Hej Mamma!

Passa på att ändra lite på bloggen idag.
Nikita ligger och sover i soffan, ska väl väcka henne snart. Borde också städa lite. Men känner mig för lat för det idag. Men jag ska. Så fort jag slutat säga snart till mig själv hehe.
Nej jag måste verkligen städa idag. I morgon ska Nikita vara med pappan sin över helgen. Skönt att ha det städat och alla hennes saker är där dom ska vara. Skönare då att komma hem. Borde ta en tvätt tid också =( Har snart inga rena kläder kvar haha. Nejjj fy så lat jag är.
I helgen är det nyår också. Jobbar i helgen. Men slutar nio till kvällen. Vet inte alls va jag ska hitta på efter det =(
Pallar inte ta mig till stan där cassa och Sazza ska vara. Skönt om man kunde vara här i närheten så att man kan gå hem när man vill... Jaja.. vi får se va jag hittar på. Har inte heller hört med andra här.

Va nere på Släggans igår för att träffa en kär vän. Plus att Nikita saknar han en del. Va jätte trevligt att träffan han igen, dock va stämningen i luften jobbig. Mycket över killen som dog dagen efter julafton. Många som känna honom och hängde tydligen mycket just där. Många som kom och gick med den sorliga stämningen... Stämningen va som en is kall kniv i bröstet. JOOO tack jag minns. Vill inte känna så igen och tänker inte låta den få mig på andra tankar. Skakade av mig känslan........ Så fort några av folket gick vart det lite lättare att vara sig själv igen.
Va där i allafall rätt så länge med L. Vet inte hur många klubbor Nikita fick under den tiden. Men trevligt hade vi *ler*
Till kvällen vart det bara en massa mys med Nikita och några filmer som kom på tv.
Har sovit i soffan med Nikita nu i två dagar hehe. Så grymt mysigt. Har ju varit ledig, så varför inte bryta lite mot husreglerna hihi.
Nejjjjjj ska man gör någon nytta nu då???
HMMMMM

PS: I LOVE YOU MOM

Skönt julen är över

Men måste dock säga att den vart mycket bättre en va jag hade väntat mig, eller ja jag hade inte väntat mig något alls. Kanske därför den vart bättre på så viss.Pappa åkte och hämtade mig och Nikita för att fira jul med familjen i Stockholm. På något viss vart det jätte skönt att få vara med dom igen och inte fira här i sura längre. Julen är ju till för att vara med familjen. Dessutom fick man en hel del skratt när pappa lekte jul tomte. Har aldrig varit med en om såååå dålig tomte hahaha. Men det hela va ju jätte mysigt hehe. Men kan ju lova att pappa aldrig kommer att få vara tomte igen haha. Julen vart lyckad, men det va otroligt skönt när den också va över. Kanske är det också så att att julen blivigt en massa måsten. Och när den sen är över blir det nästan som om en sten som faller ner från axlarna?

Dagen efter va också mysig... Låg nästan bara i soffan och såg på bra filmer som va på tv och bara myste. Va något trött också då man har svårt att sova igen. Blir nog till att ringa läkaren på Tisdag.
Men vart något pigg igen då man fick prata med värdens bäst ett tag som fick en att skratta till *ler*
Lite senare på söndagen körde pappa hem oss igen. Fick med mig en massa saker. Men det jag va mest nöjd över va en cykel som jag fick av pappa... (värdens bäst pappa) Plus att Nikita va ju super nöjd med allt nytt hon fick. Blir till i veckan att rensa ut lite gamla leksaker =)
På söndags kvällen hände också något som ingen bör gå igenom.
En ung pojke i 21 års ålder ifrån surahammar lämnade livet. Vill inte skriva så mycket om det här. Men mina tankar och känslor gick till alla nära och kära som kände honom. Och sårgen dom nu får gå igenom är inget en människa borde få känna. Jag lider verkligen med dom *snyft*
Vet hur det känns och den oändliga saknaden han lämnat efter sig. Må han nu vila i frid =(
____________________________________________________________________________

En tanke till det nya året som snart är här:

Ska se till att det nya året blir det bästa på många år med mycket kärlek, gemenskap och äventyr plus mycket fiske i sommar ;) För jag är värd det bästa. Och det bästa är ju nära och kära plus dom som är värd min kärlek =)
Jag ska öppna mina famnar till nya bekantskaper och ny vänner.
Men jag ska också ta vara på dom bästa. Och dom som finns för mig och Nikita.
Jag ska bli bättre på att vissa mina känslor för nära och kära. Få dom att förstå att jag vill ha dom nära.

Detta ska bli mitt nya löfte.. Och jag ska hålla det till varje pris.

PS: I love you mom.

Enu en jul utan dig Mamma.....

Skrev en text till en ny låt igår, dock orkade jag inte göra den klar. Tog för hårt på mig.

Text: Julen är inte som den en gång va, sen min mamma gav sig av.
Tomten kan jag önska henne tillbaks?
Tjärnorna som en gång lyste klart, har nu slocknat och get sig av. Jag är inte längre ett barn...
Jag vet att tomten inte finns i dag....................

Det va min " vackra" jul sång till dig..... not. Känns mest ensamt och rätt så övergivet. Och julen ska väl inte precis vara så. Fast man är omringad av så många som tycker om en.
Varför kan jag inte plocka upp pennan och skriva något glatt längre? Om det ens kommer ner något på pappret nu för tiden. Känns som om min röst tystnat. Inte desamma som den en gång va. Kanske är det också så. Jag är ju inte precis den jag va när du fanns. Det kommer ju ständigt finnas en del av mig som aldrig riktigt kommer att bli hel. För den delen tog du med dig.. vart du en är.......

Men egentligen borde du vara här...... med mig.
____________________________________________

Inte nog med all jul firande. Skulle behövt din lär dom med det här med kärlek igen.
Dock vet jag ju redan va du skulle säga. Men är så trött på att höra det ifrån mig själv nu för tiden.
Kanske skulle jag lyssna mer om det va du som sa det till mig igen.

"Älskade gumman.... han finns där ute. Bara du slutar söka kommer han fram. Han som inte skulle vilja dölja dig för något i värden. Han som tallar om allt du borde få höra. Han som älskar dig oändligt och som kommer vilja göra allt för att just du ska känna dig älskad... sluta bara söka gumman. En dag står han där"

Jag har slutat söka. Men kan inte låta bli att se mig om kring ibland. Jag vet inte häller om jag vill hitta han en. Kanske är jag för rädd..... Rädslan att känna mig instängd och känslor som blir allt för djupa.
Rädslan att någon som greppat om mitt hjärta kan krossa den totalt precis när han vill. NEJJJJJJ TACK. Om han nu finns där ute kommer han nog allt få kämpa sig in och vissa sig värdig min och Nikitas kärlek.
För den dagen jag känner mig redo för att ge den sidan av mig, ska jag ge allt va jag har.

PS: Älskar dig Mamma.
God jul och gott nytt år

Familj

Som det är just nu gillar jag inte julen alls. Kommer tycka det är så skönt sen när det är över.
Men någonstans i mitt inre längtar jag också efter min egna familj med typ tio barn, min egna jul med båda hus, man, barn och hundar. Och där jag eller vi själv bjuder över folk hem till oss för att fira något.
Längtar också efter att få bjuda hem hela tjocka släkten på en riktig grill fest, och en massa barn som springer och leker med varandra. Jaaa efter en sådan familj längtar jag efter.
Dock kommer det att ta ett bra tag innan den slår in. Om den nu gör det haha.
För nu ska jag fokusera mig på Nikita och mitt liv. Ut och resa och göra en massa roliga saker tillsammans. Och om den rätt kommer in så får han vara med och uppleva alla dom saker man bör göra innan man skaffar en STOR familj ihop haha.

Dock kommer något att fattas i mitt liv som jag föralltid kommer att sakna. Och det är dig mamma

PS:I love you

Spola fram tiden ett snäpp

För första gången i livet jag säger att jag vill spola fram livet kanske en månad eller sådär.
Vill ha julafton och nyår överstökat. Hälst skippa det helt tack. Jul och nyår är inte desamma som det en gång va för mig. Det ända som jag tänker på är dig mamma. Och att försöka få ha en så bra och trevlig jul å nyår för nikitas skull. Vill att hon ska minnas alla dessa saker med nöje. Och jag ska göra allt jag kan för att det ska bli så bra som det går för henne. Men jag själv kommer inte kunna känna den glädje som hon kommer göra. Kommer ihåg som barn hur länge man väntat på just dom dagarna, och man ibland inte kunde somna natten innan jul för att man låg vaken och tänkte på alla julklappar under grannen. Den tiden är förbi.. Nu vill jag bara få det överstökat. Vill inte ha någon jul eller nyår. Men det är klart jag måste göra något för nikitas skull. En sak har jag i allafall lovat mig själv... Att det nya året kommer att bli så mycket bättre en detta år. Alla misstag som jag gjort, ska jag se till att inte upprepa. Jag ska göra så mycket jag bara kan för att jag själv ska bli bättre som människa. Jag ska uppleva saker jag vill uppleva. Och jag ska se till att ingen hindrar mig från det.
Jag ska inte bråka om onödiga saker eller låta någon få trampa på mig.

