft sex med över 20 personer? - Nej
Vill du vara singel eller ha ett förhållande? - Förhålland
Har du varit tillsammans med två samtidigt? - Nej.. men dejtat två på samma gång har jag
Är du en bra pojk/flickvän? - Ja det måste jag säga
Vem sov du senast bredvid (av det motsatta könet)? – Adnan
Vem sa senast att han/hon tyckte om dig mer än som vän? - Haha bra fråga ;P
Har du varit tillsammans med någon som du sen hade ett KK-förhållande med?- Ja för i tiden
När fick du din första kyss? - Oj länge sen
Hur gamla var dina föräldrar när de blev tillsammans? - typ30
Har du någon gång velat ha ditt syskons pojkvän/flickvän?- Nej, aldrig.
Skulle du kunna tatuera in din kärleks namn på armen? - Nej, men något han säger som betyder något  skulle jag göra, och tänker göra. Bara dom rätta orden kommer fram som känns i hjärtat när jag hör det....

Vad gillar du för stil på tjejen/killen? - Snickar typ, någon som är lite skitig men ändå sexig å ren på något viss ;P som också gillar att vara i arbete hihi ;P

Vad skulle du göra för den du gillar nu? – ALLT

Så, Nu får det räka med frågor för denna gång.

Måste ärligt sova nu 

Ta hand om er alla. Och tänk på att ge kärlek till  dom ni älskar. Man vet aldrig hur morgondagen ser ut. Nästa dag kanske dom inte längre finns.

PS: LOVE//Athena

Grattis Athena

                                                Ännu en födelsedag utan dig Mamma.

Fyllde år igår. Dock firade jag inte den på något viss. Tog en glass med min dotter och bara njöt av att få vara med henne igen. Har varit utan henne en vecka. Och tro mig.... det känns i hjärtat varje gång hon är ifrån mig. Visst vet jag att hon är i trygga händer hos sin Pappa och M.
Men jag som Mamma kommer ju alltid tro och tycka hon är tryggare hos mig. Men det är väl bara en normal känsla som en Mamma kan ha. Min dotter är trotts allt mitt liv, och ingen på jorden kan älska henne så mycket som jag gör.

I morgon åker jag, Nikita och våran älskade Sazza till Parkens Zoo =) så blir väl ett litet firande för mig där med massa mys <3 Tusen tack för att du finns Sazza


____________________________________________________________

Nu till en annan sak... såg idag att någon kommenterat en sak på min blogg. Har kommentaren öppet så ni kan själv läsa. Men tror jag nästan skrattade så jag kissa på mig.

Denna människa som inte vågar vissa sig öppet påstod att jag håller på med killar som har flickvänner. Eller undra om jag håller på med alla?????
Detta är ett tecken på svartsjuka såååååååå ni vet.
Och detta rykte måste komma ifrån Surahammar eller någon som bara vet vem jag är men som inte känner mig.
För detta visste jag ens inte om själv. Dock kanske man pratar med vänner som har tjejer. Och så ser man att man pratat med honom och sååååå VIPPS så har man legat med honom eller flörtat.
Detta rykte är också typisk tjejer som sprider. Inte konstigt jag inte har så många av dom.
Jag kan räkna upp mina sanna tjej kompisar på en hand och det är 5 st.. och dom litar jag mer en allt på. Och som alltid kommer finnas vid min sida.
Men annars vill jag inte ha allt för mycket med tjejer att göra.... DÅ JAG VET ATT DET FINNS MYCKET SKIT I LUFTEN PÅ DOM.

Men jag ska svara på din fråga igen...
"Nej jag håller inte på med killar som har tjejer, dock är jag vän med många". Men ha lite tillit på din egen kille så ska du se att det ordnar sig. Men du verkar ju veta mer om mig själv en va jag göra.
Och så svarar jag på en annan fråga som du ställde.. Nejjj verkligen inte......jag håller inte på med alla hahah. Är du störd??
Det finns en jag håller nära mitt hjärta. Och honom ska jag hålla mig till. Men du tycks ju veta mer en mig så då får du väl tro det då ;P

SÅÅÅÅ härligt att bo i surahammar... alla känner apan, men apan känner ingen.

Dock är jag en människa som driver mycket... Mer då folk förändras och blir någon helt annan. Men samtidigt är det väl en del av livet. Man förändras... växer upp.

Men som sagt... denna människa verkar veta mycket om mig ;) ska se om jag kan hitta några rader där jag kan skriva lite eller svara på frågor om mig så ska du få läsa dom.. Efter det kan du säga att du vet något om mig...
Men som sagt.. Roligt att få veta något man inte själv visste =D
Ska se om jag hittar något som kan svara lite mer på vem jag är ;)

Ha det gött ;)

PS: I love you mom

Jag vet inte :(

Jag vet inte... Jo jag vet... Nej jag vet inte längre.... Vill skratta, vill gråta, jag vill skrika.. Jag vill kämpa.. Jag vill kämpa för dig. Ja jag skulle finnas för dig vad som. Men jag vet inte längre. Varför kämpa själv? Kan inte vara stark om man känner att man inte har någon som drar upp en när man ramllat. Känns som om man går i mot vinden hela tiden. Man blir stycken i smyg bakom ryggen. Nejjj sluta snälla. Är jag värkligen värd det? Efter allt som jag va villig att offra.. Jag vet på handen i hjärtat.... Att jag är så mycket mer en bara detta. Jag skulle ge dig min hand.. Och den skulle du få bli trygg med. Men också jag vill bli omtyckt... Också jag vill känna den kärlek jag va villig att ge. Jag vill inte känna mig som en hund, som man rasstar lite då och då och tro jag blir nöjd med det. Jag vill komma förre vissa vänner, INTE ALLTID, men ibland. Bara för att få känna mig värdig din tid lite mer en andra. Men jag skulle aldrig i livet ta dig ifrån någon. Men jag vet ingentig längre, och viljan att gå i mot vinden början kännas i mina knän. Och om du vill kämpa med mig nu... Ja då får du nog kämpa lite mer en va jag gjort, för styrkan i mina knän börjar svikta.... Mamma: Jag vet va du tycker.. Jag vet va du skulle säga. Men du som mig vet också om envisheten vi har. Dock kan vi i slut ändan inte alltid få som vi vill. Även då vi menar vält. Och även då man vill överaska någon, blir det inte alltid som vi planerat det :( Och även om jag vet precis dina ord. Önska jag att jag fick höra på dom tusen gånger om igen. PS: I love You mom <3

Saknad........

Hej Mamma!
Försöker finna kraften till att le när jag egentligen vill gråta.
Varje gång jag hör ordet Mamma.... så tänker jag.
Jag tänker inte alltid på döden, utan jag tänker på hur du tog livet av dig. Nästan varje gång tänker jag på hur du valde att lämna mig/oss.

Jag känner dig........ jag känner din närvaro vid min sida. Nästan så kraftigt att jag kan ta på den.
Jag  vet att det låter konstigt.. men känner också att du funnit ro.... ro över att du vet att vi vet. Dock finner inte min själ sitt stilla sinne.

Jag önska jag hade dig.... Jag önska att jag hade en Mamma. Jag va inte redo att förlora dig. Och det är jag inte en idag. Även om jag levt utan dig ett tag nu.. Känner jag mig vilsen. Önska att jag hade kunna vara liten.
Men min dotter behöver sin Mamma. Så jag finner styrkan i henne.

Men må Gudarna veta kärleken mellan Mor och Dotter. Den är mer en enorm.

Jag vet att jag inte är värdens bästa Mamma. Men vem är det? Alla har väl sitt egna viss att vara det på.

Jag vet att livet känns förjävligt att leva ibland, men tack vara min Pappa och mina vänner finner jag alltid ett ljus att vandra vidare på. Och jag är mer en tacksam över att jag har dom.

Ibland kan jag finns skuld över att jag kanske inte visar min tacksamhet lika mycket som jag hade önskat.
Men på något viss tror jag att dom vet. Och jag älskar dom mest i värden för det.
_________________________________________

Börjar bli mig själv igen. INGE MER P-SPRUTA för mig tack. Klarar tydligen inte av för mycket hormoner i kroppen min. Bär på tillräckligt mycket redan  ;)
Dessutom börjar jag få grep om mina egna känslor som börjar bli tusen gånger starkare.
Dock börjar jag tröttna på små tassel hit och ditt. Och ibland blir jag arg på mig som låter saker gå för långt.
Mitt liv räcker inte till för små trams....
Och ibland vill jag bara skrika rakt ut och fråga va fan som är felet.
Och ibland känner jag mig som en håll plats, man väntar liksom på något bättre. Men samtidigt känner jag att det är jag som borde stå där och inte vara ett. För jag är värd såååååå mycket mer en att bara vara.

Dock har en människa i mitt liv tagit en stor del i mitt hjärta nu.
Han betyder så mycket mer en va han själv tror.
Och Nikita blir alltid glad när hon ser honom, dock ska hon ibland spela svår och klurig, men så fort han går börjar hon fråga efter honom IGEN.
Men tror nog att hon inte är så svårt. Kanske har hon lite svårt att se Mamma kramas med en annan kille?
Hon om någon är jätte Mammig och har alltid varit. Så har varit jätte försiktig med vem hon träffar då jag inte vill att hon ska fastna helt för någon innan jag själv känner mig säker.

Nej nog skrivet denna gång.