Jag vet redan nu när jag skriver deta, att jag ibland kommer bli nere, kännas som om det inte finns något att kämpa för. Men jag kommer att på ett eller annat viss ta mig upp igen. Och kraften kommer jag finna hos min dotter.
Jag har lovat henne att en vacker dag kommer hon ha allt i sitt liv. Hon kommer alltid ha en familj som stöttar henne i vått och torrt. Ett hem med syskon och familjen middagar, eller Familje mys. Jag lovar att jag en vacker dag kommer att fixa en julafton på ett och samma ställe och veta att just såhär vill jag ha det varje år.
________________________________________________________________________

Nog med det djupa.
Det finns en person i mitt liv som just då jag är med han får mig att glöma det mässta.
Jag vill hela tiden med honom hitta på saker som får en att bli sååå mycket yngre igen.
Han är smart och har ofta svar på mina tall. Och det sjukaste med han är just det att jag kan prata om jaaa nog allt som jag aldrig pratat med någon annan om.
Det gör inget om vi pratat i tel i en timme. Vi hittar alltid på att prata om något annat i en timme till.
Och det bästa är fortfarande att vi vill ha det precis som det är :)
Ibland vill jag mer och ibland vill jag inget alls, men när jag ser han.... Vill jag ha det precis som vi har..
Nej nog för idag.
-------------------------

Glöm inte mamma... JAG ÄLSKAR DIG

Hej Mamma!

Det är just en dag som denna jag skulle ha behövt dig mer en något annat. När mörktet faller och det ända som syns ute är regn och grå väder. Du som älskade att pyssla skulle säker nu, om du va vid liv pynta i mina fönster. Få det gråa att på något viss bli mysigt. Jag själv skulle bara luta mig tillbaks och bli om pysslad av din närhet. Se dina idéer växa, haha se dig springa fram och tillbaks med gardiner, ljus och lampor.

Om Gud nu skulle finnas, skulle inte ens han kunna beskriva min saknad över dig. Det spelar ingen roll hur många år jag måste leva utan dig, en idag kan jag få för mig att vilja ringa för att lätta på mitt hjärta. Eller bara få prata med dig om va som.....
För bara just du va den ända som kunde förstå mitt inre. Även om den för värdens skulle vara rätt så vriden. Kanske just därför jag kunde säga allt till dig. Du om någon kunde se allt med klarhet. Och det som va otydligt för mig synligt.
Ska tomheten du lämnat efter alltid vara lika tom? Kommer jag aldrig så länge jag lever känna mig hel?

Just en dag som denna........... vill jag bara springa iväg.

Gjort fel......

Vet att det va ett tag sen jag skrev nu. Men mitt huvud har snurrat som en karusell utan ett stopp. På bara en kort tid har jag sårat och svikit folk. Och inte tänkte jag på va mina handlingar får andra att känna. Har jag blivigt så känslor kall? Fattar inte hur jag har så lätt att bara lämna och gå vidare. Visst stannar jag till och hör på va dom har att säga mig, vilket inte dom vackraste ord. Men inget dumt om mig heller, mer dom känslor som jag trampat på. Åå jag ber verkligen om förlåtelse, men vet att det inte spelar någon roll vad jag en säger. Men felet ligger i att jag vill och vågar inte stanna upp och känna efter på vad jag känner och tycker. Vill själv inte bli sårad eller känna mig fången. Ibland försöker jag vinna tid. Försöka tänka och känna. Men det är tyvärr oftast där jag gör fel. Du kan hålla om mig, kyssa mig, krama och se mig i ögonen. Jag kan ställa upp och fylla ytligare en tomhet man söker, men efter det blir jag lika hal som en ål. Det är precis så långt jag kan ta mina känslor. Kanske går det att hålla mig kvar? Men då måste man nog vara mer envis en vad jag själv är. In tygga mig om saker jag inte längre tror på. Få mig att känna något som jag låst in så djupt i mig själv.
Jag träffar någon nu. Och jag vill ha honom precis som han är nu. Inte mer eller mindre. Jag vill inte vara hans, men jag finns. Jag kan krama om honom och må rätt bra utan att han kramar om mig för hårt. Han är klok och vet att han inte vill ge mig några krav. För han som jag vill ha det precis som det är nu...
Dock finns en oro som börjar växa...... Jag vill inte må för bra.

Tack

Idag fick jag ett meddelande på fac av en som värkar vara en underbar tjej. Också Maria som läser min blogg vill jag tacka för alla varma ord och förståelsen av att ha förlorat sin mamma.
Tusen tack <3

Ett meddelande idag på fac som fick mig att le till:

hej

detta kanske är jättelöjligt nu eller ja jag vet inte..Men jag måste bara få skriva de här: Kom in på din blogg av en slump å måste säga att jag beundrar dig verkligen, du verkar vara en så himla bra mamma. de märks i din blogg.. Vill beklaga sorgen också :( Du känner inte mig, men jag var bara tvungen att skriva.

Igår fick jag också bilderna som togs på familjehuset. Nikita vart så fin<3
Önskar så mamma att du hade sätt hur stor hon blivigt.

Nikita är sjuk *snyft*

Det är nu när Nikita är så sjuk som man mest av allt önska du var vid liv. Du som alltid kunde lugna ner mig när jag blir rädd eller lite stressad över att inte veta vad jag ska göra *snyft*
Nu får vi ju hoppas att Nikita bara är sjuk och att det snart är över. Men kan inte låta bli att känna en rädsla över att det är något annat. Men tror nog du hade sagt " Så är det gumman att vara mamma"
Det är en naturlig känsla som jag har när Nikita är sjuk. Och inte bara när hon är sjuk. Det finns en ständig rädsla att något ska hända henne något. Och tror att den rädslan har mycket över hur du lämnade mig. Jag vet att allt kan ändras på en sekund. Ena dagen fanns du, och andra dagen va du död.
Från den dagen har jag aldrig tagit något för givet. Och därför finns nog rädslan där ständigt att något ska hända Nikita. Jag kunde inte rädda dig. Men jag ska göra allt för min dotter, den ända länken som verkligen kommer ifrån mig själv.

Varför vågade jag aldrig för?

Men det är väl bättre sent en aldrig? Det jag menar är... Varför tog jag inte steget till att leva som jag gör nu tidigare? Men jag glömde inte häller den trygghet men hade i ett förhållande. Och den osäkerheten på om man skulle klara sig själv med barn och allt. Nu när jag har taggig det steget förstår jag inte varför jag va så rädd. Tänker mycket på va du skulle ha sagt nu mamma? Du som försökt få mig att förstå att detta beslut va det ända rätta för mig. Idag känner jag mig som en helt ny människa, och det va inte längesen som jag träffade en gammal arbetskamrat. Också hon märkte hur jag strålar och värkar gladare och må så mycket bättre. Vart glad när hon sa det till mig. För det är precis va jag känner mig. Vet inte alls vem jag har varigt det senaste åren. Eller ja det vet jag inte nu häller. Men jag vet att jag inte är den jag va innan sommaren. Må jag göra jätte mycket misstag som singel. Men va fannn. Men lever bara en gång. Må det pratas bakom ryggen på mig. Det berör mig inte ett jälva dugg. För jag vet vilka som är och inte är mina vänner :)
Jag vill leva och göra bort mig. Jag vill skratta åt saker som jag skäms för.
Jag vill Så mycket i livet nu. Och jag ska göra så mycket jag bara kan. Dock vet jag att den mörka sidan av mig dyker upp då och då. Den sidan då det känns som om livet inte är värd att leva och allt känns skit. Men det är inte mer en mänskligt. I alla fall för mig som känner mig splittrad som person. Att ha förlorat dig mamma va det värsta jag någonsin har gjort i mitt liv. Och tomheten du lämnat kommer för alltid att vara tom. Och just där i mitt hjärta kommer det ständigt att krampas. Min saknad går inte att beskriva. Men jag känner att om du fans nu skulle du vara glad för min skull. Och du skulle ha hjälpt till så mycket du bara kunde. Det är mycket tack vara dig mamma som jag varigt stark, din röst har ständigt ekat i mitt huvud om va jag borde göra. Och det är mycket tack vara nikita som lusten för livet är mer tydlig nu en va den va för.
Jag älskar dig så MYCKET Mamma.
Ps: i love you din athena

Osäker

Mitt liv har verkligen vänt. Och jag gillar verkligen mitt singel liv. Och jag själv känner att jag blivigt en bättre människa. Dock på gott och ont. Har inte riktigt kol på allt. och det blir miss förstånd hit och ditt. Och då med alla dessa killar. Kanske har jag svårt att få dom att förstå vissa saker och ting. Och vissa som kanske tror det börjar bli mer en vänner.... Jag är nog riktigt kass på detta med killar. Och såå stör dom sig på när jag säger att, va dom en säger kommer jag ta allt med en nya salt.. I slutet visar dom ju den sidan dom sa ifrån början att dom inte hade. Skönt att man då redan är rustad för att ta lite skit.
Nejjj herre gud.. vet inte alls va jag vill med dom. kanske  blir det någon som blir sårad i slutet.
Men just nu vill jag bara ha någon att kramas med och fyller just den tomhet av närhet. ÅÅ det är väl alltid skönt ;) Men ett förhollade är jag verkligen inte redo för att ha. Och det är ganska så skönt att inte känna sig bunden nu efter fyra år. Men det är klart att jag en vacker dag hoppas att kärleken står framför mig.
Nej skiter att skriva mer för dena dag. ta hand om er alla. Kram
PS: I LOVE YOU MOM

Va ett tag sen..