Glömde nämna att jag hade det super i London med Linda. Och så klart ska vi dra ditt igen =)
Kanske planerar vi också andra resor tillsammans, Linda och jag är rätt så lika, vi gillar att se oss omkring och ta reda på saker, visst söp vi något. Men det va liksom inte det viktigaste vi hade på resan. Vi tog ärlig en kväll helt nykter och såg en film på hotell rummet också en natt hehe. Dock va vi något slut efter all vandring vi gjorde haha. Måste verkligen börja träna nu.. Kanske kan A hjälpa mig lite med det ;) det är ju ändå han som får stå ut med det (host) hehehe. nej Nikita ligger och susar vid min sida. Så ska nog gosa lite innan jag stänger ögonen för den här kvällen.

Ta hand om er.
PS: I LOVE YOU MOM.

London nästa vecka

Mamma.... skulle livet se lättare ut om du va vid liv? Skulle det kännas lättare varje gång jag blir ledsen eller sårad om du kunnat ha kramat om mig?
Skulle jag känna eller bli lika lätt ledsen om jag visste att jag bara kunde ringa dig?
Jag kan ibland känna en så stor ilska över att du är död när jag känner mig ledsen eller deppig. Och bara det gör det hela ännu värre... Jag blir liksom inte bara ledsen om det hänt något, utan också för att du är död.
Den kärlek man har för sin mamma är så stor och så obeskrivlig.
Det går inte att beskriva den tomhet i mitt hjärta en Mamma lämnat efter.
Det ända som kan lätta lite på min tyngd när det känns som jobbigast är just HAN.
Men också Han kan göra tyngden sååååå mycket jobbigare. Varför har man så svårt att förstår. Det är ingen tävling om mitt hjärta med någon annan en han själv. Vill få han att förstår att just han är den jag vill vara med och har viljan att förändra på det jag själv inte gillar.
Men det är också efter dig Mamma som jag gråter efter varje gång det blir så fel.
____________________________________________________________________________

London

Nästa vecka åker jag och Linda till London, vilket jag ser fram i mot. Att bara få komma bort här ifrån tror jag också kan vara något bra för mig. Dock blir vi bara borta från Torsdag till måndag. Men det är dagar jag ändå ska njuta av. Skönt att Linda är lite som mig också, vårat mål är inte precis att supa oss fulla varje kväll. Utan vi vill mest åka runt och se så mycket det bara går i det landet dom dagar vi är där.

Jag måste också få säga att jag har värdens bästa pappa och vänner som ställer upp att passa Nikita  nästa helg då jag är borta *ler*
Måste se till att göra en stor städning här hemma efter som att Pappa kommer att bo här under den helgen =)

SÅÅÅ LONDON HÄR KOMMER VI SNART :)
____________________________________________________________________________

Håll om mig......

Panik...... snälla håll om mig. Säg det jag behöver att höra för att göra mig lugn.......
Känslorna inom mig har tagit över helt, tappat balansen helt, känner mig ostadig och förrvirad....
Får svårt att andas då det känns som om gråten sitter och river mig i halsen..

Jag vill ringa, höra av mig och få dig att förstå.... att du är och va den mitt hjärta slog för.
Men jag får mig själv att värka kylig, och nästan får kyliga svar tillbaks. Paniken slår till och jag vill bara springa in i vägen och hoppas jag får en riktig jävla smäll.....

Just detta klarar jag inte av... så god natt

På bara en sekund

På bara en sekund förändrades en känsla som jag va så säker på att jag kände och hade, till rädsla och                       förtvivlan. Och jag blir ledsen varje gång jag tänker på det.

Hela dagen har jag ibland fastnat med blicken, mina ögon kanske står still. Men i mitt huvud går händelsen från igår om och om igen........ Det går inte att radera....

Och när jag kommer på vart jag är, slutar min läpp att skaka och jag torkar mina tårar som är på väg att falla.

Jag får inte gråta, jag kan inte gråta, inte nu. Den här gången är det inte jag som ska skämmas.

Jag vet det kanske finns en del saker jag gjort och tagit del av, men aldrig att jag gjort något som sårar en annan människa mer en va jag sårat mig själv när jag gjort det.

För dumheterna som jag gjort sårar mig tusen gånger om efter som att jag är medveten om dom. Och vad jag menar med det är.............. att jag blir så besviken på mig själv som får mig att falla så lågt, att jag ibland inte är så stark som jag önska jag va..

Dessa dagar som nu har varit, har verkligen fått mig att fatta. Jag är verkligen på  botten nu. Och nu är det fan dax att börja ta sig upp... Jag måste ändra på en del saker i mitt liv.

I morgon är en ny dag........ och det som nu har hänt ska jag ta lärdom av.. Det är över med allt jävla skit nu. 

Jag ska bli den jag vill vara. Och jag ska vara stark nog till att bli det.