Förlåt, va ett tag sen jag skrev till dig nu mamma.
Men känns som om allt gått i ett.
Sist jag skrev va innan jag åkte på kryssning. Och kan ju säga att den helgen va den roligaste jag haft på många år. Träffade en massa nya folk och hade det sååå kul. Det är en stor ålders skildnad på mig och Hanna som jag åkte med. Men nu bevisade vi verkligen att ålden inte spelade någon som hälst roll. För så kul som jag hade med henne är det inte många som man kan ha det med *ler*
Här hemma i sura rullar allt på som det ska. Jag och Jesper kommer bra överens om nikita, vilket är jätte skönt. Men det som känns enu skönare och som gör att det går så bra är... Att det inte finns några känslor kvar för han som va förut. Skönt att slippa svart sjuka hitt och svart sjuka ditt. Nej allt sånt är över och det känns bra. Nu kan man fugera som vänner och tänka på nikita och va som är bäst för henne.
Jag själv börjar dra taggarna inot och lära känna en massa nya folk.
Dock försvinner aldrig den tomhet som finns inom mig. Känns som ett svart hol rakt egenom mitt hjära. Sliter och påminner mig ständigt om min saknad efter dig. Jag gör mitt bästa för att vissa dagar ens ska gå egenom. Men jag försöker, mer en va vissa människor anar.

Deta va nog allt för mig idag.
Ps: saknar dig så. I love you

Det kommer aldrig att bli som det va.

Hej Mamma!
Pratade med min doktor om dig idag. Mycket över att jag inte kan placera mig själv, vet liksom inte vem jag är. För den dagen du dog, dog också en del av mig. Känns som om jag vandrar i ett mörker. Kan inte sätta fingret på va jag vill och inte vill i livet. Vad jag vet just nu är att jag vill INTE gå tillbaks till mitt gamla liv. För jag är inte längre den jag va förut. Dock vet jag inte alls va jag vill i livet framöver. Och ibland känns allt så meningslöst. Dokton sa att snart kommer jag finna meningen med allt. Och att jag ska inte ha några problem med att bilda en ny familj med en kille som får mig att känna mig värdig. Och att killar nog står på kö för att få den chansen med mig haha. Dock känner jag mig inte redo för att söka. Killar vet jag finns. Men just nu fyller dom bara i ett ända syfte för mig just nu.

Kan inte fatta att din bortgång förändrat så mycket i mitt liv. För inget är verkligen som det va förut.
Ska bli skönt att få jobba lite i morgon. Det gör att tankarna inte svänger lika mycket.
Och på fredag åker jag och Hanna på kryssning. Ska bli otroligt skönt att få komma bort här ifrån ett tag och träffa andra folk.

PS: I Love YOU

Ett år av saknad *snyft*

Kan inte fatta Mamma, att det va ett år sen du lämnade oss nu?
Min saknad över dig är lika svår och känslan lika krampande i bröstet =(
Hela denna dag har jag upplevt åter igen. Varje gång jag ser på klockan tänka jag på va jag gjorde exakt den tiden. Det knytter sig i magen på mig. Och gråten sitter i halsen som en stor klump. Jag saknar dig så otroligt jävla mycket. Säg till mig och jag gör allt för att få dig tillbaks.
Och som jag ibland känner, skulle jag lätt trampa över på din sida, bara jag visste du va där och väntade på mig.
Men tack vara Nikita ska jag vara stark. Gå genom livet och få det att bli värt att leva för. Men saknaden över dig kommer för alltid att gå med mig livet ut.

JAG SAKNAR DIG MAMMA. JAG BER TILL GUD OCH HOPPAS PÅ ATT DU SKA GE MIG ETT TÄCKEN PÅ ATT DU FINNS VID MIN SIDA, FAST JAG INTE KAN SE ELLER HÖRA DIG.

Ps: I love you

Delad

Mamma.... Varför känns det som om jag vore fler personer?
Jag vet fortfarade inte vem jag är. Ska det gå till så här?
Jag är en person med min dotter, en annan utan henne. Och ytligare en annan med mina vänner, och enu en till när jag festar.
Det skrämde mig lite över att man kan vara så olik sig själv. Ska jag hitta mig i allt detta?
Önskar så innerligt att du va här. Du kanske har svar på vem jag är. För 4 år sen visste jag exakt vem jag va och va jag ville i livet.
Jag minns att jag va nöjd med ja nog allt i livet på den tiden. Dock hade man en svaghet. Och det förändrade mig hellt och min syn på livet.
Det felet kan jag stå för själv och jag har ändas mig själv att skylla det över. Men har lärt mig något av det och jag ska aldrig låta den svaghet få styra mitt liv igen. För den delen av mig är nu död. Jag ska styra mitt liv efter va jag tror är bäst. Och aldrig låta någon styra den åt mig.
Vissa gånger blir jag rätt så mörk, en annan dag något hoppfull. Men just nu är jag rätt så förvirrad.

Önskan att du va vid liv nu mamma är så otroligt stor och smärtsamm... Du av någon i värden vet vem jag är.
Men du kan i ge mig de svaret. Varför känner jag en sådan onska inom mig ibland?
Nej allt låter bara så knasigt när jag ens försöker förklara.
Saknar dig så grymt mycket.
PS: I LOVE YOU

Finner ingen lycka....

Mamma.......... jag finner ingen glädje över livet. Jag kan uppehålla mina tankar och känslor, men hur länge varar det? Jag kan bedöva dom för en stund, men för eller senare dyker dom upp igen. Och då med en större kraft.

Jag förstår din tanke, bättre idag en va jag gjorde för ett år sen, då du valde att ta ditt liv. Jag förstår den känslan att inte vilja leva längre....

Dock förstår jag inte den kraft du hade till att lämna dina barn och barnbarn?

minen av mamma

Här kommer alla komentarer ifrån dig i mina blogg mamma.
Fy fan va ledsen jag blir när jag läser allt deta *snyft*
Dock tog jag inte med allt. Men det mästa som du skrev.

2008
Innan Nikita föddes och vi skulle välja namn.
Mamma:Min lilla gulliga tjej !!!! Jag önskar att jag var närmare dig just nu!!!
Nick är bättre en KEVIN!!!!
Puss och Kram!
Älskar dig!!!!!

När Nikita föddes.
Mamma:Hej min lilla tjej!!!! du har varit jätteduktig!!! Kommer på Torsdag!!!
Kram!!!
Mamma

När jag fick en depretion efter Nikita föddes.
Mamma:Du är allt en dotter kan vara likaså det kommer din dotter att vara stolt över dig Athena !!! Håll huvudet högt tänk på Niki. Mamma älskar dig!!!!!
Krama Niki!!!

Mamma skriver: Älskar dig gumman !!!!!
Krama Niki från mig!!!
Mamma

Mamma skrev till mig när vinten närmade dig.
Mamma: Hej min lilla tjej ! kommer snart upp med lite julpynt så att ni får det mysigt i vintermörkret

Mamma skrev i min blogg.
Mamma: Du är världens finaste dotter och mamma till ditt barn. Jag är jätteglad för att få vara din mamma!!!
Love you!!!

2009

Mamma skrev: Du är en jättefin tjej gumman min!!! Tack för senast!
Älskar dig!!
Mamma

Mamma klagade över att vi hade något kallt i huset. Så det ville hon att vi skulle tänka på innan hon kom igen =)
Mamma skrev: Saknar er båda jättemycket,ska föesöka att komma och hälsa på snart!!! SÄTT PÅ ELEMENTEN INNAN!
mÅNGA pUSSAR OCH kRAMMAR!!!!älskar er!!!

När jag va sjuk skrev mamma: Hoppas du kryar på dig tjejen min. Jag längtar också mycket efter er. Kommer upp snart!!!!
Många PUSSAR COH KRAMAR!!!!!

Va less en dag. Då skrev mamma: Hej mina tjejer!!!! Efter regn kommer alltid sol. Håll humöret uppe!!!
Älskar dig!!!!!!
Kram
Mamma

Någon gång då jag sökte jobb skrev mamma:
JJJaaaaddduuuuuu lilla gumman min. Visst finns det jobb för dig.Det är ju jättebra att Nicki verkar trivas på fritis. Kolla lite grand runtom tex Västerås så kommer du nog att hitta nå´t som passar dig!!! JAG HÅLLER TUMMARNA!! ÄLSKAR DIG!!! puss puss

Va deppig då jag inte hade koll på allt.
Mamma skrev då: Det kommer att gå lättare för dig när allt kommer på plats igen.Du är jätteduktig ska du veta min lilla tjej. Vill du ha barnvakt nyårsafton?