Det finns så mycket jag vill säga

Det finns så mycket jag vill säga till en människa i mitt liv.
Jag vill säga dom orden jag menar i från botten av mitt hjärta..
Men när jag försöker förklara dom känslor jag har...  blir det stopp i hela halsen och orden fastnar...
Jag vågar inte och min rädsla blir för stor. Men om han bara visste.
Det finns inte längre något jag inte skulle kunna göra för just denna människa.
Jag kan till och med sätta handen på hjärtat och säga att det som finns inom mig, alla mina känslor... dom har aldrig existerat hos någon annan i mitt liv...

Men jag förstår också att hans till lite inte är den bästa för mig.....
Och den dagen jag höll på att förlora honom... dog en bit i mig själv. 
Och jag fick en annan syn vinkel på livet. Och jag insåg allt jag egentligen ville.
Jag tänker inte släppa det vi har.. Jag ska kämpa till den dagen denna människa säger att det inte längre finns någon mening.


För första gången i mitt liv sen min mamma dog.. kan jag prata allt med en människa som inte dömer mig.
Och på något viss lättar den människa upp mitt hjärta, och sorgen känns inte lite stor.. Den kommer alltid att finnas där, men han får den sorgen att bli något mildare.


Önska så mamma att du hade träffat denna människa som gör så mycket för mig utan att veta om det.


Önska också att du kunde träffa Nikita som blivit en sådan stor tjej.
Fast hon bara snart är 4 år är hon så smart. Och det värkar som om hon är konst intresserad som mig =) åååå mamma va jag önskar.. Nikita vet att du fanns och det värkar som om  hon ibland tänker på dig efter som att hon i bland ser på mig och säger " Mamma....... momo är uppe i himmelen"
" Jaaa Nikita.. momo är uppe i himmelen och vakar över dig"
Hon blir alltid så glad och säger " Jaaa det gör hon"
Jag har verkligen värdens bästa dotter. Och det går inte med ord att beskriva hur mycket jag älskar den lilla tjejen.... Hon är verkligen mitt allt.

Och jag hoppas av hela mitt hjärta att jag kan ge henne den uppväxt jag önskar henne.

Jag vågar inte själv....

Mamma! Vad skulle du säga om du såg mig nu? Skulle du vara stolt och nöjd över att jag till slut vågade lämna min trygghet..? Vet att vi pratade mycket om det just det året innan du dog.
När jag tänker tanken kommer jag på hur olycklig jag va...
Jag säger inte att jag är lycklig nu.. för det är jag verkligen inte. Men dock känner jag en annan sorg som liknar näst in till just det ordet.
Jag saknar min en egen familj igen. Hus, barn och alltid något att pyssla med. Dock långt ifrån den som jag hade. Denna gång ska jag göra rätt.. Inte för att det endast va jag som gjorde fel, för det va det verkligen inte..
Och jag är så otroligt glad över att allt blev som det blev i slutändan....
Dock har jag börjat sakna den familj som jag borde ha. Den som man drömmer mest om.
Men en vacker dag ska väl också mina drömmar slå in.

Jag vet att jag är redo för den. Dock kan just inte den drömmen slå in om man inte är två om just det.

___________________________________________________________

Jag dras till dig, fast jag ibland inte vill.......
Och när jag är med dig... står mitt hjärta nästan still. Känner att det ibland hoppas över några slag...
Jag vet att du har genom skådat mig... för just du är den ända som kan.
Innan jag träffa dig, kunde jag lätt bli hård som sten, men i sin famn, faller jag nästan samman.
Var ända ord du säger finner sina plattser i mitt minne.
Ibland önskar jag att det ska vara en evighet... Men den tanken vågar man inte tänka högt då man vet.........
Ha aldrig förhoppningar.. En dag kan förändra allt.

Det finns ord jag för honom alltid vill säga....dock fastnar dom i munnen på mig ibland... för rädslan finns där...... att mina ord inte betyder inte detsamma för han..
Så dom får förbli där dom är....
Han betyder så mycket mer för mig en just det..... Och ju längre jag är tyst om dom, ju längre kanske han stannar....

Det finn bara en för mig.. Men ibland önska jag att det inte fanns någon alls....

Förlåt, blir lite kort idag

Lägger av med allt trams nu allså.

Jag mår så fruktansvärt dålig en över en miss uppfattning som in träffade i fredags.... För det vart bara sååååå fel.

Nejjjjjj Nu är det slut på alla tramserier. För jag blir så trött när jag inte kan vara mig själv i vissa situationer. Jag över driver och gör bort mig totalt.... 

Sen ska jag tänka mer på att jag själv har kul, en att försöka få någon annan att inte känna sig utanför.

________

Men lördagen grym. Och kan ju säga att den kommer man inte glömma allt för fort haha.