Älskar dig!!!!!
Puss och kram!!!

Mamma ställde alltid upp när vi behövde barnvakt.
Mamma skrev: Hej min lilla tjej!! Jag kommer upp den 12:e så tar jag hand om Nicki när ni går på fest. Puss och Kram!!!!

När mamma såg en bild på Nikita när hon fick tänder.
Mamma skrev: Herregud vad tiden går fort!!! Det var inte länge sedan jag höll henne på BB. Och kolla tänderna så många hon har. Hon bits inte va??
Många kramar till er! ses på fredag!

En tid då jag funderade på relationer mellan folk.
Mamma skrev: Håller helt med dig !! Man kan inte älska alla och alla kan inte älska dig. Men med respekt och att alla får tycka och tänka hur man vill så länge man inte sårar eller går in på andras privatliv. Man har dom vänner man har, både ytliga och nära och man umgås med människor på olika sätt.Både i privatliv och arbetsliv.Hoppas att detta kan ge dig lite fuderingar om vad som igentligen är viktigt. Puss och kram lilltjejen min . Mamma älskar dig precis som du är!!! puss och kram! p.s det finns ingen så fin,gullig,hjälpsam och ett så varmt hjärta som du har. Jag är stolt över att få ha en sådan fin lilltjej som du!!!

När vi renoverade i huset skrv mamma:
Oj Oj Oj ....tröttnar ni aldig på att renovera,kom till mig på landet när ni har sådan energi. Puss och Kram!!Älskar dig!!

När jag va rätt så nere och tyckte jag va ful och tjock skrev mamma:
Lilla hjärtat mitt!! Det finns saker som är mycket mera värt än en snygg kropp, du är både vacker och speciell så vad skulle man med en snygg kropp till om man både vore egoistisk dum och otrevlig. Värt att tänka på.PS kroppen kommer tillbaka fråga mig :)

2010

När mamma försökte få Nikita att säga mormor skrv hon:
Vad jag längtar efter henne när jag ser bilderna,dig också förstås. Kram! Älskar dig!! Krama Nicki från mig!och säg MORMOR!!! Ha ha ha...

När jag va deppig skrev mamma:
Jag finns alltid för dij min lilla tjej!!! Problem är till för att lösas och jag kommer att göra mitt allt och det bästa för att du ska vara trygg och ha ett bra liv.Många pussar och Kramar!!!ÄLSKAR DIG!

När jag va deppig skrev mamma igen:
Athena !! Det finns inte något ont som inte har något gott med sig!! Du kommer att klara det här jättebra och du har fina vänner omkring dig!! Älskar dig!!!

När jag va deppig igen skrev mamma:
Lilla gullungen min!! Du ställer inte till något,det händer saker i livet som man inte räknar med.Problem är till för att lösas. Detta är bara ett kapitel,det kommer att komma flera problem under din livstid.Du kommer att se !!du blir lyckligare tror jag om ett tag!!! Många Pussar och Kramar!!ÄLSKAR DIG!!!

Det fans månsa preioder då jag kännde att jag inte klarade mer. Men mammas ord gjorde det något lättare. Här skrev hon till mig då jag inte kännde mig trygg eller hemma i mitt eget hem.
mamma: Lilla lilla tjejen min!!!jag bli ledsen men samtidigt så arg,ett hem där det inte finns någon kärlek eller trygghet är inget hem.Du kommer att hitta ett liv som du är värd!!! Din stolthet och personlighet ska ingen människa få ta ifrån dig. Du kommer att få ett nytt hem med trygghet och att veta att det är DITT HEM och det kan ingen ta ifrån dig.Älskar dig lilltjejen min!!! Puss och Kram!!

När allt kändes skit igen skrev mamma:
Jag försår dig min lilla underbara tjej!! Vill inte se dig skrive sådana ledsna saker,jag blir mer och mer rätt säker på att DITT EGNA HEM kommer att bli den trygghet du så mycket önskar. Jag vill så gärna vara med dig och inte låta dig blli så ledsen. 2 Gången är svår att förlåta om någon gjort en illa är svår att förlåta. KRAM!!!! ÄLSKAR DIG!!!

När Nikita hade svårt att sova ett tag och jag va hellt slut i kroppen skrev mamma:
Hej lilla tjejen min!! Det är inte lätt med barn som får sömnsvårigheter lite då och då. Jag börjar snart min semester och då kan jag ta henne en vecka med mig på landet. Hon ska få en lekstuga av Lasse som han ska snickra till henne. Kämpa på några veckor till gumman min!! Det är inte ovanligt att barn får orytm i sin sömn ibland. ÄLSKAR DIG!!! PUSS OCH KRAM!!!

Efter deta bytte jag blogg.

Min nya blogg.
Deta va en dag då jag vart deppig då jag kände att sommaren snart va över.
Mamma skrev:
Nej min lilla tjej!! Sommaren är inte över!! Hela Augusti är kvar och sommaren finns . Du är som jag,jag blir också lite vemodig men man måste hitta något trevligt i alla årstider. Tyvär blev vintern för lång och kylig så det är därför man vill att sommaren ska var längre. SAKNAR ER!! älskar dig!!!!!!!!!!!!!!!

När jag va deppig skrev mamma:
Min älskade lilla tjej!! Om jag kunde skydda dig från livets hårda värld så skulle jag kunna ge mitt liv för dig! Men livet är hårt ibland. Nu när du själv har blivit mamma, och vill din dotters bästa så förstår du vad jag menar. Ibland spelar livet en ett spratt. Ta nya tag! tänk på dig och Nikita! Du är en stark och duktig tjej som har blivit en kvinna som kan mer än du tror.Du vet att du alltid har mig i närheten om det skulle vara något! ÄLSKAR DIG!!! PUSS OCH KRAM!!! Mamma

Deta va ditt sista komentar till mig. Två dagar innan du dog.
Mamma skrev:
Älskar dig gumman min!! Jag sitter precis nu själv på landet och mår väldigt bra.Njuter av tystnaden och har precis klippt gräsmattan. Luktar gott med nyklippt gräs. Tänker på dig!! PUSS OCH KRAM!!! Mamma

ska våga mamma

Jag ska snart i allafall om jag känner för det.. Läsa min gamla blogg där du va med i så mycket. Om inte läste så gav du mig alltid kommentarer som lättade mitt hjärta något. Jag ska bara orka göra det. Kan inte fatta att det snart va ett år sen du tog ditt liv... För mig känns det fortfarande som om det va nyss. Kommer alltid sorgan kännas så stor för mig? Det som jag tror är det jobbigaste med att du lämnade oss.... va att jag aldrig fick säga hej då. Jag fick aldrig chansen att tala om för dig hur stolt jag va över dig och framför allt hur mycket jag ÄLSKADE DIG. Det är något som stör mig så fruktansvärt.
Det värsta med din bortgång va att den som stod mig närmast efter dig aldrig insåg hur eller vad jag gick egenom.
En idag kan jag ligga i min säng och känna paniken växa och tårar börja falla som en bomb som exploderat. Jag behövde verkligen någon där. Om det så inte gick att förstå, iallafall försöka. Men det är försent för det nu.
Jag har lovat dig mamma att vara stark och jag ska vara stark. Men det är bara så svårt att vara det varje dag. På något viss så tror jag att du finns bland mig ibland. Känns som om jag då inte behöver låsas. Du är den ända som vet vem jag är. Du är den ända i hela värden som vet. Men du existerar inte i våran värd. Saknar dig så grymt mycket. Kan inte förklara sorgen i från mitt hjärta. Kan inte fatta att ett år senare sitter jag här med exakt samma känsla.....
Sen är allt så mycket jobbigare sen jag lämnade Jesper. Jag lämnade inte för att jag slutat älska. Jag lämnade allt för att jag visste att jag aldrig skulle bli lycklig.
Dock saknar man allt man hade hopp. Men jag ska fixa detta. Jag ska gå vidare och finna lyckan någon annan stanns. Men det får bli när jag är redo för det. Kanske en dag står han där. Den ända rätt kärleken. Den dagen ser jag fram imot. Men tror den kommer som jag sagt när jag är redo för att släppa in någon i mitt liv igen.
Jag tackar i allafall vissa människor som stöttar och som jag vet kommer finnas för mig. Det är till en stor hjälp. Tack alla dom som finns för mig.
Men mesta av allt önskar jag att du mamma fanns vid min sida.

Ps: I Love you

Jag är trasig

Hur ska jag med ord förklara det med känsla? Va fan ska du vara död för mamma.. Jag vet att det hade varigt så mycket lättare för mig nu om du fans. Jag är ett vrak mamma.
Jag vill värkligen finna kärleken igen mamma. Men hur fan ska man älska när man är så tottalt förstörd på den bitten.
En gång i tiden kunde jag älska, och tro mig jag va bra att ge kärlet till folk som värkligen ville ha den.
Nu vill jag undvika allt som har med det att göra. Mitt hjärta för något sådant exesterar inte längre.
Den är trasig och inte lika lätt att laga eller sy ihopp. JAG VA VÄRD SÅ MYCKET MER.
För honom fins det aldrig någon platts i mitt hjärta som han vanställt så mycket.
Inte konstigt att man aldrig kunde bli den människan man kunde va när han omedvetet dödade den drömmen för mig.