Tackar Hanna och hennes man Göra som hade den festen.

Och tack för allt ni gjorde.

Är så glad att jag lärt känna en sådan underbarn människa som Hanna är. Och vilken tur att vi jobbar ihop hehe.

___________________________________________________________________

Det finns bara en för mig.

Det finns en människa i mitt liv som allt mer tagit plats i mitt hjärta.

Och jag vet att jag inte alltid är så lätt att ha med att göra.

Men denna människa betyder så otroligt mycket för mig.

Det finns inte längre något jag inte skulle kunna göra för honom.

Fängslad

Mamma...........vad ska jag göra???

Jag lever... men när jag ser mig i spegeln känns det som om jag lever i en bubbla...

Det finns känslor inom mig som inte kommer ut.. Det känns som om jag börjat bygga muren runt mig själv.

Kan det vara så...? Att när det bara blir för mycket känslor börjar man stänga av?

Kroppen orkar helt enkelt inte mer?

När jag ser på mig själv i spegeln skäms jag...

Det finns så många runt mig som jag vill säga förlåt till... Och framför allt min pappa.

Men när jag ser honom..........."vill jag bara slänga mig i hans famn och tala om för han hur mycket jag älskar honom.. Och jag vill tacka för alla gånger som jag ställt det i livet.. och det har aldrig spelat någon roll va jag en gjort.. han fanns alltid där..."

Men som vanligt när det blir för mycket känslor... så stänger jag av, blir någon helt annan. Kramar honom stelt och kan nästan inte säga något ord på rätt viss..

Men i mig själv plågas jag något otroligt.. och jag skäms.....

ÅÅÅÅ älskade Pappa... Om du bara visste hur mycket jag älskar DIG.

Känner mig så fängslad....... som om jag lever i en bubbla.. Och någonstans i den bubblan är jag..

Jag kommer bara inte ut...

Rädslan

Se in i mina ögon.... ser du?
Aldrig har jag avgudat en människa så som jag avgudar dig.
Aldrig har jag studerat in någons drag så som jag gör med dig.
Aldrig har jag fotograferat dig i mitt minne så många gånger som jag gör med med dig.
Jag gör det......... För att jag ska minnas varenda stund.

Det kryper ständigt en rädsla i min kropp. Jag vill inte att du ska äga mig på något viss. Men jag vill vara din.
Och mitt största misstag har jag redan gjort, vilket spökar i mitt inre tusen gånger om. Det ger mig ångest, och jag mår otroligt dåligt över det jag gjort. Men det fick mig också att inse saker och ting.
Och det fick också mig att sätta fingret helt på va jag känner.
Tro mig.... Om jag kunde göra saker och ting ogjort, skulle jag göra allt för att det aldrig skulle ha hänt.

Jag ser på dig nu med andra ögon.... jag vårdar varenda sak du säger och gör.
Jag ser dig med rätta ögon då jag vet att känslan för mig finns där.
Och jag har lärt mig att aldrig ta någon för givet. Då ett misstag kan förändra allt....

Min rädsla finns nu ständigt..........Rädslan att det alltid ska vara så här. Att aldrig veta vart du riktigt är.
Rädslan att du ska börja se dig omkring och finns en väg ifrån mig.....

Se in i mina ögon.... Ser du?
Att ditt namn står i min själ....

Gråten i halsen

Radera mitt liv, snälla spela bakåt.....  Gör det jag gjort och känt till ogjort och okänt. 

Radera mitt namn i allas minnen, gör mig glömd.............

Få mina tårar aldrig att falla.

Få mitt hjärta till att aldrig bli sårad eller brusten. 

Få mig aldrig att känna mig ovärd eller oönskad. Snälla spola tillbaks mitt liv.

Önska mig tiden då jag såg upp på min mamma, med ögon lika oskyldiga som dom då va. Då jag log mig igenom livets första stund. Den tid då jag inte visste va livet hade en att ge, då min själ va lika ren som den vackraste diamant.

Nu 26 år senare, ser jag mig själv i spegeln och ser det ingen annan ser.....

En trasig figur.. Limmad och lappad lite här och där... Lagad och ihop syd på ett fler talls ställen...

Få mina tre ord " JAG ÄLSKAR DIG" bli obetydlig för mig.

Få den känslan att försvinna.

Det ordet är ju ändå obetydlig för andras öron...........

RADERA MITT LIV, SPELA BAKÅT... GÖR DET JAG GJORT OCH KÄNT TILL OGJORT OCH OKÄNT........