Ååååå mamma om du bara vista och va här.
Ps: i love you

Vill fly.

Önskar mamma att jag kunde hanskas med saker lite annerlunda. Önska man kunde kappa alla känslor hellt och inte känna längre. Önska man va omännsklig. Jag valde inte att gå åt ett annat hål för att jag slutat älska. Jag valde det för att jag va olycklig. Kunde aldrig va mig själv på något viss. Och värre vart det sen du tog ditt liv. Vet inte alls vem jag är eller va jag vill i livet. Du va den ända som trodde på mig, som visste att jag kunde bli något bara jag ville. Och du va den ända som kunde spegla mins känslor, förstå sig på dom och ge mig svar på dom mässt svåraste frågor.
Jag vill inte längre vara ledsen, arg och irreterad som för det mesta tagit över mitt liv. Jag lägger ner så mycket energi på allt jag inte vill vara, och hatar mig själv för det.

Jag förstår men ändå.

Jag förstår varför en viss människa gör allt han/hon kan för att inte vara ensam.
Jag själv skulle ha gjort likadant om jag hade den möjligheten. Men för eller senare blir man själv. Då kan man inte längre
Fly ifrån sina tankar eller den ensamheten men försöker fly ifrån. Jag står ut med den idag, i morgon, och nästa dag. Jag flyr inte ifrån den.
En dag kommer det som gjort mig svag och ensam att gör mig stark. Även då det inte känns som det.
Tänker mycket på dig mamma. Mitt inre vet va du skulle ha sagt och gjort idag. Och den tanken gör mig
något starkare. Men det är tyvärr inte alla dagar jag kan kännas mig stark på något viss. Ibland känner jag mig så instängd.
Och tanken som får mig oftast att falla är när jag tänker på den tid som va bäst i mitt liv.
De året jag va 21 år... Tänker mycket på hur det skulle sätt ut om jag hade valt något hellt annat?
Den tiden va det bästa efter som att jag då hade en kariär, pengar, massiv med vänner, och den ända jag tänkte på va mig själv.
Jag minglade bland folk, och hade ett självförtroende som ingen kunde slå.
Idag är jag inte den människan. Jag är så långt ifrån det man kan komma. Och min självkännsla ska man inte talla, för så låg som den är nu är lite sårligt. Sen bor man på ett ställe som knappt syns på kartan. Ja kanske lika bra att gömma sig här. Vill ju nästan knappt att någon ska se på mig.
Någon sa till mig i veckan. "du är den coolaste tjej jag känner" vad är det som är så coolt?
Sen att man blir bjuden på middag av en kille, vart jätte konstigt. Varför skulle någon vilja bjuda mig på middag.
Som tur va vad det en supper kille. Så slapp känna mig ivägen, eller jobbig på det visset. Sen va det vänskapligt och bara det kändes rätt så bra. Man visste liksom att båda inte va ute efter något mer en att äta och prata om lite allt möjligt. Men för mig vart det konstigt ifrån början. Jag borde inte bli chockad över att bli bjuden. Kanske har man blivigt rosstig med åren. Och kanske borde man få bättre självkännsla och inte se ner på sig så otroligt mycket.
Nej måste avsluta och börja min dag. Som jag skrev så är det rätt så skönt att jobba .

Ps: i love you mom

Fängslad

Hej Mamma!
Trodde allt skulle bli bättre om jag bara fick vara själv.
Men att vara själv va nästan som att sätta sig själv i ett fängelse.
Vet inte vart jag ska lägga alla känslor. Dom flygger runt i mitt huvd som tusen flugor.
VILL IVÄG, BORT I FRÅN ALLT SOM FINS.
Men vart jag en ser mig omkring, känns det bara som galler och åter galler.
VAD ÄR DET SOM ÄR SÅ JÄVLA FEL????????
Önskar att du va här Mamma. Undrar om det skulle kännas lättare då?
Kanske har det också med att göra att jag inte mig hemma här. Kanske är själva stället ett fängelse för mig. Jag vill flytta och ska flytta, men när vet jag inte.
Men när dagen är möjlig för mig, ska jag dra så långt det bara går.
Jag ska verkligen inte tillbaks till det gamla, men kan inte häller se det nya framför mig.
Nej idag är ingen bra dag.. Och va ska man göra åt det??
Helgen är slut och en ny vecka börjar. Skönt att få börja jobba igen. Att slippa tänka så mycket är nog ändå rätt så skönt.
Livet är verkligen ingen dans på rosor.

PS: Saknar dig så mycket Mamma

Jag vill inte känna mamma!

Hatar alla dessa känslor..... varför ska vi människor känns så mycket? Vill bedöva varenda en, eller stryp varenda känsla som jag har. Som att tänka sig en sladd mellan hjärta och hjärna. Ta tag i dom alla och klippa av dom på mitten........ Tänker inte vissa min svaghet. Inte framför andra, inte framför dom jag försöker vissa mig stark för. Går inte, kan inte. JAG VILL INTE.

Hatar dom människor som går runt med ett falskt leende mot mig, som om allt är bra och som om dom inte känner något alls. Det värsta med allt är att då borde jag hata mig själv. För jag själv gör likadant mot dom som gör så mot mig. Jag vill skrika, slå, gråta. JAG VILL HATA. Men jag kan inte........ utan ler och låsas som om allt är som det ska med mina känslor.

ÅÅÅ Mamma.. Du skulle med en enda blick se igenom mig som glas. Jag skulle inte ha behövt låsas framför dig. Jag skulle med lätt hett krypa upp i din famn, vara lite och få gråta ut all min känsla. Det skulle ha betytt så mycket för mig om du va vid liv. Kanske skulle mitt liv verka så mycket lättare då. Du skulle inte kunna trolla bort mina känslor, men dina kramar skulle lindra lite av det man kände. Bara det skulle göra mig så mycket bättre.

En arbetskamrat tala om för mig idag , att hon hittade sig själv när hon fan sin riktiga kärlek. Vart lite avensjuk på henne. Kanske hittar jag också mig själv när HAN jag borde älska står framför mig? För just nu är jag lika vilse som en fågel unge som hamnat i fel bo.....

Den som håller mina fötter på jorden och mina tankar där dom ska vara är min älskade Nikita.

Jag TACKAR verkligen gud över att hon finns. Hon får min trotts allt att vilja vakna upp när det känns jobbigt. Även då det är svårt att ha barn ibland, så ger hon mig så mycket mer tillbaksj. Hon får mig att le när man vill gråta, hon får en att kämpa för att nå sitt mål. HON gör så mycket för en annan människa, fast hon är så liten.

Känns lite tomt nu när hon är hos pappa sin denna vecka och halva nästa. Men sen är hon min igen. Ska åka till kolmården denna sommar igen, och det ser jag fram i mot. Det är tack vara mina vänner som det är möjligt. Och där tackar jag också Gud över att jag har *ler*

Vet också att du Mamma älskar dom och det käns super att veta. Finns så mycket jag vill säga dig om mina vänner. Dom är människor som jag aldrig kommer gå bakom ryggen för, eller svika dom när dom har det svårt. Jag ska finns för dom så som dom finns för mig och Nikita.

Måste vika in rästen av mitt tvätt så har jag det gjort. Sen jag flyttade ifrån Jesper har jag aldrig varit så noga med att hålla det snyggt och rent som jag gör nu. Och det är som du alltid har sagt. " om man plockar lite då och då så blir det aldrig riktigt stökigt" kanske börjar jag till slut bli vuxen hehe.

PS: I LOVE YOU MOM

Försöker

Hej Mamma!

Jag vet inte om jag gör rätt eller fel i mitt beteende...

Försöker bara göra det lättare för mig att gå vidare. Vara så kort som möjligt, så lite känslor som jag bara kan vissa. Få något som känns långt till att bli kort och inte stanna i onödan eller prata fritt. Jag kan inte skiljas som vän men inte häller som ovän.

Önskade att man inte kände så mycket in för saker.

Och det är ju inte precis oväntade saker som jag känner.

Men kanske blir det bättre om jag bara hittar någon att ha nära, men inte för nära. Men som ändå ger mig lite av det man saknar.

Det är svårt att känna sig ensam ibland. Att vara ensam har jag aldrig varit bra på.

Det är oftast då jag springer in i saker för fort........

Har nog alltid haft det problemet.

Varför ska vi kvinnor alltid vilja ha närhet då man egentligen behöver vara själv?? Eller tror nog att killar har desamma problem, men visar det på ett annat viss.

Ensamheten får en att börja tänka på så mycket. Själv tänker jag mycket på en trygghet, och vart jag egentligen skulle känna mig hemma. Oftast springer mitt hjärta hem till bergsjö som jag saknar SÅÅÅ mycket. En tanke har slagit mig många gånger på att flytta tillbaks en dag.

Tänker också mycket på det val man gjort i livet, det man ångrar och det man vill göra igen.

Det finns mer en 1.000 saker man hinner tänka på när man känner sig ensam.