Jag tynar bort

Börjar jag bli osynlig? Tynar jag bort? Snälla jag ber dig, gör mig verklig igen.
Vill inte att allt ska kännas som i en dröm. Vill inte minnas dig som en person i min dröm.
Jag vill inte att mina känslor ska bli svalla, dom som inte för så längesen brann som en av det största lågorna i mitt hjärta. Ska jag låta allt bli till aska och änu ett ärr i mitt hjärta.
Känns som om jag går som en somby bara för att få dagarna att gå. Försöker låta bli att tänka.

Men jag VILL MINNAS. Jag vill minnas allt. Fattar inte att en människa som du kan få mig att känna mig så levande. Vilket jag inte gjort på många år. Den dagen min mamma dog trodde jag att jag dog någonstans med henne. Men med dig.......... jag har aldrig känt mig så levande. Och vet du varför????

För att jag känner att mitt hjärta slår. Jag känner varje slag. Jag känner när du inte är med mig. För då svider det så otroligt ibland.
Fråga mig inte varför jag gjorde som jag gjorde.....
Kanske fanns det en rädsla för just detta.... Kanske ville jag göra mig av med allt innan jag började inse va du va för mig... Jag va rädd.
Men nu finner jag ständigt rädslan runt mig, så det spelade väl ingen roll va jag gjorde... Valet kanske skulle bli detsamma.........

Jag känner mig mer vilden en någonsin. I min dröm springer jag i ett mörker, ser ett ljus men kommer aldrig fram... Men mitt i allt tar du tag i mig.... Skakar mig kraftigt och skriker.... Lev Athena... Lev med mig... Då spelade det ingen roll hur mörkt det va runt om oss. För om du stog vid min sida..... skulle jag klara av att leva i det allra mörkaste.

Men jag lever inte i drömmen, för någon gång måste man vakna upp. Och när man vaknat upp vill man bara somna om igen för att återvända till den dröm man drömt.
Men vi alla vet..... att man somnar inte om igen, och om man gör det. Ja då åter vänder man inte till den dröm man vill drömma.......

Räddsla

Jag finner stendigt en rädsla att den människan jag avgudar ska lämna mig helt.
Vi är inte tillsammans. Men det jag gjort vet jag ständigt finns i luften som ett osynligt spöke..
Igår va första gången på mycket länge som vi pratat med varan så här länge. Från ca 12 på natten till halv tre.
Och just då va det som vi hade det för. Och tro mig när jag sägerr att jag skulle kunna göra fan allt för att det ska bli som för mellan oss.
Men rädslan finns där att han ska hugga mig i tyggen och smaka på min egna medicin...
Kan ju låva av mitt hjärta att det jag gjorde plågar mig själv så inot helvete mycket.....

Jag önska jag inte kände som jag gör..

Mamma!!!!!!
Det finns så många frågor utan svar... Det finns så många känslor utan något tillbaks....
Jag önska att jag inte kände som jag gjorde..
Önska jag kunde lyfta upp min lur och få prata med dig om allt. Även om du inte kanske hade svar på allt, finner jag oftast ett lugn när vi pratat....

Jag önska jag kunde bäretta för dig om han......
Det finns en människa som jag avgudar så hemskt mycket.. Det finns en människa jag har bärettat allt för..
Denna människa öppnade mitt hjärta... som om han hade nycken till allt.
Det sjukaste med allt är att..... när han ser på mig...... Känner jag just det ingen annan känt.

Men paniken slog till......... Du vet mamma hur jag är. Känslor för mig är ett av det jobbigaste jag vet.
Jag flyr... vill springa där ifrån.. För jag vet att känslor är ett av det största svagheterna i mitt liv.
Jag har i flera år försökt blocka allt det där..
Visst har jag varit kär, blivigt sårad och blivigt besviken många gånger... Det är en känsla som många känner i sitt liv, inte bara en gång utan flera gånger. Men det är inte dom känslorna jag blockerar..
Utan jag blockerar mina egna känslor...
Men han som en pussel spel la allt på plats..... allt som man försökt dölja och glömma.. Plockar han fram och lägger på plats.......
Jag ville förstöra allt............. slänga alla bittar och gömma dom igen.
Jag ville inte känns det jag va så rädd för att känna...
Jag ville inte att just han skulle vara rätt för mig......

 Min rädsla tog över helt........... Och mitt beslut vände upp och ner på alla pussel bittar...
Jag förstörde för mig själv.... Och just när jag gjorde det.... det va då jag insåg va jag känner och va jag ville...
Jag förstår.... att den människan jag avgudat inte längre vill hitta alla bittar igen. Hans blick är inte längre det samma... Och jag känner att viljan inte längre finns där...
Jag vet att jag borde släppa allt helt... Men jag försöker... För min största rädsla är just det jag känner..

Står som en idiot med alla mina känslor i famnen... vet inte va jag ska göra med allt jag känner....
Jag vill förstöra allt, springa iväg i panik.. Göra mig livlös igen.... och jag hoppas att när jag vaknat ska allt vara borta... alla mina känslor inlåst där som ska vara... Jag vill bygga muren som rasat....
Jag vill vara som jag va förut.. Inte så här..

För just nu står jag som en naken flicka med mitt hjärta i handen, framför en pojke som kan ta den och släppa rakt ner i marken.... och jag kan inte göra något åt det...

Jag önska Mamma... att jag kunde bäretta för dig om en människa jag avgudar..... En människa som förstår sig på mänskligheten.
Jag önska jag kunde bättera för dig om han... Som en saga. Där jag bara kunde slå i hopp boken. Och just när jag gör det.. stannar dom känslor som jag känner just där...

PS: I love you

Fins inte

Va fan väntar jag på??? Ett jävla mirakel eller? Jag om någon borde veta att sådana saker inte finns.
Jag om någon vet att man ska fan slakta sig själv helt, döda det lilla som finns. Och sen bygga upp mig själv igen.
Som jag sa till en kär vän för........ jag borde fan va med i en naturkatastrof någonstans och överleva det.. Kanske då uppskattar jag livet lite mer. Ja nu får ni fan också miss uppfatta mig rätt...

Men fattar inte varför jag ska hoppas när jag vet att jag ändå kommer bli bort vald. I slutet av denna dag kommer jag ändå bli svårad.
Men jag har bara mig själv att skylla för det. Men nu står jag i allafall kvar och väntar på att få allt mellan 4 ögon.
Men som vanligt blir det bara 2...
För jag vet att jag inte är lika viktig längre.

Försöker hitta på saker..

Försöker hitta på saker hela tiden så man slipper tänka.. Men det spelar ingen roll va jag en gör.
Det gör så fruktansvärt ont i bröstet i allafall så fort jag tänker på allt som hänt *snyft* Och för va jag fick höra inatt.....
Men jag förtjänar varända ord. Och jag kan förstå om man inte är värd något i en annans ögon mer.
Må jag kanske vara samma person som du sa, men dina känslor aldrig detsamma mer.
Tro mig när jag säger att den personen du kände, henne blåste jag ut som en ljus den kvällen. Precis som dina känslor för mig.
För just dina känslor formade just den person jag va med dig. Dock kan jag inte lika lätt som dig stänga ut allt jag känner. Det som ständigt på minner mig om dig nu är smärtan i mitt bröst.

Och jag ber ifrån allt jag har om förlåtelse........ men det är väl just detta straff jag borde känna en den jag ger mig själv........
Just detta jag känner nu.......... det är paniken som fick mig att fatta fel beslut tidigare...
För just nu...... vill jag ligga som en livlös docka, och om någon finner mig just så... Ja då kan man göra precis va fan man vill med mig. Jag kommer ändå inte finnas där, men ändå så hoppas jag på att jag har så innerligt ont i hela kroppen när jag vaknar upp ur detta piss tillstånd...............
Men just nu vill jag bara här ifrån igen.....
Men denna gång ska jag stå kvar, jag ska våga höra det jag inte vill höra. Och jag ska höra det som får den lilla bitt kvar i mig att falla helt....

Klump i magen =(

Känns som om jag har värdens klump i magen full av känslor, vill explodera, skrika, böna och be.........
Jag vill spola tillbaks tiden änu en gång, bara en liten bit =(
Men det är omöjligt.......
Önska jag hade tiden till att av avguda en så underbar människa lite mer.......

Jag vill inte släppa.......

Det värsta är att varför skulle allt gå så fel........ för att förstå vad det va man hade....

Kommer jag någonsin att känna så igen. Den känslan jag har för just den människan?

ÅÅÅÅ Mamma... Önska jag kunde ta upp min tel för att ringa dig. Vill höra din röst och ditt egna viss till att prata med mig......

Det finns så mycket jag vill säga dig... Fattar inte en idag att du är död. Att du inte längre lever....

Jag minns dig som igår, jag minns dina händer och alla dina drag i ansiktet. Önska jag kunde hålla om dig, lukta på din doft som jag har en idag i en av dina tröjor som jag inte tvättat en. Men den kommer jag nog aldrig tvätta. Även om det kanske inte alltid luktar så gott så är det en del av dig.. Och den lukten får mig att minnas.... FY FANNNN MAMMA VA JAG SAKNAR DIG.

Snälla Mamma........ om du finns någonstans och vakar över oss.... kan du hjälpa mig lite.??
Kan jag finns turen i mina böner? och vända på den känslan jag känner....

Kan min känsla få explodera med glädje?

PS: I LOVE YOU...

.......

Nikita skulle se dig som en förebild, någon hon ser upp till och som kommer lyssna på dina ord.
Hon i lite äldre darr skulle tycka jag va in idiot som inte förstår henne, och hon skulle få dig att prata med mig för att få mig att för stå på ett bättre viss. Så ser jag på er två....
Men har jag sumpat den chansen?