Och just när det är som jobbigaste tankar skulle det vara så bra att ha någon som får en att slippa tänka på så mycket..

Kanske blir det lite bättre när mina bästa vänner kommer hem igen ifrån sin semester.

Oftast får dom en på andra tänkar, och med det mår man lite bättre.

Men tills dess får jag stå ut med alla plågande tankar tills på Söndag.

Kan inte fatta varför jag inte borde slappna av och njuta av ensamheten. Det va trotts allt de jag ville ha för. Men nu när man är ensam får man nästan panik.

Önskade man kunde ringa dig nu. Säga att jag önskade du kunde komma förbi, vi skulle mysa framför en skräckfilm Och medans jag håller för öronen för att inte bli rädd skulle du skratta åt mitt beteende. Fy fan va jag saknar din närhet, och ditt sätt att förstå sig på mig. Du va den ända som kunde komma åt mina tankar så djupt. Saknar dig så mamma.

Måste göra lite nytta här hemma nu. Skriver snart igen.

PS: I LOVE YOU

Hemma igen.

Hej Mamma!
Kom hem ifrån grekland igår. Och med det också ett nytt avsnitt av mitt liv.
Resan gick bra och ungefär som jag tänkt att det skulle gå. Minus alla saker man ville göra dock.
Men för att göra dom bör man inte resa med ett litet barn. Men för övrigt hade vi det trevligt. Slappade en hell del vid havet, Nikita badade som aldrig för och värkade njuta av det varma vattnet, plus det fina vädret. Längtar verkligen tillbaks nu när det bara regnar här i Sverige. Plus att man ligger och hostar som en häst. INTE ALLS KUL.
Fick utskrivet av dockton idag på en hostmedicin. Så nu får vi hoppas att det hjälper. Dock känner jag att det snurrar något i huvet av den. Får hoppas att jag blir frisk snart så att jag kan gå och se på Harry Potter =)

Många kanske undrar va jag menar med ett nytt avsnitt av mitt liv....
För första gången på 4 år ska jag nu leva ensam som singel mamma. Vilket jag aldrig gjort förut.
Det ska bli både spännande å roligt.
Men på något viss skrämande. Jag och Jesper har ju gjort allt ihop. Vi förlitade oss bara på varandra. Men som jag skrev tidigare så har jag inte mått bra i detta förhållande på väldigt länge nu. Och det har nog Jesper inte häller gjort. Och nu äntligen så går vi åt två olika håll. Jag vet att det kommer att bli jobbigt lite då och då. Men det finns vissa saker man måste göra för att försöka må bättre. Mitt liv vart ju inte precis lättar sen du valde att lämna mig Mamma.
Känner inte alls igen mig själv. Blev någon jag inte ville bli. Jag vill inte vara grå länge. Jag vill se allt med färg. Och inte i svart och vit.
Önskar att jag börjar känna pirret i livet som jag så länge längtat efter.
Känns så svårt att beskriva något så tungt som jag känt mig efter det att du dog. Du va trotts allt också min bästa vän. Lusten för livet försvan under mina fötter som rengn från ovan.
Finns verkligen inga ord som kan beskriva min saknad över dig.
Och ljust nu skulle jag behövt dig vid min sida. För jag vet att det kommer att komma stunder då allt känns värdelöst, men jag lovar dig mamma att vara stark. Jag måste göra en förändring i mitt liv. Och jag ska börja här och nu. Inte bara för min skull, utan för mina nära och kära. Och framförallt för min egenskull. Men också för din, även då du inte finns bland oss kan jag känna din närhet.
Jag ska klara av detta.
Ska snart börja jobba, men lovar att skriva snart igen.
PS: I LOVE YOU
4-EVER

I morgon far vi..

Hej mamma!

I morgon åker jag och Jesper med Nikita till Grekland i tio dagar. En kluven känsla om jag ska vara ärlig. Vet inte vart jag ska placera den känslan i kroppen =(

Men samtidigt så tror jag att vi kommer få skit roligt. Det är sjukt, men jag och Jesper har alltid roligt när vi inte är tillsammans. Så fort vi blir ett par igen som så många gånger för blir man inlåst i en bur (känns det som) Nästan så att man får panik. Vill bara ut ut ut ut. Men ändå försökte man hålla i hopp. Det är ju inte den känslan man vill ha i ett förhållande Och det ska inte vara så. Så nu hoppas jag att med denna resa få ett bra slut på vad en gång va. Och självklart hoppas man sen på att kunna vara vänner. Inte bara för våran skull, men också för Nikitas. Vi har trotts allt värdens underbaraste unge tillsammans.

Jag har också lärt mig MYCKET av detta förhållande

Och det är mycket som jag ska se till inte händer igen i mina framtida förhållanden

Men det finns också mycket fint i allt *ler*

Trotts mycket som hänt mår jag bättre en va jag trodde ja skulle göra. Denna gång va det nog ett lätt beslut. Och bara det känns ju bra.

Nej nu måste jag se över va jag packat. Måste väga min väska sen hos Jesper senare idag.

Ska nämligen sova över efter som att vi ska upp tidigt i morgon.

Önskar så att du va här mamma. Finns så mycket svar som du skulle kunna ha hjälpt mig med nu.

PS: I love You

God morgon mamma!

Kunde inte somna om efter va jag fick veta på natten/morgonen. Men om det är va han vill så ska jag inte hindra han. Eller vad han ville hmmmmmmm tydligen va det min ide. Vi hade bara inte pratat om den en fören han hade bästemt sig sen, utan att säga det till mig. Men tydligen ska vi åka till grekland i allafall. Men efter det kommer jag aldrig tillbaks igen. Kanske som vän om man inte stöter på problem. Men inget mer. Enu ett av dina önskningar har nu gått i upp fylelse. Undra va du skulle säga om du va vid liv. Tror att du nog är trött på allt fram och tillbaks och ingen som bästemer sig. Men nu är det över. Det kommer inte att bli mer tveksamheter ifrån min del. Men jag hoppas att vi båda ska ha svin kul i grekland i hopp med våran dotter. Men efter det ska jag gå vidare med mitt liv och försöka komma överens så mycket det bara går med Nikita mellan oss två.
Jag har inte varit lycklig på länge, inte haft ork nog att tänka mig tanken att vara det. Inte haft ork att lägga ner någon energi på ett förhållande. Jag skaffade mig trotts allt en lägenhet för att jag faktiskt visste att det skulle aldrig hålla.
Om jag inte mår bra så mår inte dom i min närhet bra.
Men nu jävlar efter greklandsemesten ska jag ta tag i mitt liv. Och nu menar jag verkligen det. Inte bara för min skull utan också för nära och kära. Rätt så många som är trötta på min sura min och mitt yttersta ork till att göra nå.
Jag vet att jag kommer känna mig ner, ledsen och allt va man kan vara. Men denna gång kommer jag inte stänga in mig i ett hörn. Jag ska ut bland folk, umgås med så många vänner jag bara kan. JAG SKA MÅ BRA IGEN. Jag saknar min själv och på något viss ska jag finna det jag saknar. Den dagen jag gör det.. den dagen är jag kanske redo för att satsa mer på va livet kan ge mig. Och mitt största mål är att bli LYCKLIG IGEN.
Önskar så att du va vid liv. Du va trotts allt dem bästa människan på jorden som kunde trösta mig när det blir lite svårt. Saknar dig enormt mycket.
PS: I LOVE YOU MOM

På resande fott.

Försöker koppla av och inte tänka på dig lika mycket nu när jag är på resande fot Men lätt vart det inte. Och värre vart det efter det att min syster ringde i går angående dina pengar som finns kvar och vem som ska ärva dom..... Kan inte riktigt beskriva hur ilsken jag vart. Och det kan bara inte stämma det hon säger. Och enligt lagen så gör det inte de heller då jag kände min tvungen till att veta att jag verkligen hade rätt. SÅÅÅÅÅ i morgon då vi åker hem igen blir det till att kontakta en advokat eller någon annan som vet något om detta. Och om ett viss människa blir egortippad och tycker att han/Hon ska ha pengarna som vi barn inte tycker att han har rätt till kommer jag göra allt som står i min makt för att vi barn ska få det du lämnat efter. Tycker redan han/hon fått sin del. Jag vet också att du mamma hade blivigt fly förbannad om du visste va som hänt med allt.
Jag själv ligger och vrider mig om nätterna då jag trotts allt tar somntabletter inte somnar. Jag ska fan gå till botten med allt nu.
Och jag ska läsa sambo lagen tills jag kan den utan till.
Visst kan man vara sambo och leva i hopp. Men om man ska ha så mycket för saker och ting när någon dör kan inte stämma. Sen tycker jag också att man borde levt ett kärleksförhollande för att få det att stämma. OCH DET VET JAG ATT DOM INTE GJORDE. INTE DOM SENASTE TVÅ OCH ETT HALVT ÅR TILLBAKS. Och jag är inte den ända som vet om det. Jag kan verkligen och kommer inte släppa detta fören jag vet och känner att det är bra. Jag vet också att om man kunde ligger nog du mamma och vrider sig i graven. Det va vad jag va tvungen att lätta på mamma. vet att jag inte skriver ofta. Kanske borde jag göra det som jag säger så många gånger om. Känns lite lättare i bröstet när jag fått skriva av mig lite ibland.
Önskar så att man fick svar på saker och ting ibland. Men gör mitt bästa för va jag tror du skulle säga.
Min saknad är enorm och kärleken till dig är för stor att beskriva.
PS: I Love YOU
____________________________________________________________________________________

Som jag sa innan försöker jag koppla av och njuta av min ledighet. Därför bjuder jag här lite på bilder av Nikita <3

Länge sen nu mamma!