Dock har jag känslan på att Nikita kommer bli rätt så självständig. Hon säger ju till och med åt mig ibland att göra något haha och hon är bara 3 år. Igår hade jag glömt att plocka in mitt smink som log lite här och där i hallen. Så fort hon fick se det såg hon på mig och sa " Mamma det är stökigt måste städa här ska jag hjälpa dig? " och så började hon lägga in allt i smink väskan. Och så fick hon syn på en sax, tog upp den och sa " Nejjjjjj den ska inte ligga här" hahahahaha värdens bästa lill tjej.

Min älskade lilla tjej. Önska jag kunde ge dig mer en detta. Önska jag kunde ge dig just den trygghet jag önska mig själv. Och jag ber så om förlåtelse som inte ser mamma lika glad som för. Men jag gör mitt bästa Nikita. Jag vet att jag inte är värdens bästa Mamma som har något mer en just detta att ge dig. Men jag hoppas och tror, bönar och ber att du en dag som jag få vakna upp och känna en stadig trygghet.
Men tack vara dig min fina tjej så klarar jag av dom dagar jag vill säga hej då till....
Så sjukt va stark kärleken är till sitt barn.
Och du om någon kan verkligen få fram ett litet leende på mina läppar då jag känner att tårar vill komma ut.
Om alla hade en sådan dotter som jag har, skulle jag inte finne något hat alls.
Du är den bästa gumman. Och Mamma älskar dig sååååå mycket.

Är alla drömmar brända??

Varför lär jag mig att inte att lyssna?? Varför ska jag dra slut sattser i huvet?? Varför kunde jag inte ha väntat någon dag till innan jag valde att göra bort mig så fruktansvärt??
Hela jävla veckan har varit så sjuk, för mycket alkohol, för mycket ovisshet, och för otrygg.
Mitt duma beslut i panik förstörde sååååå otroligt mycket. Varför ska jag åter och åter igen straffa mig själv???
Varför dödar jag den dröm som jag försöker att vinna?
Det är när du har förlorat någon som man inser vad det va man ville med den människan.... Det va inte fören igår som jag insåg att jag ville allt. Jag skulle ha gjort allt.
Men det spelar ingen roll om jag vill det nu................. För som i allt annat stampar jag på mig själv och mina drömmar.....
Om du va vid liv vet jag precis va du skulle säga Mamma. Och kanske gör jag det...
Önskar att jag va starkare. Men jag blåste ut det ljus som fans.... Kan man bli mer besviken på sig sj då?

_________________________________________________________________________________

Jag vill inte leva så här. Jag är inte heller så ung längre. Min kropp är hela slut, känns mer som om jag krigat i strid. Önskar att jag kan fina ro i livet. Där jag kan vakna en morgon och känna att jag har allt man kan önska sig, att få vakna upp brevid sin bästa vän och den man älskar.
Höra barn steg som springer på morgonen i det stora huset.

Jag vill vakna på morgonen och känna mer liv i mig själv en någon annan gång i mitt liv.

PS: I LOVE YOU

Död

Jag har dödat enu en bitt av mig själv............ Och jag vet inte va jag ska göra med mig själv..... In i dimman Athena.. INNNNNN i dimman för fannnnn

Ny dag

Sov hos Jonas mellan Tor-Fredag. Dock vart det verkligen ingen störe sömn. När när Mikaela väl kom och hämtade mig på fredagen va jag inte bara lite bakis.. Jag va fortfarande full =/
Men Mikaela tog hand om mig jätte guligt hemma hos henne och Wicke. Så otroligt sköna människor dom två hehe. Fick duscha och försöka göra mig lite fin igen för vid fyra skulle vi vara hemma hos Mikaela och Sazzaz Familj för att äta påsk middag, och sen till kvällen spela spel och mysa.
Dock va kroppen helt förstörd, mådde kast och va helt slut... så sjukt.
Fick inte i mig all mat jag önskade med det va trevligt att bara få vara där med alla dom andra =)
Dock skulle ju Mats på peka hahaha Va fannn Athena du ser inte ut att vara så pigg du hahaha. Jaaa tack Mats jag vet hahaha.
Nej men tusen tack för igår, ni är super alle hop <3<3<3

Idag mår jag bra igen, dock är kroppen lite blå här och där, men skit samma =D
Så nu snart blir det till att fixa sig igen och så in till stan där FESTEN börjar, sen blir det BMB.
Så ses i dimman ;)
_______________________________________________________________________

Det finns så mycket som tynger mitt hjärta. Men jag kommer göra det jag är bäst på. En dag kommer du höra min sång, den ska få ditt hjärta att gå i tur........ Och den kommer jag sjunga för dig.