Jag vet att det va ett bra tag sen jag skrev, ber så mycket om ursäckt för det. Men både ilsakan och saknade över dig har fastnnat som en gropp i halsen på mig. För en tid den började en illska växa inom mig, svårt att förklara det bättre en va jag försöker göra nu. Inte bara en illska utan också ett mat behov som är svår att förklara. Först fattade jag inte varför jag börjat äta så mycket som jag gjorde. Men efter ett samtal med min psykolog började jag erkänna för mig själv. Jag har börjat tröst äta. Att äta godis eller vinebröd som är mitt största problem fyller ett slaks hål i mitt bröst. Plus att det dempar min ångest för ett tag. Det jobbigaste sen är att man mår dåligt att tanken på hur mycket man proppat i sig. Jag som sa att det skulle bli bikini år i sommar. Men som det nu ser är det bara till att glömma. Fattar inte varför jag utsätter min kropp för fetta och onyttiga saker. Vill jag i inte må bra?? Blir bara vere av att öka i vikt. Varje dag känns det som om jag har nåt gränsen och att jag ska ta tag i mitt liv. Men dom orden säger jag varje dag. Borde byta ut orden till ( när ska jag orka)
Det som i allafall är ljusare i mitt liv är Nikita. Jag har funnit kraft till att hitta på mer med henne. På något viss mår jag så mycket bättre när jag ser henne le och ha roligt. Hon ger mig krafter till att komma ut och göra något. Ni kan inte fatta va ett litet barn som man älskar kan göra så mycket för en. Men visst.... Ibland är det riktigt jobbigt att ha barn. För ibland vill man bara vara i fred, sova och bara få vara. Men den kännslan har nog alla föräldrar ibland. Men sen när man tänker efter så ger ju nikita mig mer skratt och glädje en det jobbiga med att ha barn. Det va länge sen jag fällde en tår nu. Men när jag sist pratade med min psykolog om dig och va du lämnat kunde jag inte sluta gråta. Jag fattar inte hur du kunde lämna oss på de viss som du gjorde. Hur hade du mod att ens tänka tanken. För mig är det omöjligt. Jag ser på nikita och tänker att jag aldrig skulle kunna göra något så dumt till henne. Jag ska leva så länge hon finns vid liv, finnas och stötta henne tills mitt hjärta inte orkar gå.
Jag vet inte va som gick i dina tankar den kvällen. Och det är just det som får mig att fastna i sorgen ibland. Jag går två steg fram och ett steg back hemma tiden. Finns så mycket jag vill säga till dig mamma. Men framför allt saknar jag dina kramar och din lukt som sakta börjar försvinna från alla saker dom jag tagit hemmi ifrån dig. Jag saknar dig så oroligt mycket. För snart två veckor sen hade vi unsättning för dig. Ett sista farväl. Mina syskon va där med mig. Vilket jag kännde mig trygg med. Fick dock en chok då jag såg min syster Lena. Hon hade gått ner så mycket i vikt sen sist. Va skönt att träffa henne igen. Efter mammas död har det inte varigt dessama mellan oss. Och fräga mig i te varför. Men just den dagen va vi båda oss själva. Och det va skönt. Har saknat henne så otroligt mycket. Lena betyde så mycket för mig.
Som liten va hon min förebild. Och jag ville bli allt som hon va. Hon va min ängel i svåra stunder och min hjälte när någon va dum. Ja Lena va allt för mig som liten. Och det va skönt att se henne igen efter allt. Även min bror som jag värkligen har fott lära känna efter som att han aldrig bode med mig och Lena. Och det är så otroligt skönt att veta att man har värdens bästa syskon. Efter en härlig grill stund med syskonen och deras pappa och familj efter unsättnngen åkte jag, nikita och Jesper till vårat hotel som vi skulle sova på i Mjölby. Efter ett tag kom bror med fillip hans son och Håkans tjej på besök. Gud va roligt vi hade den kvällen. Nikita vs med hemma kvällen och va på glatt humör. Ja det kunde inte bli bättre den kvällen. Skönt att allt slutade så bra. Ska snart sätta i gång och städa så det blir till att skriva lite senare igen. Va skönare en va jag trodde att skriva till dig igen mamma.. Du ska veta hur mycket jag saknar dig.
Ps: i love you

Mamma... Jag finner bara depp

Jag finner bara depp och åter depp. Jag kan inte hitta något som får mig att känna glädje. Att känna som jag har gjort nu i några dagar tar all kraft i mig. Försökte ha lite kul i lördags med vänner. Men ens inte då kunde jag ha nå kul. I mitt bröst fans det bara något som störde mig. Jag är inte längre den jag va för. Önskar så att hon dyker upp. Det stör mig så fruktansvärt. Känner mig grå och tråkig.
Men på samma gång känner mig mig inlåst. Jag vill ut men kommer egenstanns. Nestan så man får panik. Jag vill rymma och glömma allt för ett tag. Komma tillbaka när jag har kraft till att vara den jag vill vara.
Nu är jag någon jag hatar att vara. Grå, arg, och lätt irreterad. Trodde att nu när sommaren närmar sig skulle jag börja må bättre. Men tyvärr så finner jag ingen glädje i det längre. För blommade jag ut som en vacker ros i mitt inre. Känns som om man nu blommar ut till ogräs.
Pallar inte känna såhär. Vill vara fri från alla tankar och känslor. Vill vara ensam utan en massa måsten i livet. Men den saker är ju nästan omöjlig. Nej orkar inte skriva om allt jävla dysstert... Känner mig bara mer grå, nästan svart..............:

Hej mamma!

Gud tankarna bara går runt och runt, tänker mycket på va du skulle ha gjort i sommar om du va vid liv. Tror att du som vanligt skulle tillbringa mycket tid ute på landet, som nu stor tomt och övergivet. Tänk att ett ställa som va så full av liv nu lika tyst som din död.
Pratade med Lena lite om va vi ska göra det landet nu. Och mycket snurrar i vårta huve.
På något viss vill man ha allt kvar. Men mina känslor för landet är inte desamma längre. Vet att jag kommer att se upp på taket du föl ifrån och tänka på den dagen du lämnade oss, eller sängen där Lasse hittade dig död morgonen efter med magen fyll av tabbleter. Jag kommer ändast tänka på den gången du valde att ta ditt liv och lämnat oss. Vill man värkligen ha kvar ett sådant ställe?
Jag vet att du inte vill vi ska sälja det. Och jag lovade att jag i allafall aldrig skulle göra det. Men då va jag inte bäred på att du skulle lämna mig såhär. Om jag visste skulle jag aldrig ha lovat. Du svek mig den dagen. Och ett ställe som jag älskade att vara på är inte desamma längre. Jag vet inte va jag ska göra mamma..........
Önskade att jag fick höra en viskning av dig. Ge mig någon väg att gå på. För just nu är det bara svart.
Saknar dig så mycket.

Ps: jag älskar dig.

JAG SAKNAR DIG

Jag hatar det här. Ibland känns det som att man inte orkar mer. Att saknaden efter dig kan vara så stor. Ibland vill man själv bara försvinna för en stund, komma till den plats där du är bara för att få krypa ner i din famn. Att bara få hålla om dig, få lätta på hjärtat och uppdatera dig med allt nytt som hänt mitt liv. Endast du har svar på alla mina frågor, och endast du kan ta bort den tyngd och saknad i mitt bröst. Samtidigt som jag bara vill krama om dig igen, vill jag ta tag i sig och skaka dig våldsamt av ilska och skrika " VARFÖR LÄMNADE DU MIGGGGG.....VARFÖR MAMMA?????? VARFÖR???? " Fanns det verkligen inget jag kunde göra som skulle ha fått dina tanka att lämna livet att ändra sig? Du vissta att jag skulle göra allt för mig mamma. Varför vågade du inte säga vad som döljde sig så djupt i ditt hjärta. Du har fött tre starka barn som skulle ställt upp för dig vad det en va. Fattade du aldrig det. Varför lätt du dig bara hjälpa oss. Vi kunde ha hjälp dig lika mycket. FANNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNN Mamma va jag saknar dig så jävla mycket. Kommer aldrig mitt lidande av saknad över dig att ta slut. Kan bli så rasande arg när jag blir så här ledsen nu. Det blir svårt för mig att skriva med alla dumma tårar som bara vill falla hela tiden. Ibland samlas dom på hög när jag lyckts hålla mina tårar i några dagar. Dock blir resultatet annat då den sen bara sprutar ut alla som jag hållt inom. Det är då det blir som jobbigast. För då sitter man i ett hörn och bara exploderar ut i gråt..... JAG SAKNAR DIG SÅ OTROLIGT MYCKET MAMMA. VILL ATT DU SNÄLLA KOMMER TILLBAKS. Men vet att det spelar ingenroll hur mycket jag en bönar och ber om det. Du är död, och en död kommer aldrig mer tillbaks. Det är ändats i drömmen du existerar. Och där kommer du att finnas så länge mitt hjärta existerar. Jag älskar dig sååååå mycket Puss och kram// din Athena

Nu mamma har jag flyttat!

Dena vecka har det hänt lite mycket som gjort att jag inte haft tid att skriva något till dig mamma.
Nu är flytten i allafall klar, och jag har komigt bra i ordning. Så det känns ju skönt.
Men kan ju också säga att det va inte lätt. Plus att man jobbade i helgen som va. Så man han ju inte göra klart allt
på några dagar. Sen att kroppen fick lida något fruktansvärt mycket i några dagar med värk va inte heller så kul.
Men nu är det gjort och det känns jätte skönt. Sen måste jag bara få skryta med att jag är så nöjd med
lägenheten. Den är så finnn *ler*
----------------------------------------------------------------------

I veckan har sömnen inte alls varigt bra. Kanske beror det på att man flyttat och så. Men också för att jag tänker så
otroligt mycket på dig mamma. Här om kvällen när jag försökte sova kunde inte mina tårar sluta falla. Saknar dig
otroligt mycket. En tanke slog mig att jag hellt plötsligt kände mig föräldralös. Jag tackar Gud över att jag har en pappa vid liv.
Och honom ska jag ta vara på så mycket jag bara kan.
Men som man oftast säger så är en mamma en mamma och ingen kan ta den plattsen. Den kan ingen annan pappa heller göra.
Men på något viss så har man något specillet mellan dotter och mor. Och det hade värkligen du och jag mamma.
Jobbigt när man har blivigt lite kännsligare nu. Känns som om jag börjar gråta så fort jag tänker på dig.
Det finns något i mitt hjärta som gör så otroligt ont som är så svårt att förklara. Ibland vill jag bara gå rakt ut i skogen och bara skrika ut alla
mina kännslor. Men som alltid så stoppar man ner dom i själen och lider så man nästan har svårt att andas. Och när man tillslut blir ensam borrar man ner huvet i kudden och exploderar ut i gråt.
Bara här om dagen då jag va så glad över att min lägenhet va så fin och efter att jag pratat med pappa
tänkte jag slå en singnal till dig för att berätta allt. Men kom på mig själv när jag höl i mobilen i handen och på väg att ringa dig.............. Du är ju död. Det fins inte längre ett numer man kan nå dig på. Hatar mig själv när jag kommer på mig göra så dumma saker som att glöms att du är död. Kan inte heller fatta att ordet död låter så främande för mig. Fast jag tänker på den varje dag då jag tänker på dig. Hatar ordet död. För mig kan du bara inte vara död. Fast du är det. Hatar tanken och saknaden efter dig mamma.
Fast du inte längre finns gör jag saker för din skull för att jag vet att du viljat det om du va vid liv.
Ska göra lite nytta nu.
Ps: jag älskar dig av allt annat // din Athena

Förlåt mamma!

Va ett tag sen jag skrev till dig nu. Kanske beror det på att det är mycket som händer runt mig nu. Det första är väl att jag börjat på mitt nya jobb. Och det andra är att jag flyttar om 10 dagar.

Jo det är sant. Jag och Jesper har kommit överens om att det kanske är bäst att vi gör det. Inte för att vi slutat älska varan. Utan för att vi är så olika och tycker inte allt likadant, vilket inte har varit så bra i vårat förhållande. Men vi gör inte slut. Vi börjar med att vara särbo och se hur det går och känna. Om vi känner att vi inte vill vara ifrån varan så får vi fixa det då. Men en så länge kommer vi ha två hem. Tror det kan vara bra. Och det bästa är att vi båda två har kommit överens om detta nu. Och kanske är det va jag just behöver. Att få ha ett eget och bästema hur man själv vill ha det hemma. Tror också det kan vara bra för Nikita som inte kommer ha en mamma och pappa som gnatar på varan stup i kvarten.
Men det är förstårs mycket som måste göras tills dess. Men om jag ska vara ärlig så orkar jag inte tänka på det en. Känner mig helt slut i kroppen fast jag inte gör så speciellt mycket.
Min psykolog tror att det har med att jag bär sorgen efter dig hela tiden. Även om det inte alltid syns är det en tung börda jag släppas med varje dag. Och det tar mycket ork av mig att gå runt så hela dagarna. Det är sjuk när man tänker på att något som inte syns kan vara så tungt. Det jobbigaste är väl att det tar så mycket energi av mig. Och på något sätt kan jag aldrig riktigt vara på topp. Önskar att sorgen kan gå över. Så att lusten att göra något kommer tillbaks. Finns verkligen inga ord som kan beskriva hur mycket jag saknar dig. Och även då jag har mycket att göra och tänka på så går det inte en ändaste dag utan att jag stannar upp och tänker på dig.
Önskar verkligen du hade varit här nu.
Ne nu måste jag gå tillbaks och koka klart pastan jag gör. Min cykel fick puncka under dagen så det blev aldrig till att åka och handla något bättre att äta. Ja ibland blir man trött på livet när små saker händer som stör en.Ta hand om dig vart du en är.
PS: Jag älskar dig. Din// Athena

Hej älskade Mamma!

I fredags va jag med familjen och Josefin med hennes son på busborgen. Gud va kul vi hade. Kändes verkligen att det va daxs att hitta på något med Nikita.
Jag vet att min lust att hitta på något kul inte är desamma mer sen du dog.
Jag själv kan inte riktigt förstå varför eller hur dåligt man egentligen kan må efter allt detta.
Det är ju inte så att jag vill må dåligt. Men orken att hitta kraften till ett äkta leende är svårt.
Men jag gör mitt bästa för att inte Nikita ska bli ner dragen i min sorg efter dig.

I fredags hjälpte Nikita mig att diska innan hon sov middag för att sen dra till busborgen.


Lite senare innan vi drog möte vi upp Milo och Josefin vid dagiset som våra barn går på. Och efter det drog äventyret vidare. Jag va dock tvungen att blunda på E4an. Fattar inte att jag har blivigt så bil rädd dom senaste åren. Mins ju själv hur du mamma kunde bli hysterisk när du satt vid ratten och jag bara skrek hur du skulle köra. Ibland brast du ut i skratt mitt i allt och tyckte de inte va klokt hur jag reagerade. Måste säga att du faktiskt vinglade mycket ändå haha. Och om jag ska vara ärlig så va du riktigt kass på att köra bil haha.

Väl på busborgen levde vi rövare efter lite fika vill säga. Va nästan så att vi vuxna hade lite roligare en barnen haha. Blev en massa boll krig hit och ditt. Kan tänka mig att många såg och skrattade åt oss. Men det sket vi helt i. Nikita vart ju kär i alla kannor, så det vart en massa åkande i dom. Tur att Jesper va med som mer en hjärna åkte med haha.





Efter några timmars lek va vi alla trötta. Så efter det åkte vi alla hem för lite mys ett tag.
Jesper drog vidare för att va lite med vänner. Jag själv slappade och bara möss hela kvällen.

Jesper kom sen hem vid halv 6 på morgonen. Hoppas han hade det kul. Och att han tyckte det va värt att komma hem så tidigt på morgonen.

På Lördagen kom pappa och Anki på besök. Hade jätte mys. Gick ut en sväng och åkte pulka.
Kan tyckte det är riktigt skönt att pappa kommer rätt så ofta. Inte nog med det är Nikita är helt såld på sin farfar. Så det vart en massa lek för henne idag igen *ler*





På söndagen fyllde älskade Cassa år. Så jag och Nikita gick hem till henne på lite fika. Haha märktes att hon va bakis och egentligen inte alls hade någon lust att bli uppvaktat av så många människor haha. Hon är väl allt för söt hon.
Cassa va ju en av mina vänner som du gillade så mycket mamma. Du ska veta att hon tyckte desamma om dig. Synd att ni inte fick träffa varan mer.
Ja det va väl min helg som va.

I går pratade jag med min gamla Chef. Jag fick säga precis va jag tyckte och tänka om jobbet och allt. Och gick gick där ifrån nöjd med va jag lagt upp på hennes bord. Så snart lämnar jag mitt gamla jobb för att börja på det nya och de ser jag fram i mot.
Igår va jag hos psykologen också. Skönt när man kan bolla sina tankar med någon som är utbildad till de. Konstigt att kanske säga, men så känns det. Och speciellt att man kan bolla tankarna om mig mamma.
Jag vet att det är en förbjuden tanka när jag önskade att det va någon annan som dog i stället för dig. Men ibland känns det bara som om jag hade mått bättre. Men egentligen är det inte så att jag önskar någon annan livet. Önskade bara att du mamma fans kvar. saknar dig så otroligt mycket.
PS: I Love you 4-ever

Skönaste bilden jag tog idag på Nikita haha